Blusar och kikärtsspad

Ryggen håller än (peppar, peppar...) Jag har till och med glömt att jag haft ont i ryggen och gjort saker jag INTE skulle. Men det är så konstigt med ryggskott. Man är helt fastlåst och kan inte röra sig. Sen går det över och är helt borta! Vad hände? Vart tog det vägen? Och varför?

Den där stunden (som brukar vara minst en vecka) så lovar man sig själv att aldrig mer göra konstiga rörelser eller lyfta saker hur som helst. Men när inget tar emot och kroppen fungerar igen, då har man redan glömt bort allt man lovat. Dumt, dumt, dubbeldumt! Nåja, nu är jag igång igen och imorgon är det en ny dag hos osteopaten.

Jag har äntligen fått ihop min blus som jag stretat med rätt länge. Loppisfyndat grön/vit-rutigt tyg i seersucker. Det blev inte bra och så blev det inte bra och så blev det fanjävlaskit. Jag började med v-ringning, men efter att ha ändrat ringningen så fick jag äntligen till det. (Och efter att ha justerat ungefär varenda söm).

Jag satte i ett av mina samlade blixtlås, men vände det uppochner för skojs skull. En liten knapp i svagt avvikande färg fick pryda ärmarna. Det är märkligt; att bland mina tusentals knappar är det sällan några som passar.

Förra månaden totade jag ihop denna blus. Bitar av tyg som låg på hyllan i syrummet kombinerades ihop till detta. Blixtlås från samlingen. Återstår om jag kommer att använda den.

Ni märker att jag gillar 3/4-ärmar va?

Sen har jag testat kikärtsspad. Till vad då undrar ni kanske? Jo, istället för äggvita. Dotter J hade gjort en smarrig kaka på detta, så jag måste ju testa. Det var helt märkligt att se spadet resa sig precis som äggvita! Man tror inte sina ögon.

Jag gjorde en enkel chokladmousse på spadet + blockchoklad och lite honung. Mycket gott! Och om någon funderar på smaken så kan jag upprepa det som någon skrev någonstans: "hur gott är det med äggvita?" Prova vet ja!

Läs även andra bloggares åsikter om Återbrukat, Sömnad, Sytt, Blusar, Kikärtsspad, Osteopat