måndag 30 mars 2015

Saker man tänker på vid ryggskott.

Plantera om pelargoner. Dom har fått vänta alldeles för länge. Står på glasverandan och skriker efter ny jord! Kan man få dom att hoppa ut och plantera om sig själva om man öppnar fönstret?

Sömnad. Jag har en otrolig lust att börja nu, men nu kan jag inte! Men innan jag fick ryggskott, då infann sig inte sylusten. Typiskt!

Återbruka. Kollar på DIY på pinterest och då kliar det ännu mer i fingrarna. Här kan man spendera timmar om man vill och få hur mycket uppslag som helst. Sen - om man är skapt som mig - blir man helt tom i skallen för man kan inte sortera ut vilket av allt man vill/kan göra.

Googlar. Ingen bra idé! Det dyker upp massor med saker. T.ex. fick jag för mig att kolla på återbruk av gamla linnedukar. Då får man ju naturligtvis upp en massa andra saker. Inte så mycket om linnedukar. Till exempel det som ni ser till vänster.

Kan ju vara bra om man cyklar! Om man klickar på bilden så kommer man till "365 saker du kan slöjda". Bra va? Man kan slöjda en sak om dagen i ett helt år. Man får aldrig tråkigt! Klicka på bilden om du vill kolla!

Om man inte vill handarbeta kan man ju t.ex skriva en bok. Jodå, du kan! Du kan få hjälp t.ex på sidan "Tips! Kom igång och skriv din bok" Däremot finns det inga uppslag hur du ska få förläggarna att gilla din bok och ge ut den! Men det kan hjälpa om du redan är en kändis eller om du har med mycket sex i boken. Ju mer detaljerat, ju bättre. Sen kan du ju ge ut din bok själv också. Men det är ju en kostnadsfråga. Man vill ju bli känd och rik!

Kanske kan man läsa in sin bok och lägga ut den på Itunes eller något annat media. Eller varför inte skapa en pod? Då har du ju fritt utrymme för att kläcka ur dig vad som helst. Bäst blir det nog om du filosoferar tillsammans med någon annan. Spånar lite så där charmigt som i morgonprogrammen på radio. Men glöm inte sex och samlevnad! Tips på skapa podcast finns HÄR.

Men jag stannar nog här under korkeken och luktar på blommorna.....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 29 mars 2015

Lilla helvetet

Nu är den igång. IR-bastun. Gubbe svor så det osade och det gav tydligen resultat för nu är tingesten igång. Här har jag suttit tre dagar i rad och värmt upp mig. Men det är ju inte så lätt att sitta rätt upp och ner på en bänk när man har ryggskott. Men man får härda ut. Jag intalar mig att det kommer att ge resultat i slutänden. Eller i slutändan kanske man ska säga. Jag kallar bastun för "Lilla helvetet", för det är varmt så det räcker.

Men värken håller i sig. Det har blivit lättare att gå, men det är ett helvete på nätterna. (Se där! Ännu ett helvete) Det är ett helt företag att vända sig i sängen. Förresten - i sängen får jag sandmassage också! Det är värstingkatten Gösta som är så snäll och bjuder på det. Han samlar grus i trampdynorna när han är ute, sen springer han på klorna upp för trappen till sängen. Där spretar han ut tassarna och släpper sitt lass!
Det märkliga är bara att jag alltid lägger på täcket ordentligt varje morgon för att inte få grus i lakanet. Men lik förbannat så när jag kommer och viker upp täcket så är det grus där! Nu börjar jag misstänka att han kryper in under täcket och gör sig av med gruset för att slippa ligga på det själv uppe på täcket! Märkligt är det iaf att en så liten katt kan få med sig såna mängder under en så lång sträcka som det är från ytterdörren till sängen.

Husse och katt går ju alltid och lägger sig före mig. Kanske är dom i maskopi!? Nåja, man borstar bort det värsta och lägger sig i grustaget. Sen på morgonen får man allt i fotsulorna istället. Jag kanske ska uppfinna en typ av automatisk kattdammsugare integrerad i golvet vid kattluckan. Kombinerat med automatisk sorkstoppare.

Frazze däremot viker inte från min sida. Det är knappt han har tid att gå ut för att uträtta sina behov. Han är som limmad mot mina ben de stunder jag är uppe och ska helst ligga uppe vid mina öron när jag intar horisontalläge. Här kan man ju inbilla sig att han vill ta hand om sin stackars matte, men sanningen är den att han är en vanlig självisk katt som bara ska bli kliad under hakan. Helst hela tiden i timmar. Men... vad vore livet utan gulltussarna? Platt intet!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 25 mars 2015

Lumbago, IR och katt

Efter regn kommer solsken? Nä, då kommer storm! Här har man precis rest sig efter influensa och nacksmärtor. Och vad händer? Jo, just där ryggen möter röven smäller det till och ryggskott är ett faktum!! Helt plötsligt och av värsta sorten.
Med hjälp av Gubbes käppsamling har jag - som tur är - kunnat ta mig till toaletten. Men det värsta är ju att ta sig upp från liggande eller sittande. Tyvärr orkar man ju inte bara stå i ett hörn, annars hade det varit ett givet val.
Vi hade precis skickat efter en IR bastu som anlände idag. Så passande, då den skulle kunna ge lindring åt mina krämpor. Det är en bastu med infraröda strålar - ska vara hälsosamt som bara den. Bästa Gubbe har släpat och monterat för min skull. Men det sket sig så klart. Den gick inte igång. Så nu är vi två deprimerade. Fan vad det ska jävlas. Men som alltid tänker jag att det kunde vara värre.

Frazze katt har glott fundersamt på mig när jag stapplat fram med mina käppar. Det verkar som att han fattar att jag inte är okej, för han har inte försökt sätta snavben på mig i försök att dirigera mig till matskålarna. Det är annars det vanliga. Om jag inte har sett honom på hela dagen, så nog materialiserar han sig när jag är på väg ut i köket.
Jag kan faktiskt tycka att det är oerhört modigt gjort. Att gena mitt framför mina fötter. Jag är ju liksom lite större än honom. Det är ungefär som att jag skulle försöka gena framför en elefant. Jag skulle inte ens försöka av risk för att bli nertrampad. Såna tankar har inte Frazze. Eller så litar han blint på sin matmor. Fast mest troligt är att han anser sig så snabb att han hinner undan innan jag brakar i golvet.
Sen kommer han förstås och försöker lägga sig på mig med jämna mellanrum. Det har inte gått så bra. Hade jag haft möjlighet att ligga på mage, så kunde han ju kanske ha legat på ryggen. Kattskinn ska ju vara så helande. Men han helar ändå, bara genom att vara nära.

Man ska hålla huvudet högt har jag hört, men nu har det gällt att hålla benen högt istället vid ryggläge. Utan de här hjälpmedlen vet man inte hur jag klarat mig. Och inte utan Gubbe heller! Hoppas på en bättre morgondag.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 19 mars 2015

Kattlim, tejp och Alkohol

Jag är återuppstånden från de halvdöda. Kände mig oerhört mycket piggare idag och ingen tokvärk (bara lite mol) i nacken/huvudet. Så då måste man ju göra nåt. Jag tog fram dammsugaren och gav mig på soffan. Frazze har ju legat och skavt intill mig i fjorton dagar så soffan har fått ett pälsöverdrag. Dock inte av den vackra sorten. Funderar ibland på att doppa katten i lim. Fan så han hårar. Året runt.
Nåja, dammsugning var det. Jag orkade soffan, vardagsrummet (sisådär) och hallen. Sen var det slut på ork. Var kan man köpa ny? Jag gjorde en deal med Gubbe att jag skulle orka laga maten idag mot att han dammsög klart. Jag var lite orolig ett tag att han skulle trassla in sig i slangen och damma huvudet i väggen eller nåt. Det var eoner av tid sen han sist rörde denna tingest. Men det gick bra. Han gick levande ur striden.

Nu kan jag inte sticka/virka heller (fan, fan, fan) så nånting måste jag företa mig. Så då gav jag mig på ett par burkar som jag bara inte kunde slänga när dom blev tomma. Första tanken var att måla. Men jag och målarfärg är inte kompatibla så jag var i valet och kvalet. Men så kom jag på att jag hade tejp liggande i någon hörna. Och så här blev resultatet:
Det är så kul det här med återbrukat. Men samtidigt så är det ju mer en sysselsättning. Jag kan ju inte säga att det är någon direkt nytta med detta, då jag inte vet vad jag ska ha burkarna till. Än. Och tejp är ju inte gratis. Men som sagt kul är det. Man kan ju alltid ge bort i present med godis i. Eller te.

Hushållsrullskatten som jag loppisfyndade för 20 kronor har fått sig en remake. Den var underligt blå från början med ett ännu underligare ansikte (heter det ansikte på katt?) Den blev breddad mellan benen - för att pappret skulle kunna gå igenom där - blev praymålad i svart och fick ett nytt ansikte (!)  Den används nu som toarullshållare, eftersom barnbarnen inte når fram till toarullen på väggen.
Jag är lite fundersam på konstruktionen av katten. Varför har dom satt svansen precis bakom huvudet? Kunde inte pinnen/hållaren fått agera kattsvans?Nåja, den fyller sin funktion och det är en katt. Punkt.

Vad gör man då om man inte orkar något och inte kan handarbeta? Jo, då läser man. Just nu är det Benny Haags "Makt, mod och motstånd" som är på tapeten. Benny Haag är festprissen som skruvade på korken. Och inte bara det. Han gör vad han kan för att få hela Sverige att göra samma sak. Det är en oerhört välskriven och gripande bok och jag relaterar till många stycken i boken som varande barn till en periodare och som varit med och begravt en exmake som dog av alkoholskador.

Jag har funderat ibland på det där med periodare. Jag undrar om det inte bara var så att när pengarna räckte till då söps det. Sen fick det vänta till nästa löning. Pengar var en bristvara och jag är uppväxt på rispudding och pannkaka med spridda skurar av falukorv. Men sprit kommer först för den som är törstig. "Jag jobbar och sliter så jag gör vad jag vill med mina pengar" var en kommentar som fastnat kvar i mitt huvud. Att han hade en fru och fyra barn att försörja hörde inte dit.

Jag hade en diskussion med mitt x en gång angående kostnaden (bortsett från allt annat helvete som alkoholen drog med sig) och sa att det var inte mer än rätt att jag kunde spendera lika mycket som han drack upp. Han förstod aldrig den ekvationen. Eller förstod - han var ett mattesnille - men han förnekade. Allt. Även för sig själv och det fick han sota för på det absolut värsta sättet. Vi tre övriga i familjen fick sota på annat sätt.

Och nog är det en underbar tanke med en nyktrare tillvaro. Många är det som kanske skulle ha sluppit misshandel och våldtäkt om inte spriten hade varit med i spelet. Det är alldeles för glorifierat med alkohol. För vi dansar ju aldrig nyktra i det här landet. Pratar knappt. Och tänk bara på sport och sprit som kombination, vilket är en av sakerna som Benny Haag tar upp i boken. Läs den! 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 18 mars 2015

Anno dazumal och akutbesök

I min sjukstuga tar jag mig för att kolla igenom gamla släktbilder. Framför allt fascineras  jag av klädstilen. Och i synnerhet av hattarna! På nästan alla bilder bärs det hatt.
Se här bara på dessa stiligt klädda personer. Jag tror att det är min farmor (Elsa Bengtsson f. Lind) längst till vänster och en faster längst fram men jag är långt ifrån säker. Men kolla så dom sitter där på berget i sina finkläder, klackskor och hatt! Man kan undra om det bara är arrangerat för fotografen, men några tittar ju åt ett annat håll. Kanske är dom bara på söndagspromenad och har slagit sig ner en stund i solen.
Här är en bild på min ingifta farbror G. Horn. Bilskollärare var han minsann och gengasbil var det som användes. En mycket sympatisk herre vill jag minnas.
Denna stiliga herre som ser ut som en korsning mellan Oliver Hardy och Hitler är min farfar Sten Bentsson. En halvalkoholiserad humorist som jag aldrig fick nöjet att träffa. I unga dar jobbade han som rallare.
Men han kunde vara stilig också. Kolla här! Med fiolen i högsta hugg sträcker han upp sig på fotot. Jojomensan, han kunde spela fiol. Min faster ärvde gåvan och blev dragspelare. Farsan däremot visslade mest. Men det där visslandet kunde ta kål på oss andra i familjen. Det var liksom bara visselljud utan melodi. Man tycker ju att han åtminstone kunde ha visslat "helan går" för den tyckte han om. Helan alltså! Det arvet slog igenom.
Här kliver vi tillbaka ett steg. Min farmors mor (Hanna Lind) poserar längst till vänster. Det finns några bilder på henne och de där mungiporna och ögonvecken är gjutna i betong. Muntergöken till höger och hennes lika väna make framför heter Blid i efternamn. Är inte det ironi så säg. Kan vara så att fru Blid är Farmorsmors syster. Muntra fruarna.
Här har vi lilla mig tillsammans med mamma på ett av de få bilder som finns från barndomen. Jag lovar att papiljotter inte var något som behövdes hemma hos oss!
Här har jag hunnit bli nio år och här ser jag ovanligt slät ut i frisyren. Men det tog åratal innan jag kunde förlika mig med mitt krull/lock/krusiga hår.

Ja, det var bilder från förr det. Nu ska jag berätta om mina dagar i influensans grepp. Jag fick tokont i huvudet i fredags. Jag är ju en van huvudvärkare, men det här var outhärdligt och gjorde att jag domnade i halva huvudet. Jag lovar att tanken att skära av mig huvudet var tilltalande. Det var bara att åka till akuten. Där skulle det testas hit och dit ifall det var hjärnhinneinflammation, vilket det inte var. Så... jag fick morfinpiller och naproxen. När värken lagt sig var det bara att åka hem utan något konstaterat fel.

Dagen efter hade jag inte ont på hela dagen. Inte förrän klockan slog midnatt. Då slog även huvudvärkshelvetet till igen. Men då hade jag ju blivit anmodad att ta tre naproxen. Men se det hjälpte inte ett minsta dugg! Efter en timme var jag desperat och ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra om jag kunde ta hela asken, men det fick jag inte. Hon anmodade mig att åka in igen.

Nu är ju jag så jävla hänsynsfull, så jag hade inte hjärta att väcka Gubbe som bara sovit några få timmar natten innan efter akutbesöket. Så jag grät, duschade varmt och gick runt i huset och höll mig om huvudet och la mig därefter på het riskudde. Efter drygt fyra timmar släppte det.

Jag önskade att jag hade kunnat göra som på bilden och ställa ut huvudet på altanen eller nåt. Men det är ju lite svårt att se utan huvud också. Hur som helst ringde jag till naprapaten dagen efter. Men hon ville inte ta emot mig utan att någon läkare hade kollat/röntgat först. Jag ringde läkare, men dom hade ingen tid förrän fem dagar senare. Hon hänvisade till akuten. Men där hade jag ju varit och dom gjorde ju ingenting. Moment 22.

Men nu har jag haft oont i två dagar och en natt så jag ser tiden an. Aldrig i livet att jag åker till läkare när jag inte har akut ont. Det är knappt att jag åker in när jag har det.
Men jag vet vad en av orsakerna är. Det är den här:
Min utslitna nacke tolererar inte stickning. Det är rena fördärvet. Det är den där trapeziusmuskeln som packat ihop och nu har jag inte skött om den på länge. Därför blev den förmodligen totalt utmattad av inflensan.
Kära muskel. Jag lovar att jag ska ta hand om dig bara jag blir frisk!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 15 mars 2015

Beskow och anoraken

Mitt emot min ena dotter bor en äldre herre. Varje vår ser jag honom gå med en ogräshacka för att hacka bort den sista isen intill muren. Det förefaller vara en onödig syssla med tanke på att isen inte är i vägen vare sig för folk eller bilar och att med tiden smälter det. Men när han går där och hackar påminner han mig om Gumman Tö. Den gumman fanns med i de gamla böckerna "Vill du läsa" och är skriven av Elsa Beskow.

Olles skidfärd heter sagan och jag har ingen aning om varför just den sagan finns kvar i mitt minne. Men jag har alltid älskat Elsa Beskows bilder. Här blir Gumman Tö bortschasad av kung Vinter. Det kanske är därför jag minns sagan. För att den där gubben jagade bort Gumman Tö så det inte blev vår. Jag gillade nog inte vinter särskilt mycket ens när jag var liten. Efter att Gumman Tö till slut får göra sitt jobb kommer Fröken Vår. Hon blir inte jagad!

Tro nu inte att jag kan det här utantill. Jag har boken i min ägo. Den är ju helt fantastisk. Särskilt i början med: "Mor! mor! O, mor! Orm!" Och far han ror och är rar. Bara så ni vet.

Men som sagt; bilderna är fantastiska!  Jag har en fundering på att köpa på mig Beskow-muggar. Dom är så fina! Här har vi Lilla Videung som sover sött.


Apropå förr så hittade jag bilden nedan i tidningen Retro. Var det bättre förr? Jag har så dåligt minne vad gäller min barndom. Men nog minns jag elastabyxorna. Med hälla under foten. Under hade man kalasbyxor. Dåtidens pantalonger kan man säga.

Ylletröja och anorak var det som gällde vintertid. Konstigt att man inte frös ihjäl. Den här rymddräkten från -63 blev nog ingen hit. Men pjäxorna känns igen. Jag har funderat på om man över huvud taget hade något annat än pjäxor på den tiden. Vintertid alltså.

Anoraken man hade var nog mer i stil med den här till höger. Även denna bild från tidningen Retro.
Vad jag minns så var det aldrig några pigga färger utan grå/mörkgrön/brun. Kan ju ha att göra med att jag fick ärva kläder av min äldre bror.


Jag minns även en hemsk kjol i plisserad rödrutig ylle. Förmodligen ärvd av någon släkting. Inte så konstigt att jag har dåligt minne. Jag har förmodligen förträngt det mesta. Men pjäxorna minns man. Med blöta raggrockor som sedan hängde på tork över vedspisen. Lukten av blöt ylle när snöklumparna smälte och droppade ner. För att inte tala om dessa blåfrusna fötter och händer. Och doften av Nivea.

Det var allt från Retrohörnan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 14 mars 2015

Sanna mina ord

(Om ni tycker bilden ser
skum ut så är det för att
den är fotad från TV:n)
Ligger i min sjuksäng (läs soffa!) och kollar på Renées brygga. Jag inser att jag har badat alldeles för lite bastu i mitt liv! Och kanske druckit lite för lite vargtass. Alltså Arja Saijonmaa. Hon fyller 70 år! Vem kan tro det?
Hon har ju aldrig varit någon favoritartist, men vem kan inte sjunga med i hennes "Högt över havet?" Vissa låtar fastnar i ens medvetande vare sig man vill eller inte. Och nog har hon karisma.

Bastu är tyvärr inte min grej. Jag har försökt några gånger i mitt liv, men upplever bara att jag får andnöd. Vargtass är inte riktigt min melodi heller. Men det har nog mer med gener att göra antar jag. Hur man ser ut alltså. Men jag ska inte klaga. Mina gener gav mig två ben att gå på och två armar att veva med. Man får vara nöjd.

Fast... kollar jag mig i spegeln nu så ser jag ut som hundratolv ungefär. Den här influensan håller på att ta död på mig. Det är alltid huvudet som blir ansatt. Först spänningshuvudvärken från helvetet, sen bihålevärk från samma ställe och nu börjar det likna migrän. Inga värktabletter hjälper. Det enda jag kan trösta mig med är att det går över. Det är inte livshotande (även om det kändes så ett tag!)

Katterna är utomordentligt förstående och bråkar inte så särskilt på mig. Frazze kommer och trampar mig på magen emellanåt och Gösta ligger intill och spinner. Det är sånt man behöver. Ikväll ska jag - eftersom jag älskar att plåga mig själv - kolla på melodifestivalen. Jag är inte säker på att jag står ut, men jag ska försöka, eftersom det inte är så mycket annat på dumburken. Lev väl och tacka livet! För vem vet när det tar slut.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 12 mars 2015

Sängläge, tango och linser

Jag har ett viktigt meddelande: Jag har influensa! Slut på meddelandet. Det är så typiskt. Nu när solen står som spön i backen och jag hade sett fram emot en långhelg med några glada väninnor. Fan också rent ut sagt! Gubbe har också helgen inbokad för bortavaro. På sitt håll. Han är frisk!!!!

Men det är bara att bita i det sura äpplet och stanna hemma. Jag får väl göra som förra helgen. Ta fram den gamla vevgrammofonen och spela upp en tango i min ensamhet. Kanske ta en svängom med katterna. Om jag nu orkar. Den förbannade febern pendlar upp och ner.
Vevgrammofon var det ja. Det är inget smeksamt ljud som kommer ur denna antika musikmaskin direkt. Det skorrar och rasslar. Men så har ju skivorna några år på nacken också. På den här skivan kan man läsa:

Goda råd för grammofonskivans vård:

  • Grammofonskivan förvaras bäst stående i skivmappen.
  • Ett skivalbum är den bästa lösningen för den som är rädd om sina skivor
  • Vill ni skona Edra skivor så byt stift efter varje skiva
  • Har ni skivväxlare, använd då en specialnål av god kvalitet och byt nål varje gång Ni vänder skivpacken.
  • Rengör alltid skivan med en skivborste innan Ni lägger på den för spelning.

Stående var det ja! De här skivorna har nog legat på hög i åtskilliga år. En hel del av dom utan någon skivmapp.
Sen det där med "byt stift efter varje skiva". Jag kan tänka mig att stiften inte var allt för dyra på den tiden. Även om jag inte tror att någon bytte så ofta som efter varje skiva. Fina askar är det som stiften ligger i. De är i lite olika storlekar och jag har ingen aning om vad det är för skillnad. Men jag vet att stenkakorna är av väldigt varierande kvalité, så det kanske är olika stift för olika skivor.

Ska jag köpa ett stift till min skivspelare idag (den för vinyler alltså - inte stenkakor!) så får jag slänga ut sisådär 2-300 kr. I och för sig behöver jag ju inte byta nål efter varje skiva. Långt därifrån tack och lov.
Apropå det så var det ett bra tag sen jag spelade några vinyler. Jag började gå igenom min samling men jag kom av mig. Och nu är det inte läge då förstärkaren fått fnatt och får för sig att bara stänga av lite hur som helst.

Och nu - över till något helt annat. Fick ett tips av en av mina svärsöner att grodda gröna linser. Vilken hit! Om man nu är av den ullen att man gillar sånt alltså. Jag älskar groddar. De här var så enkla att göra också. Ner i en burk bara och skölj. In i ett skåp, skölj ett par gånger varje dag och vänta 2-3 dagar.
Sen blir det såna här fina, goda groddar!
... här ligger jag på glasverandan och äter mina groddar i influensatid. Men man kan ha det värre. På verandan är det soligt och perfekt sommarvärme. När febern stiger drar jag på mig filten och en katt.
Och blommorna trivs också
Kanske blir jag frisk imorgon. Eller inte...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 5 mars 2015

Kattpromenad med vurp

Äntligen! Första riktiga vårpromenaden med katterna. Full sol och några grader varmt.
Inne i skogen var det inte lika vårligt. Där låg snön kvar så vi vände....
...in på en stig där vi inte brukar gå. Det var ju dumt! Plötsligt fastnade jag och föll som en fura. "Konstigt" hann jag tänka. Jag brukar kunna rädda situationen även när jag fastnar med foten i en kvist eller slana. Men foten satt fast och det var ju inte så konstigt - taggtråd!
Jag tror att mina läppar formade ord som förbannade bonnläppar, innan jag tog fram kameran och förevigade ögonblicket. Jaha ja! Dags att köpa nya gummistövlar för dom här håller inte tätt längre.
Jag tog mig upp och lindade upp taggtråden runt trädet som det var fastvuxet i. Nästa gång jag går dit ska jag ta med en tång och ta bort eländet. Möjligen kan jag använda taggtråden till något dekorativt hemma men i skogen har den fanimej inget att göra! Tur att jag inte bröt något, men för ovanlighetens skull hade jag mobilen med mig.
Frazze älskar sina promenader men det ska gnällas också. Det gnälls när jag går för fort. Det gnälls när jag går åt - det som han tycker - fel håll. När vi var nästan hemma satt han inne i skogen och utgjöt sin allra djupaste Mjaaaooouuuurrrrrgggg. Jag ropade och ropade att han skulle komma. Till slut gick jag mumlandes tillbaka för att hämta honom, men då kan ni ge er fan på att han tystnade. Förmodligen ville han inte gå hem. Men det ville jag. Tre minuter senare hittade jag honom vid matskålen.
Efter en sån tur pustar man ut på glasverandan.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 4 mars 2015

Datatrassel och Show

Mina väggar i arbetsrummet har fram tills idag varit vita. Nu är dom svarta. Det har nämligen gått mycket svära åt idag. Jag har tankat hem program för att föra över film från filmkameran och för att kunna justera. Ett tag trodde jag nästan att datorerna skulle börja brinna.

Det är ju dessutom en himla tur att man har fler än en dator när man nu har förärats en Windows 8.1. Mindre plågor än så kan få mig att krypa ur skinnet. Det är så mycket som liksom inte alls fungerar i detta nya system. Måtte dessa programmerare komma till sans och fixa nästa uppgradering av operativsystemet till en vettig plattform, så man inte blir helt galen. Men det är väl för mycket att hoppas på.

Igår kväll (läs natt) segade datorn ur fullständigt och jag var säker på att jag hade fått någon virusaktig påhälsning. Därför skulle jag rensa med datorn i felsäkert läge. Men se det gick inte! Jag hackade som en galning på F8 under uppstart men det gick åt fanders. Till slut hittade jag en sida där någon hjälpsam människa meddelade att det kunde jag glömma att hålla på med. Nu har dom krånglat till det även på detta håll. Förmodligen för att man inte ska kunna fixa sin dator utan köpa en ny. Men det är klart att det går, men på ett jävelusiskt mycket krångligare sätt. Det fick bli en snabbrensning.

Åter till filmen. Tanka över filmen från filmkameran funkade ju bra bara jag tankat hem programmet. Men att justera var det värre med. Jag har köpt ett program som heter Pinnacle. Det var innan jag uppgraderade till win 8.1!!! Nu funkar det inte. HA! Då har dom lagt ut en uppgradering för att det ska fungera. Det gör det inte ändå! DUBBEL-HA! Så då får man kasta sig över Gubbes dator som INTE har win 8.

Nu är det ju så att den här filmen som filmades på svärfaderns 80-årsfest är filmad på lite håll och med svagt ljus. Tyvärr. Det gick inte att göra så mycket åt. Men man kan se några skuggfigurer ändå. Nu är frågan om NI kan se filmen. Jag har laddag hem VLC och lyckats se hela filmen via Google Chrome men i datorernas värld är inget givet.

Showen: musik och dans m.m. genom 50-60 år. Sen ska man veta att svärfadern är buren från Norska fjällen också. Det framgår i en del av inslagen i showen.

För att komma till sidan med filmen - håll tummarna och klicka HÄÄÄÄÄR!
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,