Gräsligt mycket fika

Vi har en gräsmatta. Att säga att den består av gräs är att ta i. Här har dotter J plockat ihop lite smått och gott som fanns i... ja, ska vi säga grön-mattan. Hon har namnat alla också men det har jag glömt. Någonstans där i mitten ser ni iallafall något som ser ut som ett grässtrå.

Vad som inte är med på bilden är bl.a. mossa och tistlar. Kallas för mångfald tror jag. Växer gör det och grönt är det, så det är väl som det ska då.

Idag har döttrarna med "släp" varit och firat sin gamla moder i efterskott. Självinbjudna dyker dom upp och bjuder på mat och ger mig presenter. Inte dåligt ska jag säga. Jag kunde sitta i ett hörn och se vacker ut. Eller... kunde kanske ha gjort, men "släpet" består av fyra telningar som gillar att motionera en mormor. Sen det där med att se vacker ut är ännu svårare.

Jag önskade mig en Elsa Beskow-mugg, en insektsbok och kramar och det fick jag och mycket mer.

Ett vackert och kärleksfullt kort fick jag också. Dom känner sin mors ironiska humor. Den har tydligen gått i arv också.

Förresten är det tredje gången som Mamma Mu kommer med i mitt födelsedagsfirande. Kanske är vi lika. Fast Mamma Mu är mycket mer nyfiken än vad jag är.

Jag har även blivit firad av ett par väninnor som såg till att uppdatera min glasveranda. Bordsduk, servetter och ljus. Fin ska det vara! Den duken ligger nu i tvätten efter dagens svullande. Men det var en perfekt färg att spilla blåbär på!

Den här månaden har vi firat tre småttingar: en 4-åring, en 6-åring och en 5-åring samt yngsta dotter och så jag. Man kan glömma att gå ner i vikt under augusti!

Men nu får det vara lugnt ett tag med svullandet. Sallad hela veckan lång! Men på lördag har vi höstfest med maskerad för hela barnskocken. Men det är lååååångt dit.

Läs även andra bloggares åsikter om Gräsmatta, Födelsedag

Elementärt

Jag har städat. Ordentligt. Jo, det händer ibland. Nu så till den milda grad så jag skulle ge mig på elementen också. Alltså nu är vi där igen. Vem fan är det som konstruerar elementen? Den personen kan ju omöjligt ha städat någon gång iallafall. Den saken är säker. Så här ser elementet i köket ut uppifrån:

Är det tänkt att skiten och dammet som ligger där ska ligga kvar? För det finns inte något munstycke på dammsugaren som går ner. Inte heller dammvippan. Så då får man bli uppfinnare då. Det här är alltså inte en klubba!

Det är en avklippt bit av en svamp som jag sen spetsat på en blompinne. En ganska lång blompinne! Med denna har jag sedan - hål för hål - städat elementet. Sen blev det ju ändå inte riktigt, riktigt bra för någon - här nämner vi inga namn - har satt elementet för nära golvlisten, så man kommer inte åt att skrapa bort skiten underifrån. Är det kanske meningen att man ska köra med högtryckstvätt?

Jag vet inte varför just det här elementet ser ut så här, för de flesta andra element vi har är icke ihåliga. Ett par till ser ut ungefär som det här, men har ett galler ovanför. Så att det blir ännu jävligare att komma åt! Kanske detta var något på rea, för att någon klåpare felkonstruerat det. Den klåparn kanske inte heller vet att damm tar sig in över hela jävla allt - galler eller ej!
Eller så är det på pin kiv som just detta element är insatt i köket där det smulas värre än någon annan stans. Plus att katten har sin plats just i det fönstret! Samma katt som kan dra in ett helt grustag bara genom att vända i dörren.

Nu tror jag att jag ska konstruera någon plåt av något slag som jag kan lägga över detta element. För det "må ikke tilldekkes" med något brännbart. Och det ska inte bli ett galler!

Igår fyllde jag år också. Till råga på allt. Vartenda år är det likadant. Fler gråa hår och rynkor. "Man blir förståndigare med åren". Jo visst jo, men vad hjälper det när man glömmer bort allt istället. Och vem - jag bara frågar - vill byta ungdom och smidighet mot förstånd? Men man får ta det man får.
Nu har jag iaf 10 långskaftade rosor att njuta av som Gubbe förärade mig med, samt en ljuslykta som nu står i fönstret. Jag funderar bara på vem Love är. Men vi kanske har någon i släkten.

På söndag har döttrarna med telningar bett om audiens, så då blir det mat och bullkalas i efterskott. Jag önskar er God natt! (Eller god morgon när ni nu ser detta)

 Läs även andra bloggares åsikter om Element, Konstruktion, Damm, Städning, Fylla år,

Viagra - Addyi - Empati

Har ni läst om det nya pillret - ett kvinnligt viagra! Här reser sig alla kvinnor upp och jublar i kör! Addyi ska det visst heta. Som vi har väntat. Eller... inte. Och har man sett. Det finns biverkningar! Men vi är ju vana efter åratal av p-pillertuggande. Och det är ju inte heller så att du kan ta ett piller lite så där när det känns som läge, utan du måste äta under en längre period. För här handlar det om att skapa lust. Blir till att tugga för jämnan då. För man vet ju aldrig när det ska slå till med en tete-a-tete.

Till råga på allt får de kvinnor som vill använda detta fantastiska medel även se till att bli, eller vara, nykterister. För med alkohol i kombo med pillren kan det bli blodtrycksfall och svimningar. Inget mer mys med champagnen alltså.

Här kan vi då jämföra med den manliga motsvarigheten. Finnes biverkningar? Ja, man kan få ont i huvudet! Det kan även förekomma yrsel och synstörningar. Men yrsel kan ju uppstå även när blodet lämnar huvudet och inte spelar det väl någon roll om man ser lite taskigt, bara Petter Nicklas kan stå. Viagra kan dessutom intas endast en timme innan sexuell aktivitet. Lite skillnad va?

När frågar jag - NÄR ska det komma ett piller som gör människor empatiska??? Det vore väl ett piller att satsa på istället!

Eller som Modern en gång sa angående våldtäktsmän: "Om dom nu kan hitta på piller som får den att stå, kan dom inte hitta på ett som får den att hänga också?"

Men det finns det ju faktiskt. Kemisk kastrering heter det visst. Men den används inte för den har så SVÅRA BIVERKNINGAR!!! Stackars, stackars våldtäktsmän. Men kan man inte bara skära av den enögda bacillspridaren på dessa amöbor och vika in kanterna istället? För där - just där - pausar min empati.

 Läs även andra bloggares åsikter om Viagra, Addyi, Sexlust, Biverkningar, Empati

Soptippen nästa

Jahapp! Då har man varit hos doktorn och fått sin dom. Har varit på röntgen och den visade att mina ryggkotor ser ut som bilden till höger:

Det är inget att göra något åt och inte vet man varför det blivit så. Tackar!
Eller det går säkert att göra något, men det är inget vi pratar om eftersom jag fortfarande kan ta mig fram för egen maskin och inte ligger på golvet och tjuter.

Sen var det inte nog med det utan dessutom artros i höften. Tackar en gång till! Tror fan att man har svårt att komma igång.

Så... vad gör man då? Frågar jag farbror doktorn (som inte alls är en farbror utan en ung man)
Doktorn svarar att man får äta ännu mer jävla Naproxen. Nej, det säger han inte. Inte jävla alltså, det är bara jag som säger det. Till den får jag dessutom ta Omeprazol för att magen inte ska skära ihop. Nästa blir väl att levern tar slut av alla tabletter.

Så nu ska jag äta Naproxen i 30 dagar och se hur det känns. Jag har ju bara ätit i 15 dagar fram till för någon vecka sedan och då kändes det ju bättre så nu fläskar vi på med mer. Om det inte blir bra (vilket det förmodligen inte blir för det är ju inte så att skiten går över!) så får man överväga en operation. Men det blir väl först när jag kryper in till läkaren.

"Ska jag motionera"? frågar jag. "Nej" svarar han. "Nähä, jag får väl åka hem och köpa en rullstol då" säger jag. "Nej, nej" säger han igen. Sen förklarar han igen att jag ska äta tabletterna i 30 dagar och sen får vi se.

Och så går livet vidare... fast lite saktare än förut.

Läs även andra bloggares åsikter om Osteoarthrit, Ryggkotor, Artros, Naproxen

Ohyra och fest

Min fina ros. Inköpt på Ica i våras för inga pengar alls. Har trivts så bra på glasveranden i självvattnande kruka. Men.... tror fan det att det ska komma löss/spinn på växten!

Jag har i min ägo ett insektsmedel som är eko så jag dränkte in blomman i detta. Och det verkade fungera. En stund! Sen var dom tillbaka igen. Eller dom som höll andan överlevde, eller nåt! Så då gjorde jag om proceduren och denna gång blev den mer än indränkt. Verkade fungera!

Så nu idag såg jag att det var något i blommorna igen. Så här såg det ut:

Pyttesmå svarta korn. Men sen fick jag se något annat större - en tvestjärt!

Ja, det var alltså tvestjärtsägg. Det var då fan vilken trevlig bostad den här blomman var! Nu har jag klippt bort ägg-blommorna och sprayat än en gång för naturligtvis har även lössen kommit tillbaka! Är det inte typiskt så säg när man nu för en gångs skull fick tag i en planta som ville växa och blomma!

Men det är klart. Här finns inga gröna fingrar. Kanske beror det på att jag inte har såna här byxor

Inte visste jag att man behövde ha särskilda garden-girl-brallor!

I helgen var vi på rockfest. En alldeles förträfflig tillställning och naturligtvis var vi kvar till sist. Jag som varje gång säger att jag ska gå hem tidigt. Fast tidigt blir det ju. På morgonen. Hur som helst var det roligt! Här är vi: Kid Rock och Janis Joplin. Jag tar alla tillfällen jag får att vara hippie!

Det som bara är lika tråkigt varje gång är denna brist på respekt för festarrangörerna! Man svarar inte i tid (eller alls) på inbjudan. Man kommer inte i tid. Man klagar på saker osv. Det är ett jäkla jobb att dra igång stora festprojekt. Planering och iordningställande. För att inte tala om återställande. För folk är som grisar och kan inte ens slänga sina egna sopor. Bajs på dom! Rosor till arrangörerna! Utan löss!!!

Och med denna stämningsfyllda bild säger jag glad Måndag på er alla!

Vackra Åland

Vi tog en sväng till Åland. Och jädrar anåda vilken tur med vädret vi hade! Vi hade bilen med oss och tog en tur till norra delen av ön.

Sen stannade vi till vid "Uffe på berget" som hade denna informativa skylt.

Där hittade jag en mörk öl från det lokala bryggeriet Stallhagen (ja, nu blir det reklam!) och den kanongoda ölen tillsammans med en smarrig chokladkaka... mmmmmm! Har ni inte provat chokladkaka med mörk öl så gör det!

Sen blev det promenerande runt i Mariehamn. Vi slog oss ner vid ett matställe som var helt inklädd i fisknät. Möblerna bestod av trälådor. Mycket pittoreskt.

Nätet kanske var till för att fåglarna inte skulle komma in. Men det fanns dom som hittat ingången.

Utsikten var fantastiskt vacker.

På kvällen inmundigades en makalös middag på ÅSS Paviljongen. Bland det godaste jag ätit! Även om det var onödigt lång väntetid, men vad gör det när man sitter vackert och personalen är trevlig.

Alldeles intill låg (ligger) Pommern med kvällssolen speglandes i masterna.

Den var abonnerad för kvällen och inhyste ett storband med sångerska. Det var nog det enda jag hörde av ljud denna lördagskväll. Så otroligt tyst! Jag trodde att jag var på fel ställe.

Dagen efter fick jag äntligen träffa lite svanar. Som jag har väntat på det! Dessa blev fotade på långt håll, därav kvalitén. Men så roligt att även få se ungarna!

Nere vid fiskehamnen hittade jag den här stiliga. Den t.o.m. pratade med mig. Fast jag förstod inte.

Men en härlig tur blev det. Åland är fantastiskt vackert!
Fast lite läskigt hur dom packar på bilarna på dessa båtar. Det var många som fick krångla sig ut på motsatta sidan eller t.o.m. genom fönstren på bilarna.
Men glada blev vi av vår tur och då såg vi ut så här. (Det syns väl vem som suger åt sig all sol, va?)

Igår kväll tog vi oss ut i skogen en sväng. Jag hittade inte en enda kantarell! Så jag plockade blåbär istället. Gubbe däremot var inställd på gult. Sen hittade jag - kors i taket - hallon!  Inte blev det mycket, kanske en liter av blåbär/svamp, men man får vara nöjd. Det är ju hur som helst härligt att vistas i skogen!

Och nu är det en annan dag...

Läs även andra bloggares åsikter om Åland, Mariehamn, ÅSS Paviljongen, Blåbär