onsdag 18 november 2015

Klämmiga kakor

Har ni några gamla stenkakor ni inte vet vad ni ska göra med? Eller 78-varvare som de också kallas. Eller - varför inte bara grammofonskiva. Här kommer ett tips:
När man syr och har flera lager. Då lägger man sin gamla stenkaka emellan så går det lätt att nåla. Just den här skivan är Thory Berhards med "En bukett med friska blommor varje dag". Den kan ni lyssna på här:

Klämmigt så det förslår. Mitt exemplar av denna stenkaka är dock inte spelbar längre. Den är allt för raspig. Men jag har andra som går att spela, om man nu skulle få för sig det. Men ljudet är ju inte direkt smeksamt. Det är ju knappt man använder sina vinylare längre. Men man vet aldrig. Skivspelaren står och väntar i ett hörn.

Jag funderade på vad dessa skivor var gjorda av och det var tydligen lite blandat. Men till största delen har det tydligen använts schellack. Just den här skivan är inspelad 1950 och det var alldeles i sluttampen på den eran för sen tog vinylen över.

Apropå musik förresten så såg jag på nätet att gamla Bildjournalen säljs för upp till 700 kronor!!! Jag som köpte denna tidning varje vecka tills den upphörde. Men jag klippte och läste sönder dom tyvärr! Jag hade ingen spåkula. Då heller.

Vad jag syr? Väskor så klart! Just nu alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 16 november 2015

Blusar och kikärtsspad

Ryggen håller än (peppar, peppar...) Jag har till och med glömt att jag haft ont i ryggen och gjort saker jag INTE skulle. Men det är så konstigt med ryggskott. Man är helt fastlåst och kan inte röra sig. Sen går det över och är helt borta! Vad hände? Vart tog det vägen? Och varför?

Den där stunden (som brukar vara minst en vecka) så lovar man sig själv att aldrig mer göra konstiga rörelser eller lyfta saker hur som helst. Men när inget tar emot och kroppen fungerar igen, då har man redan glömt bort allt man lovat. Dumt, dumt, dubbeldumt! Nåja, nu är jag igång igen och imorgon är det en ny dag hos osteopaten.

Jag har äntligen fått ihop min blus som jag stretat med rätt länge. Loppisfyndat grön/vit-rutigt tyg i seersucker. Det blev inte bra och så blev det inte bra och så blev det fanjävlaskit. Jag började med v-ringning, men efter att ha ändrat ringningen så fick jag äntligen till det. (Och efter att ha justerat ungefär varenda söm).
Jag satte i ett av mina samlade blixtlås, men vände det uppochner för skojs skull. En liten knapp i svagt avvikande färg fick pryda ärmarna. Det är märkligt; att bland mina tusentals knappar är det sällan några som passar.
Förra månaden totade jag ihop denna blus. Bitar av tyg som låg på hyllan i syrummet kombinerades ihop till detta. Blixtlås från samlingen. Återstår om jag kommer att använda den.
Ni märker att jag gillar 3/4-ärmar va?

Sen har jag testat kikärtsspad. Till vad då undrar ni kanske? Jo, istället för äggvita. Dotter J hade gjort en smarrig kaka på detta, så jag måste ju testa. Det var helt märkligt att se spadet resa sig precis som äggvita! Man tror inte sina ögon.
Jag gjorde en enkel chokladmousse på spadet + blockchoklad och lite honung. Mycket gott! Och om någon funderar på smaken så kan jag upprepa det som någon skrev någonstans: "hur gott är det med äggvita?" Prova vet ja!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 11 november 2015

Jag - en rugguggla

Alltså, den här jävla dygnsrytmen jag har...

Nu när klockan är 20 så är jag skittrött! Skulle kunna somna på fläcken. Men jag skulle inte sova mer än en timme. Högst. Sen skulle jag vara vaken till 06.00.

Har klockan sedan bara passerat 21.30 så ska ni få se på vaken! Sen blir jag inte trött förrän klockan börjar dra sig mot tresnåret. Om ens då.
Och kom nu inte dragande med "inget kaffe efter 17" eller "promenad" eller "varm mjölk" eller nåt annat påhitt för jag har provat allt! Och lite till. Det senaste jag kommit fram till är att kaffe är bättre än te på kvällen. Dricker jag te så får jag springa på toa 2-3 ggr/natt. Eller springa och springa... jag menar stönandes ta mig ur sängen och hasa mig till toan. Kaffet gör varken till eller från vare sig för sömn eller toa.
Det är dessutom allra värst de gånger jag inte sover i min säng utan i gästrummet. Där ligger madrasserna direkt på golvet vilket gör att det är mer flodhästliknande rörelser och ännu mer stönanden. Jag går och lägger mig där när jag snurrat femhundratrettiotvå gånger i min säng, eller när Gubbe och katt inkräktar för mycket på min privata sfär.
Att madrasserna ligger på golvet i gästrummet beror på att "gästerna" oftast är små varelser och jag vill inte att dom ramlar ut sängen ner på golvet. Dessutom fungerar sängarna som studsmattor.

Jag har vid ett flertal tillfällen funderat på någon anordning där jag kan stå eller hänga och sova. Ja får för mig att kroppen kanske skulle vila bättre och inte få ont någonstans då. Kanske ska prova att göra någon upphängning av en sele och en sovsäck. Fast nu fick jag en flash av hur jag går i spinn och stryper mig i den där sovsäcksselen, när jag ska ta mig ur och gå på toa.
Vattensäng har jag aldrig ägt någon men jag undrar om jag inte skulle trivas i en sån. Om dom nu finns fortfarande. Då skulle man dessutom få den exakta värmen man önskar.

Ursäkta dröjsmålet. Var tvungen att googla. Jo, det finns. 1500 spänn för en enkelsäng. Det kanske vore värt att prova. Nu ska jag dricka kaffe!
Jag har alltid trott att jag är en skogsmård men eftersom jag är skymningsaktiv är jag förmodligen en uggla. Kanske därför katterna bjuder mig på sork!

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kläm och dra

Nu har jag varit hos psykopa... nej, jag menar osteopaten. Vi pratade och han kände och kämde, vickade och skruvade. Sen sa han: "hopplöst fall. Ta hela asken med Citodon och gör slut på eländet".

Näääää, det sa han ju inte alls. Det han sa var: "ha inte för bråttom och vänta dig inte omedelbar förändring". Det har tagit lång tid att bli trasig och det tar tid att bli hel. Även om man inte blir helt hel, så kanske man iaf blir lite mindre trasig. Han såg mig hur som helst inte som ett hopplöst fall.
Den här gången inriktade vi oss mest på mitt onda knä. Men han konstaterade att jag även är rejält sned i bäckenet vilket förmodligen drar igång ryggskott. (Förutom att flytta möbler!)
Jag har fått några stretchrörelser som ska utföras morgon och kväll. Det känns oerhört mycket bättre än som läkaren sa: "håll dig stilla och lägg på något varmt".

Jag har ju inte tid att ha ont och sitta still. Det ska ju inhandlas födelsedagspresenter för två barn och två vuxna som valt att ha födelsedag före jul. Sen ska det inhandlas julklappar till de 12 barnbarnen samt 4 bonusbarnbarn. Men jag ska försöka handla lite över nätet.

Marsipanros alias Pikachu
Chokladbjörnen alias Minions
"Marsipanrosen" fyller hela sju år! Den äldsta av mina barnbarn. Hon ska ha kalas för sina kompisar med utklädningstema: Harry Potter. Och då bjuder hon in sin mormor! Jag är oerhört hedrad. De två katterna är också inbjudna.
Det är likadant med näst äldsta barnbarnet; "Chokladbjörnen". Om han ska välja vilka som ska komma till ett eventuellt kalas, så väljer han mormor. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna detta, men jag är som sagt hedrad!

Och nu längtar jag efter de små turbomänniskorna, för jag har ju inte kunnat träffa dom på ett tag. Hoppas jag orkar med dom. Det är ju också något att vilja bli hel för. Har ni tips på presenter/julklappar så mottages det tacksamt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 10 november 2015

Lyft

Nu är jag i syrummet igen. Ryggskottet har släppt (peppar, peppar...) Migränen som jag också fick är borta! Spänningshuvudvärken är väck! Den fick jag så fort jag tog fram stickningen. Jag som tänkte sticka en tröja till mig. Fan också!

Men som modern sa: "antingen går det över, eller så blir det värre". Fast man ska ju inte med bestämdhet säga något rakt ut för då blir det tvärtom. För henne blev det istället en konstant smärta år ut och år in. Hela pensionen gick åt till piller.

Men nu är jag alltså i lodrät ställning igen. Tackålov! Jag funderade en del på varför jag åkte på ryggskott den här gången. Jag hade ju inte gjort något.... eller?
Tänk vad fort man glömmer! Jag backade bandet och kom på att jag möblerade om. Bland annat så flyttade jag en jättesoffa, diverse småmöbler och sen lyfte jag ner överdelen på detta skåp.

Ja, jag vet! Man ska inte. Men jag tror att jag är Pippi. Eller Bamse. Fast utan dunderhonung. Det är ju det där med att jag vill att det ska bli gjort NU! Inte sen, när min Gubbe har tid.
Men nu ska jag skärpa mig. (Förmodligen ända till nästa gång då jag glömt att jag inte är Carl Alfred utan mer fröken Olivia.

... nu har jag i alla fall bokat tid till en osteopat. Som jag sagt så länge. Jag har väl egentligen inga förväntningar alls, mer än att jag får betala dyrt. Men jag måste prova. Jag kan inte bara smyga omkring på tå och proppa i mig piller tills jag dör.
Möjligen kan jag öva upp mig inom skådespelarskrået och krypa in till läkaren och gråta en skvätt. Då kanske jag får till någon liten operation. Möjligen. För vissa fel går att operera. Men det görs inte förrän man knaprat igenom alla nivåer av piller och inte kan gå alls längre. När det händer är man alldeles för gammal och får ändå ingen hjälp.

Hur som helst - solen skiner! Det är 10:e november och än har jag inte sett någon snö. Tackar! För när folk pratar om snö som något positivt så är väl sinnebilden den här:
där Elsa Beskowskt som det bara kan bli. Men verkligheten är ju oftast så här:
Fram för längre vårar och höstar!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 4 november 2015

Kärleksörtens död

Alltså, hur gick det här till? Vart tog oktober vägen? Och hujedamig vad det är nära till jul!

Idag har jag tagit en oerhört försiktig promenad. Utan käpp. Med katt. Likt en hukande sengångare på stesolid smög jag mig fram. Jag funderade ett tag på hur fan jag skulle komma upp om jag skulle råka sätta foten i något sorkhål. Käppen stod ju hemma. Men det klarade sig.

Vi gick till grannarna och hälsade på. De fyrbenta. Frazze höll sig så klart på behörigt avstånd. Han är inte social med hästar. Förmodligen för att dom inte kan klia honom under hakan. Hästarna var först inte så språksamma utan höll sig i bortre änden av hagen.
Men så kom det fram en tjusig en som ville snacka lite. Just den där nyansen skulle jag vilja ha i håret, men inte brydde sig hästen om det. Det var ungefär som med Frazze, den bara frågade efter käk. Men jag har läst att det ska inte matas ens med gräs om man inte känner till hästen. Så då gör inte jag det.
Jag gick ganska snart därifrån också eftersom det smällde oroväckande i elstängslet och jag ville ju inte att snyggingen skulle få en tjottablängare på mulen.

ängen utanför huset har vi nu sex stycken vackra rådjur går. Dom tillbringar hela dagarna här. Inte särskilt skygga, men dom flyttade på sig efter ett tag när jag kom smygandes. Fast inte särskilt långt bort.
Och därför ser min kärleksört ut så här:
Fast rådjur gillar inte kärleksört! Ha, ha skrattade greven och snöt sig i pannkakan! Eller så har jag en särskilt god sort. Men det gör inget nu tycker jag. Det mesta i trädgården ser ut som skit.

Benvärmarna är nu klara och på plats.
Jag får bara en sån otrolig lust att köra igång en Flashdance. Men man passar sig! Jag smyger vidare. På återseende.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 3 november 2015

Tvångsmässigt beteende

Ryggskott = värktabletter. Värktabletter = knäckt mage. Knäckt mage = magmedicin Magmedicin = Inget kaffe. Inget kaffe = Skjut mig!

Jag som är en självgående fixar-alltid-med-något-kärring, blir totalt frustrerad när jag är låst. Vad gör jag då? Jo, jag utvecklar mitt svärande, jag har kommit på minst fem nya svärkombinationer som jag aldrig hört förut. Tror att jag håller på att utveckla tourettes.

Fast tourettes handlar ju inte bara om att säga fula ord. Det innefattar även rörelsetics. Det har jag också. Jag är ständigt på väg att stoppa något i munnen. Att tugga tycks vara min hjärnas största intresse. Kan ju även vara tvångsmässigt beteende. Min hjärna tvingar mig till kylskåpet. Vilket är ett problem just nu när jag (fanhelvetesjävlaskit) knappt kan ta mig dit. Kan det vara det som är meningen? Att jag inte ska ta mig till köket?

Nu har jag iaf stickat en bit. Och även tvingat mig själv att sluta sticka när fingrarna börjar domna. Och innan axeln domnar! Det är på väg att bli benvärmare. Inte direkt diskreta men det är för att jag ska hitta dom lätt!
Sen ska jag komma ihåg att använda dom också. Tillsammans med tofflor. Kalla fötter/vrister är inte bra om man har problem med ryggen. Särskilt inte jag som har isfötter.
Nu har Gubbe - som servat mig dessa dagar - annonserat påbörjad förkylning. Det blir nog bra det här. Men vi har tak över huvudet och mat så det är inte synd om oss!!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 2 november 2015

Reservdelar tack!

Förra helgen var jag på en Ålandskryssning med några raringar. Den här helgen (som just passerat) skulle jag åka på ännu en Ålandskryssning. Ja, så där blir det i livet ibland. Allt på en gång. Men... det var tydligen inte meningen för ca 4 timmar innan det var dags så slog Murphy till. Jag blev liggande pga ryggskott! Tack för den!
, så där roligt får man inte ha i livet inte. Stopp och belägg! Nu hugger vi kniven i ryggen på kärringen så hon håller sig lugn. 
här ligger jag nu. Fyra dagar senare. Men nu kan jag iaf ta mig ur sängen/soffan på under fem minuter. Men utan käppar går det inte. Tur att Gubbe samlar på såna. 
Jag vet att det går över, men hur fan blir det när man blir ännu äldre och ryggfan gör att man inte kommer upp alls? Man måste ju på den förbannade toan också! Jag får väl försöka lägga mig i badkaret och så får Gubbe komma och spola av mig emellanåt. Hemska tanke. 
Det är nog hög tid för reservdelar tror jag. Men det är ju så svårt att få, för först ska man äta några ton värktabletter istället. Visst är det väl så att läkarna och läkemedelsindustrin är i maskopi?

, nu ligger jag här och har tråkigt. Så jag tänkte ta och sticka lite. Men jag är tveksam. Jag åkte ju på en sån fruktansvärd nackvärk i Mars så jag var tvungen att åka till akuten. Då hade jag stickat rätt mycket så jag har inte vågat sticka sen dess. Det är då fan att man ska begränsas hela tiden av den här kroppen! Men jag kan inte bara ligga och glo på tv eller läsa. Då blir jag galen. 
Jag provar. Lite försiktigt. Men jag har en tendens att alltid ha så bråttom med allt. Flyhänt, kallade min mamma det. Inbyggd stress utan anledning säger jag. Det där som gör att man spänner sig omedvetet.
Lilla mamman ja... hon, fadern och systern har inte fått några ljus tända vid minneslunden nu när jag ligger här. De får lov att vänta lite. De vet nog att jag ligger här.