onsdag 9 mars 2016

Funderingar från en underlig hjärna

Jag har en släng av ångest. Sån där generell variant. Det kanske är våren som är på väg. Hoppas det! Det blir inte mycket gjort när man känner sig så här. Man kan liksom inte komma igång och när man ändå försöker så går det för det mesta åt helvete. 
Man får göra det bästa av situationen. Vilket är så lite som möjligt. Sätta sig i ett hörn med en god kopp kaffe och läsa en ännu godare bok. Men jag blir ju så rastlös. Jag får nog köpa lite mer garn så jag åtminstone kan sticka lite. 

Jag funderade på mitt namn häromdagen: Berit. Min ömma moder sa en gång att jag egentligen skulle bli döpt till Gunilla, men det var någon annan i släkten som snodde det. Tack för kaffet! Hur kunde dom komma på namnet Berit? Det hade varit "modernt" sisådär 10-20 år tillbaka.
Nu har man ju ändå vant sig och bryr sig inte så mycket, men när jag gick i skolan så trodde jag att jag var den enda människan i hela världen som hette så. 

Och vet ni hur många fina visor det skrivits om Berit? Svar: Två! I alla fall vad jag har hittat. Och... ja, fina och fina. Här har Bengt Sändh skrivit en visa som heter Berits dagdröm. Det är väl den minst ondskefulla av allt jag hittat på namnet Berit.

Sen kommer en eländig historia som Hasse Kvinnaböske framför. Den handlar om depressiva Berit som till slut tar livet av sig. (Det är väl den där ångesten som tar fart kan jag tro)

Sen har vi alla underliga figurer som dyker upp lite här och där. I fyrans program Lillelördag (som jag stod ut med en gång) spelar Lotta Engberg en Berit. Det är ingen vän och fryntlig typ. Se HÄR.

Och HÄR gör Robert Gustavsson en Berit på Skansen. Fast den är ju tokrolig!

HÄR en kock vid namn Berit gestaltad av Anna Blomberg. Ännu en riktig prakthagga!

HÄR har vi en robot-Berit. En beskäftig tantalona som pratar om framtidsmat. Den hade jag inte sett förut, men den var riktigt bra! 
här står det om namnet: Berit är ett kvinnonamn som bildats av äldre dialektala former (Bereta, Berita och liknande) av Birgitta, vilket i sin tur är av keltiskt ursprung. Namnet var populärt på 1930- och 1940-talet, vilket gör att det fortfarande är ett relativt vanligt namn totalt sett, men det är idag mycket ovanligt som tilltalsnamn.
Det var skönt att höra. Döp inga fler med det namnet! Det finns ju så många andra fina namn. Som Justina, Eufrosyne, Reidun, Torborg och Lisa. Samtidigt är jag glad för att jag inte fick namn som: Boll, Fisk eller Brummelisa (jo, det finns flickor som heter så!)

Nu hade jag tänkt baka, men nog fan glömde jag köpa jäst! Här en bild på årets första, yrsliga geting. Men "en geting gör ingen sommar". Eller var det fluga? Eller svala? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

  1. Det där med namn är nått man undrar över... när jag var liten blev jag namnmobbad...Märkligt att många i vår krets då när jag var liten hade hört om Synnöve Solbakken... jag fick heta det... arg som ett bi... Jag var ju jag...Nu har man vant sig. Det är nog egentligen ganska vackert namn. Tror jag. Ett tag försökte jag kalla mig för Irene... men det funkade inte.. jag fattade ju inte att det var mig folk pratadem med när de sa "du Irene"....

    årets första geting ja... huvva... ser inte fram emot den här tiden som kommer nu på grund av dessa insekter. Tål ju inte att bli stucken av dem.... Så jag får nog hålla mig inne i sommar med.
    KRam på dig du fine Berit :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var tvungen att googla på Solbacken, men jag har nog sett den filmen. Dina skolkamrater hade nog inte läst boken. Kände väl bara igen namnet och så var det färdigt. Jag tycker att du har ett vackert namn! Och jag tror att mitt namn är vanligare i Norge än i Sverige. Kram på dig du fin-Synne! Akta dig för getingarna!

      Radera