Till hösten får man väl ge sig åstad och plocka ekollon och kastanjer för sitt eget surrogatkaffe. Men... det skulle inte förvåna mig om det är lika mycket gift i det.
Påsken är slut. Fort in, fort ut. Påskliljorna har sagt tack och adjö.
Barn och barnbarn har visiterat oss och mat/godsaker har ätits i mängder. Helgen avslutades med kalas för familjens minsting; treåringen Emil. Så just nu (innan juni) har vi fyra treåringar i barnbarnaskaran) Men till hösten är Emil inte minst längre, för bonusdotter bakar just nu bebis!
Glädjande nog tittade årets första blåsippor fram på påskaftonen. Välkomna gäster!
Att pynta trappen med penséer var ju inte någon hit för någon annan än rådjuren. Dom lät sig väl smaka. Att jag aldrig lär mig! Nu har jag satt en trådkorg över så får vi se om dom vill komma igen. Penséerna alltså! Rådjuren kommer garanterat.
Vi hann också med en liten runda med kameran. Jag såg dessa vita fåglar på håll och och sa: "det är svanar". Varpå Gubbe sa: "nä, det är gäss. Titta på näbben". Fast jag påpekade att gäss har inte knölsvansrumpa. Så nog är det väl någon sorts hybrid? Det har tydligen planterats in snögås (som inte tillhör Svenska faunan) som kanske haft "lite på sidan om" med en knölsvan.
Vad dom än är så är dom vackra!
God fortsättning på våren! Nu ska jag - helt dödsföraktande - ta en kopp kaffe till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar