onsdag 28 september 2016

Otack är kattmattens lön

Gubbe har tagit hem björkstockar. Snabbt var man framme och tänkte ut ett klätterträd till katterna. "Varför, hurdå och hur tänkte du nu" var några av kommentarerna från Gubbe, samt "grymt".  Men man är van vid grymtningar och suckar och tjatar vidare om "tänk vad katterna blir glada".  Vilket följs av mera grymt.
Men han gör som jag vill ändå. För han vet att om han inte gör det så gör jag det själv på ren envishet. Även om jag inte kan. Så... jag sågar lite och skaffar hyllplan och Gubbe bär och skruvar. Och så står den där.
Och var är katten? I trädet? Nej, på sängen ligger han. Och när han gått ifrån sängen så lägger han sig på golvet. Sträcker ut sig och har inga bekymmer i världen.
Därför lyfter jag upp katten på högsta plats. Han kliar sig lite i mungipan på pinnen som sticker ut och sen hoppar han ner. Katter och tacksamhet går inte ihop direkt. Vi får väl se om trädet blir intressantare i vinter. Annars blir det ved.

Ute är det hit-och-dit-väder. Äntligen lite regn i alla fall. Men emellanåt tittar solen fram. Härliga höst!
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

Bull farmor sa...

Tack snälla Baronessan.... för din kommentar på min blogg!! NU har jag skrivit ett inlägg.. och det var tack vare dig!!!!!! Det har varit så mycket så jag har faktiskt glömt bort att jag har en blogg !!!!!! Så kom igen nu så skärper vi oss du o jag ..... Kram

Baronessan sa...

Så pass :D Ja, vi får ta och skärpa oss. Kram!