Nu har jag varit hos farbror doktorn. I väntrummet hittar jag en tidning där Linda Skugge skrivit om sin sjukdom. Det står någonting i överskriften om att man SKA ALDRIG GE SIG! Hon fick kämpa för att få läkarna att tro på henne och när jag läser det blir jag såååååå trött. Att man bara ska behöva!
När jag suttit där 10 minuter över angiven tid öppnar läkaren dörren och bjuder in mig. Han säger: "
gå in så länge, jag kommer snart" och så får jag sitta och vänta några minuter till. Detta pga något akut sjukdomstillstånd hos någon. Detta händer mig varje gång!
Så berättar jag om alla mina fel och brister och säger att jag mår skit helt enkelt. Och så skickar jag över en A4 där jag skrivit ner allt. Jag påpekar att jag läst mycket om att både järnbrist- och sköldkörtelsprov kan visa fel och att jag tagit prover flera gånger. Jag har nämligen hälften av alla symptom för sköldkörtelrubbningar. Att jag också funderar på järnbrist har mer med mitt håravfall och mina restless legs att göra.
Han frågar då om min Neurokan (johannesört) som jag äter. Jag slutade med antidepressiv medicin för några år sedan och började med hälsokostpreparatet. Läkare älskar antidepressiv medicin. Eller selektiva serotoninåterupptagshämmare som det också heter. Men dom tycker inte om hälsokost. Så... läkaren säger att johannesört kan påverka levern.
Här kan ju jag tycka att en enda liten biverkning inte har någon jävla betydelse jämfört med alla biverkningar som t.ex. "lyckopiller" har. Jag kunde ju också ha sagt att det kan sprit också.
"
Jaha" säger jag "
men menar du då att det är brist på serotonin som gör att jag: tappar hår, har ont i kroppen, inte sover, migrän och huvudvärk, håravfall, försämrat immunförsvar m.m ?"
Svaret blir: "
ja, om man har såna ryggproblem som du har och som man inte kan göra något åt, då kan det påverka humöret."
Jag försöker återigen diskutera det faktum att jag alltid har fantastiska provresultat även om jag
känner mig som en skjuten grävling. Därför vill jag återigen diskutera att vanliga provresultat inte visar allt, utan man måste göra genomgående tester.
Han tycker att vi ska börja med blodprov. Förstås. Han vill också att jag ska äta någon antidepressiv medicin istället för johannesört. "
Ge mig ett förslag" säger jag, "
på något som inte har biverkningar!".
Men okej... dom får väl ge mig ett piller då, så jag blir så jävla uppåt så jag skiter i att jag inte sover, kan gå eller har migrän.
Jag orkar knappt sucka. En sak är säker. När jag åt cipramil så hade jag också migrän, huvudvärk, ont i kroppen och försämrat immunförsvar. Det ska jag komma ihåg att säga nästa gång.
När jag började med cipramil en gång så var det rena "lyckopillret". Till en början med. Kanske för att man mått så dåligt innan och känner sig lycklig av att må bra. Men det ändrar sig. Det liksom "flyter ut". Till slut funkar det inte som det ska och man står där med en massa biverkningar. I alla fall var det så för mig. Och vi ska inte tala om hur svårt det var att sluta med dom! Och dom är inte beroendeframkallande. Nähä!? Men lika förbannat så har man abstinens i fjorton dagar.
Sen har vi ju dessutom apoteken, som hela tiden ska pracka på en en annan sort! Vilket gör att ursprungsmedicinen - som ju är avsevärt mycket dyrare - aldrig finns. Den är beställningsvara. Om du har tur! "
Men dom billigare innehåller samma ämnen" säger apotekaren. Jag tänker: "
jo, jo, det är som med kattmaten. Dom säger att det är samma innehåll, men inte fan äter katten!"
Vi har ju en lag (jo då, där också!) som säger att den aktiva substansen ska vara samma men bindemedlet kan vara annorlunda. Då kan man ju undra vad det där bindemedlet åstadkommer?
När vi går ut till labbet säger jag att det är kanske bara är avlivning som gäller. Han ler. Kanske finns det en möjlighet för det iaf! Sen säger han att han återkommer om ett par dagar. (don´t call me, I´ll call you)
Läs även andra bloggares åsikter om
Järnbrist,
sköldkörtel,
antidepressiv medicin
