söndag 12 februari 2017

Än hänger man med

Jag har blivit bönhörd! Vid vinterns början brukar jag varje år säga att jag vill gå i ide. Och vad händer? Jo, man börjar med influensa i sista andetagen av november. Sen går man lite på halvfart över jul/nyår och sen drar det igång en ny hostaontihalsenhelvete i januari som håller i sig till typ nu. Det var inte riktigt det jag tänkte när jag pratade om att gå i ide!
Detta sammanfaller (naturligtvis) med att man på höstkanten kommit igång med träningen ordentligt och börjat med viktväktarna! Glöm och dröm att man ska orka träna och när jag är sjuk, då ÄTER jag. Om jag inte har feber vill säga. Så... som någon sa: "jag skulle gå ner 10 kilo innan jul och nu har jag 15 kvar". Typ så!
Nåja, det är bara att ta nya tag. Jag har ju varken fått malaria eller difteri och ännu kan jag ta mig fram för egen maskin, så det är ingen idé att gnälla.

Det var visst jag som skulle börja skriva oftare. HA, HA, HA... här har inte skrivits sen slutet november. Ja, det var väl där jag däckade antagligen. Men jag tog mig igenom både jul och nyår utan några större men.

Apropå vikt. Det här året har vi redan hunnit gå på tårtkalas hos tre barnbarn och ett bonusbarnbarn. (Senast idag var vi på ett 6-årskalas) Och det är bara knappt mitten februari. Jag kanske ska föreslå att vi inför sallad istället för tårtor på kalasen. Men jag tror att jag blir nedröstad.

Några som beklagat sig ljudligt här hemma över vintern (förutom jag) är katterna. Gösta påstod att han höll på att frysa röven av sig. I protest satte han sig på elementet på glasverandan.
Och Frazze blir lika förvånad varje gång han går ut och känner snö under tassarna. Han fattar inte vart gräset tagit vägen och provar därför olika utgångar från huset i hopp om att sommaren finns genom någon annan dörr. Tänk om så vore!
Småjoglisarna har det inte heller så kul så det har varit ett himlans matande hela vintern. Funderade på att bjuda in dom men katterna såg så glada ut och slickade sig om munnen så jag lät dom vara.
För övrigt går livet vidare. Om vi har tur.

4 kommentarer:

  1. Håhå jaja - välkommen tillbaka till världen! Jag själv har klarat mig (än så länge...) men mina barnbarn har varit sjuka i omgångar sen i höstas. Så fort en blev lite piggare blev den andra sjuk.
    En av mina katter trodde det var "ett annat ute" om han gick ut genom altandörren. Han var tvungen att komma in genom den dörren också, annars blev det fel. Man kunde se att han inte fick det att stämma. ;)

    SvaraRadera
  2. Älskar Frazzes attityd - sådan skulle man vara, helt och fullt!

    SvaraRadera