fredag 24 februari 2017

I hjärnans dunkla gömmor

Jag hörde sången "Han är min sång och min glädje" på radion (vad kan det ha varit för kanal???) Den frireligiösa sången som Pelle Karlsson gjorde känd en gång på 60-talet (och Jan Sparring tror jag). Och jag kan sjunga med i hela texten! För att jag gillade den? Nej! För att jag är religiös? Va?
Nej, utan för att man var svältfödd på musik på den tiden och följde svensk- och kvällstoppen samt tio-i-topp som en slav. Och den här låten låg på svensktoppen.
Ser han inte förtroendeingivande ut? Är inte detta en man du skulle välja för att frälsa din själ? Det går i så fall bra, men du får ta dig till Florida där han numera ägnar sig åt evangelisation! Själv vill jag nog hellre bli frälst av Peps Persson.

Hörde en låt häromdagen som jag säkert inte hört på 40 år. Utan att tänka på det så sjunger jag med i texten och efter en stund kommer jag på det. Herregud - hur kan jag den här? En låt som jag glömt att den fanns! Jag konstaterar att om alla lektioner i skolan hade varit gjorda som sånger så hade jag fortfarande kunnat rabbla upp svenska vattendrag eller kunnat årtal på utdöda kungar. Det kan jag inte nu och inte kunde jag det i skolan heller. Och skulle jag mot förmodan vilja veta så finns ju internet. I och för sig så skulle mina kunskaper i geografi kunnat vara bättre. Kan någon göra en sång om det?

Musiken vi lyssnade på när vi var unga sitter kvar i kroppen.
"De flesta och livligaste minnena knutna till musik tycks vi få under ungdomstiden och tidig vuxenhet, i 15–25-årsåldern. Då inträffar många avgörande händelser som formar vår identitet, och musiken spelar stor roll."
Ja, så är det säkert. Jag kommer att fortsätta lyssna på Led Zeppelin och Pugh Rogefeldt när jag sitter på hemmet.
Hm... Hemmet? Det var ju ålderdomshem det. Fast nu heter det ju äldreboende. Och snart finns säkert inte det heller längre. Man får skrumpna bort i sitt egna boende, ivrigt påhejad av stressad äldrevårdspersonal som kollar till en två gånger om dagen. Men snart har vi robotar på dom tjänsterna.
Barndomens dragspelsmusik är i stort sett utrotat. Åtminstone på radio. Eller kanske man kan höra en Kalle Jularbo-dänga på någon lokal kanal? Själv håller jag på att bli galen på alla radiokanaler som i stort sett spelar samma moderna musik dygnet runt avbrutet endast av idiotisk reklam stup i kvarten. Dessa lyssnar jag endast på i bilen där jag byter så fort reklamen kommer.
Jag gillar musik i varierad form. (Utom opera och dansband, även om en och annan sådan emellanåt kan accepteras av mina kritiska öron).
Här hemma är det Spotify som gäller och på radion blir det P1. När jag väl lyssnar alltså. Oftast är det så tyst så man kan höra knappnålar falla. Och det gör dom!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

  1. Minns att jag önskade mig skivan i födelsedagspresent - och fick den också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är min fina religiösa kompis du! <3

      Radera