Växande fottar

"Man ska vara glad åt fötter. Utan dom man står sig slätt. Fötterna är kroppens rötter. Den vänstra liknar höger, fast tvärtom." Ungefär så sjöng Birgitta Andersson en gång i tiden. Och nog är dom bra att ha.
Men nu undrar jag: slutar dom aldrig växa? I synnerhet tårna verkar töja ut sig. Det här (till höger) är typ min fot! Plattfot och med en stortå som - när jag går förbi och över saker - sparkar i.
Det verkar lite som att den växer medan jag går. Eller om det är någon form av släptå. Ändå försöker jag tänka på att lyfta på fötterna. Jag säger bara det - en vacker dag ligger jag där med bruten stortå.

Om jag någon gång ska göra någon sorts plastikoperation då ska jag nog kapa av dom en bit. Och... om man tänker på hur skor ser ut. Som den här till vänster t.ex:

Då undrar jag hur det kommer sig att i stort sett alla dojjor har spetsen RAKT FRAM!? Där finns det ju ingen stortå! I så fall skulle väl fötterna ha sett ut så här:


På händerna så är ju det längsta fingret i mitten. Varför ska fötterna vara annorlunda? Förresten hade det varit bättre om stortån suttit där lilltån sitter. Det hade liksom blivit lite stadigare tänker jag. (Ja, det är som vanligt. Mina hjärnceller far iväg.)

Men så är det väl här i livet. Någonstans sitter det djävulska människor och designar kläder och skor som inte är skapta för vanliga människor. För jag tror - i min enfald - att jag inte är ensam om detta. Vem har för övrigt en sån LÅG stortå?
Men det är klart. Det kanske inte är så snyggt med kängor till långklänning. Vi ska plågas!

Man kanske kan knyta ett snöre runt stortån och fästa runt midjan. Så den inte släpar i menar jag. Nu när det är sommar och man kan gå barfota.
Ser genast framför mig hur herr T kommer hem och ser mig ligga intrasslad in snören på gräsmattan.
Förresten - varför heter det en fot och två fötter. Varför inte en föt eller två fottar?
Nu... ska jag åka till fina vänner över helgen. Hej hopp!

Läs även andra bloggares åsikter om Fot, fötter