BARONESSAN viskar i vinden

Äkta hubotar på Telia?

2012-01-24T22:57:00.003+01:00

Jag har kört med kontantkort på Comviq/tele2, men det funkar inte hos mig eftersom jag bor i skogen. Jag kan prata i en minut sen försvinner allt och alla. Eftersom jag nu har en ny telefon så tänkte jag då byta till ett fast abonnemang och då till Telia eftersom det har bäst täckning hos oss.
Glad i hågen gick jag in på deras hemsida och bockade för abonnemang samt att jag ville flytta över mitt kontantkortsnummer. Det var nu det började krångla. Jag fick först ett meddelande på telefonen där det stod att jag måste registrera mitt kontantkortsnummer på tele2 för att kunna föra över numret. Okej, sagt och gjort. Jag skrev in mig på sidan och gjorde så. Strax efter fick jag ett mail från Telia där det stod att min beställning makulerats!
Jag skickade då ett meddelande till Telia och frågade varför och ifall dom inte ville ha nya kunder. Som svar fick jag att Tele2 nekat eftersom mitt refillkort inte var registrerat. Jag skulle därför kontakta tele2 för att lösa detta och sedan lägga en ny beställning! Och så standardformuleringen: "Har du ytterligare frågor är du välkommen åter".
Jag svarade då att jag redan registrerat mitt nummer på uppmaning av Telia och undrade varför jag då skulle göra en ny abonnemangsansökan. Dessutom undrade jag ifall jag struntade i mitt gamla nummer kunde få välja ett nytt nummer. Svaret på detta blev att eftersom min beställning makulerts så krävdes det att jag la en ny Jag kunde självfallet även välja ett nytt nummer.
Nu blev jag lite irriterad. Så där så jag undrade om jag skulle bita någon. Så jag skrev igen att jag inte frågade om att göra en ny beställning. Jag frågade om jag kunde välja telefonnummer.
Jag fick då svaret att jag skulle utveckla mitt ärende lite för dom behövde mer information!!! Dom påstod även att man hade möjlighet att påverka vilket det nya numret skulle bli via hemsidan och jag är då inte människa att hitta det.

När jag kommit så här långt sket jag i alltihop och eftersom jag fick ett tips så kommer jag hädanefter att använda mig av Halebop. Dock med ett nytt nummer eftersom Tele2 tar upp till en vecka på sig för att registrera mitt nummer. Den veckan har visserligen gått, men det är säkert något annat som har inträffat, som atmosfäriska störningar eller så.
Vad som nu blir spännande att se är vilket nummer det blir. Förmodligen något som det inte alls finns något rim eller reson över. Och jag som har sååååååå svårt för siffror.
Såg ni hubotarna i serien "äkta människor" - jag tror dom finns på riktigt! På Telia.

Läs även andra bloggares åsikter om Telia, Halebop, Tele2, Kontantkort, Telefonnummer, Abonnemang

Fira Sten Sture?

2012-01-20T11:59:00.000+01:00

Har ni koll på temadagar? I så fall firade ni väl Sten Stures ben igår? Inte? Sten Sture fick sitt ben krossat av en kanonkula och detta ska firas med att man "först kastar kanonkulor i form av snöbollar på varandra för att sedan äta upp kanonkulorna i form av chokladbollar". Detta står att läsa på sidan Temadagar och där står också att Danskarna vann slaget och tog sedan makten över Sverige. Då frågar man sig varför man ska fira? Ska vi fira att han blev av med sitt ben, eller vad? Tur att jag missade det. Sturarna kan ni läsa om HÄR. Sten Sture den yngre hette förresten Svantesson i efternamn. Han var riksföreståndare han. Själv är jag bara loppisföreståndare. Smäller inte riktigt lika högt.
Det finns massor av dagar att välja på så kolla nu så ni kan fira av bara attan. Den 1 mars tror jag att jag ska ta till mig. Det är långsamhetens dag. Men jag har ju lite svårt för att vara långsam när jag väl gör något. Bättre då att helslöa. Men det kanske finns någon sådan dag också.

Idag är det lösenordsbytardagen! Detta för att vi ska komma ihåg att byta våra lösenord med jämna mellanrum. Det tråkiga med denna dag är att den inte firas med något. Man kunde väl åtminstone fira med bokstavskex.
På sidan kan man lära sig hur man bäst fixar till sitt lösenord. Det ska vara något man kan minnas. Okej, katternas namn, frazzegöstagusten. Sen ska man ta bort prickarna och lägga till siffror eller tecken. Hm... ålder på katterna då kanske. Då blir det frazze9gosta6gusten6. Det kommer jag aldrig att komma ihåg.
Imorgon är det kramens dag. Det är okej. Då behöver man inte fira med något extra. Det liksom räcker med kramarna. Det lär nog kramas en hel del imorgon då jag ska träffa fyra glada damer och roa mig hej vilt. Men man ska faktiskt krama alla man möter och det kan ju bli lite jobbigt. Kram på er!

Läs även andra bloggares åsikter om Temadagar, Lösenord, Sten sture, Kramar, Humor

Krog-Måns eller inte

2012-01-18T11:53:00.000+01:00

Ni har väl hört den där reklamen: "Måns fillibabba". Varje gång tänker jag på Måns Zelmerlöf. Jag skulle kunna tänka på Måns Herngren också, men honom tänker jag inte gärna på. Men.... tillbaka till reklamen. Momsen är sänkt. Är det någon där ute som kommer att springa benen av sig till "Donken" för att man har sänkt en femma?
På finaste restaurangen där det kostar upp till en trehundring eller mer för den billigaste maträtten kanske - jag går så sällan dit (läs aldrig) - vet jag inte om det spelar någon roll om man sänker några kronor. Det är ändå svindyrt. Jag har ofta undrat över hur filé kan ha så olika pris i olika lokaler. Vissa restauranger kanske har egna djur som äter specialkost och lever i skyddade miljöer. Nä.... skulle inte tro det. Det är nog samma köttstycken som bara finare kockar tillreder. Man betalar nog mer för miljön och servicen än för maten.
Men... detta med momsen. Alltså, var det inte just att nyanställa som var hela vitsen med det hela? Det var väl inte meningen att dom som redan springer på krogen skulle få det mer drägligt? Eller har jag missat något? På DN skriver man så här:

"Vd:n för Sveriges hotell- och restaurangföretagare Eva Östling Ollén är inte alls bekymrad över att många väljer att behålla de nuvarande priserna.
– De kan ju också använda momssänkningen till att nyanställa. Det viktiga är att man nu visar kunderna vad man gör så att man inte behåller pengarna själv, för det är inte okej, säger hon."

Nu undrar jag dessutom hur allt detta ska kollas upp. Någon kommitté som kostar skjortan kanske? Men det kanske är där arbetstillfällena kommer in.
DN skriver också: "Momsen sänktes från 25 procent till 12 procent. Men i snitt har samtliga undersökta maträtter bara blivit 0,8 procent billigare". Någon som är förvånad?

Läs även andra bloggares åsikter om Krogmoms, arbetstillfällen, restauranger, äta ute

Färgtankar igen

2012-01-16T22:25:00.002+01:00

Vad är det för fel på mig? Nu har jag återigen fått en sån där färgattack igen. Den sa blått. Jag som inte ens är särskilt förtjust i blått. Men har nu mina inre vibrationer bestämt det så blir det så. Som vanligt blir det då naturligtvis ett elände att hitta något blått. För det är ju inte inne just nu.
Jag tror att det ska vara grått och det lila hänger nog kvar tror jag. Men jag är inte hundra på det. Har för mig att nu gäller att mixa. Gammalt och nytt och alla fäger på en gång.
Sen ska det vara skinn och trä. Inga problem. Borden är av trä och katterna har skinn. Man ska visst lägga fram allt man har i drivor också. Böcker i travar och flaskor och burkar. Samla damm, samla damm.
Nu har jag hängt upp gardiner i vardagsrummet (det ställe som skulle bli blått) som är vita med blå och bruna blommor på. Men jag är inte ett dugg nöjd. Dom ser nämligen ut som att dom skulle trivas bättre i köket. Men där får dom inte vara för där är det grått och orange. Det får nog bli så att jag sätter tillbaka dom bruna längderna som satt där innan. Kanske, kanske börjar mina inre vibrationer ångra sig imorgon och väljer en annan färg. Grediskärt kanske...

Läs även andra bloggares åsikter om Färg, inredning, gardiner

Hembakat i mängder

2012-01-15T23:12:00.000+01:00

Igår hälsade vi på hos dotter L med bihang och sötaste Parvel. Där blev vi serverade hembakade biskvier. Pyttesmå och supergoda! Jag vet inte varifrån mina döttrar fått sina talanger för att baka men troligen inte från mig. Nog för att jag kan baka bullar som blir skapliga och få till en och annan sockerkaka, men biskvier har jag inte ens tänkt på att man kan göra själv. Äldsta dotter bakar också smarriga saker och även massor av matbröd. Även maken bakar i det hushållet.
Idag har vi varit på 2-årskalas hos ett av mina bonusbarnbarn. Alice firade sin 2-årsdag och det kryllade av vuxna och barn som lekte och slogs om vartannat. Ja, inte dom vuxna förstås. Dom/vi satt mest och stoppade i oss av alla hembakta godsaker. Även här bakas det minsann. Hembakade dammsugare bland annat. Också ett bakverk som jag aldrig tänkt på att göra själv. Också supergoda.
Ja, ni hör ju. Kalorierna står som spön i backen.
Sen var jag hem till modern för att försöka lura med henne på en promenad i rullstolen, men hon bangade på det. Hängig, trött och ingen lust alls. Hon hade även ramlat ett par vänder igen. En gång i badrummet och en gång ur sängen. "Det är lite krångligt att ta sig upp igen" sa hon. Naturligtvis hade hon inte en tanke på att larma. Man kan ju inte hålla på och störa folk i onödan. Så nu har hon ont i baken och ryggen.
Med detta säger jag godnatt och inväntar måndag morgon.

Läs även andra bloggares åsikter om Kakor, bakverk, biskvier, dammsugare, kalas

Tulpaner och toarullshållare

2012-01-14T19:53:00.001+01:00

Migränen är borta! Halelujaaaaah! Det kostar att bli av med migränen, men det är det värt. Använde denna gång först Zomig Nasal. En sprayning 100 spänn! Det dämpade men inte så mycket. Sen blev det tablettform efter det, men jag tror att det som hjälpte mest var 50 tulpaner!!! som Gubbe kom hem med till mig. Det speglar sig inte utan det är två vaser. Dom fick ju inte plats. Så vackert! Och en liten, liten föraning om våren.

Sen har vi varit på Marbodals köksutställning. Det var väl inte så att jag svimmade direkt, men vi fick återigen lite tips. Många tänkningar går det åt. Vi har en stor gammal kryddhylla som ni ser här intill. Den skulle jag vilja ha in någonstans. Nu står den på bänken och är mest i vägen. Men får den inte plats på något bra ställe, så åker den ut i hallen istället, så får Gubbe fylla den med smått och gott. Vilket inte lär ta så lång tid med tanke på vad han lägger ifrån sig emellanåt.Man kan ju bara inte göra sig av med liknande klenoder. Dom måste användas!
Apropå gamla saker. Äldsta dotterns hus är från 70-talet och en av sakerna som åkt ut därifrån är denna toarullshållare:

Den är så 70-tal så man blir alldeles nostalgiknäpp. På ovansidan ser den ut så här:

Ni ser va? Det är en askkopp med plats för 6 cigaretter!!! Känns mer som att det hade passat på ett gammalt utedass där det kunde finnas fjölar för flera personer. Kul grej ändå som jag har svårt att slänga för den ligger nämligen hemma hos mig nu, i högen för sparas-men-vet-inte-vad-jag-ska-ha-det-till-högen.

I köket väntar en Burgundisk köttgryta och på stereon spelar Jimi Hendrix. Det ska va gött att leva :)

Läs även andra bloggares åsikter om Tulpaner, Kök, Kryddhylla, Toarullshållare, Cigaretter, Jimi Hendrix

Paraskavedekatriafobi någon?

2012-01-13T14:12:00.000+01:00

Jag ligger hemma med migrän. För en gångs skull blev jag sjuk vid rätt tillfälle. Det snöar på tvären och är fredagen den 13:e. Skönt att slippa gå ut. Men istället ligger jag här och oroar mig för alla som är ute och kör. Det gör inte värken bättre.
Igår när jag skulle hem från jobbet så höll jag inte på att ta mig till bilen ens. Så halt var det. Det är en asfalterad backe som jag skulle nedför och det var glashalt. Jag hasade mig ner i gräskanten och höll så när på att drutta i ån som finns bredvid. Just då hade jag gärna velat ha en rullator. Eller kanske broddar. Eller varför inte en hel hink med grus och sand. Det kanske hade räckt med ett par bättre skor. Hade jag varit 20 så kanske jag hade satt mig på rumpan och åkt nerför. Däremot märkte jag inte av halkan så mycket när jag körde hem.
Apropå fredagen den 13:e så är väl inte den så mycket värre än andra dagar antar jag. Men jag minns en gång när jag var liten. Det var lucia och jag och mina syskon väntade på att fadern skulle komma hem från jobbet, så vi kunde lussa. När han kom hem så var han så tokfull så han druttade omkull och slog skallen i fotskrapan vid trappan. Det blev sjukhuset och sy ihop skallen. När han kom tillbaka så ringde läkaren hem och beklagade sig för min mamma hur jävla otrevlig farsan varit. Det var en riktig fredagen den 13:e det. Usch!

Men jag kan inte påstå för den skull att jag lider av paraskavedekatriafobi. Det är alltså fobi för fredagen den 13:e. Däremot har jag nog fobi för taskit väglag men jag tror inte att det finns något ord för det. Man skulle ju kunna tänka sig att det heter autofobi, men det är rädsla för människor. Eller automysofobi, men det är rädsla för att vara smutsig. Nu är det inte så mycket mig själv jag är orolig för i trafiken, utan för att andra närstående ska råka illa ut.
Däremot har jag träffat många människor i mina dar som förmodligen har ergasiofobi. Det är överdriven rädsla för arbete! Vill ni se om ni har någon fobi av någon sort med något fint namn kanske så kan ni kolla på fobikliniken. Var rädda om er allihop!

Läs även andra bloggares åsikter om Fredagen den 13e, otur, fobi, orolig, snö

Kökstankar

2012-01-13T00:35:00.001+01:00

Apropå kök. I mitt barndomshem hade vi skjutdörrar på köksskåpen. Precis som på denna lånade bild. Designen är väl 40-tal kanske.
Våra luckor var blå (om jag inte minns fel). Dessa luckor gled i spår uppe och nere och allt som oftast fastnade dom. Då smällde man till med handflatan mitt på luckan så den hoppade rätt igen.
Jag skulle vilja ha sådana skåp i mitt kök. Trots att dom fastnade. Förmodligen hoppade dom ut helt emellanåt men det är inget jag minns. Det är förmodligen därför som dom inte finns längre. Men dessa skåp tillhör min barndom och det är förmodligen därför jag är så dålig på att stänga skåpdörrarna efter mig. Ingen slår i skallen så ofta som jag, eftersom skåpdörrar står öppna lite här och där.
Får jag inte skjutdörrar i mitt nya kök, så vill jag ha självstängande!

Läs även andra bloggares åsikter om Kök, skåpluckor, skjutdörrar, 40-tal

Nu blir det rullstolsrace

2012-01-11T20:50:00.001+01:00

Efter dagens skogspromenad var det dags för mig att åka till modern för att ta emot arbetsterapeuten (här kallad ap) som kom med en rullstol. Det tog sin lilla tid innan ap fått ihop tingesten. Det var ju benstöd som skulle monteras och det var inte helt enkelt.
Sen fick modern förmaningar om att sköta om sina lånade saker. Det är ju dyra saker detta gu´bevars. Alla hjälpmedel som lånas ut ska tillbaka. (Jo, det har jag försökt med en gång, men det var så svårt att få till en tid för att lämna, så jag gav upp och ingen har frågat efter sakerna. Tror att dom åkte iväg till återbruket till slut.)
Lite besvärligt blev det för modern med dessa fotstöd som skulle fällas upp och ner. Hon har ju ingen kraft och ser ju typ ingenting. Det tar nog sin lilla tid innan hon kommit underfund med tingesten. Men nu kan i alla fall jag ta ut henne på en promenad och det känns väldigt bra.
Jag skulle dock vilja vara med och lägga in en och annan pekpinne för konstruktionen. Det skulle vara sexkantsnycklar för att kunna ändra vissa saker, vilket jag tycker borde gått att låsa upp på lättare sätt. Påpekade för ap att man kanske behöver en sån där liten verktygsväska som fanns förr på cyklar.

Efter detta jäktade jag vidare för att hämta barnbarnet Pytte på förskolan. Ja, det heter ju absolut inte dagis längre! Fan ta dig om du säger dagis och fröken. Det heter förskola och pedagog. Så... jag hämtade alltså Pytte på "Föris" hos "Peddisarna". Ja... smeknamn var det ingen som sa något om.
Mamman och pappan skulle på ultraljud för att kolla på Pyttes blivande syskon, om allt går vägen. Ja... nu ska man oroa sig igen. Suck!
Pytte körde hela repertoaren för mormor. Det var prinsessor som sa: "äääääälskar..." och hunden Lady som skällde och katter som skulle äta ur skålar. Men mest är det prinsessor. Hon hann inte innanför dörren innan hon slet av sig alla kläderna för att sätta på sig sin prinsessklänning.
Sen kom föräldrarna hem och visade upp bild på "bebben" med kommentaren: "det var bara en". Därmed lämnade "drottningmodern" barn och barnbarn och åkte hem.

Läs även andra bloggares åsikter om Rullstol, Prinsessor, barnbarn

Till Paris, till Paris, vill jag fara på en gris

2012-01-11T20:37:00.002+01:00

Denna lediga dag startade med en skogspromenad med Frazze. Bara han och jag. Dom andra katterna ville inte hänga med. Vi gick till den övergivna gården som kallas för Paris. Frazze och jag går ofta hit. Det är en sån lagom promenad tycker Frazze. Men det känns tungt i hjärtat varje gång man ser den lilla gården försvinna allt mer.

För c:a 20 år sedan när vi flyttade hit, så var huset öde men ganska så helt. Sen blev fönstren sönderslagna och därmed har huset förfallit mer och mer.

Frazze står på det som en gång var en trappa. Han verkar också tycka att det är synd att en sån fin stuga ska få förfalla.

Husets ena värmekälla, kakelugnen, står kvar.

Den andra värmekällan, vedspisen, där bakugnen har vittrat sönder.

Det dröjer nog inte så länge innan gården med alla uthus fallit ihop helt.

Här står skogen tät. För 20 år sedan var här en äng.Nu går det inte att ta sig igenom.

Frazze håller sig nära intill. Stannar jag så stryker han sig mot mitt ben. Han är verkligen en sällskaplig katt.

Läs även andra bloggares åsikter om Gamla hus, Förfall, Promenad

Körkortslös chaufför?

2012-01-10T23:14:00.003+01:00

Jag har mailat till SL om en medtrafikant körandes en buss. En del av den väg jag åker dagligen är väldigt smal och krokig. Dålig sikt och kolsvart när jag åker hem. Där har jag ett par dagar efter varandra hamnat bakom en buss. Dess busschaufför har kört i 50 km/h och dessutom jazzat över mittlinjen mest hela tiden. Varje gång h*n har mött någon, så har h*n bromsat ner till 40 km/h.
Vad händer då? Jo, folk blir irriterade och kör om fast dom inte ser ett jota. Livsfarligt!
Däremot brukar busschauffören lyckas köra mer än 50 km/h vid 50-sträckan! Stopptecknet var det inte heller så noga med. Det gick efter lämna-företräde-varianten. Men man får väl vara glad åt det lilla.
Misstänker att det var samma chaufför som för ett par veckor sedan missade att stanna vid två hållplatser och tvärnitade strax efter istället.
Jag får nog leta reda på en alternativ väg om chauffören inte blir stoppad. Tror bara inte att det finns någon annan. Men nu ska man ju tänka positivt här i livet och det känns väldigt positivt att jag inte behöver åka med i den bussen!

Läs även andra bloggares åsikter om Buss, Busschaufför

Bidrag till återvinning

2012-01-10T22:59:00.003+01:00

Jag och Gubbe har varit duktiga idag och slängt sopor. Eller fyllt på återvinningsberget om man så vill. Ibland undrar jag varifrån alla förpackningar kommer. Det är ju helt makalöst vilka mängder det blir. Ändå är jag duktig och verkligen viker och packar ihop ordentligt. Kan skiten föröka sig i kassarna? Eller svälla när man vänder ryggen till?
Bilen blev helt full och då fick vi ändå inte med en del kartonger. Sen finns det några säckar med pant också. Det blir liksom aldrig tomt. Det är nackdelen med ett stort hus med vidhängande garage.
Först slänger man t.ex. plast i lådan under diskbänken. Sen åker det ut i förrådet i hallen, där vi har kassar som vi fyller på. När dom är fulla åker dom ut i garaget. När bilen knappt kommer in i garaget längre, då är det dags för tömning. Nu kommer bilen in i garaget. Men vem vet... imorgon kanske det har svällt över igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Sopor, Återvinning

Feng shui slummer

2012-01-09T22:40:00.000+01:00

Hoppsan, jag slumrade till i soffan. När ska man någonsin bli pigg frågar man sig. Eller är den tiden förbi? Men när jag tänker efter så.... när var jag pigg sist? Femtioplussare kanske inte ska vara pigga.
Sen blir det i otakt med nattsömnen igen då. Men den är ju i otakt lik förbannat, vare sig jag somnar i soffan eller inte. Sen ska man ju inte dricka kaffe heller då om man vill sova på nätterna. Gäller det bara nätterna? Jag drog i mig en kopp kaffe och somnade i soffan på direkten. Jag kan faktiskt dricka tre koppar kaffe och somna på direkten bara inte klockan är efter 22 på kvällen.
Men det är fullmåne också. Apropå nattsömn alltså. Men forskarna säger att det där är bara inbillning. Det finns inget samband. I det fallet tror jag inte ett smack på forskarna.
Måste i alla fall säga att den där bäddmadrassen vi köpte är alldeles underbar! Jag flyttade även om sängen så att jag numera sover med huvudet åt öster. Förut låg jag med huvudet åt söder. Gjorde inte ett dugg skillnad. Ska man sen gå efter feng shui så gäller tydligen följande:

1. Ingen TV, dator, eller träning i sovrummet.
          TV och dator finns inte. Träning? Vad menar dom?
2. Se till att ha bra luft i rummet
          Jodå, ventil och fönster finns.
3. Se till att ha varierande ljus, gärna dimmer.
          Ja, det finns både taklampa och sänglampa.
          Dock ingen dimmer.
4. Lugnande färger
          Väldigt lugnt, knappt någon färg alls.
          Förutom på påslakanen då.
5. Välj rätt bilder för väggarna.
          Har bara en tavla, "modern och barnet".
          Den kan väl inte störa. Är dessutom svart/vit.
6. Bra säng och lakan med god kvalité.
          Absolut! Eller.... vet inte riktigt hur bra lakanen är.
          Dom är från Ikea.
7. Undvik att ha sängen i direkt linje med dörren.
          Oj, där var det kört.
8. Se till att alla dörrar är stängda.
          Går inte alls det för då får katterna spel!

Nåja, inte så tokigt i alla fall. Det kanske handlar om invänjning också. Hoppas bara inte det där med dörren krånglar till det för då får nog herr snickare flytta den. Problemet är att det inte finns så många väggar att välja på. Kanske blir en dörr direkt in i badkaret. Hm.... måste jag flytta tillbaka sängen?

Läs även andra bloggares åsikter om Sova, Feng shui, Sovrum

Madrass och fanskap

2012-01-07T17:16:00.002+01:00

Nu har vi varit tillbaka med madrassen. Gick det bra? Nej och ja. Vi börjar med nej.
Glada i hågen gick vi till reklamation/återköp tror jag det heter. Det blev vår tur och vi förklarade att vi upptäckt att vi köpt fel storlek när vi lagt den på sängen. Tjejen går då runt och tittar på förpackningen som vi tejpat ihop igen. (Den var för övrigt snyggare inpackat än den var från början.) Så säger fanskapet: "vi tar inte emot madrasser som varit öppna". Jag bara blängde på henne och sa "va?". Hon upprepade meningen igen och sa sen att "jag kan inte sälja den om den varit öppnad".
Jag stod som fallen från skyarna. Jag sa: "vad ska vi göra då" så där lite ut i luften. Fanskapet upprepade meningen en tredje gång varpå jag svarade: "det var sista gången jag handlade här".
Jag hade motstridiga känslor vid det här laget. Gråta högt och ljudligt, skrika som en galning eller strypa fanskapet bakom disken. Eftersom jag alltid har haft svårt för att bestämma mig så tog det ett tag och dessutom var ju Gubbe med, för det lutade nog mest åt strypning, men han hade förmodligen hindrat mig.
När jag så småningom börjat andas igen tog jag mobilen och ringde upp Ikeas kundtjänst. "Inga problem" sa den vänliga och alldeles underbara manliga rösten i andra änden. Du har bytesrätt si och så länge. Jag förklarade att jag stod på Ikea Uppsala och att jag vägrats byte. Han förklarade då ytterligare att Ikea har sova-på-saken-garanti vilket alltså betyder att jag till och med hade kunnat sova på madrassen för att sedan byta den! Sånt där känner ju inte jag till eftersom jag inte så ofta är på platsen ifråga.
Killen lovade att ringa till Uppsalaavdelningen och sedan ringa tillbaka. Jag gick tillbaka till ursprungsplatsen och skickade ilskna blickar på fanskapet. Hon märkte ingenting.
En annan kvinna vid en annan disk fick reda ut det hela efter att hon fått telefonsamtalet ifråga och bad sedan om ursäkt sådär 3-4 gånger. Hon frågade vem som sagt detta och jag pekade ut fanskapet som stod bredvid. Fanskapet hävdade då att det var en ny lag varpå den kvinnan som fått samtalet försvann för att kolla upp saken. Nu var jag inte långt ifrån att strypa fanskapet en andra gång. Kvinnan med telefonen kom tillbaka och meddelade att det inte alls var så och bad om ursäkt igen.
Fanskapet däremot bad inte om ursäkt. Hade hon inte haft kunder att ta hand om så hade jag gått fram och sagt henne ett par sanningens ord. Eller strypt henne.
Som sagt - jag gillar inte Ikea och efter den här dagen blev inte kärleken större. Så nu vet ni - Ikea Uppsala, fanskap, ung, blond med 18 hårnålar i sitt spretiga hår - UNDVIK!

Läs även andra bloggares åsikter om Ikea, Fanskap, Förbannad, Madrass

Gusten - en tigerhund

2012-01-07T11:30:00.000+01:00

Får jag presentera Gusten. Gusten är en hund. Det är lite oklart vilken ras men troligen är han en tigerhund. Vi har försökt att få honom att bete sig som en katt och låta som en katt, men förgäves. I och för sig så låter han inte som en hund heller. Han låter mera som en fågel men det säger vi inte högt för då kanske vi förnedrar honom och det vill vi inte.

Det som mest kännetecknar honom som hund är att han tigger. (Kan han vara en tiggerhund?) Om vi så inte sett honom på hela dagen så kommer han som en oljad blixt så fort vi sätter oss för att äta något. Plötsligt är han bara där, sitter mellan oss i soffan eller bredvid i kökssoffan och stirrar på oss.

Vad det än är så ska han smaka. Vi har fullt sjå att få honom att inte gå upp på bordet. Han vet att han inte får men han försöker ändå varje gång.

Fördelen med denna katthund är att han inte är så stor i maten. Han nöjer sig med ganska lite, men om han inte får smaka så kan det hända att han parkerar sig uppe på ens huvud för att göra sig uppmärksam. Där sitter han sen och kurrar högt och ljudligt och stryker sina hörntänder mot skallen.

Lycka är att få smaka på en smörgås. Men han är nog en katt ändå för han kom in med en sork i förrgår. Men å andra sidan så sprang han bara efter sorken från rum till rum, så kanske han bara bjudit med en lekkompis in. Vem vet?

Läs även andra bloggares åsikter om Katt, Tigger, Hund, Husdjur

Nytt år, ny madrass

2012-01-06T21:14:00.000+01:00

Snudd på en månad sen jag skrev här. Och jul/nyår har kommit och gått. Lugnt har det varit förutom på nyårsnatten. Inte för att jag gjorde något väsen av mig. Jag var hemma och petade i mig god mat tillsammans med Gubbe, men däremot grannarna. Jag har aldrig varit med om något liknande när det gäller fyrverkerier. Jo, nu ljög jag. När vattenfestivalen var igång i Stockholm - då var det ju värre förstås. Men alltså... i dessa tider när det snackas om rädda hundar, rädda barn och miljöförstöring då går folk och slår rekord i bombardemang. Visst är det vackert men det är inte värt det om ni frågar mig. Inte på något sätt om man ser till ovanstående och absolut inte om man tänker pengamässigt. Skit i smällarna nästa gång och skänk pengarna till behövande istället. Nu tänker somliga förstås att fy fan vilken tråkig kärring. Ja, men så tyck det då. Jag bjuder på det.
Här ska ni få ett par bilder som ni kan klistra upp på fönstren nästa år så behöver ni inga smällare.

Julen åkte ut tidigt. Eller rättare sagt granen. Den barrade så förbannat, men den kom in tidigt så det var inte mer än rätt. Eftersom det är så mycket åkande för alla barn och barnbarn som ska till sjuttioelva ställen på julafton så slog vi till med en "minijul" veckan innan och alla kunde komma. För säkerhets skull bjöd vi in mina svärföräldrar och närmsta grannarna med barn också, ifall vi skulle få något tomrum någonstans. Vi blev 31 personer. Trevligt blev det och ingen behövde stressa iväg till något annat.
Frazze protesterade lite mot att granen skulle ut. Han gillar granar. Särskilt när dom finns inomhus och han kan ligga under dom. Han försökte lägga sig i vägen för att förhindra undanplocket, men förgäves. Ni ser ju själva hur förnärmad han ser ut.

Idag har jag varit på Ikea. Hur kul är det på en skala? Jag är ju absolut ingen Ikea-fan, men vi måste komma igång med att renovera köket. Det är byggt -90 och nu behöver man nästan slipmaskin för att få bort skiten. Vi fick faktiskt en hel del tips och idéer och vi blev inte ens osams.
När vi ändå var där så slog vi till på en ny bäddmadrass. En sån där med memoryskum som var fluffig och fin. Väl hemma anföll jag sovrummet med storstädning. Som kronan på verket skulle då den nya madrassen på. Ha, ha, ha, ha, ha säger jag bara. Det tror fan det att vi tog fel storlek!
Det är ju faktiskt ganska trångt ibland i sängen med en Gubbe som gärna vill ligga i mitten och sen ett par, tre katter som brer ut sig på det. Hur kunde jag då tro att sängen var 1,80 istället för 1,60? Så imorgon blir det en ny resa. Jippikayey så roligt. Säkert kommer jag hem med något annat också som jag inte behöver.
Därmed önskar jag er god fortsättning på detta nya år som förmodligen kommer att bli rätt så likt det förra. Men man vet ju aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om Smällare, Raketer, Miljö, Madrass

Baka med Murphy

2011-12-07T16:18:00.001+01:00

Jag och Murphy har bakat idag. Murphy var ju inte med mer än i sin andliga form, men han jobbade hårt med det han gör.
Jag hade redan igår förberett med saffran i kokt mjölk, som jag just lärt mig på svt av någon bagare. Det är nämligen inte alls så att man bara slänger ihop en deg som man brukar göra inte. Glöm det! Den här degen ska förberedas, rivas och vila och fan och hans moster. Jag förberedde alltså och glad i hågen skulle jag gripa mig an detta företag. Redan där borde jag tänkt mig för eftersom jag kände av vinddraget när Murphy bänkade sig.
Allt i receptet var i vikt. Inte använder sig bagare av mått inte. Nej, noga vägt ska det vara. Okej, tänkte jag och tog fram min digitala våg. Jag vägde smöret, jag vägde saltet (!) och jag vägde mjölet. Någonstans här i mitten gick det åt helvete. Varför? Jo, för att den vackert orangea vågen plötsligt gav upp! Jag bytte batterier men icke. Jag letade då fram en lista där man kunde omvandla vikt till rymdmått. Nu har ju inte siffror någonsin varit min starka sida. Tvärtom. Om det berodde på det eller inte vet jag inte, men det blev åt helvete för mycket mjöl! Varför jag inte tog i lite i taget som jag brukar.... ja, det får jag nog tillskriva herr Murphy.
Jag stod där och blängde på min torra deg. Det enda jag kunde göra var att skarva. Fram med mer smör, jäst osv. Sen hällde jag ihop och var försiktig med att ta för mycket mjöl. Det blev ändå en ganska tung deg som bakades ut till mandelmassefyllda (när jag rev mandelmassan så rev jag naturligtvis hål på knogen också) bullar och två klippta längder. Där.. och då kom jag på. Jag hade ju glömt att hälla i saffran i den andra degen! Murphy igen. Men bullarna blev bra även om det inte blev överdrivet mycket saffranssmak.
Egentligen började det mycket tidigare än så. Jag skulle åka till en grav för att sätta ut ett ljus och jag skulle handla till baket. Jag har haft ett gravljus liggande men nu när jag skulle ha det var det naturligtvis borta. Okej, tänkte jag. Jag handlar först och då kan jag handla ljus samtidigt. Åkte till affären, betalade, gick till bilen och kom på att jag köpt allt utom gravljus. Gick in igen och köpte gravljus. Kom ut till bilen och kom på att jag inte hade varken tändstickor eller tändare. Jag gick inte in igen för Murphy stod framför mig och gapflabbade.
Ja, det var alltså bara en av dessa dagar. Det är ju bara så typiskt att dom ska komma när man har tänkt sig att göra en massa men det är väl sånt Murphy snokar upp. Å andra sidan kunde ugnen ha exploderat och jag kunde ha fått en hjärtinfarkt, så varför klaga. Bullarna blev fina i.a.f.

Här kan ni läsa hur man gör saffransbullar "på riktigt".

Läs även andra bloggares åsikter om Murphys lag, Saffran, Bullbak, Humor

Ishalka och avåkning

2011-12-05T17:42:00.001+01:00

Jo.... det var ju så här. Morgonen började med obefintlig nattsömn och värk i bihålorna. Detta gjorde att jag bestämde mig för att ta sovmorgon. Skulle jag nog inte ha gjort. Eller rättare sagt, jag skulle ha stannat i sängen.
När jag väl kom iväg så fick jag skrapa bilen för det hade liksom fryst på på natten. Jag åkte iväg och när jag kom fram till vägkorsningen så ville inte bilen stanna. Den susade vidare på ishalt underlag och hur jag än försökte få stopp på den så gled den bara vidare. Jag såg framför mig hur jag skulle smälla med de bilar som for förbi framför mig i korsningen. Det enda jag kunde göra var att försöka svänga. Jag ville heller inte smälla in i stolpen som stod vid vägen utan svängde efter den. Detta gjorde att jag åkte som på räls upp på broräcket. Oskadad men skakig fick jag hjälp av några underbara personer som stannade för att hjälpa mig.

Jag blev hemskjutsad och Gubbe väntade på bärgare vid vägkorsningen. När han kom hem sa han: "aldrig har jag sett så många glada människor". Flera hade stannat, skrattat och fotat. Jag som låg hemma och mådde dåligt såg inte direkt det roliga i det hela. Jag hade ju trots allt undvikit att köra ut i trafiken. Jag är även glad att bilen bestämde sig för att fastna på räcket, annars kanske jag hade vält ner i gångtunneln under vägen.

En av de som fotat var från lokaltidningen. Den personen har jag nu "tistlat" eftersom jag tycker att man som journalist kan höra sig för om någon är skadad eller inte innan man sätter in en bild i tidningen. Dessutom med en humoristisk överskrift. Jag fick som svar att "av bilden att döma var det inte någon större skador på bilen". Jag frågade då hur dom kunde avgöra det av en bild. Bilen ska nämligen skrotas!!! Och även om bilen ser hel ut kan väl den som sitter i skada sig.

Min kära ostronfärgade fyrhjuling. Han klarade inte av smällen särskilt bra och skadorna kom upp i så höga kostnader så det inte lönade sig att laga.

Så... nu är en ny bil inköpt. En av samma sort. Så nu är man lite orolig att det ska hända något igen förstås. Men jag har ju inte åstadkommit ens en buckla på 30 år så jag får väl hoppas på 30 år till.

Läs även andra bloggares åsikter om Bilolycka, Avåkning, Bärgare,

En tröja eller en flaska vin?

2011-11-28T20:12:00.001+01:00

Det måste bli ett slut på det här med inköp av billiga kläder. Om jag köper en kofta för samma pris som en flaska vi så kan jag kanske inte räkna med att den ska hålla så länge. Eller? Vinflaskan gör det sannerligen inte.
Tyvärr är det ju dock så att priset inte alltid har att göra med kvalitén. Idag betalar man väl mest för ett märke eller ett namn. Det har jag ingen lust med. Lägga ett par tusen spänn för att få en stämpel i röven tilltalar mig inte.
Den koftan jag refererar till har just åkt en sväng i tvättmaskinen för första gången. Den såg inte glad ut efteråt. Jag lät den därför åka en liten kortsväng i tumlaren också vilket inte gjorde den särskilt mycket gladare. Jag kan bara säga att kvalité är inte något man kan förknippa den koftan med. Men... den duger att ha på sig när det jobbas. Får se hur mycket noppror jag står ut med bara innan jag visar den på soptunnan.
Nu hoppas jag verkligen inte att det är likadant med bilar för det är på gång en ny sådan här. Bilar har ju också märken. I och för sig mer fram än bak, men ändå. Men det känns ändå som att man kan förvänta sig mer av en namnkunnig bil än en namnkunnig jeanstrasa.
Varför det inköps en ny bil kommer jag att redogöra för imorgon. Eller kanske dagen efter..... eller så.

Läs även andra bloggares åsikter om Billiga kläder, kofta, bilinköp

Sjukdom och skratt i kombination

2011-11-09T20:25:00.000+01:00

Idag har jag träffat en fantastisk karl. En läkare. Jag bara önskar i mitt stilla sinne att hitta en sån läkare på en vanlig vårdcentral. Vem är han då? Jo, han är moderns blodläkare. Han är så attans trevlig så man nästan vill ta med honom hem. Liksom förvara honom i garderoben tills man behöver honom.
Men nu är han ju läkare på hematologen och inget annat. Han förstår sig nog inte så mycket på vanliga förkylningar och kärringkrämpor. Och jag vet ju i grund och botten inte så mycket om hans kunskaper eftersom jag själv är helt nollad när det gäller multipelt myelom, men... att han är så trevlig mot modern och tar hand om henne så jäkla bra ger honom 10 poäng på en skala från 1-5!
Modern å sin sida blir så glad över att träffa en trevlig människa istället för någon snorkig kärring som varit fallet många gånger förut. Då kan hon för ovanlighetens skull prata utan problem och skojar friskt.
Han frågade bland annat om hur den senaste blodtransfusionen gick. "Bra, även om jag inte blev så mycket piggare" säger modern och läkaren skrattar när han får höra att modern sagt att "det var nog en trött jävel den där som lämnat blod".
Sen, när modern får ligga på britsen och läkaren ber henne knäppa upp säger hon: "nä, nu ska han innanför byxorna också".Hon frågar också om det inte finns något knark så hon slipper ha så ont hela tiden. Det gör det inte, men det finns tydligen något som idrottare har använt sig av för att få fart på de röda blodkropparna. Det kan bli aktuellt i framtiden om blodtransfusionerna inte hjälper längre. Modern - försynt som hon är - säger att det är ju synd att hon ska ta blod när det är så dåligt med det, men läkaren försäkrar att det lilla hon tar inte gör något alls.

Modern har blivit så orörlig och minsta lilla blir en kraftansträngning. "Jag känner mig som en ko", säger hon. "Värdet när det gäller vita blodkroppar ligger på 500", säger läkaren. "Vad är normalt?" frågar jag och hajar till när han säger 3-4! "Hennes värden är de högsta vi har här på hematologen" säger läkaren, så han är imponerad över att hon är så pigg som hon är ändå. "Det finns dom som har värden på 100 som är mycket sämre däran, så du tycks klara det bra ändå" säger han. Jag antyder att det är all vedhuggning i yngre år som gjort henne seg.
Ja, humöret är det inget större fel på i alla fall. När vi sedan sitter och fikar på KS tillsammans med yngsta dotter och barnbarn som kommit förbi, börjar vi prata om ditt och datt och socialinstanser. Modern blir upprörd över hur vissa människor blir behandlade. "Ibland tänker jag så här: dom släpper ju bomber både här och där. Kan dom inte släppa någon bomb på dom där socialkontoren". Ja, hon drar väl alla lite över en kam där, men det går inte att hejda när hon sätter den sidan till.
Nu är hon återgäldad till sitt hem och till Katten. "Den där katten som jag är osams med" säger hon. Katten har nämligen släpat in möss under natten, och det uppskattas inte. "Hon ligger i sängen och väntar på att du ska komma och vila nu" säger jag. "Den där dumma katten", säger hon. "Hon begriper inte att vi är osams". Sen skrattar vi...

Läs även andra bloggares åsikter om Läkare, multipelt myelom, blodtransfusion, vita blodkroppar, humor

Kämpa på är det enda som gäller

2011-11-08T18:23:00.000+01:00

Hej å hå vad det inte skrivs här då. "Har hon lagt ner?" frågar sig de hoppfulla. Nej, ack nej. Men jag har alzheimer light. Eller egentligen vet jag inte ens om den är så light. Ibland tycker jag att den är ganska bright måste jag säga.
När man läser om minne så säger någon professor att "fysisk och social aktivitet har en positiv effekt på minnesförmågan". Aha! Det är alltså därför. I så fall kommer nog minnet att haverera totalt för jag har ingen ork till vare sig till fysisk eller social aktivitet.
Samma professor säger också att "problem med minnet kan också orsakas av högt blodtryck, hjärtproblem, diabetes och vitaminbrist". Ja, men då kanske jag kan skylla på vitaminbrist då, för de övriga har jag inget problem med. Än.
Hur som helst är det nog så att jag skulle kunna skriva massor, men jag kan/får inte. Nu när jag jobbar på ett motivationsboende så har jag tystnadsplikt. Annars kunde jag berätta en hel del dråpliga, roliga, sorgliga saker. Det enda jag kan berätta om är vad jag gör för mat. Idag hann jag med att baka kokosbullar också förutom lunch och middag. Kokosbullar alltså - inte bollar! Det är minsann något som kan få folk glada. Snart rullar vi fram allihop

Så med kärlek till de boende på mitt jobb spelar jag härmed "Just idag är jag stark". Kämpa på - jag håller tummarna för er!

Läs även andra bloggares åsikter om Kämpa, minne, motivationsboende, tystnadsplikt

Å dagarna bara går...

2011-10-31T20:29:00.000+01:00

Nu har det varit städning hemmavid. Utomhus. Är det klokt hur mycket skit man har som ska plockas in och ut vareviga höst och vår. Här måste ske en förändring. Det finns bänkar, stolar, hammock, hängmatta, solstol, paviljong, parasoll, barnmöbler, gräsklippare, krukor, katter (konstgjorda) och lite annat tingel och tangel.
Vad gäller möbler så har vi alldeles för mycket eftersom vi sedan bara sitter på ett enda ställe. Och knappt där. Och varför vi någonsin skaffade hängmatta är en gåta. Jag vet inte att jag någonsin har legat längre än fem minuter i den. Inte Gubbe heller. Hammocken används ibland. Särskilt av eller tillsammans med barnbarn.
Varför har man då så mycket skit i sin trädgård? Jo, för att man ska sitta här när solen skiner och man ska sitta där när solen inte skiner. När det blåser ska man sitta här och när det är stilla ska vi sitta där. Men inte fan gör vi det. Är det för hett går vi in. Är det lagom går vi ut. Då sitter vi oftast på trappan!
Men nu är det alltså undanröjt och uteförråd och garage är knökfulla. Till nästa år har jag tänkt mig en vildväxande gräsmatta och en stor filt. Sen är det picknick som gäller.

Apropå picknick så är vardagarna fyllda av mat, mat och mat. Idag har jag lagat köttgryta med rotsaker till lunch och till middag korv med gratinerad fänkål och till middag isterband. Jodå, ni läste rätt. Två middagar. En som jag lagar på jobbet innan jag går hem och en som jag lagar hemma. Tur att man är ledig en dag i veckan så man bara behöver laga mat en gång den dagen.
Men det värsta är inte matlagningen. Det är att komma på maträtter. Sen har ju folk inte mer att göra än att lägga sig i vad, hur och varför det ska vara just den eller den maträtten. Ät och håll käften, säger jag, och bjuder på mitt vackraste krokodilsmajl. Men för det mesta är alla nöjda med maten när den väl kommer på bordet. Skulle jag lyssna på alla "vad är det där", "varför ska du ha i det där" eller "det där tycker jag inte om" så skulle det inte bli någon mat över huvud taget. Det är nog besvärligt med att en är vegetarian och en inte äter fläskkött.
Imorgon blir det hemgjorda fiskbiffar till lunch och moussaka till middag. Vad det blir till min middag hemma vet jag inte än. Jag kanske bara ska blunda och stoppa in nävarna i frysen och överraska mig själv. Annars äter jag gärna bönor, ärtor och linser men det gillar inte Gubbe, så det blir inte så ofta.

Läs även andra bloggares åsikter om Utemöbler, städning, gräsmatta, picknick, mat, lunch, middag

En suput med en lykta... ?

2011-10-22T18:29:00.002+02:00

Nu är Halloween på gång igen - detta amerikajippo (f.d. irlandsjippo) som vi nu tagit till oss. Sen är det också dags att smycka våra gravar och eftersom jag alltid rör ihop dessa dagar och inte vet varken ut eller in så har jag nu kollat upp detta. Det som gäller är tydligen följande:

Den 31:a oktober är det ALLHELGONAAFTON
Det som nu alltså kallas för Halloween

Den 1:a november är det ALLHELGONADAGEN
Dagen då de helgon firas som inte har egna dagar i almanackan enligt romersk/katolska kyrkan

Den 2:a november firas alla själars dag för döda familjemedlemmar enligt romersk/katolska kyrkan

5:e november infaller i år ALLA HELGONS DAG Den dag då vi förmodas uppmärksamma alla våra döda är rörlig och infaller första lördagen i november.Detta är alltså ett nytt (sedan 1953) påfund istället för att smycka den 2:a som ju vore det riktiga enligt den gamla traditionen (som jag, mitt nöt, fattar det).

Blev jag så mycket klokare? Nej! Men så är jag ju agnostiker också. Skit samma. Jag vill bara veta när snyltarna kommer för att knacka på dörren. Antingen för att ha släckt och låst eller för att se till att ha godis hemma. Sen vill jag veta när gravarna ska smyckas. Detta tycker jag i och för sig är ett idiotiskt påhitt. Jag vill smycka när det passar mig, inte när någon annan har bestämt det, men så länge modern är i livet så smyckar vi då.

Det får vara hur det vill med detta men jag undrar över en sak... pumpor!? Vad fan har pumpor med det hela att göra? Jo tydligen något Irländskt. Ursprungligen var det en rova eller en kålrot. Folksagor berättar om Jack O´Lantern, vars själ blivit fördömd till både himlen och helvetet. Han var därför dömd att vandra omkring på jorden med sin lanterna....... Eh, va? Vad har det med en kålrot som sen blev en pumpa att göra?

Okej... jag googlar vidare....

Jack O´Lantern är en legenden om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka och det är en lång historia som ni kan läsa HÄR. Det hela slutar med att "Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot".

Så nu vet ni att ni gröper ur pumpor, som lika gärna kunde vara kålrötter för att Jack ska få komma tillbaka till jordelivet. Vi kanske skulle sluta göra såna där lyktor så Jack kan få sova i ro. Det är så mycket blandat i alla traditioner också. Det är katolskt och romerskt, keltiskt och hedniskt i en enda salig röra. Men vem bryr sig bara man får ha fest? Sammanfattningen blir alltså: Jag ger bort godis till tiggande barn för att Jack - suputen - irrar omkring på jorden och inte får frid?

Apropå pumpa förresten. Den här idén att just till halloween göra en massa ätbart av pumpa verkar ju helt sinnessjuk. Det ska vara pumpasoppa och pumpapaj, pumpapudding och fan och hans moster. Senast idag såg jag någon sockerbagare göra något karamellpumpaaktigt som skulle vara såååååå gott. Jag säger bara en sak - äter jag inte pumpa under övriga året så tänker jag inte göra det till Halloween heller!

Läs även andra bloggares åsikter om Halloween, Alla helgons dag, Allhelgonadagen, Pumpor, Humor, Traditioner

Barnskådisar är också människor

2011-10-22T11:21:00.000+02:00

Man kanske skulle skriva något om vädret!? Varför då? Det gör så många andra. SMHI till exempel. Dom skriver faktiskt bara om vädret. Ganska trist faktiskt. Men... jag gick tillbaka i mina inlägg för att se om jag skrivit något om vädret förra året. Jag tänkte få veta ungefär när snön kommer att började välla ner över mitt huvud. Men det hade jag ju inte skrivit. Kommer väl som en överraskning som vanligt. Som ni kanske förstår är jag ingen älskare av snö.

Från det ena till det andra. Jag fick Pippi, Emil och Tjorven i huvudet och ville kolla vad dessa barnskådisar gör idag och hur dom ser ut. Det var inte så lätt. De flesta av dem var just barnskådespelare och that´s it! De har gått vidare i livet med andra jobb och vill inte göra intervjuer över huvud taget och framför allt vill de inte att folk känner igen dem när de sitter på restaurang. Jag förstår dem helt och fullt. Det ska fan vara skådespelare. Särskilt om man är barn.
Jag kan tänka mig att journalister inte bryr sig om ifall de forna skådespelarna har blivit frisörer eller jurister utan vill bara veta VARFÖR de inte gick vidare som skådespelare.
Här har vi i alla fall Maria Johansson. Hon är minsann doktor i teatervetenskap idag. Lika förbannat är hon för alltid Tjorven. Det som för oss är underbara barndomsminnen från TV:n och filmens värld har för skådisarna blivit något de helst vill glömma.

PS. Skrattar åt Jonas Gardell som rättar programledaren på TV och säger "ditt lilla journalistpucko"

Läs även andra bloggares åsikter om Väder, Saltkråkan, Barnskådespelare

Möte med plastikkirurg

2011-10-17T22:14:00.000+02:00

Tänk om man skulle träffa en plastikkirurg. Alltså bara helt apropå, inte boka in någon tid. Undrar då om han skulle börja fundera på hur han skulle snitta upp ens ansikte och modellera om saker och ting i fejan.
Jag vet ju hur min Gubbe är, som är snickare. Så fort han ser en byggnad, så ser han skavanker och felaktigheter direkt. Är det då likadant med plastikkirurger?
Dom lär ju i så fall aldrig gå på Ikea eller Biltema. Dit ska man åka när man har ful-dagar. Där finns nämligen det "vanliga" folket. Opolerade och gärna i joggingdress. Inte alls som på TV. Det måste ju vara mardrömmen för en plastikkirurg. Han kan ju inte få en lugn stund med alla fula nunor omkring sig. Eller så är det tvärtom. Att det kliar i fingrarna och att han blir tokinspirerad.
Jag kan ändå inte låta bli att undra hur man skulle sett ut om man varit i ett förhållande med en dito. Lite lätt stelopererad i smilbanden kanske. Inte en rynkskrynkla någonstans utom på händerna. Slätt skinn som sitter spänt som på en mopedlimpa, så varje gång man blinkar, lyfter sig skinkorna lite käckt. Och när man sitter ner tåras ögonen, för då är det omöjligt att blinka.
Nä, jag trivs rätt bra i mitt rymliga skinn. Det är väl möjligen det där sladdret på magen som man varje dag är orolig ska fastna i blixtlåset, som man skulle vilja slippa.

Läs även andra bloggares åsikter om Plastikkirurgi, Skavanker, Stelopererad, Rymligt skinn, Humor

Sticka mormors mamelucker

2011-10-15T11:30:00.000+02:00

Här, Emileitha kommer inlägget om damunderkläder i jämlikhetens tecken. Men här kommer inga bilder på moderna dito för idag ska man ju helst ha en trosa som består av några trådar med lite spets emellan som river ordentligt i glädjekällan.
Den här lilla skapelsen är från 50-talet. Inget att ha under tajta jeans direkt. Jag får lite känsla av höna när jag ser den. En riktig godbit för sprättiga tuppar kanske.

Och här har vi i en utstyrsel från 40-talet tror jag. Det läckra med denna lilla utstyrsel är att man kan/ska sticka den själv! Tänk er en sådan i ylle. Oooooh, man skulle gå ner i vikt bara av all klåda.

Här tar det slut på underkläder, för apropå att sticka själv så hittade jag denna lilla söta huvudbonad. Är den inte det allra snyggaste ni sett? Den kanske man ska sticka till vintern. Jag tycker speciellt att skärmen är så käck. Sen ser det ju ut att vara lufthål också högst upp. Man kanske kan göra en lucka där som man kan öppna och stänga efter behov. Ja, hur var det nu... bättre förr?

Läs även andra bloggares åsikter om Underkläder, trosor, Bättre förr, Humor, Huvudbonad

Lång - trång - kalsong

2011-10-13T20:27:00.002+02:00

Jag har hittat en ny tidning. Den är ny med ett gammalt innehåll som heter "Minnenas Journal". Riktigt rolig att bläddra i för oss stofiler som var med förr. Apropå förr kommer här en fråga: Var det verkligen bättre förr? När man ser denna bild som är tagen just från den tidningen så kan man undra. Detta föreställer alltså kalsongmode à la 70-tal och ingår i en bok som heter "Postordernostalgi".

Jag vet inte om man blir så nostalgisk av denna bild direkt. Den har alltså sådär 40 år på nacken men ändå ser snubbarna välbekanta ut. Hm.... är det inte dom från Dressman? Eller kanske någon förfader.

Själv funderar jag på att införskaffa ett par av dessa spetsvarianter till Gubbe. Det är tydligen något ryskt mode av texten att döma där jag lånade bilden. Gulligt va?
Men annars är det väl vintermodellen som gäller nu. Kolla in snubben här till vänster. Oj, oj, oj så välpaketerad han ser ut. Om ni klickar på bilden så kommer ni till Lång John index. Inledningsvis står det: The Long John Index is a not scientific whatsoever method of measuring when, and if, one should be wearing a pair of thermal long underwear, known more commonly in the Dominion of Canada as “Long Johns.”
Nu är vi ju inte i dom kallaste delarna av Kanada men i vintras kändes det som det och vem vet hur denna vinter blir. Klä på er!

Läs även andra bloggares åsikter om Kalsonger, nostalgi, Minnenas journal, Long John, Humor

Semester... NOT

2011-10-07T12:52:00.001+02:00

Inför den här helgen skulle det packas för en resa till Lorette del Mar. Så här ser det ut där

Tre dygn i värme och med glada vänner, men...
Varför skulle jag åka dit? Jag som har det så bra hemma med min förkylning. Jag ska minsann ligga här och frossa i bakterier istället. Nääääädå, jag är inte bitter. Vad är väl en bal på slottet...?
Gubbe ska ta med sig en av sönerna istället. Det är rätt åt honom. Lata dagar vid poolen... vad är väl det mot en ordentlig influensa?

Please! Inga mer snoriga barnbarn!

Läs även andra bloggares åsikter om Semester, resa, Lorette del Mar, sjuk

Tack för Awarden!

2011-10-05T12:24:00.002+02:00

Jag har fått en award! Helt oförtjänt kan jag tycka eftersom denna blogg blivit lite eftersatt på sista tiden. Dags att ta sig i den berömda kragen. Jag har fått den av Ulvstrumpa - en av mina absoluta favvobloggar. Till detta hör också dessa fem frågor:

1. Varför började du att blogga?

Jag har alltid gillat att skriva och höll på länge och totade ihop en massa på min hemsida Baronessan. Sen blev det ju så hett med blogg varpå min hemsida ligger statisk sedan dess. Det är ju lättare att nå ut som bloggare. Här är det heller ingen större fart nu men jag ska bättra mig. Tror jag.
2. Vilka bloggar följer du?

Jag har en lista här intill som jag följer. Jag måste dock erkänna att jag blivit ganska dålig på att kommentera. Fy på mig! Sen har jag ett gäng som väntar på att få komma in där om jag bara kommer ihåg det. Bloggar ska helst vara roliga, underfundiga eller engagerande.

3. Vilka favoritfärger har du?

Grönt, brunt och orange. Sen har det nog lite med humör att göra också. Tyvärr är det inte så färgglatt i garderoben som jag skulle önska. Jag är alldeles för praktisk för det. Alltså mest fyra nyanser av brunt.

4. Vilka favoritfilmer har du?

Jag är älskare av gamla amerikanska musicals såsom Singing in the rain. Är även svag för gamla svenska pilsnerfilmer. Där kan jag utan tvekan välja Pensionat Paradiset. Annars älskar jag just nu Avatar och kan se den om och om igen. Den gröna milen är också en favorit. Samma här - det har med humör att göra.

5. Vilket land drömmer du om att få besöka?

Indien. Och då helst Goa. Det ska nog bli av en dag. Har ju till och med en svärson som är sprungen ur det landet.

Sen ska man då ge vidare till fem bloggare. Jag ska därför välja några som jag gillar och som jag inte valt förut. Utan någon direkt ordning ger jag nu awarden vidare till

Läs även andra bloggares åsikter om Award, frågelista

Så här gör jag

2011-10-03T20:33:00.001+02:00

Från Tant Björn har jag hämtat denna frågeslinga.

När ingen ser/hör mig så: Så händer det att jag sjunger för full hals och dansar lite för mig själv.
Jag går aldrig hemifrån utan: Kläder
Min blogg heter som den gör för att: Bland alla bloggar så är man ju inte mer än en viskning i vinden, om ens det. Namnet Baronessan fick jag av en snickare en gång som en variant på mitt efternamn.
Om jag vågade skulle jag: Dyka bland koraller
Om tio år kommer jag att: vara pensionär och antingen sticka tröjor eller köra folkrace.

Ta den här och sprid den vidare men tala om för mig så jag får veta vad ni svarar.

Läs även andra bloggares åsikter om frågor, svar

Snor Dr

2011-10-03T20:04:00.000+02:00

På jobbet hade vi idag stekt fläsk och raggmunk på menyn. Otroligt gott men fan så det osar och stänker när man steker fläsk. Vi funderade på hur man skulle kunna skydda sig och kom först fram till ett sånt där blått skoöverdrag till håret. Sen kom vi vidare in på hockeyhjälm och nu har jag faktiskt funderingar på en integralhjälm. Men då får man nog montera på torkare som torkar bort fettet vartefter det sprätter upp från stekpannan.
Eftersom jag nu är tokförkyld (igen) så kan jag ju även använda denna för att inte sprida mina baciller vidare. Det kan ju hända att jag framledes kommer att använda den så fort någon av barnbarnen kommer på besök. Det är bara att inse - jag tål dom inte. Jag är helt enkelt allergisk mot barnbaciller. Litervis med C-vitamin och drösvis med Esberitox har inte hjälpt ett skit. Nu har jag gått över till konjak. Inte fan blir jag friskare, men det kan ju bli lite roligare medan man väntar på att bli frisk.
Likt en Vanheden ligger jag därför och suger i mig mentol genom näsborrarna.Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Det var ju bara typ en vecka sen, eller två som jag var sjuk. Eller som jag sa till modern: "jag tycker att det är så jävla roligt så jag gör ett litet uppehåll mitt i förkylningen för att sen återuppta och njuta av den extra länge".
Jag har sån vana nu så jag tänkte mig att doktorera i förkylning. Eller är det någon som redan har gjort det? Är det kanske det som är medicine doktor? I vilket fall så har säkert inte någon doktorerat i snornäsa så det kan jag nog göra. S.k. Snor. Dr.

Läs även andra bloggares åsikter om Stekflott, fettstänk, integralhjälm, förkylning, humor

Bästa sällskapet?

2011-09-27T21:16:00.002+02:00

Jag är en kattmänniska. Mycket mer än människomänniska skulle jag nog säga. Jag älskar djur i allmänhet och katter i synnerhet och dom djur som jag tycker är läskiga är jag ändå intresserad av.
Jag skulle nog ha blivit en gris. Vissa tycker säkert att jag är det också. Eller en ko som någon anonym skrev en gång. Men... en hundmänniska kan man inte säga att jag är. Jag tycker att hundar är jättefina och söta, men jag gillar inte det där med att vara en packledare. Det är inte min grej. Jag skulle inte palla med att ha en hund i huset som pockar på uppmärksamhet och sällskap. Katter tar ju ut sitt sällskapande när det passar dom genom att lägga sig på en, men en hund kanske skulle ligga där på golvet och titta på mig med bedjande ögon och det skulle jag inte klara. Då skulle jag ägna all tid åt den hunden och det går ju inte heller.

Men jag funderingar på att skaffa hund när jag blir pensionär. Jag har alltid varit svag för den lilla vita hunden West Higland White Terrier. Den kallas även Westie. Dom är så söta och pigga och dessutom är det ingen skällhund. Jag har svårt för skällande hundar. Det här är väl en av dom vanligaste hundarna bland pensionärer tror jag.

Men så funderade jag igen och tänkte att nä jävlar i mig, jag ska ha en Rottweiler istället. Många tycker att dom är läskiga men jag gillar den rasen. Dom ser så goa ut. Och när man blir en pensionär så kanske man behöver lite skydd från folk som kanske försöker rycka handväskan ifrån en.
Jag ser framför mig hur jag kommer stapplandes med min rollator och har Bonzo dog i ett tunt snöre bredvid mig. Folk kommer garanterat att skingras.
Kanske att jag bussar Bonzo på butiksbiträdena när korven är för dyr eller favoritbrödet är slut. Han kommer sedan att bära alla mina varor ända hem till dörren och när det blir vinter kan han dra mig i en släde. Om jag tränar honom riktigt duktig så kan han säkert bädda sängen och laga mat åt mig också. (Ni märker väl att jag utgår från att jag har överlevt min Gubbe fast han är yngre?)
Nåja, vi får se hur det blir. Frazze, Gösta och Gusten lever förhoppningsvis fram till min pension och med all dyr mat som jag stoppat i dom gossarna så lever dom nog tills jag dör. Det kanske blir dom som behöver dras runt på en släde. Å andra sidan kanske jag dör i morgon. Den som lever får se.

Läs även andra bloggares åsikter om Hund, Westie, Rotweiler, Katter, Pensionär, Humor

Törstar efter mat

2011-09-22T23:02:00.002+02:00

Jag har läst: Det kan vara så att du är törstig när du känner dig hungrig eller sugen!
Hur jävlig kan den här kroppen vara mot mig? Jag har i åratal försökt att ge den vad den behöver både näringsmässigt och då och då en godsak. Men hur blir man belönad? Jo, med att man kommer på sig själv med att krafsa omkring i skafferi och kylskåp i tid och otid efter något att stoppa in i kalorihålet. Man river och stoppar in, tuggar och sväljer men ändå känns det inte mättat på något sätt. Så man krafsar vidare och blandar havregryn med filmjölk och kakao och trycker i sig (om det är vad man just då hittar). Men det är då.... just då... som man alltså ska tänka på att man egentligen kan vara törstig?
Men varför ända in i alla grönjävliga fladdermöss säger då kroppen inte till att den vill ha vatten?
Här ska man tvinga i sig vatten fast man inte vill ha bara för att kroppen inte ska lura in en i skafferiet. Det är jättejobbigt att dricka vatten när man inte känner sig törstig. Jag känner mig aldrig törstig. Bara hungrig.Hur ska det sluta?

Å på TV är Philip och Fredrik packade... (Testar alkomätare tror jag) Vart är världen på väg?

Läs även andra bloggares åsikter om Törst, Mat, Hunger, Humor

Absorbera intimare

2011-09-21T11:02:00.001+02:00

Jag hittade en sida där man kan få fram anagram. Vad gör man inte när man är sjuk!? Jag skrev in mitt flicknamn, för- och efternamn, och fick bl.a. fram: Betongens brits och bottnens isberg - Lät ju lite väl hårt och kallt det där. Burrrr! Jag som var så snäll och blyg när jag var liten.
Jag la till mitt mellannamn och då fick jag fram detta: Ateisters bombningar - Ja, jävlar i min lilla låda. Då krigar man inte i Guds namn inte. Men det kanske inte var så fel ändå i mitt ateistiska hem alldeles intill kyrkan.
Sen tog jag mig för att skriva in det namn som jag först skulle ha hetat. Det blev inte så eftersom någon släkting tydligen snodde det före mig. Lika bra det eftersom jag har en svägerska som heter så. Alltså, det jag från början skulle ha hetat, samt mitt mellannamn blir: Boningarnas mulligaste - Se där ja! Kanske skulle haft det namnet ändå.
1982 gick jag så sta och gifte mig och ändrade då mitt efternamn. Med det namnet blev ett av resultaten så här:
Bertils agn - Ja, min dåvarande make var fiskare. Dock hette han inte Bertil.
Vid giftermål nr 2 blev det åter ändring av namn, och då blev det så här: Bosnierberta - ha, ha... nog för att man fått heta Beirut många gånger men det här var något nytt! Lägger jag till mitt mellannamn så blir det Absorbera intimare. Jag får väl översätta det till uppta förtrolighet. Det låter väl fint :)
Om jag skriver in enbart mitt förnamn så blir det Biter - Det ska väl vara min ironi då kanske.
Sen fanns det ju en hel drös av mer obegripliga bokstavskombinationer, men dom skiter vi i. Gå in och testa själva får ni se på Arrak anagram.

Läs även andra bloggares åsikter om Namn, anagram, humor

En renare, grönare värld

2011-09-20T13:14:00.002+02:00

Jag försöker tänka på miljön. Sopsorterat har jag gjort i många år och jag blir mörkrädd när jag ibland ser hur folk slänger precis vad som helst var som helst. Ändå har väl gemene man blivit allt duktigare. Det märker man inte minst när man ska slänga allt plast- papper- och plåtskräp i återvinningen. Det är nästan alltid fullt. Eller är det så att kommunerna är så usla på att tömma? Vill helst inte tro det senare.
Jag försöker i mesta möjliga mån att sortera men ibland blir även jag slarvig. Eller mer osäker tror jag. Som när man har en förpackning som ska slängas i plastbehållaren och den är full med klägg, gegg och fasttorkat gojs. Då är frågan om jag ska spola bort en massa varmvatten och hälla ut ännu mer diskmedel för att göra rent något som ska slängas. Det är en avvägning. Har jag plats och det fungerar så lägger jag in det i diskmaskinen för att sedan slänga det. Det brukar nästan alltid finnas ett litet hål där en burk eller ask får plats. Jag har chockat mina medarbetare flera gånger genom att ställa plåtburkar i diskmaskinen och delat upp förpackningar som varit mixade i plast och papp.
Hur som helst så försöker jag tänka efter. Jag tänker ofta på våra sopberg och då blir jag rädd. Usch vad mycket vi människor slänger. Jag blir orolig bara jag tvättar, eftersom vi har en avloppsbädd där jag bor och vattnet sedan rinner ut i vårt dike. Vattnet blir ju renat i bädden men det kommer ju ändå med en massa onaturliga kemikalier ut i vår natur genom tvättmedel, diskmedel, sköljmedel, hårmedel osv.

Men vi måste alla göra det lilla vi kan. Kom ihåg: vi lånar jorden av kommande generationer!

Det lustiga är att en del människor alltid måste ifrågasätta. Eftersom man kanske vet med sig själv att man är en miljöbov så ifrågasätts alltid sådana som jag. Till exempel så får jag ALDRIG göra något fel. Det är förbjudet. Försöker jag lära andra så måste jag själv vara felfri, trots att andra fortsätter med sitt slarv.
Något som grämer mig mycket är att jag kör bil till mitt jobb. En timme, fyra dagar i veckan. Det är ett måste eftersom det skulle ta mig 2 timmar att åka kommunalt - enkel resa.
Jag vill ha en miljöbil, men Gubbe säger att han vill att jag sitter i en riktigt säker bil. Jag vill ju gärna tro att detta går att kombinera. Det blir ju bättre och bättre även på den fronten. Jag tröstar mig med att jag under 15 års tid promenerade till mitt förra jobb.
Om det nu är så att ni vill men inte vet så rekommenderar jag sidan SOPOR. Där får man tips och råd om hur, vad och var man kan kasta sopor. Och välj för tusan miljövänliga produkter - SNÄLLA!
Och när ni ändå håller på kan ni gå med i Greenpeace också.
Det är ju inte lätt för oss konsumenter att hålla reda på allt som är rätt och fel. I denna stressade tid är det ingen som orkar göra annat än att få vagnen full och komma hem. Sen har vi ju det där med kläder. Vem har råd att köpa enbart ekologiska kläder? Och varför ska vi konsumenter alltid hålla koll själva på om kläderna innehåller nonylfenoletoxylat eller om fisken är rödlistad. Men... vi får göra så gott vi kan.

Läs även andra bloggares åsikter om Sopor, Miljö, Sortera, Greenpeace, Kemikalier

En kopp kaffe och en knapp tack!

2011-09-19T15:11:00.000+02:00

Attans amalia vad jag blir stressad av att tänka. Nu när jag är sjuk så tänker jag extra mycket. Jag tänker t.ex. att nu när jag är sjuk så kan jag fixa med mina bilder. Sen håller jag på och kollar hit och dit, i pärmar och i datorn och till slut vet jag inte vad jag håller på med. Blir liksom ingen struktur på det hela. Så blir jag så stressad och trött så jag måste dricka en kopp kaffe.
Sen tänker jag på att sticka. Men garnet tog slut till det jag höll på med. Men... jag har ju annat garn. Kan ju sticka något annat. Leta beskrivning på nätet... bestämma... stressa... trött... ytterligare en kopp kaffe.
Kanske ska kolla igenom tidningarna istället som ligger här och skräpar. Se om jag ska behålla något recept eller notera något som ska kollas upp. Blädder, blädder, kolla, kolla, var var jag nu... stressa... trött... mera kaffe.
Dessemellan måste jag äta piller. Penicillin en timma före maten eller två timmar efter maten. Vad är klockan? Är jag hungrig? När ska jag bli hungrig? Har jag tagit pillren? Räknar antalet och kommer fram till att jag missat en. Tar en och blir genast hungrig. Hjälp... ska jag behöva vänta med att äta i två timmar? Å vad trött jag blir... mera kaffe... snart magsår!
Jag avundas min Gubbe som kan sätta sig framför TV:n och bara stänga av. Jag tror att han har någon hemlig knapp någonstans. Bara det rör sig så är han nöjd. Ibland sitter han framför TV:n och har inget ljud på. Bara folk som springer omkring på skärmen. Oftast då i något sportsligt sammanhang. Jag tror att han tränar på det sättet. Han kan sitta framför TV:n i timmar och sen bli så trött att han måste gå och lägga sig.
Jag vill också ha en sån knapp!
Här en skön bild på Gusten som heller inte har några som helst problem med att hålla sig cool - utan både TV och kaffe!

Läs även andra bloggares åsikter om Stress, Trött, Förkyld, Avstängningsknapp, Humor, Katt

Jag - en hosmår

2011-09-15T22:29:00.002+02:00

Var till läkaren idag. Jag som undviker sådana platser så länge det går, men det var nödvändigt. Bihålorna håller på att döda mig. Den här gången besökte jag en ny vårdcentral där jag ändå tänkt att lista mig. Jag fick tid direkt och bara det gör en glad. Som tur var fick jag skjuts av Gubbe för det vet i tusan om jag lyckats köra mig själv dit. Huvudet höll på att spricka.
Väl där fick jag komma in till deras akutläkare. En kvinna med ursprung från Ryssland eller Polen av namnet och uttalet att döma. Hon ställde några frågor och undrade vad jag jobbade med. När jag svarade husmor, såg hon fundersam ut och måste fråga igen. Hon förstod ändå inte och jag sa att jag lagar mat och började rita ett "hus" i luften och pekade på mig själv som "mor". Jag började känna mig som en deltagare i gester med gester. När jag viftat klart så provade hon ordet ett par gånger och skrev sedan hosmår. Efter det la hon till att jag jobbar på ett behandlingshem för missbrukare och det funkade bra.
Jag blir alltid imponerad av dessa nysvenskar som pratar på, trots att man inte alltid vet orden. Vi svenskar håller ju käften och låtsas att vi vet, hellre än att vi säger fel på något utrikiskt språk.
Trots denna språkförbistring så gick allt bra. Hon skrev ut medicin och hon till och med tog i mig!! Jag vet inte när det hände sist jag var till en läkare. Dom brukar stå på avstånd med utsträckta händer och gasta: virus! Den här damen hon knackade på mina bihålor, kände på min nacke och kollade mina lungor.
Duktiga kvinna. Henne går jag gärna till fler gånger.
Nu ligger jag här och mår illa av all medicin och jobbar på att bli bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, läkare, medicin, bihåleinflammation, Språkförbistring

Horisontalläge

2011-09-13T22:08:00.001+02:00

Synd om mig. Feber och värk överallt. Liten bacillspridare = Pytte, Mellan bacillspridare = Dotter, Stor Bacillspridare = Gubbe. Pytte och dotter är inte att förskylla för det var jag som travade in i bacillhärden trots att jag blivit varnad. Gubbe däremot - han har minsann snorat, hostat och febrat alldeles intill mig både dagar och nätter och delat med sig allt vad han har kunnat.
Här har man vräkt i sig C-vitaminer och Esberitox men ändå så får man det förhatliga Akut viral nasopharyngit. Det är det vetenskapliga namnet enligt Wikipedia. Detta orsakas vanligen av Rhinoviruset som tillhör Picornavirus som är ett enkelsträngat RNA-virus. Och inte fan blev jag något friskare av att få veta det.
En sak jag funderade på idag är varför man fryser när man får feber? När tempen höjs i kroppen så fryser man? Låter helt ologiskt.
Undrar om man fortfarande försöker ta död på folk med lunginflammation och hög feber på sjukhusen, genom att kyla ner rummet? Jag skulle utan tvekan dö direkt. Jag gör som min kropp säger åt mig: Jag fryser - på med kläder, filtar, täcken - så jag blir varm! Sen sova, sova, sova.

Det finns ju även förslag på vad man kan göra åt sin förkylning: Äta C-vitamin, blandade hälsokostpreparat, kycklingsoppa (!) och mycket mat och dryck. Men jag tror mer på Kalle Anka. I min ungdom (vilket ju inte var så värst länge sen, hrm...) läste vi Kalle och han provade allt möjligt vid en förkylning. Efter att ha testat en massa saker så kom han fram till detta: Förkylning tar den tid den tar. Gör det bekvämt under tiden!

Det var allt från sjukstugan. Nu kryar jag på mig :)

Läs även andra bloggares åsikter om Förkylning, Feber, Frysa, Humor, Kalle Anka

Avliva Ixodes ricinus

2011-09-08T23:11:00.000+02:00

Nu ska jag berätta om dom där äckliga fästingarna igen. Utsända från helvetet tar dom sig in i mitt liv. Fint latinskt namn har asen också. Om man ändå kunde göra ricinolja av dom, men inte ens det duger dom till. I morse hittade jag en stor fästing på en av mina katter. Ett blåbär, som jag brukar kalla dom för när dom börjar bli fullmatade. Eftersom jag satt i soffan och hade ett glas med vatten framför mig så slängde jag ner fästingen där. Jag påminde mig nogsamt om att inte dricka upp vattnet!
På kvällen när jag väl satt mig i soffan så fick jag syn på glaset igen med blåbäret på botten. Nu undrar ni naturligtvis vad jag är för idiot som sparar fästingar i glas på vardagsrumsbordet, men det var ett test! Gubbe hade hört någonstans att man inte ska spola ner fästingar i toaletten, för dom överlever i vatten och därmed även i avlopp. Inte bra med tanke på hur många vi har spolat ner. Nåväl, tillbaka till testet.
Jag kollade i glaset. Inget rörde sig. Fästingen låg helt stilla på botten. Jag rörde på glaset och därmed på vattnet, men ingen skillnad. Den var helt stel där den låg och gungade i vattnet. "Jaha, då var det väl fel då" sa Gubbe och jag knallade iväg för att spola ner eländet.
Väl på toaletten ångrar jag mig eftersom jag är en misstänksam jävel. Jag häller försiktigt ut vattnet och häller sedan ut fästingen på handfatskanten. Inte ett liv. This tick is no more, it has ceased to exist, för att citera den gode John Cleese. Men.... ändå är jag inte övertygad. Jag går och hämtar mitt förstoringsglas och håller upp fästingen med sina stela ben mellan pekfinger och tumme (mina alltså - inte fästingens). Och DÅ... DÄR... ett spröt rörde sig!!! Eller såg jag fel?
Jag tar med mig helvetets husdjur tillbaka till vardagsrummet och lägger den på en halväten kaka som ligger där. Jag tittar och tittar och tittar och...... tro mig eller ej - fanskapet börjar veva med tentaklerna! Den lever! Den har spenderat 14 timmar i ett vattenglas och mår prima. Jag hämtar därför tändaren och eldar på fästingens tentakler. Så tittar jag på den och den.... sprattlar... ändå! Då eldar jag lite längre, så att jag ser att alla ben och tentakler, eller vad det nu är dom har, verkligen brinner.
Efter denna kremering håller den sig äntligen lugn.
Det var allt från naturrutan denna gång.

Läs även andra bloggares åsikter om Fästing, dränka, spola ner, bränna, natur, humor

Färgflipp

2011-08-25T21:42:00.000+02:00

Emellanåt får jag färgflipp. Då byter jag färg på inredningen i mitt hem. Flyttar om mina gardiner, kuddar, dukar och annat pynt. Jag får alltid en idé att ha en speciell färg i vardagsrummet, ett i köket osv. Enligt experterna ska man inte ha olika färger i olika rum utan det ska liksom svepas igenom alla rum med liknande färg. Det ska bli lugnast så.
Men här är det inte lugnt. Kommer man in i hallen där det är ganska färgfritt så ska man chockas av grön-grön-grönt i köket när man väl kommer dit. Helst ska man sen inte äta annat än spenatsoppa för att det ska matcha ordentligt. Grönt är hoppets färg och man kan ju alltid hoppas på annat än spenatsoppa.
Vågar man sig sedan in i vardagsrummet så kommer en vägg av orange att slå emot en. Här ska man inte tro att det ska vara sveplugnt inte. På Wikipedia står att läsa om orange: "Orange kombinerar energin hos rött och lyckan i gult. Det associeras med glädje, solsken och tropikerna och representerar entusiasm, fascination, lycka, kreativitet, beslutsamhet, attraktion, framgång, uppmuntran, och stimulering". Just det! Men det finns en del som absolut INTE gillar orange. Jag är inte en av dom!
På nedre toaletten har jag just nu lila. "Lila förmedlar rikedom och överdåd och har en känsla av mystiska och kungliga egenskaper". Passar skitbra på en toa!
Det värsta är att det blir värre år från år. Ligger det något i fel färg så går jag i spinn. I alla fall i början, sen ebbar det ut och rör till sig. Men just när jag håller på så kan jag få färgkris i hypofysen.
Sen brukar jag ha en förmåga att välja färger som inte är på modet för tillfället. Jag är ju ingen shoppare så jag går inte ut och ser vad som finns i affärerna och utgår från det, utan jag får bara ett plötsligt infall helt apropå där jag sitter med kaffekoppen i handen. (vilket händer ganska många gånger om dagen. Kaffekoppen alltså - inte infallen).
Just nu är det ett program på TV där Knut Knutson är i bild. Han har en vit skjorta, skarpgrön slips med vita prickar och till detta en lila tröja... Näeeee.

Läs även andra bloggares åsikter om Färg, inredning, humor,

Kartongtankar

2011-08-22T11:59:00.001+02:00

Jag sopsorterar. Jag tjatar även på alla på jobbet att dom ska sortera. Hemma har jag sorterat i åratal vad gäller plast, papper, plåt, glas och kartong och just kartong är vad jag funderar på.
Jag köper ju bl.a. en hel del kattmat som kommer i kartonger. Dessa ska sedan brytas ner och vikas ihop och då kommer jag äntligen fram till själva funderingen. Dessa kartonger som man viker ut är ju ofta i ett enda stycke. Finurligt utskurna för att sedan vikas ihop till en perfekt förpackning. Dom som tänker ut alla dessa kartonger - vilka är det? Finns det någon sorts kartongvikningsskola att gå? Kan man bli kartongingenjör?

Jag ser framför mig hur dessa personer jobbar hela dagarna med att försöka få till en ny vikning. Ungefär som origami. Det kanske är det man börjar med, origami. Hm... Sen har dom konferenser emellanåt och brainstormar ihop för att komma på ytterligare finurliga lösningar. Sitter tillsammans runt ett jättebord med kartonger och fikar och viker.
Ja.... det är sånt jag tänker på. Vad tänker du på?

Läs även andra bloggares åsikter om kartong, vikning, humor

Han är här nu!

2011-08-21T11:57:00.003+02:00

Så har man blivit dubbel-mormor! Lördag 03.45, 25 dagar för tidigt kom han fram lilla Parvel. Så kommer jag att kalla honom. Särskilt som han inte har något namn än.
2600 g och 46 cm och alla fingrar och tår på plats. Ljusbrun och med svart hår kommer han att matcha sin mamma fint, som är blek och blond :) Pappa upp i dagen alltså som är fallen från Indiska föräldrar och jag håller på att gå i bitar över att få hålla i lilla knytet. Skulle ju vara lite, lite roligt om han fick gröna ögon som mamma men det är inte troligt.
Kusin Pytte tyckte att Parvel var jättesöt men hon har tydligen problem med könet, säger hennes mamma. Hon hade ju bestämt att det skulle bli en flicka som skulle heta Lucia. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Modern (alltså min mamma) blev helt stum när jag berättade att Parvel redan tittat ut. Hennes kommentar var: "dom gör det lätt för sig, dina flickor, som föder fram såna där småttingar". Själv har hon ju klämt ur sig både 3, 4 och 5-kilos klumpar. Jag tillhörde den lättare varianten, omtänksam som jag är.

Apropå omtänksamhet - när vi var inne och tankade blod i lilla modern sist, så var det en sjuksyster som tyckte att vi hade det så mysigt. Uppdukat med fika och högläsning och modern sa att jag var så snäll och hjälpte till jämt vare sig jag hade tid eller inte. Systern svarade då: "du har säkert tagit hand om henne också" varpå jag sa: "precis! jag bara återgäldar lite" :) Varför lägga tid och ork på människor som aldrig ger en något tillbaka, när man har människor i sin omgivning som man skulle kunna dö för.
Nu ska jag bara vänta på att dotter hör av sig och säger att mormor ska få en titt :D

Läs även andra bloggares åsikter om Familj, mormor, bebis, dotter

Ondskefull på natten

2011-08-18T00:02:00.000+02:00

Måste bara berätta från drömmarnas värld. Jag drömde häromnatten om någon som jag tror att jag sköt.
Han var helt klädd i svart och hade en stor slängkappa. Lite så där fantomaktig. Plötsligt snurrade han runt, lite piruettaktigt och så lossnade ena armen och rullade iväg varpå blodet pumpade ut ur kroppen. Jag vaknade kallsvettig och kunde inte somna om. Skräcken hade ju inte att göra med bilden av armar och blod, för jag har väl sett hemskare saker på TV, utan det var ju mer den där mardrömskänslan som gjorde att jag var helt skräckslagen.
Samma natt drömde Gubbe att jag hade hjälpt honom att slå ihjäl en man. "Hur gick det till" frågade jag. För jag vill ju gärna veta vad jag gör på nätterna i hans drömmar där jag inte får vara med själv. "Jo, vi slog ihjäl honom med påkar" svarar Gubbe. Nu var jag ju tvungen att få veta vem jag håller på att bankar skiten/livet ur på nätterna. "Breivik" svarar Gubbe. Jag svarade att jag inte tyckte att det gjorde så mycket i så fall. Men nu vill jag bara säga att ifall att någon vet/hört/känt på sig hur/vad jag drömmer på nätterna, så är det helt emot min natur att slå ihjäl folk!
Jag är en mycket fridsam människa, inte så lätt att reta upp, försöker se det bästa hos de flesta och slår alltså inte ihjäl folk. Jag önskar inte död åt någon. Inte ens massmördare.
Bara så ni vet.
Men det är ju lite lite lite roligt (oroligt?) att vi drömmer liknande drömmar samma natt. Undrar vad vi åt till middag?

Läs även andra bloggares åsikter om Mardrömmar, ihjälslagen

Morgonfunderingar på natten

2011-08-17T23:10:00.000+02:00

Vilka fräcka blogginlägg jag låg och fantiserade ihop igår kväll innan insomning. Idag minns jag inte ett skit! Jag vet ju att jag borde ha papper och penna vid sängen.
Jag funderar även på att ha en potta vid sängen så jag slipper gå upp på toan vareviga natt. Men jag kan även se framför mig hur jag kliver upp på morgonen och trampar mitt i densamma.
Sen har jag funderingar på en kaffebryggare bredvid sängen. Tänk att få vakna på morgonen och få en kopp nybryggt kaffe innan man ens kliver upp. Men nu när jag tänker en gång till så varför inte fjäska igång Gubbe så han kommer med en kopp innan han drar till jobbet?! Men.... nä, skulle inte tro det. Han snoozar alldeles för länge för att hinna. Det får nog bli bryggare vid sängen istället. Då behöver jag ju inte ens någon väckarklocka utan väcks av bludderiblubblubbfräs och kaffedoft. Ju mer jag tänker på det, ju mer tror jag att det skulle göra mina morgnar till någonting att längta till.
Till detta vill jag även ha en automatisk rullgardinsuppdragare och en timer på lamporna. Att få nybakade croissanter är ju enbart en utopi men vilken dröm det vore. Bakmaskin vid sängen också kanske? Men man kan kanske inte åstadkomma croissanter i bakmaskin. Å andra sidan så ska jag inte äta sådana fettsprängda saker men när man ändå drömmer så kan man väl få drömma ordentligt. Jag har ju kollat på Leila ikväll och då vill man ju aldrig banta mer i hela sitt liv.
Apropå frukost på sängen så fick min Gubbe en skylt av en av sina söner en jul. Det står: "if you want breakfast in bed, sleep in the kitchen". Nu är det ju i sanningens namn så att det är oftast jag som får frukost på sängen av Gubbe. Fast aldrig på vardagarna förstås.
Så det kanske är sleep-in-the-kitchen jag får göra istället. Bort med kökssoffan och in med en säng.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogginlägg, Funderingar, kaffebryggare vid sängen, frukost

En påse blod, tack!

2011-08-15T21:28:00.000+02:00

I lördags roade jag mig med att ta en tur till Karolinska sjukhuset med lilla modern. Hon skulle få påfyllning av blod i sina vener. Eftersom det finns två ställen på KS där hematologen håller hov, så gick vi först fel och hittade enbart stängda dörrar. Efter detta motionerande så var modern helst slut när vi väl kom rätt.
Efter lite väntande så fick vi komma in på ett rum där det redan låg tre damer och sög i sig blod från välfyllda påsar. Rena rama vampyravdelningen. En dam som låg mitt över låg mest och blundade. Hon var en liten, tunn människa med insjunkna kinder. Hon ropade lite nu och då på "syster". Jag påkallade systers uppmärksamhet och fick veta att: "ja, det är ett väldigt ropande där". Vid ett tillfälle ropade hon "syster, jag är bajsnödig" och sen somnade hon om igen. Det var ändå ingen som kom.
Modern och jag fikade. Jag hade tagit med kaffe, mackor och bullar och köpt kvälls- och skvallertidningar att läsa högt ur. Personalen var lika gulliga och rara som alltid. Glada och hjälpsamma sprang dom in och ut för att sticka hål, kolla och fylla på.
Efter ett par timmar fick damen mitt emot besök av en son. Hon hade svårt att förstå riktigt vem det var och frågade flera gånger efter den som tydligen var hennes man. Vi fick alla veta att han satt hemma men jag tror inte att det gick fram till damen. När ytterligare tid gått och hon fått sin påfyllning var det dags för transport hem. Damen skulle fixas till och packas ihop och i detta ingick att byta bajsblöja. Detta basunerades ut över lokalen, högt och tydligt och det skynke som fanns att dra för hängde inne i sin hörna orörd. Här var det inte fråga om någon privat föreställning inte. Som tur var hade nog damen i fråga inte någon uppfattning om hur, vad och varför saker och ting hände. När hon var bytt på så flyttades hon över till en bårsits och den lilla tunna damen var på väg hem. Jag noterade att hon i alla fall hade vackert rödmålade naglar.
Efter fem timmar kunde vi åka hem och modern var lite mindre grå i sitt ansikte och kände sig lite mindre vinglig. Väl hemma blev det lite mat och sen var det vila som gällde. Även om det var sängläge på sjukhuset så tar sådant ändå på krafterna på en gammal sjuk moder.
Jag sänder en god tanke till alla rara sjuksköterskor och alla blodgivare! Kanske kunde modern skaffa en blodhund som kunde fixa påfyllningen. Borde inte grisblod fungera förresten. Vi ska ju vara så lika grisarna har jag hört. Somliga mer än andra.

Läs även andra bloggares åsikter om Blod, sjukhus, Myelom, Gammal

På semestern

2011-08-10T21:36:00.000+02:00

Jag har lagt ut lite bilder från en tur till Femörehuvud på Baronessabilder.Jag och Gubbe var där en sväng på semestern och här kan ni se honom på bilden. En ledig snickare är minsann aldrig ledig. Här har han sett att det är bara en spik i trallen när det ska vara två! "Du har semester" säger jag och tittar ut över havet medan han kollar vidare på byggnationerna.

Det här är inget ovanligt. Var vi kommer så kollas det. T ex. hotellrum kollas alltid kritiskt. Särskilt badrummen. Än har han dock inte gått ner till receptionen och klagat :)
Läs även andra bloggares åsikter om Bilder, snickare

Morgonstund har guld i mund... not!

2011-08-10T14:48:00.004+02:00

Idag hade jag föresatt mig att soooooova länge eftersom jag är ledig. Sen skulle jag sy och tvätta/putsa bilen.
Dagen började 7.15 med att telefonhelvetet skrällde typ 14 signaler. Jag struntade i det. Bestämde mig för att det var en försäljare och försökte somna om. Då ringde det igen. Lika intensivt. Pallra sig upp och gå ner och titta ifall att det skulle vara lilla mamman. Det var det inte. Okänt nummer, men jag svarade och fick genast ett långt piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip i örat. Faxhelvete!
Stod förvirrad i köket och funderade på vad jag skulle göra nu. Lägga mig igen eller inte. Lyfte av telefonluren och då...... ringer Gubbes telefon! Men Gubbe är på jobbet.
Alltså, glömd telefon ligger och ringer med den hemskaste signal ni kan tänka er. Vid det här laget är jag färdig att strypa någon. Sedan kommer ett meddelande om telefonsvar. Jag ringer upp och hör efter.
Jo då, någon Patrik har försökt faxa Gubbe. Jag ringer upp - upptaget. Jag väntar. Jag ringer upp - upptaget.
Jag sätter på kaffe! Puh! Ringer upp igen och nu svarar Patrik. "Ja, hej" säger jag "jag heter Berit och bor med den där Thomas som du försöker ringa och faxa till". Det blir tyst en stund och sen säger Patrik "jaha... ja". Varpå jag säger att telefonen är glömd hemma och faxnumret är fel. Han får rätt nummer till faxen och jag kan äntligen sätta mig i soffan och surpla i mig kaffe. Håret börjar långsamt lägga sig ner igen.
Jag somnar om ett tag i soffan, sen kommer Gubbe plötsligt hem. Han tittar först på mig och sedan ser han sin egen telefon på bordet framför mig varpå han säger "vafan" och börjar klappa sig på byxorna för att känna efter om telefonen är där ändå, fast den ligger på bordet. Jag förklarar morgonens situation och Gubbe säger "ja, då ber jag om ursäkt". Jag bara morrar lite i ena mungipan.
Hur blev det då med bilen? Nä, A-vännen kom förbi på fika och sen började regnet ösa ner. Ingen biltvätt alltså. Så då återstår att sy. Få se nu... var är det nu jag har syrummet....

Läs även andra bloggares åsikter om Morgon, Telefon, Ringa

Läsa bör man annars... blir det tråkigt

2011-08-08T20:05:00.002+02:00

Oj, jag måste ju göra ett inlägg till! Intresseklubben antecknar. Jag skrev ju om att jag skulle försöka vidga mina vyer angående bokvalet denna sommar. Jag är ju vanligen en deckarälskare och håller mig dessutom gärna till de författare jag är van vid och gillar. Men dom hinner ju inte skriva nya lika fort som en annan läser så jag ville prova på något nytt.
De böcker jag läste under våren var dock inte någon deckare utan John Ajvide Lindqvists "Människohamn". Den blev jag helt betagen av fast den är otäck. Språket är helt underbart. Därför fick jag alla hans böcker av min yngsta dotter. Där har jag nu betat av både "Låt den rätte komma in" och "Hanteringen av odöda". Inte lika bra som den första anser jag men absolut läsvärda, men otäcka som tusan förstås. Resten av J.A.L. får vänta ett tag.
Nå, från dessa gick jag sedan över till deckare igen och läste "Någon sorts frid" av Camilla Grebe och Åsa Träff. Kanonbok! Dessa två kommer det att läsas mer av det är garanterat!
Sen ville jag ha tag i något helt annat. Hittade en bok av Caroline L Jensen som heter "Fru Bengtssons andliga uppvaknande". Innehåll: En komediroman om gamla testamentet, de tio budorden, och om vad som kan hända när en helt vanlig hemmafru möter Gud i sitt badkar, och Satan på andra sidan villaförortsgatan. Otroligt underhållande även för en sån agnostiker som mig.
Efter denna har jag sedan plöjt Roslund och Hellström. Och om man tycker att John Ajvide är otäck så är detta ännu otäckare för det är verklighet. Alltså verklighet men inte sann händelse. Särskilt handlingen i boken "Odjuret". Burrrrr! Jag har även läst "Box 21" av samma författare. Båda väldigt bra skrivna.
Nu väntar följande böcker: "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Den har jag hört så mycket om så den har jag stora förväntningar på. Hoppas jag inte blir besviken. Den andra boken är Jonas Gardells "Jenny". Den VET jag kommer att vara bra för hittills har jag inte läst något dåligt av Gardell! (Trodde jag läst alla förresten).
För att inte tråkas ut av att läsa en bok i taget, så brukar jag köra lite dubbelt på sommaren. En på-dagen-bok och en somna-in-bok. På-dagen-boken är just nu Gösta Gustaf-Jansons "Mosters Millioner". Den har några år på nacken. Utgavs 1978 och jag hittade den på en loppis till min stora glädje. Gösta tillhör mina favoriter tillsammans med Bo Balderson. Gösta har även trotts vara just Bo Balderson som ju är en pseudonym, men jag undrar jag.
Har just uppmanat Gubbe att köpa boken "Partiledaren avgår med döden" av Balderson på Tradera. Det är den enda boken som saknas i min Balderson-samling. Vilken lycka att hitta en som man inte läst! Men sen finns det inte fler, snyft! Men man kan läsa dom om och om och om igen och det är lika roligt och underhållande varenda gång!

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Läsa, Roslund & Hellström, Caroline L Jensen, Jonas Gardell, Bo Balderson, Gösta Gustaf-Janson

Matmorsa igen

2011-08-08T19:05:00.002+02:00

Om man skulle ta och skriva något kanske.
Jag kan ju till exempel berätta att jag nu återgått till att vara matmorsa igen på jobbet. Eller husmor som det heter. Detta kombineras med att ansvara för datorerna och vår loppis, så sysselsättningen är inställd på fullt ös. Laga lunch och middag varje dag, gör att man inte är direkt inspirerad för att fixa mat när man kommer hem.
Stället jag jobbar på är ett stöd- och motivationsboende inom missbruksvården. Och något fel på aptiten hos våra boende har det inte varit hittills i alla fall. Det känns alldeles kalasbra, för hur kul är det att laga mat som folk sen sitter och petar i. När jag hinner bakar jag mat- och fikabröd också. Särskilt fikabröd är uppskattat. Man får passa sig bara så man inte sätter i sig för mycket själv.
För övrigt har jag varit och firat yngsta dotter lite i förskott. Hon såg ut så här:

Och så här:

Men hon använde händerna flitigt innan för hon hade gjort två stycken cheesecakes. Den ena med blåbär och den andra med dajm!!! Slurp så goda dom var.
Sen blev det uppvisning av den nya superduperlyxextravaganta barnvagnen. Mycket förvånande att den inte vek ihop och vecklade ut sig själv på kommando med tanke på priset. Men där ska "Plupp" (eller "Bebis" som dottern envisas med att kalla den) tillbringa en del av sin tid när h*n väl tittar fram.
(Måtte allt gå väl mumlade den oroliga mormodern...)

Läs även andra bloggares åsikter om Husmor, Mat, Lunch, Middag, Bakning

Heja morsning svejs

2011-08-03T21:31:00.000+02:00

Har ni märkt hur busschaufförer morsar på varandra när dom möts på vägen? Likadant med lastbilschaufförer. Motorcykelåkare och mopedister - samma där. Vink, vink. Mors, mors. Därför undrar jag varför inte vi som kör bil hejar på varandra? Volvoförare borde heja på andra Volvoförare, Saabförare borde heja på andra saabförare osv.
Lika samma med cyklister. Om två cyklister möts då vinkas det inte. Det kan ju i och för sig ha att göra med att man kommer alldeles för nära och det vill man ju inte. Tänk om den man möter skulle stanna och fråga vem man är och varför man vinkar?
Och - Gud förbjude - heja på någon man möter gående som man inte känner. Nä, nä... där går gränsen.

Läs även andra bloggares åsikter om Heja, vinka, morsa, hälsa

Saft och auktion

2011-08-02T21:11:00.001+02:00

Det var väl tusan också om man inte skulle få till ett inlägg nu äntligen.
Jag har varit flitig som ett bi. Kokat körsbärssoppa...
kokat sylt och saft på svarta vinbär...

kokat krusbärskompott, bakat fikabröd till mamman. Sen fick jag för mig att städa både skafferi och kylskåp. Nu undrar jag bara när nästa attack ska komma. Kan man värja sig på något sätt?

Semestern har kommit och gått. Två veckor går snabbt när huset fylls av besökare. Men skönt har jag haft det. Även om jag har gnällt jättemycket över värmen.
Jag och Gubbe har varit på flera loppisar och köpt på oss mer "skräp" än vi behöver. Vi har även varit på ett par auktioner. Det var riktigt roligt för det var länge sen.

Den här auktionen var en gårdsauktion och hölls i Skärplinge. Det fanns mycket smått och gott och vi fick med oss alldeles för mycket hem som vanligt. Den där stora orange lampan som ni ser på bilden. Den fick man lära sig att den kallas för "bumling". Men det kanske ni redan visste. Den köpte vi inte!
Bland annat fick vi med oss den här stolen hem. Den kan fällas ut till en liten säng. Den står nu på glasverandan. Och bakom den en liten studsmatta och en gunga i form av ett flygplan. Den ska fixas till och sen gäller det att hitta ett bra ställe att ha den på.

Den andra auktionen vi var på fyllde vår bil med diverse lådor för 20:-/st. Mest var det dukar och det känns ju sorgligt att dukar som kvinnor suttit och broderat på i timmar säljs buntvis för ingenting. Frågan är nu bara... vem ska stryka?
Läs även andra bloggares åsikter om Auktion, Saft, Sylt, Kompott

Och djävulen visade sitt ansikte...

2011-07-24T10:39:00.001+02:00

Bloggandet kom av sig. På grund av en idiot som gick över gränsen och blev massmördare. Släckte livet för många. Förstörde livet för ännu fler. Vad jag undrar över är hur man kunde undvika att skjuta ihjäl fanskapet? Det har vi ju alla hört om bråk med ungdomar där polisen har råkat skjuta ihjäl någon. Varför klarade sig den här idioten? När han suttit färdigt i fängelse så kommer han ut igen. Vad har han kokat ihop under sina år i fängelse då? Man skulle vilja veta varför man inte får fullt straff för varje människoliv man tar.
Gråten sitter i halsen och man vet ju att den här idioten (för jag vill inte kalla honom människa) är inte den sista som kommer att förstöra livet för andra.

Och någonstans sitter det en mamma....

Läs även andra bloggares åsikter om Norge, Terror, Massmördare

Stockholmstur

2011-07-17T22:54:00.004+02:00

Igår tog jag och Gubbe oss en tur till den kungliga hufvudstaden tillsammans med rar svägerska och svåger. Sitta i Gamla stan och glo på folk är inte fy skam. Lagom varmt och attans trevligt hade vi. Vi åt god mat på ett ställe vid namn After där vi träffade den allra trevligaste servitör. En kurd från Bålsta minsann. Han fick ganska mycket dricks kan jag säga. Skojig och trevlig och serviceminded till tusen. Hur ofta händer det?
Efter detta strosade vi vidare och hamnade på Stampen. Ett ställe dit jag många gånger ämnat mig men aldrig kommit till skott. Nu blev det alltså äntligen premiär och vilken premiär sen! Härlig musik blev vi serverade av den här snubben. Vilken röst!

När vi som bäst stod där och jammade så ringer Gubbes telefon. En släkting meddelar att min plånbok är upphittad! Jag som inte ens saknat den!!! Den blev alltså upphittad på restaurangen After och det var bara att komma och hämta. Allt fanns kvar! Ännu mer plus för den restaurangen. Ligger vid Kornhamnstorg i Gamla stan om ni har vägarna förbi.

Sakta gå hem genom stan....
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, Gamla stan, Kornhamnstorg, Restaurang After, Stampen, Derek Conyer

Kolmården och Norrköping

2011-07-13T23:19:00.000+02:00

Nu har vi varit och förlustat oss på Kolmården i två dagar. Det regnade ordentligt när vi kom dit men det varade bara i en halvtimme och sen fick vi svettas igen. Djuren var loja i värmen och endast dessa små krabater var pigga och i farten. Alldeles nya små Lokattungar. Så söta!

Vi övernattade i Norrköping och hade oturen att sätta oss på ett matställe vid namn Highlander in. Det hör ihop med hotell Hörnan och på deras hemsida står det att denna restaurang har ett förstklassigt kök. Det kan jag nu meddela att DET HAR DOM INTE!!! Två i sällskapet ville ha pasta men då det var gravad lax och min gravida dotter inte får äta sådant så frågade jag om det inte fanns någon annan sås. Servitrisen var då tvungen att gå och fråga kocken. När hon kom tillbaka fick vi svaret: "jo, det finns rödvinssås eller pepparsås". Nu vet ju inte jag vad man har för matkultur i Norrköping men denna kombination är helt okänd för mig.
Efter att ha skakat på våra huvuden över detta svar beställde vi till slut tre olika rätter och efter en timme! fick vi till slut maten. De två pastatallrikarna som serverades var det olika mängd på och dessutom knappt varma. Dom övriga två som åt kyckling och grillspett fick pommes som verkade vara veckans avskrap där vissa potatisstavar var överfriterade och vissa knappt alls friterade. Så jag säger bara en sak: ät aldrig där!!!!!

Men resan var trevlig och sällskapet likaså. Vill ni se resten av de uttråkade djuren så kan ni kika in på min bildblogg. Det är väl värt en titt!
Läs även andra bloggares åsikter om Kolmården, djur, resa, Highlander In, äta

Kvalster i värmen

2011-07-09T22:33:00.001+02:00

Jag har städat. Ordentligt denna gång. Och är nu helt slut. Inte på grund av städningen utan av värmen. Nu när jag har inbyggd värme på så där 63,5 grader och så kommer hettan även utifrån, då pumpar hjärtat på som efter den värsta språngmarsch. Inte för att jag vet något om språngmarscher men jag kan tänka mig att det är ungefär lika.
I vilket fall så har jag väl tagit kål på ett och annat kvalster får man hoppas. Visst är det tur att man inte ser dom i verkligheten. Men det kliar lite på kroppen när man dessa förstorade bilder. Undrar om dom inte förökar sig flerfaldigt i denna hetta? Det gör dom säkert som man svettas i sängen om nätterna. Usch och buuurrrrr.
Men apropå värmen så städar jag näck. Det går liksom inte annars. Möjligen har jag trosor och bh på. Det känns dock inte lika bra att springa näck och städa nedervåningen för där är man mer exponerad för grannar. Inte för att jag tror att dom bryr sig egentligen. Men dom kan ju få en chock och falla ner i koma.
Jo, jag vet. Inte gnälla på värmen efter den hemska vintern. Men det gör jag ändå. Jag vill bara påpeka att jag gnällde inte på kylan utan på all snö och halka. Som sagt, jag vill ha lagom! Men nu börjar semestern och då får vi väl se vad lagom innebär. Lagom svinhett eller lagom hällregn. Jag föredrar det sista. Det enda som jag inte gillar med regn på min semester är att det inte blir så mycket fotande.
Gubbe har i stort sett byggt klart altanen och den blev invigd light av oss ikväll. Härligt! Kommer nog en bild så småningom. Imorgon ska jag tittta på djur då det bär iväg till Kolmården. Vi hörs!
Läs även andra bloggares åsikter om Städning, Semester, Värme, Humor

Att ha soffa

2011-07-06T12:44:00.000+02:00

Vi skulle köpa en ny soffa till övervåningen. För ett par år sedan. Sen skulle en av bonussönerna slänga sin soffa och vi tog över den istället. Sådär tillfälligt var det tänkt. Nu äntligen åker den ut. Dock inte till tippen utan den ska iväg till mitt jobb. Den är verkligen inte mycket att hurra för. Fuskskinn som är sprucket och sönderkloat av katter, men den fungerar dock som soffa. Jag är ju inte heller slit-och-släng-typen så jag är glad att den får ett fortsatt liv någon annan stans.
Så... har vi då köpt en ny soffa? Nähä då. Nu har vi (också tillfälligt) tagit över yngsta dotterns soffa. Hon har inte plats för den just nu och då får den bo här. Nu återstår att se hur länge det blir. Dottern har sovloft och det börjar bli krångligt att ta sig upp dit med bebismagen så nu har soffan bytts ut mot en stor säng istället.
Men vi får väl se hur det blir med soffan för jag har nämligen slängt tyget i tvättmaskinen. Det vet ju alla som har försökt hur kul det är när man ska ha på eländet igen. Det brukar ju vara nog jävligt med en madrass. Nu är det en hel soffa. Jag blir trött bara jag tänker på det. Men... jag är envis så det ska nog funka.Det värsta är ju om det har krymt. Då är det ganska så kört. Skrynkligt som fan blev det också, men det slätar nog ut sig bara det kommer på igen.
Förresten behöver vi egentligen inte fler möbler. Dom vi har är mest till för att fylla ut rummen. Man kanske skulle ta och hyra ut några rum nu på sommaren och tjäna lite pengar. Men jag är inte så förtjust i tanken att vilt främmande människor ska sitta bredvid mig vid frukostbordet. Men Gubbe kanske kan fixa det. Han är ju nästan klar med uteplatsen nu så då kan han ju bygga om till en uthyrningsdel. Men å andra sidan så blir det ju inte mindre för mig att städa ändå...
Läs även andra bloggares åsikter om Soffa, Krympt, Möbler

Huvudet bakochfram

2011-07-04T09:20:00.000+02:00

Vi människor är ju finurligt konstruerade med armar och ben och ögon och i vissa fall med en användbar hjärna. Men jag undrar över varför man inte kunde ha gjort huvudet lite mer flexibelt. Jag skulle faktiskt ha användning av att kunna vrida det helt bakåt.

Visserligen så skulle skinnet ta emot (även om skinnet numera inte tar emot lika mycket som stela muskler och senor) men det hade man nog kunnat ordna om man bara fixat till det från begynnelsen så att säga. Tänk så praktiskt när man ska backa, när man sitter åt fel håll på tåget och mår illa, när man vill springa baklänges osv.

Själv har jag behov av det när jag sover. Jag sover nämligen helst på mage, men jag får lätt ont i nacken och i käken av det. Jag skulle behöva vrida huvudet lite till i alla fall, även om det inte skulle gå helt runt. Det kunde också ha fungerat bra med en näsa i nacken, så jag kunde andas även om jag har huvudet rakt ner i madrassen. Varför blev man inte katt?

Läs även andra bloggares åsikter om Huvud, bakochfram, katt, sova, humor

Pyttedieten

2011-07-04T08:59:00.000+02:00

Nu har Pytte återgäldats till sina föräldrar och änderna kan pusta ut! För ett tag i alla fall. På bilden äter Pytte en bulle men annars är det inte så mycket med ätandet. Man kanske skulle ta efter hennes diet.

Frukost: 3 tsk yoghurt, 1 tugga på en smörgås, 4 gurkbitar
Lunch: 1 ägg
Middag: 1 köttbulle och 3 spagettistrån
Kvällsmål: Välling

Den dieten lär man nog gå ner i vikt av. Men frågan är om man orkar något. Hur Pytte orkar är en gåta. Sen ska man ju dricka mycket har jag hört och Pytte drack upp hälften av badvattnet när hon badade i badkaret.

Läs även andra bloggares åsikter om Barnbarn, änder, diet

Ovälkommen påhälsning

2011-07-01T23:43:00.001+02:00

Är barnvakt hemma hos Pytte hela helgen. Vi har matat änder idag och lekt i parken, dansat till Mora Träsk och ätit jordgubbar. Hur bra får man ha det egentligen? Nu sover hon sin söta sömn och det ska jag snart göra också. Hoppas bara katten i huset håller sig i skinnet. Katten heter Bolla och är en fångstmaskin likt mina katt-astrofer hemma. Den här katten har dock andra varianter på sin repertoar. Bland annat brukar det vara ekorre på menyn, men någon sådan har jag inte sett idag.
Nyss när jag satt vid datorn så hörde jag ett skumt ljud från köket. Som ett kvirrande, pipande ljud. "Jaha", tänkte jag "nu är det något på gång". Den här katten berättar ju inte ens att hon kommit in som mina katter gör så jag var inte säker på att hon ens var inne. Gick dock ut i köket och såg något litet svart på golvet tillsammans med katten. Jag antog att det var en mus, tände lampan och vad fick jag se? Jo, en liten fladdermus! Den heter ju också mus i förlängningen men den är inte så musig av sig. Det är en annan av Bollas favoriter.
Tillhör det mina favoriter då? Näääääjäääää, usch och ryyyys. Den hasade sig längs med golvet och Bolla tassade lite på den varpå den fällde ut sina vingar och gjorde sina läten. Jag dristade mig till att säga "men, förbannade katt". Sen funderade jag på hur jag skulle få ut den. Möss och sorkar bär jag ut i händerna, men fladdermöss..... burrrrrr.
Så.... han (eller om det nu var en hon) fick åka sopskyffel. Det funkade bra förutom att Bolla sprang med. Så jag släppte ut Bolla genom dörren och gick till balkongdörren och lämpade av ett stycke fladdermus på en stol. Knappt hann jag dra igen dörren förrän jag såg Bolla komma rännande. Så jag öppnade snabbt dörren igen och katten missade fladdermusen och sprang in. I förebyggande syfte tryckte jag sedan i katten lite extra kattmat. Hoppas nu bara att natten blir lugn! Men jag måste faktiskt säga..... den var verkligen FIN! Tråkigt nog hade jag ingen kamera med mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Barnbarn, Katt, ekorre, fladdermus

Sängsläp

2011-06-30T23:53:00.002+02:00

Idag har jag "pysslat" lite mer. Jag och svärson har släpat en 160-säng upp för 7 trånga trappor i Solna! Tur att man har mångårig träning av ommöblerande bakom sig. Sen skulle ett bord och en bautasoffa ner också, om än i delar. Dom delarna fick vi i alla fall in i hissen. Tack för det! Men vi fick ju åka några vändor förstås.
När soffan först skulle in dit så bars den upp för alla dessa trappor, in till grannen (eftersom det inte gick att svänga vid trappen) ut på altanen, över altanväggen från grannen och in genom altandörren.
Undrar hur dom tänker dom däringa typerna som bygger hus. Smala trappor och smala hissar och trånga passager. Hur tänkte dom att folk skulle få upp och in sina möbler? Eller är det meningen att man ska ha uppblåsbara möbler kanske?
Men man får väl vara glad över att det finns hiss över huvud taget. Den ska förresten fixas till nu efter att svärsonen har klagat över ett satans buller i flera år. Då passar dom på just när dottern är i slutet av graviditeten. Det blir ju skojigt.... när svärsonen får vinscha henne upp till altanen och in den vägen.
Gubbes rassliga pickis höll hela vägen också och inte en pryl ramlade av fast jag alldeles egenhändigt spände fast grejorna.
Alla dessa yrken. Tänk om man kunde veta vad man vill bli när man blir stor. Igår textilkonstnärinna, idag flyttkvinna!
Läs även andra bloggares åsikter om Säng, släpa, bära, möbler

Pysslig till tusen

2011-06-29T23:57:00.000+02:00

Jädrans vad pysslig jag är. Jag har hittat till mitt syrum igen! Det var inte igår. Symaskinen kände igen mig och hade tydligen saknat mig, för den fungerade utan några som helst svärharanger. Nu har jag ju inte skapat så värst mycket utan mest lagat och fixat till. Men sånt ska ju också göras. Jag har t.ex. sytt om en blus med blombroderier och paljetter till klänning. Barnbarnet Pytte hade nämligen fått syn på den och sagt till sin mamma att "den är underbar". Klart man syr om då! Sen var det ett par plagg som var knapplösa och ett blixtlås som släppt sig lite. Och en hel trave med blandade kläder som skulle fixas till lite här och där. Lätt fixat när man väl kommer igång. Och ganska roligt också när det inte trilskas.
Sen har jag faktiskt sytt om en hängmatta. Jo då, det kan man göra. Men den är fortfarande en hängmatta. Jag köpte den för säkert fyra (så då är det säkert sex) år sedan. Tog fram min hängmatteställning och hängde upp mattan. Jag la mig i den och hamnade... ända ner på gräsmattan. Så - nu äntligen - har jag sytt "ihop" den. Jag sydde liksom en ficka som man kan göra som kudde. Återstår att se hur det passar och om ställningen har rostat sönder så man får vänta några år till.
Vårt partytält (tyg- och trävariant) hade trasat till sig i kanten så den har jag också sprättat, klippt och sytt ihop.Tänk så mycket renoveringar man gjort genom åren som knappast syns. Och tänk så mycket markservice, trädgårdsjobb, fixa gardiner, snyta ungar, passa upp osv. som man gjort genom åren som inte heller syns. Man skulle göra något som Gubbe istället, som just nu snickrar en uteplats. Något beständigt som syns i åratal framöver. Naturligtvis skulle man ha slagit sig in på något skapande yrke istället. Textilkonstnärinna kanske. Men jag kan ju kanske börja nu :)
Läs även andra bloggares åsikter om Pyssel, Hängmatta, Symaskin, Uteplats

Resning tack!

2011-06-27T20:57:00.000+02:00

Dom stod så fint men nu har dom liksom ledsnat och säckat ihop. Liiiiite varmt på glasverandan kanske. Men hur ska man få dom att stå igen? Det är den stora frågan. Kan man kanske lägga dom i solen och rulla dom fram och tillbaka för att få fräs (ursäkta) på dom igen? Eller ska man försöka använda dom som dom är. Kalla dom för egyptiska seansljus och låta stearinet rinna över bordet under det att man utstöter några andliga läten?

Man kanske till slut kan forma dom som man vill. Till en krumelur, eller en habrovink. Kan man kanske sätta dom i ett glas med viagra tillsatt? Vem vet.
Eller så får dom hälsa på soppåsen. Undrar om dom reser på sig om jag hotar med det?
Läs även andra bloggares åsikter om Ljus, resning, häng, humor

Midsommar

2011-06-26T18:11:00.000+02:00

Å så blev det midsommar igen då. Jag började att fira dagen med döttrar och allra sötaste lilla Pytte....

...som fick dansa midsommardans runt majad stång och med Märsta folkdansgille som sångledare. Picknick på filt och härligt väder.

Sen blev det grill och fika hos äldsta dotter där yngsta dotter bjöd på en hembakt tårta som var himmelskt god!

Sen blev det oplanerat raj-raj på kvällen med goda vänner och som vanligt blev det alldeles för sent. Eller tidigt kanske man ska säga. Tack alla för en härlig midsommar!

Nyttigt eller dödligt - hårfin skillnad

2011-06-22T17:45:00.004+02:00

Jag hittade en bok som heter "kokkonst för den självläkande människan". Riktigt intressant läsning (även om det i slutänden ändå alltid handlar om ät nyttigt och glöm bort allt smask). Det låg ett löst blad i början av boken där den ena författaren Susanna Ehdin gjort ett tillägg angående linfrö. Susanna skriver att man kan äta 4-5 msk nymalda linfrön om dagen, men har ändrat detta till 2-3 msk. Detta på grund av att en professor Bruce från Livsmedelsverket påpekat att eftersom Linfrön innehåller Linamarin - vilket kan orsaka hälsoproblem - så ska man inte äta så mycket av den varan. Detta gäller alltså malda linfrön. Fröken (eller fru vad vet jag) Susanna är ju inte vilken kokboksförfattare som helst utan hon titulerar sig fil.dr. immunolog. Det är inte kattskit det inte, även om det kanske inte slår en professor.
Vad jag vet så åker vanliga okrossade/malda linfrön rutschkana rakt igenom kanalerna utan att göra vare sig till eller från. Ja, den tillför ju en viss skjuts i bajseriet, men annars inget ur näringssynpunkt.
Men... det jag skulle skriva om var ju det här med linamarin. Här har man i alla tider hört hur bra det ska vara med linfrö och så plötsligt så är det något som kan skada hälsan. Jag googlade naturligtvis och kom in på Saltå kvarns sida och där står det om linfrö: De innehåller ett ämne, linamarin, som i kroppen ombildas till blåsyra och däför ska man inte överskrida intaget. Rekommenderat dagsintag högst 2 msk.
Jaha, se där ja. Högst 2 msk står det där. Och då inte ens att det ska vara malda linfrön!? Och Blåsyra!!!

Här skulle man ju kunna lägga in Tomas DiLevas "vem ska man tro på, tro på, tro på...." men jag skippar det. Ni förstår vad jag menar.

Jag googlar vidare på blåsyra. Blåsyra är samma sak som vätecyanid. Under användning står följande: Vätecyanid används till utrotning av vägglöss, råttor och dylikt. Det var det verksamma ämnet i avlusningsmedlet "Zyklon B", som i Auschwitz användes för att avrätta fångar.
Nu ska vi ju inte tro att det blir så jävligt om vi nu äter 4-5 msk/dag av linfrö, men det nyttiga är inte alltid och helt igenom så nyttigt som man tror. Vi har ju i åratal lärt oss att det som är hälsosamt den ena dagen ger dig cancer den andra. Sunt förnuft och lagom mängd av allt är nog bäst. Till bakning verkar det dock funka eftersom upphettning ska ta bort farligheterna. Men det kan ju ha ändrat sig till imorgon.

Sens moral: Hur jävla nyttigt och självläkande det du stoppar i dig än är, så kanske du ändå dör av det.

Läs även andra bloggares åsikter om Linfrö, Linamarin, Blåsyra, Nyttigt

Deletad och återvinning

2011-06-21T22:39:00.002+02:00

Jag fick svar från Netlog. Efter bara ett dygn! Dom förstod tydligen min engelska i alla fall. Man ska gå in under inställningar. Det är den allra minsta och mest osynliga texten nästan längst upp till höger. Väl där går man in på en av flikarna och sen får man leta sig fram till avsluta eller ta bort eller vad fan det nu stod. Jag kan ju inte kolla det längre eftersom jag inte längre är medlem. Tack för det.
För övrigt kan jag bara säga att det här med återvinning börjar väl bli lite väl överdrivet nu va? Ja, jag syftar naturligtvis på TV-programmen. Det är knappt att nyheterna är nya. Och är det dom jag betalar för så ska jag be att få tala om att det räcker med nyheter typ två gånger om dagen om inget särskilt hänt. Som det är nu kan man ju titta på nyheter dygnet runt. Samma nyheter dessutom!

Å så midsommar på det. Jag har inte lust med någonting den här midsommar. Ett jävla planerande, fixande, bärande, plockande, ätande och supande. Blött ska det visst bli också. Nä, det får nog bli en tur till barnbarnet Pytte tror jag. Hon är i alla fall som en liten sol :-D
Läs även andra bloggares åsikter om Netlog, TV, repriser, Nyheter, Midsommar

Svenska? No I´m from Solna

2011-06-20T21:44:00.001+02:00

Av en händelse blev jag inlurad på Netlog. Ja, för det är ju just det man blir. Jag fick ett mail som hade skickats från "E": "Hej, jag har skapat en Netlog-profil och vill ge dig tillgång till mina bilder". Eftersom vi nyligen varit på galej så trodde jag ju att det skulle finnas bilder där. För att kolla detta var jag ju naturligtvis tvungen att bli medlem. Väl där inne så hade E inte alls lagt ut några bilder och inte skrivit något heller.
Jag rotade runt lite och försökte komma fram till vad sidan var till för men gick bet. Tydligen någon uppstickare då till Fejan kanske. Vad vet jag. En helt onödig sida för mig var det, och jag försökte därmed ta bort mig. Gick det? Nej!
Därför skickade jag ett meddelande till supporten, för det kunde man göra. Jag skrev: "Hur avregistrerar man?" Sen glömde jag av hela historien fram till idag då jag fick ett mail om svar på min förfrågan. Först fattade jag inte vad det var ifrån, men så gick det upp en talgdank. Ivrigt klickade jag mig in för att få svar. Där stod följande:

Currently we are not able to provide you with customer support in Swedish. Please write to us in English. We are very sorry for this inconvenience.

Med vänliga hälsningar,
Netlog Crew

Undrar om det var det, att språket svenska var så främmande, så att det därför tog en månad innan jag kunde få detta svar. Det som är allra märkligast är att hela sidan är på svenska och att adressen till företaget är Solna Sweden. Min yngsta dotter och hennes sambo bor i Solna och dom kan svenska.
Nu har jag skickat en ny förfrågan på engelska. Spänningen stiger...
Läs även andra bloggares åsikter om Netlog, support, Solna, Humor, Svenska

Svenska måltider på loppis

2011-06-20T14:41:00.002+02:00

Dom här tallrikarna har jag suktat efter sedan jag såg dom för något år sedan på en loppislada. Då tyckte jag att dom kostade för mycket. Det är ju alltså bara kul-att-ha-tallrikar. Men så för ett tag sedan hittade vi sex stycken till ett mycket bättre pris på en annan loppis och slog till. Men eftersom dom är tänkta att ha när vi har påhälsning av husmanskostklubben så räckte ju inte antalet.
Men så igår for vi iväg på en liten loppisrunda och då hittade vi den till höger på bilden. Nu återstår en tallrik och den är det bud lagt på på Tradera. Det måste ju liksom vara olika bilder också för att det ska bli kul. Annars kunde vi ha köpt ganska många om vi velat ha dubletter.
Det här är en tallriksserie från Gustavsberg där en tallrik gavs ut om året från 71-76. Detta stämmer dock inte eftersom vi har 7 st och en till på gång. Sen läste jag någonstans att någon hade fått 12 st! Det är bara lurendrejeri och fusk i vår värld. Men inte bryr jag mig om det. Det är bara bra att det finns fler tallrikar. Man vet ju aldrig, det kan ju bli fler i matklubben.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska måltider, Tallrikar, Loppis

Tänk om man ändå vore sportintresserad...

2011-06-16T10:59:00.000+02:00

Det är visst meningen att sport ska förbrödra. Så är det säkert också för dom som är med och spelar. Men dom som tittar, hur är det med dom? Jo, det är klart att dom som håller på samma lag är väl förbrödrade. Dom slår i alla fall inte ner varandra. Bara andra. Spikskor kanske inte alls är till för sportsutövare utan för huliganerna.
Nu lever man ju satan i Vancouver där dom som väntade vinst istället river omgivning och folk i bitar. Nu kan väl en hel del skyllas på alkohol. Det gör ju inte saken mer förvirrande. Sport och sprit - hör det ihop? Jo, då. Det går väl knappt att kolla på en fotbolls- eller hockeymatch utan en bira. Men vad vet jag. Jag är totalt ointresserad och tycker bara att folk är galna.
Jag tar hellre en öl i lugn och ro utan sport. Ska jag se på sport så kan det möjligen bli friidrott eller skidåkning. Men det är ju av det lugnare slaget och tenderar inte en massa slagsmål på läktarna.
Jag är ju avidrottifierad sedan barnsben då jag försökte få veta vad som hände på TV där folk sprang omkring på gröna planer eller åkte omkring i rymddräkter på is. Men fadern och äldsta brodern förmedlade oftast "håll käften" eller "ut härifrån" om man ställde några frågor. Så förbrödrande kanske det är, men så fan det har varit försystrande ur min synvinkel.
Jag tror att det är bäst att ens lag förlorar för då får de inre demonerna fritt spelrum.Vad är en vinst med lite hurra och skål mot att få slå någon på käften och välta en bil?

Läs även andra bloggares åsikter om Sport, Vancouver, Förbrödrande, Huliganer, Alkohol, Humor

Bibbel, babbel, bla, bla, bla....

2011-06-15T11:45:00.000+02:00

Det här är ungefär som jag känner mig just nu. Blicken är helt rätt men i fel färg. Jag är ju grönögd. Eller melerad som det står i mitt pass. Kanske blir jag blåögd om jag blir riktigt förbannad. Vet inte. Det händer så sällan. Men den här jycken är inte förbannad. Han är ifrågasättande.
Färgen är ganska rätt ändå, blek som jag är. Jag har inte riktigt lika markerade öron och nos men på det stora hela så är det jag.

Men vad är det jag ifrågasätter då? Mest människors beteende. Det finns alldeles för många av den där varianten som bara går på om sig och sitt och inte tycks pejla läget. Man kan sucka högt och vända sig om utan att vissa fattar vinken. Det bara mals vidare. Måste man säga ifrån med tydliga ord? Ska man kanske säga: "du, min hörsel upphörde just?"
Det hjälper oftast inte ens att man försöker avbryta om vädret eller senaste händelsen eller livet i allmänhet. Då får man ett "umpf" eller "mummel" till svar och så fortsätter det igen. Vad är det som gör att man bara babblar vidare trots att folk runtomkring så tydligt visar att dom inte lyssnar? Varför köper dom sig inte en uppblåsbar Barbara eller Birger och snackar med, för dom vill ju ändå inte ha något svar.

Men jag är säkert extrem åt det andra hållet för jag har aldrig förstått mig på det här med mingelkoder. Prata för att prata. Om ingenting bara för att man ska. Tur att jag inte blev frissa. Det skulle aldrig ha fungerat.
Och nu över till något helt annat... åker och jobbar lite helt enkelt. Ha de morsomt där ute och prata inte ihjäl era medmänniskor :)
Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Babbel, Prat, Snack, Ego,

Skit, piss och vademecum

2011-06-14T10:48:00.001+02:00

Jag går framåt. Jag kan även gå bakåt. Men så fan att jag går ner. I vikt! Upp går bra. Här ägnar man sig åt diverse bantningstips med bananer eller selleri genom åren och sen kommer det såna här matmoguler och talar om att du ska äta light. Sen kommer nästa och säger att du ska äta fett. Sen kommer den tredje och säger att du ska äta kolhydratfritt. Man testar och kämpar i sitt anletes svett. Läser recept tills ögonen går i kors. Handlar och lagar mat och sköter sig till punkt och pricka. Och vad händer? Inte ett skit!
Då kommer en fjärde jävla expert och säger du måste röra på dig mer! Jaha! Jaså! Säger du det! Men då kunde ni ju ha sagt det från början då. För då tänker jag inte vara med längre. Jag går ut till bilen emellanåt. Jag reser mig ganska ofta från soffan när jag ska gå på toa och när jag ska hämta kaffe. Jag till och med handlar ibland. Under dessa sessioner så rör jag faktiskt på mig. Rör jag på mig mer än så, så kan jag ge mig fan på att jag får ont någonstans. Just nu är det vänster knä. Detta för att jag sprungit upp och ner i min trappa alldeles för ofta.
Varför då? Jo, för att jag bär med mig saker hela tiden som mina händer sedan plötsligt släpper på något hemligt ställe. Sen får jag springa runt i mitt stora hus och leta efter sakerna igen. Kan vara en släng av "alienhand kanske. Eller Alzheimer light. Nåja, den håller mig faktiskt i rörelse i alla fall. Och det får räcka. För övrigt ska jag gå i tältkläder hela sommaren och låta fläsket fladdra omkring där under.
Och förresten. Den där Anna Skipper. Som sitter i TV och säger typ att "jag har faktiskt aldrig suttit framför TV:n och ätit en massa onyttigheter" - vill man inte bara strypa henne? Eller smalast möjliga anorektiker som leder program typ "Biggest looser" där man ser till att plåga folk tills dom spyr. Det är så sant som det är sagt: livet är ett helvete och sen dör man.
Läs även andra bloggares åsikter om Skit piss och vademecum, Banta, Alienhand, Humor, Fett

Över hövan med öl

2011-06-12T23:43:00.003+02:00

Igår var jag hos vänner på ölprovning samt invigning av veranda. Jag är ingen stor öldrickare i vanliga fall men jag gillar att testa nya och ovanliga sorter. Särskilt mörka öl. Här nedan ser ni en del av urvalet.

Till detta hade värdinnan plockat fram diverse smått och gott att mumsa på.

Det här är öl som bara finns vid vissa tillfällen och under kort tid så vill man vara med och smaka får man vara snabb som tusan. Man ska dessutom gärna ha en välfylld plånbok för det här är ingen billig fulöl inte.
Flera av dom är dessutom väldigt alkoholstarka vilket dom gärna blir när det är väldigt mörka öl med stor sötma.
Jag själv och Gubbe köper udda, nya sorter emellanåt bara sådär spontant, men vår värd han har full koll och vet när det är någon speciell öl på gång. Då håller hans sig framme och tjatar till sig fler flaskor än vad han egentligen har rätt att köpa. Det ska ju liksom portioneras ut till fler köpare.Sen har han ju ett ordentligt lager hemma sen flera åt tillbaka så en del öl är till och med lagrade.
Här intill ser ni min favorit - Black Boss. Den ska tydligen inte gå att få tag i längre så det blev lite av gravöl kan man säga. Snyft! "Rostad doft med inslag av kaffe, choklad och mörk sirap.Smakrikt öl med medelstor beska, rostad ton och tydlig sötma, inslag av kaffe, choklad och torkade frukter". En porter som verkligen smakar kalas! Det märks dessutom inte att den är så alkoholstark som 9,4 %. Men man behöver nog inte gråta för det finns ganska många öl där ute som håller väldigt hög klass.

Den här t.ex som vi andaktsfullt fick avsmaka i sherryglas. Det är Samuel Adams Triple Bock. Den är mer som ett starkvin med sina 17 %. Smakrik som tusan och dyr som satan.
Med anledning av detta har huvudet varit lite åt det tyngre hållet idag. Som tur var fanns det ett par ljusa svagare öl i församlingen också. Jag är inte så förtjust i ljus öl i allmänhet, men med den varma kvällen som var, så var dom ett välkommet avbrott bland alla mörka, tunga öl.
Vi tackar värdparet så hjärtligt för denna undfägnad. Verandan är numera invigd ordentligt! Jag är inte säker, men jag tror att vi lyckades lösa några av världsproblemen också... eller hur var det nu...?
Läs även andra bloggares åsikter om Ölprovning, Black Boss, Samuel Adams, Veranda, Vänner

Lappad och lagad

2011-06-07T20:12:00.001+02:00

"Och hur gick det?" undrar ni förståss bitandes på edra naglar. Jo, tack det gick bra. Hos tandläkaren alltså. Tandläkaren hade ju fått den onödiga idén att ha ledigt både fredag och måndag, men jag hade ändå tur eftersom det blev ett återbud idag. Och tur också att jag inte fick tandvärk!
Jag fick välja också. Det får jag alltid göra hos min tandläkare. Krona eller plastfyllning. "Vi kör plastfyllning" sa jag, för det kunde göras direkt. Kostade bara c:a 1500 pix. Sen får vi se hur länge det håller. Den blev fantastiskt fin tanden. Faktiskt en av dom finaste tänderna jag har i käften nu.
Jag frågade också om jag kanske skulle ta bort dom andra gamla amalgamlagningarna jag har kvar. Detta för att jag trodde att dom blivit för gamla och att det kanske skulle vara sämre att ha dom kvar. Då svarar min tandläkare: "nu är det så här att gamla bra amalgamfyllningar är det bästa du kan ha". Alltså ingen risk att dom skulle ramla ut av ålder. Tänk att hon sa så! Hon kunde ju lätt ha tjänat in en del på mina gamla fyllningar direkt. Jag måste köpa en present till henne. Vad ger man en tandläkare? En stor chokladkartong, eller?
Läs även andra bloggares åsikter om Tandläkare, amalgam, plastfyllningar

En liten tanke bara...

2011-06-05T17:20:00.001+02:00

Jag började med LCHF och gick över till GI. Inget socker alltså. Då börjar tänderna ramla sönder. Jag slutade röka i oktober och har varit toksjuk i två omgångar och hostar därefter som en galen häst. Tur att man inte tänkt sluta med sex för då får man väl syfilis.
Läs även andra bloggares åsikter om socker, rökning, syfilis

Vad kan det vara?

2011-06-05T09:03:00.003+02:00

Nu ska ni få gissa vad detta kan handla om? Jag googlade på en sak och hittade detta:
"Svampigt känner jag inte igen men min killes påse saknar i stort sett päls och är väldigt mjuk, som en hudpåse. Och det ser väldigt roligt ut när de två påsarna slänger när han springer.Jag hade nog blivit orolig om jag känt klumpar i stället för mjukhet när jag petar honom på påsen. Anledningen att det ser lite abnormt ut beror väl på våra älsklingars tunna päls, som inte gör mycket för att dölja behaget"
Ja, vad kan det vara?
Katter med tigermage, mina vänner. Tigermage!
Läs även andra bloggares åsikter om katter, tigermage

Tandtråd och sadister

2011-06-03T00:06:00.001+02:00

Nu är det så att jag gör ibland som jag blir tillsagd. Inte alltid, men ibland. Till exempel när min tandläkare säger att jag ska använda tandtråd, då gör jag det. Inte så ofta som hon vill, men ibland. Ganska ofta ändå faktiskt. Men eftersom det är så attans jäkla trångt i min mun och då särskilt mellan tänderna så är det ett litet helvete att dra den där tråden fram och tillbaka. Men... sen kom ju den här plackersvarianten. Den kan man ju använda utan att behöva stoppa in sådär 6 fingrar i munnen. Så jag har ju blivit duktigare på att använda tråd nu när den finns på plastpinne.
Det gjorde jag senast nu ikväll när jag ätit apelsin. Trådigt apelsinkött satt mellan så gott som varje tand kändes det som. Jag tog min plackers och tryckte, drog och pillade och då.... plopp. Ut for en lagning! Tackar så hjärtligt! Ingen liten flisa heller utan en stor lagning med en liten tandbit på. Så nu ska jag oroa mig för stora kostnader, borra satan, stor smärta, rotfyllning, bygga brygga, jacketkrona osv.
Alla dom lagningar jag gör nu för tiden är gamla som görs om. Den finne (vid namn Olipra tror jag) som var min tandläkare i mina unga år hade en förkärlek för att borra upp kraterhål för att fylla igen med amalgam. Antingen var han halvblind eller så var han sadist. Det lutar nog mest åt det senare. Senare i skoåldern fick jag en annan sadist som blev överlycklig när det lyckades tränga fram en visdomstand som han kunde bända bort medan blodet sprutade. Jag är säker på att han låg och grämde sig varje natt över att folk, på sin höjd, bara får 4 visdomständer.
Så nu sitter jag här och väntar på att det ska börja göra ont också. Men.... det kunde ju ha varit värre...

Läs även andra bloggares åsikter om Tänder, tandläkare, tandtråd, plackers, rotfyllning

Skogsterror

2011-06-01T21:04:00.003+02:00

Med fara för mitt liv har jag tagit en skogspromenad. Frazze tjatade som vanligt så han, Gusten och jag tog en tur. Hade ändå tänkt att plocka en bukett liljekonvaljer till modern. En sak är säker. Man ska inte ha på sig liljekonvaljdoft om man vill undvika myggor för just i dom "planteringarna" där sitter dom otäcka blodsugarna.
Med sina horribelt långa sugsnablar punkterade dom min hud på 78 ställen och lite till. Jag plockade en blomma och viftade vilt likt en hysterisk fladdermus i en minut, plockade en blomma.... osv. Gusten låg intill och rörde inte en klo för att hjälpa till. Jo, han jamade en gång. Kan ju ha betytt "vad viftar du för?" eller kanske "varför står du då där mitt bland myggen?". Jodå, ett litet kattjamande kan betyda just så mycket. "Ja, ligg där och jama du" sa jag och fortsatte vifta. Dom rörelserna jag lyckades åstadkomma tror jag inte att en endaste zumbaledare har kommit på än.
Jag mindes plötsligt glädjen över den första riktiga kylan i höstas när myggen dog. Jag sörjde inte ens ett uns. Men jag vill ju naturligtvis inte att det ska bli höst än så jag får väl köpa upp mig på lite myggpyton till nästa skogsrunda. Nu ska jag klä av mig och kolla efter fästingar. Dom älskar också mig. Men man ska väl vara glad att man blir älskad över huvud taget.
Resten av kvällen/natten/veckan ska jag klia mig. Men det är hon värd lilla modern!
Läs även andra bloggares åsikter om Liljekonvaljer, Skog, Katter, Myggor, Fästingar

Barcelonafoton

2011-06-01T17:59:00.000+02:00

Nu kan ni som vill kolla på mina bilder från Barcelona här intill. Antingen direkt här på sidan där dom snurrar förbi, eller om ni vill klicka er in till bilderna för att se dom större. Vill ni inte det så skiter ni i det och gör något helt annat. Till exempel tar en kopp kaffe och sätter er i solen.
Läs även andra bloggares åsikter om Barcelona, foton

Körkort

2011-05-31T00:26:00.000+02:00

Jag tror att jag uppfann några nya svärord idag. Tyvärr minns jag dom inte och även om jag skulle minnas så kunde jag nog inte skriva dom här. Det är dags att förnya körkortet.
Fotot på mig fanns klar i datorn (vilket jag slagits med några dagar tidigare) men skulle justeras storleksmässigt. Så brett, så högt, inom streckade linjen och dessutom si och så många millimeter mellan ögon och haka.
Då ville inte skrivaren vara med! Den skrev först ut ett ark, som jag naturligtvis inte kunde använda och sen ville den inte mer. Nog för att jag inte blir något vidare på foto, men så jävlig ser jag väl ändå inte ut så skrivaren ska sluta fungera.
Kolla skrivarinställningen. Stänga ner. Starta om. Dra ur sladdar. Sätta i sladdar. Och emellanåt dra på med några ramsor av det osande slaget. När jag till slut fått ut häxan (jag) på papper så skulle jag ju fästa bilden på underlaget med dubbelhäftande tejp eller lim. Efter att ha sprungit några kilometer runt om i hemmet och slitit ut lådor, krafsat runt, letat, letat och letat så tog jag vanlig tejp och vände bakochframutochin. För naturligtvis går det ju inte att hitta dom limstift och dubbeltejper som man vet att man har. Kan sådana döda ting plötsligt få liv och gömma sig?
Hur som helst fick jag ihop bild och en namnteckning (som liknar en ettårings första trevande försök med krita på papper). Och vad spelar det för roll när man sen ändå kommer att se ut som en aspackad Kristina Lugn i stormväder. Dom kunde väl bara ha lagt på några rynkor på det gamla fotot. Och varför är ett nytt foto så viktigt när det ändå är insidan som räknas?
Ovanpå detta ska man sedan betala in 150 kronor för att få detta nya körkort! Bah!
Läs även andra bloggares åsikter om Körkort, Skrivare, Foto, Krångel, Humor

Rumpa både bak och fram

2011-05-27T18:06:00.000+02:00

Nu har jag sammanställt lite bilder på min bildblogg men ni får snällt pallra er över dit för att läsa och titta. Som inspiration kommer här en staty som stod i Parc de Carles 1. Man ser tydligt vad det föreställer. Den är dessutom likadan från båda håll om nu någon tänkt rusa iväg för att se "framsidan". Eduardo Úrculo heter konstnären. Han var enligt Wikipedia mest känd för " portrayals of luggage, the gentleman's hat, and the female bottom". Det sistnämnda verkar ju minst sagt troligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Barcelona, Rumpstaty, Parc de Carles 1, Konstnär

Keramik, mosaik, same shit but different

2011-05-26T23:37:00.006+02:00

Det skulle ju inte alls stå keramik utan mosaik på förra inlägget. Men det funkar ju faktiskt ändå eftersom keramik bland annat kan vara porslin som ju mosaik kan vara gjord av. Tror jag... kanske... Jag blev inte riktigt klok på det när jag kollade på nätet.
Mosaik kan vara väldigt fint men det kan också vara riktigt "uggly". Som när vissa tidningar har tips om hur man t.ex. ska limma ihop en hink med en potta. Därefter ska man krossa sitt blandade porslin som sedan fästs fast på det hoplimmade underlaget. Ju fulare desto bättre. Men katten är inte ful. Den är fin.För jag har inte gjort den själv.
(Och varför blir det inte mellanrum mellan punkt och stor bokstav när jag publicerar, fast det är det när jag skriver????)
Läs även andra bloggares åsikter om Keramik, mosaik, porslin

Katter - äkta och keramik

2011-05-26T18:11:00.001+02:00

Jag måste bara berätta om min natt. Någon har saknat mig när jag var borta och det var Gusten (katt). Det visar han genom att ligga så nära han kan. Ni vet ju att jag är en nattflaxa och har svårt att sova men om någon av katterna kommer och lägger sig alldeles vid huvudet och spinner så gör det mig ingenting. Det är bara mysigt.
Vad som däremot gör det lite svårt att sova är att Gusten måste "pussas" hela tiden. Han slickar en på armarna, på samma fläck tills det svider om man inte hejdar honom. Ligger han vid huvudet så kan han inte låta bli att ta en tugga av kinden, hakan eller örat. Inte skönt. I natt när jag - som vanligt - var på toa, så följde han med och medan jag satt på toan så slickade han mina ben! Är det kärlek, eller? Sen följde han med till sängen igen, gosade in nosen i håret och högg mig i örat!
I Barcelona hittade jag den här lilla söta katten som fick följa med mig hem och som kommer att få ta plats i min kattsamling. Faktiskt det enda jag shoppade! Jag letade ett tag efter en keps men eftersom det inte fanns någon som det inte stod Barcelona på så blev det ingen.

Läs även andra bloggares åsikter om Katt, pussas, Barcelona, keramik

Åter från Barcelona

2011-05-24T20:15:00.007+02:00

Å inte fan gick vi under... Planet landade i Barcelona precis som det skulle och värmen var på och steg vartefter. Väl på hotellet fick jag mitt livs överraskning. Dom hade engångstandborstar!!! Vissa av er vet ju att jag skrivit om detta fenomen förut. Duschmössa finns alltid på hotell, men inte tandborste. Men här fanns det!

Nu har vi travat, promenerat, gått, trampat och strosat i mil efter mil. Skavsåren har avlöst varandra. På mig alltså eftersom jag är så urbota dum och tror att jag ska kunna gå utan strumpor. Idiot! Men en hel del har vi sett av Barcelona så då får man väl tåla lite skavsår. Jag fick ju även tåla att ha huvudvärk (migrän) och Gubbe fick solsting men annars har vi inget att klaga på. Vi sket i det och gick vidare. Lite piller och lite Sangria så var det bara att trava på igen. Ute vid havet ligger berget/parken Montjuïc och där går linbanor upp och ner. Jag är ju höjdrädd så naturligtvis...

...skulle vi åka med en sån. Jag undvek att titta på stolparna när vi åkte förbi dom. När man kommer intill dom så uppfattar man höjden på ett annat sätt. Då är det risk för kräk på golvet mer än kill i magen.

Ni minns väl katten jag skrev om. Jag hade ingen pejl på var katten fanns och trodde inte att jag skulle hitta den. Men så sista kvällen när vi går ut och käkar så står den där och ropar på mig. Vi är lite suddiga på bilden (det kan bero på att Gubbe - som kan hantera det mesta - inte behärskar kameror). Men här står jag i alla fall intill El gato de raval. Tänk att man kan bli så glad för så lite.

Han har en tjock och frodig svans. Ja, hela katten är frodig faktiskt. Fick mig att längta hem till Frazze och gänget. Det ser ut som om han sträcker ut tungan men det är en motorcykel som står bakom.

En härlig resa fick vi och massor av bilder är tagna. Gubbes solsting och knallröda skalle har redan omvandlats till snygg solbränna. Själv får jag inget med när han är bredvid. Men det gör inget. Blek men skön är min paroll!
Nu ska alla bilder kollas igenom och sen kanske det kan hända att det slängs ut lite fler.
Läs även andra bloggares åsikter om Barcelona, Montjuic, Linbana, Sangria, Promenerat, El Gato de Raval

Är det dags nu?

2011-05-21T04:19:00.000+02:00

Plötsligt hittar jag ett icke publicerat inlägg (se föregående). Jag undrade just vart det hade tagit vägen. Men det var ju något knas på blogger häromdagen.
Klockan är nu 4.00 och snart ska jag dra iväg till Arlanda och därifrån till Barcelona. Sova gick ju inte (inatt heller) så jag har redan varit uppe en timme. Blir ju kanon det här att få komma till Barcelona och gå och lägga sig. Men jag kan ju alltid sova på planet.
Ni vet väl att jorden ska gå under idag förresten? Kan ju bli spännande om det händer just när man är uppe och flyger. Piloten säger i högtalarna: "tyvärr kan vi inte landa för Barcelona finns inte längre. Faktum är att det finns ingenstans alls att landa". Så då får vi sväva runt där i luften tills bensinen tar slut och sen ramlar vi ner mot.... vaddå? Eller ramlar vi upp?
Förresten... varför säger man att jorden "går under"? Under vaddå? Det måste vara kvar sedan man trodde att jorden var platt och att den kanske skulle falla ner i helvetet. Men alltså... om jorden slutar att existera - vart tar då helvetet vägen? Är inte det någonstans vid jordens mitt? Ja, det där kan ni ju grubbla på medan jag är borta och ge mig ett svar. Om vi nu inte går under alltså...
Läs även andra bloggares åsikter om Resa, Flyga, Jorden, Undergång

Härliga människor!

2011-05-21T03:50:00.000+02:00

När man står på en loppis som jag gör just nu så möter man alla sorter av människor. Idag kom det in en kvinna med sina gamla föräldrar. Kvinnan såg att vi hade en rollator till salu och började tjata på sin mamma om att hon skulle köpa den. "Den skulle vara jättebra för dig att ha på landet" sa hon. Mamman var tveksam. "Jag har ju honom att hålla mig i" sa mamman och klappade sin gubbe på armen. Han vände sig till mig och bossen och sa: "hemma går hon inte ens med käpp".
Tjatet fungerade och mamman fick pruta lite på rollatorn och köpte den. När mamman och dottern gått ut kom mannen fram och sa: "gissa hur gammal jag är. Jag fyller jämt nästa år" Jag och "bossen" tittade förvirrat och eftersom vi inte drog till med någon gissning så sa mannen: "Jag är född 1912". Jösses, han blir alltså 100 år nästa år! Och han skulle vara ett stöd istället för käpp till kvinnan! Hon var bara 97!
Mannen sa sen att han åt aldrig grönsaker och hade aldrig varit sjuk i hela sitt liv. Han läste fortfarande utan glasögon! Helt otrolig snubbe. Han hade ju gott påbrå också för både mamma och mormor blev över 100 år.
Han hade halvlångt vitt hår som låg i vågor, lite vilt sådär. "Och du har till och med håret kvar" sa jag. "Det har inte ens min man som är 52". "Vet du vad jag använder som shampo?" frågade han och vi skakade på våra huvuden. "Jag använder yes diskmedel" svarade han. Vilka härliga människor. Så himla trevliga och glada. Hoppas dom kommer in flera gånger.
Sen har jag hämtat ut mitt pass och jag har ingen aning om vem som var på bilden! Hon såg lite stramt damig ut. Väldigt konstigt. Själv känner jag mig mer lite lurvig som Kristina Lugn ungefär.
Läs även andra bloggares åsikter om 100 år, rollator, människor, loppis, pigg

Packar lite...

2011-05-20T00:39:00.000+02:00

Jag har varit på sån däringa home-party ikväll. Den här gången var det heminredning. Riktigt fina saker fanns det och jag köpte ett par alldeles för dyra saker så klart. (Det kan hända att jag lägger ut någon bild när jag väl fått varorna). Men jag är ju ingen vaneshoppare, så jag kan nog unna mig det.
För övrigt packar jag för resan till Barcelona. Jag avskyr att packa. Packar jag ner kläder för värme, så kan jag slå mig i backen på att det regnar hela tiden och tvärtom. Men jag tänker inte packa ner några varma kläder ändå. Fryser jag så köper jag mig en tröja. Enligt väderkartan ser det ju bra ut. Det ska börja med 23 graders värme och öka till 27 så jag ska väl inte behöva frysa. Men större delen av Sverige får ju faktiskt också finväder framöver enligt våra allsmäktiga meteorologer. Må dom ha rätt.
Någon fotboll blir det INTE i Barcelona. Det blir inte ens Formel 1 som vi faktiskt var lite inne på ett tag, men det får bli en annan gång. Nu ska det fan i mig bli romantik morgon, middag och kväll, med anledning av den 20-åriga bröllopsdagen. Skulle Gubbe ändå få för sig att gå på fotboll får jag väl se till att frottera mig med någon spanjor istället.
Jag ska promenera massor, dricka vin, äta tapas och fota, fota och åter fota. Bland annat ska jag försöka få tag i den här katten. "El gato de raval".

Sen ska jag försöka vänja mig av med att säga "I know nothing, I´m from Barcelona".
Läs även andra bloggares åsikter om Packa, Barcelona, Resa, Väder

Fett fett med LCHF

2011-05-18T11:05:00.002+02:00

Jag måste erkänna att det funnits perioder i mitt liv när jag verkligen har gluffat. Suttit i soffan och proppat in både det ena och det andra utan att vara det minsta hungrig. Mer överfylld och nästan illamående. Jag kan ha gluffat ganska länge utan att för den skull ha gått upp i vikt men.... så en dag, kanske några veckor senare, så poff! har man plötsligt ökat tre kilo över natten och förvandlats till Barbapappa.
Detta vet man ju. Allt vore ju mycket enklare om man liksom drog i sig tre chipspåsar en fredagkväll och så fick man resultatet dagen efter. Men varför skulle livet vara enkelt? Så dumt.
Men... trots denna vetskap så väntar jag mig alltid att jag ska gå ner fort som fan så fort jag påbörjar en diet. Även om jag vet att det handlar om att ändra sina vanor. Varför inbillar jag mig att det jag stoppat i mig under ett år ska försvinna på någon vecka? Dubbeldumt!
Så... nu har jag LCHF:at 14 dagar och inte har vågen visat något positivt. Jag har kört den hårda varianten och inte fuskat en millimeter. Jag känner heller ingen skillnad på mina kläder. Skit och fan anamma. Dock tänker jag fortsätta men nu i form av GI istället. Jag är så trött, trött, äcklad av allt detta fett som inte binds ihop av något. Äter man LCHF så kan man ju äta bea-sås litervis, men då skulle jag spy rakt ut.
Jag har ju inte ätit "smör" på mackorna på många år. Alla mejeriprodukter har haft ett nyckelhål på sig. Nu är det omvända världen. Tillbaka till smör och vispgrädde. Men det blir väl lugnare nu när det blir GI.
(Undrar om man kan äta hård kattmat som snacks? Barnbarnen äter det med förtjusning.)
Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, GI, fett, gluffa,

Varför spelar dom inte....

2011-05-16T23:37:00.001+02:00

...det som jag vill höra?
Jag måste ta tag i det här med att ha cd-skivor med mig i bilen. Jag glömmer det hela tiden och blir så irriterad. Jag måste nämligen ha något att byta till när reklamen sätter igång. Oftast kan jag byta till en annan kanal som inte har sin reklam samtidigt, men ibland har alla tajmat in samma tid. Sen finns det ju visserligen fortfarande kanaler utan reklam men när jag slår över dit så är det sport nio gånger av tio och det är, om möjligt, ännu värre än reklam.
Jag hade en favoritkanal ett tag som hette "Star FM". Visserligen reklam där också men väldigt bra och blandad musik. Den försvann. Naturligtvis. Den kanalen hette tidigare "Svenska favoriter" och hade också en bra blandning. Men nu - nu har den plötsligt förvandlats till en pratkanal och heter nu "Radio 1". Skit också!
Idag när jag tryckte hej vilt mellan kanalerna kom jag in på en diskussion om träning. Jag lyssnade ett tag och fick lära mig att man blir kåt av att träna. Jodå, så sa dom. Det är därför så många joggar. Blodet liksom kokar till när man rör sig. Inte underligt då att det så ofta är överfall i motionsspåren. Åtminstone är det så i TV-deckarna.
Ja, det blev ju inte roligare än så att lyssna på detta så jag bytte kanal igen. "Rix-FM". Inte kul. Antingen så kommer Titti med sin smeksamma (hö, hö) röst så högtalarna nästans pricker eller så spelar dom Robyn. Stup i den berömda kvarten spelas hon. Går bort direkt.
Sen ska vi ju inte tala om vissa mesproppar och mummelgubbar som inte borde få närma sig en radiostudio på 5 mils avstånd. Ingen nämnd och ingen glömd men dom finns på vinyl och lugna favoriter.
Nä, får nog ta och snitsa ihop en favorit-CD för att ta med i bilen så jag inte blir desperat en dag och kör mot trafiken på E18.
Läs även andra bloggares åsikter om radiokanaler, musik, reklam, mesproppar, mummelgubbar, vinyl, lugna favoriter

Pink Mulla Mulla kanske

2011-05-16T22:54:00.001+02:00

Häromdagen var jag till en blomsterbutik. Jag hade redan tidigare fått syn på denna kruk-katt som jag ju bara måste ha, så nu fick den följa med mig hem. Till krukan hittade jag den passande växten Kattamarant. Eftersom jag tillfälligt glömde bort namnet så kollade jag på krukan och där stod det Pilotus exaltatus "Joey".
När jag googlade så hittade jag en sida där den kallades "Graciös rävsvans". På en annan sida hette den även "Pink Mulla Mulla". Det var ju ett ovanligt coolt namn tycker jag, men kattälskare som jag är så får den heta just katt-amarant.

För er som även kollar in på min bildblogg så vet ni att jag varit på promenader med mina katter. De sista gångerna har det varit Frazze och Gusten som följt i fotspåren. Här är de just på väg ut ur skogen och ut på fältet som ligger vid vårt hus. Stigen kallar vi för "Roys stig" eftersom granne och hennes hund Roy travat upp den så bra under några år. Nu är den vovven borta men en ny har flyttat in så stigen blir nog trampad i fortsättningen också.

Frazze blir alltid lite orolig när vi kommer ut här. Det är ju öppet fält och det kan ju komma hundar. Han trivs bättre inne i skogen där han har träd att klättra upp i.
Läs även andra bloggares åsikter om Katter, blommor, kattamarant, Rävsvans

I närheten av gökboet

2011-05-14T11:07:00.001+02:00

Nu är väl risken stor att ni blir så upphetsade så ni sätter kaffet i vrångstrupen. Bilden nedanför föreställer min mage. Den där kratern till höger är min navel. Men det jag vill visa är den lilla, lilla pricken nere till vänster som är röd och svart. En liten helvetes jävla fästing är det.

Den här typen är en larv. Alltså i första stadiet. Den fick man ta med pincett. Här kan ni även se mönstret på min hud. Ganska snyggt måste jag säga.

Detta var fästing nr 2 för i år. Den första får ni inte se för den satt vid "gökboet" och visas inte upp för allmänheten.
Läs även andra bloggares åsikter om Fästing, Bloggar, gökboet

Skitproblem

2011-05-11T22:19:00.001+02:00

Idag tog det stopp. I toaletten. På jobbet. "Bossen" ringde Rangsells som kopplade vidare till annan person som hänvisade till kommunen. "Bossen" ringde till kommunen som sa att efter klockan 16 så var det jour som gällde. Nytt nummer igen. Denna gång blev svaret "vi har strejk!"
Jippi! Varför visste inte kommunen om det? Har man inte varit skitnödig som en gnu förut, så blir man det automatiskt vid sådana här tillfällen. Hur som helst skulle det kollas upp om det gick att komma ändå och det gjorde det. När tankbilen sen kom så sa schauffören: "det här är inte mitt område".

Visst är det bra när var och en har reda på var, vad, när och hur som gäller? Dock gick han med på att spola brunnarna men suga skit det tänkte han INTE göra!
Som tur var så räckte det med spolning och toan funkade igen. Huga! Jag funderade på att gå ut och "gödsla" skogen men jag slapp det. Alla borde ha ett utedass i reserv.
Läs även andra bloggares åsikter om Skit, dass, toalett, krångel, avlopp

Långa inlägg

2011-05-11T08:53:00.000+02:00

Jag har märkt att mina inlägg blir allt längre. Vem fan ska då orka läsa? Därför kommer här ett kort: Hej!
Läs även andra bloggares åsikter om Inlägg, läsa

Say after me - talgoxe

2011-05-10T21:21:00.000+02:00

Jag var hemma hos mitt barnbarn härom dagen. Hon babblar på om det mesta. 2 år och 5 månader har hon blivit och jag blir förvånad när hur hon pratar. Dagispersonalen säger att dom har långa diskussioner och det förstår jag. Jag gungade henne i gungan och så säger hon: "jag hör kyrkklockan, mormor". Först trodde jag att jag hört fel för jag hörde inga klockor och jag tänkte att vet hon vad kyrkklocka är. Men så lyssnade jag efter och mycket riktigt. Kyrkklockan bångade på långt borta.
Hon berättade sedan om katten Bolla som jagat upp en ekorre i trädet. Plötsligt säger hon: "jag såg en talgoxe igår". "Gjorde du" säger jag och sen tänker jag - sa ungen talgoxe? Hon sa inte fågel utan hon sa talgoxe. Naturligtvis är det någon av föräldrarna som pekat ut fågeln i fråga men att ändå memorera själva namnet.
Vart vill jag nu komma med detta? Skryta om sitt barnbarn? Jajamensan! Nä, men hur ska jag nu kunna svära som jag brukar? Hur ska jag kunna släppa lös all min ironi. Visste ni förresten att Talgoxe heter Great Tit på engelska. Bara en sån sak.
Läs även andra bloggares åsikter om Barnbarn, prata, talgoxe, svära

Plums i skitdiket

2011-05-09T16:54:00.000+02:00

Dagen till ära är jag håglös. Det är så när vårsolen slår till på en ledig dag och man har tusen saker att ta för sig men ingen vilja finns. Det är då man ska sätta sig i solen och bara vara. Men... jag hittar inte avstängningsknappen för hjärnan.
Jag river ogrästrassel lite här och där. Står vid mitt staket och river och utanför staketet flyter "skitdiket" sakta förbi.

Jag river och sliter och just som jag står där nedböjd så hör jag ett stort plums! Jag hinner tänka

"va´nu då - har vi fått gäddor i skitdiket"

innan jag reser mig upp. Mitt i diket står en stor schäferhund och dricker vatten! Han vänder sig om och dricker ännu mer vatten. Vattnet når honom upp till magen. Så lägger han sig lite på sidan och fortsätter dricka vatten. Jag rusar efter kameran men när jag kommer tillbaka har han druckit färdigt. Han är lika lerig som vattensorkarna katterna släpar in.

Vi har just upptäckt att det är problem med avloppet så vattnet är nog inte så nyttigt för hundstackarn. "Gå hem med dig" ropar jag åt hunden och den blänger på mig, vänder och springer vidare. Jag vet inte riktigt hur man gör med vilsekomna hundar och jag är inte stursk nog att gå fram och koppla en bautaschäfer.
Frazze som tidigare satt på trappen har lommat iväg in när plumset hördes. Han kanske trodde att nu kommer super-jätte-vattensorken för att hämnas.
Läs även andra bloggares åsikter om Skitdike, schäfer, ogräs, håglös

Häck, väck, säck

2011-05-09T10:38:00.001+02:00

Jag reagerar alltid på svarta sopsäckar i dikesrenen. Så fort jag ser en så tänker jag på lik. Det spelar ingen roll vilken form dom har för det är lik ändå. Men jag har hittills inte stannat för att titta efter. Det kan ju vara sopor också. Kanske. Jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera om jag öppnade en säck och det verkligen skulle vara någon likdel i den. Ja, förutom att jag skulle ringa till CSI eller NCIS, Bones, Boyd i mördare okänd eller försöka få tag i Reid från Criminal minds. Dom fixar sånt där på ett kick.
Eller är det kanske just därför som jag tror att det är likdelar i säckarna. Att jag kollar på så många deckare? För jag vet inte riktigt varifrån jag fått det. Vem skulle vara så dum att man styckar någon och sen packar ihop allt i en säck och slänger vid vägen? Men... det kan ju vara någon som är på väg och ska gräva ner säcken och så.... oups, ramlar den av. Det kan var så.
Jag tycker i varje fall inte om att dom ligger där. Jag tycker inte om när något ligger där det inte ska ligga. Nedskräpning är en styggelse av stora mått. Att stanna till vid en skogsväg och hitta sopor får mig nästan att gråta. Vad är det för grisar? Men en gris skulle aldrig göra så. Bara människor! Usch och fy!
Läs även andra bloggares åsikter om Säck, lik, Criminal minds, CSI, NCIS, nedskräpning

Passat på

2011-05-07T20:15:00.002+02:00

Jag har varit till polisen. Inte för att anmäla mig själv. Eller någon annan för den delen. Jag behöver ett nytt pass. På polisens hemsida stod det att det kunde vara långa väntetider eftersom många reser utomlands nu. Så jag kom dit och fick väl vänta 15 nummer. Långa nummer blev det.
Sju luckor fanns det och två var stängda. Ja, men vad bra att ha två luckor stängda när man vet att det kommer många på besök. Nåja, vi satt där i godan ro för det är ju alltid kul att kolla på folk och det fanns det ju gott om av varierad sort. En snubbe som kommit fram till luckan var så nervös så när han skulle skanna av fingeravtrycken så skakade han som ett asplöv. Jag trodde han skulle riva hela ställningen. Där tog det tid kan jag säga.
Likadand med familjen på fyra som skulle ha nya pass allihop. Dom hade naturligtvis inte sett skyltarna som uppmanade folk att fylla i blanketter innan. Nej, varför skulle man. Då går det ju fortare och det är ju onödigt. En invandrad dam insvept i svart blev fotograferad och jag funderade på hur man gör med kvinnor som bär burka? Två ögon kan ju inte vara mycket att gå på.
Jag var snabbast sa min gubbe. Gick på typ 3 minuter. Kvinnan i luckan frågade om jag ville ta nytt foto eller skriva om min autograf men jag sa att det var okej. Spelar väl ingen roll hur jag ser ut på ett pass. Tyckte hon att jag var mig lik så räcker det.
Jag och Gubbe ska nämligen ta oss en tripp till Barcelona. Vi firar porslinsbröllop vilket är detsamma som 20-årig bröllopsdag. Lätt att krossa fortfarande alltså. Bättre då nästa år för då blir det nylon. Starkt, segt och bra. Men det låter ju inte så kul med att man firar nylonbröllop.
Tänka sig va - 20 år. Det har ju minst sagt gått i berg-och-dalbana men det kanske ska vara så. Vi fortsätter att kämpa på ett tag till i alla fall.
Nu ska jag bara fixa nytt körkort också. Allt på en gång.
Läs även andra bloggares åsikter om Pass, människor, Barcelona, bröllopsdag, Burka

Jag måste ha zon-fel

2011-05-05T23:20:00.006+02:00

Eftersom jag varit inne hos Livsnjutaren och kollat på hennes odlingar (vilket gör att jag blir totalt svett) så funderade jag på det där med zonindelning. Livsnjutaren bor i zon 4 och se på fan... det gör jag också! Detta har jag fått klart för mig efter att ha tittat på kartan över zonindelningar hos Riksförbundet Svensk Trädgård. Jag blev helt paff. Här har man gått omkring i hela sitt liv och trott att det liksom gått spikraka streck tvärs över Sverige, med dessa indelningar. Men på den här kartan liksom svänger det hit och dit lite hursomhelst nästan.
Hos mig ser det ut att vara zon 4 med ett stänk av zon 3 till och med. Men ingen regel utan undantag och undantaget är där jag bor! Svalängen. När vi flyttade hit trodde vi att det var svalor som gett namnet, men det är ju naturligtvis svalt här. Undrar varför det inte blev döpt till blåsängen för det hade stämt rätt bra.

Jag har också försökt att, om inte odla, så i alla fall få något att växa. Men jag strider med nordanvindar, sorkar, rådjur, löss och framför allt - lera. Så jag lägger ner. Det som trivs hos mig är pioner och svart aronia. Det är jag glad för. Jag experimenterar inte så mycket längre. Jag sitter på trappan med katterna och kollar på det som växer och nu och då rycker jag bort ett litet ogräs. Sen kanske jag lägger mig lite bredvid Frazze i syrenbersån. Mmmmmmmm.....

Annat som trivs hos mig är tistlar och det är inte så konstigt. Innan det blev byggt här så var det en äng full av tistlar. Vad sa ni nu då? Men vad ska man ha tistlar till? Man kanske kan göra någon typ av spikmatta fast med taggar istället för spikar. Eller trycka dom mot sina läppar så dom blir så där fluffiga och fina - utan Restylane. Det kanske tränger fram lite blod också så blir dom röda till på köpet. Jaha... nu ska jag nog lägga mig tror jag innan det blir fler tokigheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Zonindelning, Odla, Blåst, Tistlar, Läppar, Humor

Bli med grävling

2011-05-04T18:27:00.000+02:00

Jag ställde undan vinterpjucken häromdagen. Det var dumt. Nu fryser jag attans om fötterna i mina tygskor. Ska jag behöva trycka i mina raggsockor? Men jag klagar inte på kylan. Absolut inte. Jag tycker att det går alldeles för fort med våren att klampa in. Jag hinner ju inte med.
Vårtecken i form av fästingar har man ju haft ett tag och nu börjar dom öka i antal. Rycker väl ett par fästingar per katt om dagen tror jag. Måste stryka på lite gift. Andra vårtecken är grävlingar i dikesrenen. Jag har aldrig sett så mycket överkörda grävlingar som i år. Grävlingarna bor ihop. I genomsnitt är dom 6 grävlingar i grytet. Tänk när inte Sven-Arne kommer hem. Då är dom bara fem. Men det är klart att om man inte fick se dom överkörda så skulle man nog inte se dom alls.
På Wikipedia kan man bl.a. läsa:

att kalla någon för grävling i Frankrike är en förolämpning, där betyder grävling en man som är lite dum, lyssnar på alltför hög musik och försöker ragga upp kvinnor.

Tänk att man kan hitta en förkortning för en så lång mening. Undrar vad man som man blir kallad om man lyssnar på låg musik men för övrigt stämmer in på beskrivningen? Skulle ni behöva ordet om ni blir raggade på i frankrike så är det blaireau.
Om man mot förmodan skulle dyka på en grävlingsunge så kan man få uppfostra den och ha den som sällskapsdjur. Det vore ju skitkul tycker jag. Kommer det någon dumming och hälsar på så frågar man bara

Jag ser att du inte har kol i skorna. Då är det bäst att du försvinner innan jag släpper grävlingen på dig.

Ja, jag vet att det där med kol är en myt men lite roligt är det. Men, visst är dom väl söta! Jag tror att Frazze (katt) skulle gå bra ihop med en grävlingskompis. Dom skulle kunna ligga nos mot nos i köksfönstret medan jag lagar mat. Sen kan ju både Frazze, jag och grävlingen gå i vinterdvala tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om Grävling, Gryt, Överkörd, Humor, Katter,

Fett med fett

2011-05-03T18:58:00.002+02:00

Nu är det dags. Dags för en fet diet. Jag ska testa LCHF och började igår. Bara idag har jag nog dragit i mig 1,5 dl vispgrädde i kaffet. Igår började jag dagen med 2 kokta ägg med smör och salt. Sen åkte det jojjo i flera timmar. Det enda jag kunde äta till lunch var keso. Middagen bestod av stekt kyckling med sallad och fet sås. Jojjo igen då. Jag är ju inte van vid detta feta. Det är åratal sedan jag åt smör på mackan och har hållit mig till väldigt lighta produkter. Nu är det alltså helt tvärtom. Fett, fett, fett.
Men det ska bli väldigt intressant det här. Någon hunger har jag inte märkt av. Men det är klart, ska man gå omkring med maten åkandes upp och ner så lär man ju inte äta ihjäl sig. Men man kanske vänjer sig.
Blir ju fint sen om man vant sig med allt detta fett och sedan återgår till sin vanliga "diet" och dessutom fortsätter med fettösandet. Då blir det till att konvertera och slänga på sig en burka.
Så... hej då Pasta. Ses en annan gång!

Läs även andra bloggares åsikter om Lchf, fett, diet, hunger

Tjo vad det var livat i holken i lördags...

2011-05-02T19:54:00.000+02:00

Hej hopp i galopp. Nu är jag hemkommen, lite bortkommen men inte omkommen från Lysekil. Dameklubbens vårträff gjorde en liten avstickare till Västkusten detta år. För varje år blir jag allt kärare i dessa damer men nu har vi varit tajta i tre dygn så nu vill eremiten i mig göra sig hörd.
Här nedan ser ni en vy mot Lysekil från Skaftö och Fiskebäckskil. Fantastiskt ställe måste man säga och solen stod som spön i backen ända tills vi skulle åka hem.

Dameklubben fick också en förevisning om hur man fiskar småkrabbor av ett par unga (6/8 år) gentlemän.

Eftersom det var gott om måsar (naturligtvis) så var det en del snack om ifall det var trut eller mås och här kommer svaret kära damer. Både ock alltså.

Vad som i övrigt utspelade sig får man inte veta. Men att vi hade roligt det kan ni tro! Tjo!
Läs även andra bloggares åsikter om Lysekil, Resa, Roligt, Mås, Krabba

Hantverksdröm

2011-04-27T21:31:00.000+02:00

Jag drömde i natt om Agneta Sjödin. Av alla människor på denna jord. Vi var utomlands. Jag, Gubbe och två till som på drömmars vis var lite suddiga och föränderliga. Och Agneta var också där, men Agneta - hon var inte föränderlig. Hon var Agneta hela tiden. Och min Gubbe - han var som fastlimmad vid hennes sida. Jooodå! Hon skrattade och slängde med håret och Gubbe var helt såld.
Jag hotade med att åka hem och ingen brydde sig. Så... jag travade iväg jag för att åka hem. Och... visste inte vart hem var! Jag gick och gick och till slut fick jag fråga någon vart flygplatsen fanns. Då tittade kvinnan på mig, för det var en kvinna, och sa: "vi har ingen flygplats. Du måste ta dig över till nästa ö". Jag såg förmodligen ut som det får jag kände mig som i drömmen och sa: "och hur kommer jag dit?". "Du får ta ambulansflyg" svarade kvinnan. Så jag stod där och kliade mig i huvudet och kunde inte för mitt liv komma på hur fan vi kom dit vi var, för hur jag än tänkte och tänkte så kunde jag inte minnas flygresan.
Som tur var behövde jag inte åka ambulansflyg för jag vaknade förvirrad i min säng.
När Gubbe senare på dagen stack in näsan hemma sa jag: "jaså du - Agneta Sjödin". Han såg helt oskyldig ut, men det där ska man aldrig vara säker på. Jag ska ju bort i helgen också så kanske att det kommer någon liten Agneta på besök. Ska nog instruera katterna jag!
Ni vet ju vilken karlmagnet hon är. Och själv är jag ju gift med en sån där hantverkare. Dom är ju sååååå eftertraktade! Ligger 2:a eller 3:a på sexigaste yrket. Poliser är visst nr 1 tror jag. Arga snickaren t ex säger att händiga män får mer sex. Jag brukar fråga Gubbe om det där men han bara ruskar på huvudet och berättar om alla gamla tanter han möter eller gubbar som ska hänga över axeln när han jobbar. Inga skamliga förslag alls säger han. Han kanske också har passerat bäst-före-datum.
Imorgon är det i alla fall dags för årets första dameträff som den här gången går av stapeln i Lysekil. Attans vad jag längtar efter alla goa damer. Lysekilsbor - stäng dörrar och fönster för nu är kärringarna lössläppta! Så jag säger Trevlig Valborg till er alla och bränn er inte på brasor eller raketer.
Läs även andra bloggares åsikter om Drömmar, Hantverkare, Humor, Sexig