fredagen den 31:e december 2010

Gott Nytt År

Champagne i all ära, men för er som inte klarar av alkoholen - det finns andra alternativ!
Gott Nyktert År!

onsdagen den 29:e december 2010

Sjukt vackert

Är det inte en vacker bild? Ser fantastiskt konstnärligt ut om ni frågar mig. Det föreställer lunginflammation. Det är det jag har. Så även om jag ser ut som ett utskitet äppelmos på utsidan så är jag ju ändå konstnärligt vacker inuti.

Nu undrar jag bara när jag ska få bli frisk. Har varit sjuk sedan den 10:e nu och än är det inte över. Men nu äts det penicillin och febern är borta. Däremot är det fortfarande väldigt tungt att andas. Men det kanske ska vara så. Det enda positiva är att vikten har gått ner, men den lär väl gå upp igen med en jävla fart så fort man blivit frisk.
Nu inväntar jag nyår. Jag ser det som en stor vit port där man kliver igenom vid 12-slaget och på andra sidan öppnar sig en ljus värld med glada människor, ett underbart liv, blommande ängar och flödande champagne. Ja vaddå? Drömma kan man väl alltid... host, host

söndagen den 19:e december 2010

Julhälsning

Jag vill härmed önska alla en fröjdefull jul. Jag kommer inte att skicka några julkort i år heller så detta är den julhälsning ni får.

Jag var sjuk i förra inlägget, men så frisknade jag till och nu är jag däckad igen. Fy tusan så sjuk jag har varit. Ont överallt. Julklapparna är fortfarande oköpta och maten likaså. Städning är inte att tänka på. Jag stänger butiken och drar täcket över huvudet och inväntar en vår.

God Jul & Gott Nytt År!

måndagen den 13:e december 2010

Hela 2 år

Måste dela med mig av ett par bilder av mormors gullunge, Pytte. Man har blivit stora damen och fyllt 2 hela år. Dagen firades med nära och kära och Pytte blev glad för alla presenter. Här har ni en nöjd tjej som skrattar för det mesta. Pratar gör hon för fullt och härmar allt man säger så nu får man försöka hålla inne med svärorden.

Just nu är jag däckad av förkylning och ligger hemma och är lika emlig som en hel karl. Hade jag inte varit det så kunde jag tänka mig att gå på luciafirande på Pyttes dagis. Inte för att jag vet om dom har något, men det är väl brukligt. Eftersom jag nu inte har någon luciabild på Pytte så får vi ta en indianbild istället. Huvudbonad som huvudbonad. Hon kanske blir som sin mormor som älskar hattar.


Julen närmar sig med stormsteg och inga julklappar har jag köpt ännu. Tanken var att göra det idag men här ligger man. Tidigare om åren har jag handlat på nätet men inte heller det har blivit av. Inte mycket som blir av kan jag säga. Det känns motigt och jag har ingen känsla för julen alls. Jag önskar att jag kunde förvandla mig till en grävling eller nåt och gå i idé. Sen kan man vakna upp framåt våren och ge sig ut på jakt efter maskar och sniglar. Från att ha varit en levnadglad människa känner jag mig nu ganska bitter och trött. Hur som helst önskar jag er alla en Glad lucia!

onsdagen den 1:e december 2010

Halkhelvete

I fredags åkte jag tåg. Hem från Stockholm vid 17-tiden med SL. Dåligt val. Tåget var naturligtvis försenat och när det kom så var det fullproppat av folk. Jag lyckades dock klämma mig in och bakom mig klämde sig en mamma in med sin son och en sittvagn. Den första kommentaren kom från en man vid dörren: "du kunde ju ha fällt ihop vagnen innan du klev på". Svaret blev: "jag hann inte för jag visste inte att det skulle vara så fullt". Nästa kommentar kommer från äldre dam till den lille sonen: "glassen får du slänga för du kan inte kladda med den här inne".
Visst är det väl härligt när människor hjälper varandra så att det inte blir jävligare än det redan är?! Till vilken nytta fälldes dessa kommentarer? Sonen kände sig skrämd av att vara så inklämd och grät i en halvtimme. Under hela denna tid släppte inte trängseln. Om någon gick av så gick lika många på. I högtalarna mässades: "det finns mer plats i de bakre vagnarna", vilket ingen brydde sig om eftersom alla var livrädda att bli frånåkta.
Jag kom i alla fall hem till slut och tackade min lyckliga stjärna för att jag slipper detta pendelhelvete till vardags.
Sen har jag det i och för sig inte så kul när jag åker till jobbet på dagarna. I förrgår var det som att åka på smör på mina slingriga skogsvägar och i förra veckan låg den ena långtradaren efter den andra vid sidan av E18. Inte kul.
Alla tjatar om att det är så vackert ute. Snötyngda träd, solglitter i snökristaller. Men... jag tänker mest på alla olyckor som blir till följd av halkiga vintervägar.
Idag blev jag dessutom utprejad i vägrenen av en långtradare på min lilla byväg. Han hade inte riktig koll på vart bakänden på bilen var så den kom allt närmare mig när vi möttes, varpå jag kom ut i vägkanten och höll på att åka i diket. Tack och lov så har jag en stor och stadig bil så jag kunde komma loss igen. Men svor gjorde jag. Skulle inte förvåna mig om han hörde mig. Hoppas det!
Alla vet väl som läst Mumintrollet och Trollvinter att Isfrun är vacker men dödlig. Tittar man in i hennes ansikte så fryser man till is. Buurrrrrrr....