I en sal på lasarettet

Det blev ju uppehåll här ett bra tag. Under den tiden hann jag med att först (för ca 3 år sen) bryta höger höft genom att klanta mig. Två år senare bröt jag nästa. Då var det någon annan som klantade sig (tacklade mig). Och dessutom fick jag blindtarmsinflammation inkl böld. Den togs inte bort utan antibiotika återställde fanskapet.

Nu ligger jag här på nytt ett år senare så när som på en vecka med en ny blindtarmsinflammation. Men
denna gång togs den bort genom titthålsoperation. Enkel operation som går fort sas det. Hurra! Jag kan åka hem redan imorgon tänkte jag. Ha, ha, ha! Varför tänkte jag det. Jag är ju pessimist.

Åkte in vid 14. Kom upp på rummet vid 17 och man sa             ”operation i natt.”  Natten gick och nu skulle det istället ske kl 09 följande dag men icke. Sjukhuset är fullbelagt och akutoperationer kommer emellan. 

Det droppar och droppar och ingen av påsarna innehåller kaffe.

Kl 18 händer det och vid 22 är jag tillbaka på rummet. Jag får äntligen äta en macka. Skönt! Nu kan jag åka hem imorgon. Ha ha ha!

Kom tillbaka pessimist. Du har ju naturligtvis en infektion så nu blir det antibiotika intravenöst. Men imorgon kan du nog få åka hem, Sa dom. Inte jag! Jag tänker nu att jag får ligga här tills något mer går sönder eller slutar fungera. 

Sådär! Nu är pessimisten tillbaka. Ordningen återställd.

Man skulle vilja designa om dessa operatiomsskjortor. För att inte säga rockarna. Dessa hasar åt ett håll och lakanet åt ett annat. Jag ligger som i en puppa och vet knappt hur jag får ut foten. Rocken sitter tajt men ska räcka upp till en 100-kilos person. Det skulle jag vilja se! Jag är iallafall minst 25 kg ifrån. Då får man nog ta två och surra med kirurgtejp. 

Tur att man inte levde på den tiden då det skulle vara långsärk. Då hade jag fått hängas upp i en krok på morgnarna för att kunna snurras upp igen. Jag har för mig att jag hade nåt sånt som barn som låg som en korv uppe vid midjan på morgonen. Men då hade jag ändå inte fått upp den fläktfarten jag har nu. Träna säger dom. Jag tränar för fan hela nätterna. 

Nu undrar man vad blir nästa? Jag väntar svar på en biopsad ansiktsfläck. Och så har jag en infektion i högra ögat. Ålderdomen! Ålderns DOM! Man är dömd att bli gammal och trasig. Men än så länge blir jag lagad. Reservdelamänniska.

Dom frågar varje gång om jag bor ensam, om jag har hemhjälp, om jag har hjälpmedel, och jag undrar vem dom pratar med? Jag kan gå själv (om än inte så långt) jag kan träna, dansa, äta, sjunga, dricka vin, umgås och sköta ett skitstort hus med trädgård. Och jag är ju bara 38! Innerst inne. 

Hur som helst är alla här på Danderyds sjukhus fantastiska, glada och trevliga. Jag kan säkert stanna en vecka till om det skulle behövas. Men jag saknar min stickning.

Gravöl för Vinyl

Vi har haft gravöl.  Efter 32 år har radiokanalen Vinyl lagts ner. 

”Vi ska se till så att tillstånden används för radiokanaler som sänder varierat innehåll” säger Ola Vigström, jurist på Mediemyndigheten

Varierat innehåll?? Skval-kanalerna spelar ju nästan uteslutande den senaste skit- musiken. Visserligen får man ofta höra gamla låtar i nytappningar (=sämre) eftersom man tydligen har glömt hur musik ska göras. 

Men visst, man ska inte racka ner på andras val av musik. Var tid har sin. Men… om jag i fortsättningen ska behöva lyssna på Taylor Swift 😖 Håkan Hellström 😩 eller gnällmaffian: Molly Sandén, Viktor Leksell eller (må vår herre ingripa) Ingrosso. Visst, dom kan säkert sjunga (?) men INTE HEEEELA TIDEN. Är både radio och TV köpta av Wahlgren/Ingrosso? Och detta hjärtegnäll? Finns det inga glada sångare längre? 

Okej, ska det vara på detta viset så får det bli P1 eller Vinyl på webben. Jag har ju ändå mina spellistor på Spotify så jag lyssnar på det jag vill. Då slipper jag också den evinnerliga reklamen! För nu är det mer reklam än musik. 

Dock gillar jag trevliga radiopratare (några få). Och sommar i P1 kan ju leverera några guldkorn. Vad jag inte gillar (alla antecknar!) är kanaler där det ska sitta 2-5pers och prata i mun på varandra. Då föredrar jag T Y S T N A D 

Och en annan sak... varför får/ska man inte dansa längre? Jag kollade på aktiva dansbanor. Det var öken på den avdelningen. Söker man på dans i Stockholm så är det danskurser för det mesta. Men dans på lokal är tydligen förbjudet. Vill man dansa får man åka Finlandsbåt. Och det är det tydligen många som vill, för det är för det mesta knökfullt på båtarna. Nattklubb finns förstås. Där kan man säkert dansa om man står ut med musiken. Men prata kan man glömma för det tillåter inte ljudnivån.

Jag såg förresten att det fanns ett (1!) danstillfälle på ett ställe. Från kl 18.00 - 21.00!! Va? Ska jag sluta dansa klockan 21? Jag vill dansa hela natten! Det får väl bli på verandan.

Läs även andra bloggares åsikter om radiovinyl, gravöl, styrdans

Klippor vid havet

Jag har varit på semester. En hel vecka! Jag har under ett år samlat ihop mina surt förvärvade pensionspengar för att kunna hyra mig ett stort hus på Tjörn. Tanken var att eftersom jag fyller år i år igen  (3 x + 7) x 2 så ville jag ta med mina döttrar med resp. och barn för att fira. Nu är jag ju fortfarande ung (hrrmm..) ända fram till augusti, men när det ska fungera för många får man anpassa sig.

Så, vi for till Tjörn för att jag där skulle få gå, och sitta, på klippor vid havet. Som jag önskat mig tjatat om i åratal. Och vilken fantastisk vecka det blev! Solen sken ikapp med mig varenda dag. 

Utsikten från huset var slående och blåsten var av sorten halv kuling (om nån sån finns). Men solen fläskade på så det var bara skönt. För det mesta. Nere på den inbyggda gården var det lugnare men nästan för varmt. Aldrig är det lagom i lagomlandet.

Den där högen av hus ute på klipporna är Klädesholmen. Det ser ut som om husen är staplade på varandra. Och det var dom nästan, märkte vi när vi åkte dit. Jag tror att det var här dom uppfann ordet trångt. Där fanns bl.a. ett sillmuséum. Tänk va! Sillar på museum. Vi gick inte in. 

Och titta där! Där sitter kärringen på en klippa som om hon vore ditlimmad.

Tonåringarna flängde omkring på klipporna som om dom aldrig gjort annat i sitt liv. 

Och det fångades krabbor så klart. Stackars djur, men dom blev inte uppätna iaf. Vilket barnbarnen hoppades på att jag skulle göra. Jag vill nog ändå ha dom lite matigare.

Titta bara vad vackert! Där kan jag tänka mig att ha en sommarstuga. 

Eller varför inte bara ett tält. Men eftersom jag är så hemmakär så skulle jag nog ändå inte stanna så länge. 

Och skulle jag sova i tält så skulle det bli ungefär en halv natt. Fy tusan för tält!

Rönnäng, som stället hette, hade en liten hamn inklusive restaurang/bar på gåvänligt avstånd. Så trevligt ställe och vänliga människor. Dom sa hej fast dom aldrig sett oss förr. Det händer sällan här.

Nåväl, veckan gick med blixtens hastighet. Vi åt, vi drack, svettades och spelade spel. Ingen grät och alla var sams (tror jag).  Och vi promenerade och promenerade. Det var nästan så att jag behövde byta höftkulor (igen) när jag kom hem. Så nu chillar vi i värmen på hemmaplan.

Läs även andra bloggares åsikter om Tjörn, Rönnäng, Klippor

Kan själv!

Jag är inte bara kvinna. Jag är uppfinnare också. (Travesti på gammal reklam) Ibland är det ju så att jag behöver ha hjälp av den personen som innehar muskler i det här huset. Men när han inte är tillgänglig (aldrig när jag behöver hjälp) och jag har bråttom (alltid!) så får man hitta på lösningar på problemet.

Som t.ex när jag behöver transportera jord eller sten eller vad det nu är, från ena sidan av tomten till den andra. En säck jord är nämligen inget jag bär omkring på utan vidare. Visserligen har det hänt att jag gjort det, på ren envishet, men sen fått betala i form av en ryggsmocka. Efter det går man omkring som Quasimodo och förbannar sin dumhet.

Så nu har jag fixat denna skapelse. En pirra (som stod övergiven) med en korg (som stod övergiven) 
Korgen sitter med ett spännband och en kedja som kan tas bort. Undrar om man kan fästa någon sorts plog på den också till vintern?

Det började med att jag sökte på nätet efter trädgårdsvagnar. Och det finns. Men har man en massa bråte hemma, så använder man det istället. Av ren snålhet eller av att återbruk är bäst. Visserligen har vi en skottkärra och en annan större vagn, men jag behövde något mindre och smidigare. 

Så nu ska jag använda den tills dess jag blir irriterad på att den inte är så himlarnas bra som jag hoppas. Och då skrotar jag den och uppfinner något nytt. Eller ser till att musklerna alltid är hemma och tillgängliga. 

I helgen var jag och firade ett stycke barnbarn (14 år) och ett stycke svärson (otydlig ålder) i parken Rosersberg. Där intogs fika och sen spelade vi brännboll! Just det - JAG spelade brännboll. Men så mycket springande blev det inte för denna höftmodifierade kärring. Men jag tog mig runt ett par vändor. Kom på efteråt att springa/skutta inte är tillåtet. Nåja, jag höll.

Toodeloo!

Den ljusnande framtid?

Alltså, det här 🤯 14 år i skola och det här är vad som kom ut. 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/studenten-emilie-i-umea-tatuerade-klassnamnet-vill-vinna-burtraskbingot

Varför lära sig något alls förresten? Man kan ju tjäna pengar på att bli en ny Jackass. Eller så kan man vara med i Gift vid första bonde, Wahlgrens soptunna eller Fångarna på Rosenbad. Och som ett ungt snille uttryckte (fritt tolkat) ”man kan använda AI eller en robot så man behöver inte kunna”. 

Man börjar så smått inse att AI absolut kommer att ta över om detta är inställningen. Lyssna gärna på Max Tegmarks sommarprogram om riskerna och möjligheterna med den snabba utvecklingen inom AI. https://www.sverigesradio.se/avsnitt/max-tegmark-sommarpratare-2023

Inte första gången han är med här hos mig. Man kan bli mörkrädd för mindre och tänker så smått, att det ändå är tur att ens framtid är ganska begränsad. Men man oroar sig för kommande generationer. Men å andra sidan, om Putin och Trump tänker fortsätta härja, så kanske det inte blir någon framtid för någon.

Tro nu inte att jag inte gillar teknik, för det gör jag! Men jag vill helst styra själv. Även om jag skulle vilja kunna koppla på en fristående hårddisk eller en minnesbank till hjärnan ibland. 

Usch, nu måste jag gå ut och titta på sommaren för att skaka av mig denna ångest.

Toodeloo!

Tankar

Jag får för mig att skriva lite igen nu och då. Jag har så mycket som snurrar i huvudet, men när jag kommer till att börja skriva så är det som en bisvärm av tankar och dom går inte att sortera. Jag har på gamla dar insett att jag förmodligen har autism, adhd eller i värsta fall en bokstavskombination som inte finns. Kan vara NIK (nevrotisk instabil knasboll).

Det är sällan tyst i mitt huvud. De två hjärncellerna drar åt olika håll och kastar sig mellan vad ska vi äta idag till undrar hur fåglar kan höra när dom inte har öron. Likadant är det på natten. Jag drömmer drömmar som gör mig helt slut. När jag vaknar är jag tröttare än när jag la mig. Och vaknar gör jag. Flera gånger per natt och hjärnan drar igång direkt. Den ältar gammal skit blandat med dagens händelser. Och intill sussar maken som somnar så fort han lägger huvudet på kudden. Ibland mumlar han mjum mjum eller nynnar något. När han inte snarkar alltså.

Märkligt ändå hur en hjärna kan vara så aktiv som min utan att innehållet bygger upp någon sorts allmänbildning. Det är sällan något som fastnar. Mest för att det är elände, elände, olycka och politik. Kan vara resultatet av min barndom där vi läste Kalle Anka, Fantomen och farsans 50-öresdeckare tillika vildavästernböcker. Skolan var dessutom en plåga från början till slut. Det jag kan, har jag lärt mig själv genom åren, men de förbannade siffrorna är för mig för alltid en gåta. 

Mycket folk där stora diskussioner dryftas har alltid varit en plåga. Men man kan hänga med länge ändå genom att hålla sig i utkanten, nicka och le. Sen går man hem och spolar huvudet i kallvatten och lyssnar på tystnaden. Utanför alltså. Inte i huvudet!

Det är ca fyra år sedan jag skrev här. Och vem har saknat det? Men jag tänker att jag skriver för mig själv. Eftersom tiden går så oerhört fort och man ständigt undrar vart den tar vägen. Vad har hänt på dessa fyra år t.ex? Det förbannade kriget har inte lugnat sig utan eskalerat. Det är då pest och kolera att det alltid finns pengar till vapen och ammunition. Nu har ju Sveriges militära toppar kommit i sitt esse. Jag kan tänka mig att dom har ståpäls för jämnan nu efter att ha legat i malpåse så länge.

Over och ut!

Krig, sol, ångest

Tänk att vi haft corona över hela världen i två år och tänker att äntligen får man pusta ut. Återgå. Nej, men då måste ryssidioten dra igång ett krig! Och vem vet hur det ska sluta. Många lidande blir det hur som helst. Dystra dagar.

Och så börjar solen så smått titta fram och värma. Skööönt säger kroppen först och lutar sig tillbaka. Sen får den ett anfall av depression/ångest som en käftsmäll. Men vad är ångest jämfört med krig?! Jag kan ju gå och lägga mig i fosterställning och äta godis tills det går över. 

Är det ångest som Putin lider av också kanske? Ska man skicka en påse godis till honom? Med någon "god" fyllning. Man undrar i sitt stilla sinne vad ryssarna i gemen tycker om denna man. Jag tror hur som helst inte att det är många som kommer att döpas till Vladimir i nuläget.

Kan inte någon erbjuda honom en roll i någon skräckfilm. Han är mer skräckinjagande än någon annan! Då kanske han kunde få annat att tänka på. 

Övrigt:
I år tänker jag inte odla några grönsaker åt insekterna/sniglarna! Dom får ta sig till butiken och handla. Och jag sätter inga frön. Kanske jag köper en tomatplanta eller två till lilla växthuset. Och kanske, kanske jag ska ha ett par gurkplantor. Jag sa KANSKE!

I syrummet har jag svurit ihop en hel hög med kläder. Den nya symaskinen heter Viking. Och mig veterligen var vikingarna inte några som sydde. Och inte heller gjorde dom symaskiner. Vi är grymt osams. Nålar går av, trådar går av, den matar inte som den ska och den fattar inte när jag svär åt den!
Här kan man säga att snålheten bedrar visheten, men jag trodde på riktigt att den skulle räcka till. Jag skulle köpt en mer kraftfull, flerfunktionsduglig och svärtålig maskin. 

Läs även andra bloggares åsikter om krig, putin, skräckfilm

Despot-idiot och annat svammel

Jaha, så har då det förbannade ägghuvudet där borta i Ryssland dragit igång ett krig. Makt. Makt. Makt. Han är en sann patrIDiot. Jag lider med Ukraina. Inget gott kan komma ur detta. 

Vintern fortgår med evig blåst. Det är omväxlande vitt och blött. Jag och katten lider de dagar det blir snö och kallt. Han lider mest. Han kan ju inte ens trösta sig med kaffe. Det går åt mängder nu. Verkmästaren i magen har åkt på semester på obestämd tid.
Och så känner jag mig trött hela tiden. Jag är nästan säker på att jag var en björn i mitt förra liv. En del av mig vill bara gå i ide och sova. Jag tror dock inte att jag skulle ha uppskattat att föda ungar i en grotta. 

Det pågår melodifestival. Jag spelar in och snabbspolar för snabbtitt. Det är det enda sättet man står ut. Jag vill ju ändå höra om det är något bra. Det är det inte.

Sen har jag hört att det har varit OS. Jag har nog inte sett mer än en minut av det. Och den minuten berodde förmodligen på att jag gick förbi tv:n där Husbonden satt. Nog för att jag kan se skidåkning och liknande om jag inte har annat för mig. Men det har jag.

Just nu är jag inne i en syperiod. Det blir tröjor på löpande band. Och någon klänning. Och något barnplagg. Och lite annat. Hon skulle se mig nu - syslöjdstanten. Hon som tyckte att jag inte kunde något och gav mig det lägsta betyget. Pilutta dig kärringjävel!

På streaming har jag nyligen sett Beck:s sista (senaste) fall. Jag skulle kunna dryfta mig till att säga att det var ett av dom bästa avsnitten! Riktigt bra skådespeleri. Skådespelare är ju nästan ett sällsynt släkte nu för tiden. Det ska ju vara dokusåpor. Billigt skit med "vanligt" folk. Sen kan man ju undra hur vanlig man är när man vill hålla sig framför kameran när man raggar på en bonde, hugger sig i benet med en yxa eller umgås med en programledare som "beter sig otrevligt". 

Beck, förresten - han ska väl dö snart? Han har ju försökt ett par gånger. Vad kommer sen? Blir det "Unge kommissarie Beck" som med kommissarie Morse? Ja, varför inte?! Unge-Morse-serien heter ju egentligen "Endeavour" som är Morse's förnamn. Så Beckserien får väl heta "Martin" då. 

Nu ska jag gå och göra en voododocka som liknar rysslands despot. Vet inte om det fungerar utan hårstrån men man kan väl försöka.

Hej då 2021

Nu är glada julen slut, slut, slut... Har ni anammat julefrid? Har barnen tindrat? Är plånboken tom?

Det blev en vit jul. Otroligt nog. Men jag tyckte inte att det kändes riktigt som jul i år. Men vad gör det. Det kommer säkert en ny nästa år. 

Och nu väntas nyår. Med nya restriktioner. Det var då fan vad segt det var med denna corona. 

Jag och Mr T ska tillsammans med åtta vänner åka båt igen. Nyårskryssning för åttonde gången. Men det blir inte som vanligt. Ingen dans *snyft*. Men vi får säkert roligt. Vi brukar ha det när vi ses. Vi är besprutade tre gånger och får hoppas att det håller oss friska. Annars blir detta iaf en prövning, även om det förmodligen inte kommer att vara lika mycket folk som vanligt. 

När vi kommer åter (vilket jag hoppas att vi gör) så ska julkrafset ut! Det är det bästa efter nyår. Att städa undan. Jag vet hur det blir. Jag slänger - med stor iver - ner allt i sina boxar och nästa jul blir jag irriterad på allt trassel. För ni vet väl hur det är? Även om man lägger två sladdar prydligt  intill varandra så har man ändå 14 knutar när dom ska fram. 

Sen ser vi fram emot en ny vår. Så mycket odlande tänkte jag inte ta mig för nästa år. Detta eftersom det var så mycket sniglar, löss och annan helvetes ohyra som åt upp det mesta. Skulle inte förvåna mig om det börjar dyka upp vildsvin som plöjer upp gräsmattan också.
Dessutom frös en hel del plantor på vår glasveranda, då elementet fick för sig att dö när det var som kallast. Murphys lag som vanligt. 

Men... då kan man ju glädja sig åt att köpa lite nytt då. I växtväg menar jag. Även om det är tråkigt att växter som man haft i flera år strukig med. Fyra små hyacinter dog också så dom ställde jag ut i garageförrådet. Där hade mössen fest! Frusna hyacinter är tydligen mumma för en mus. Fast dom är visst giftiga. I så fall behöver vi inga musfällor.

Och så ska vi väl klämma ur oss några löften på nyåret också!? 

Här till höger är eventuellt mina. Men bäst är att inte lova någonting.

Förresten vad händer om man inte håller det man lovar? Kommer nyårsspöket och klipper till en över näsbenet? Kommer hörseln att försvinna? Kommer matpriserna att gå upp? Nä, det är nog som med regeringslöften - det händer inte någe!

Vad ni än lovar och vad ni än gör önskar jag alla en fin nyårsafton och ett alldeles fantastiskt och friskt 2022!

Får det lov att vara en hygienist?

Tandhygienist. När blev dom till?  Jo, för typ 50 år sedan! Och jag har aldrig haft någon förrän nu. Min förra tandläkare - den bästa! som nu slutat - gjorde alltid helrenovering själv. ”Det är väl bra med tandhygienister” kanske någon säger. Visserligen, men blir slutsumman densamma? Det är dyrt nog som det är! Plus att det blir två besök.

Man kan undra... När vi får en ögonhygienist hos ögonläkaren? En som rådgör om smink och talar om vad du ska göra för att undvika skräp i ögonen. 

Man kan undra 2... Om du åker till bildoktorn för årlig kontroll, så blir det en vända till bilhygienisten också. Så det inte uppstår nya rostskador på lacken. 

Man kan undra 3... Likadant hos gynekologen. Gynhygienisten kommer och kollar så att du städar gökboet ordentligt för att undvika svamp.

Men nu ska jag bara säga att tandhygienisten - som jag var hos idag - var superbra! Noggrann och mycket trevlig. Och dyr! så klart. Men om man blir upputsad en gång om året så är det okej.
Som jag en gång sa till min förra tandläkare: "jag har råd att ha bil. Då ska jag väl ha råd med tänder". Så då höjde hon priset med en tredjedel. 

Nej då, jag bara skämtar. Eller vem vet förresten? För dyrt är det och man har inte riktigt någon referens. Men så är det ju hos bildoktorn också. Fast värre. För bil måste man ju inte ha. Det är bara bekvämt.

Läs även andra bloggares åsikter om Tandhygienist

Mord med blod av Gubbar och Tjejer

 Hörrni... vad fort tiden går! Sist jag skrev var i april.

Men nu ska jag skriva om kriminalserier på tv/play för jag har en liten fundering. Varför är alla manliga krimmare gamla gubbar?

Frost, Banks, Morse, Gently, Wallander, Barnaby

Och varför är alla kvinnliga nyss utstigna från gymnasiet?

Saga Norén-Bron  Robin Griffin-Top of the Lake,  Maria Wern, Rebecka Martinsson, Ellie Miller-Broadschurch, Sofie Gråböl-Brottet

Alla gubbar kanske inte är lastgamla och alla tjejer är väl inte purunga, men ni fattar grejen?! 

Men vi har undantaget som bekräftar regeln - Vera

Men ALLA är mig lika kära! Bara så ni vet. Jag älskar krim. Både att se och att läsa. Och vem vet... det kanske bara är så att gubbarna behöver lite mer tid på sig att bli bra krimmare. 

(Och redan nu säger jag förlåt till eventuella manliga läsare som fick kaffet i vrångstrupen.)

Men vem har någonsin trott att någon av berättelserna speglar verkligheten? Det hoppas jag verkligen inte. Särskilt med tanke på de urblåsta polischefer som alltid ska vara med. Och dessa fullständigt dedikerade kriminalare som inte har något liv utanför jobbet. 

Enligt böcker/film så sitter alla krimmare nätterna igenom och sliter sitt hår med att lösa fall. Några har barn, men är skilda och kärlek finns det verkligen inte tid till. Möjligen något snabbligg, för sexscener måste vi ju ha! Stackarna har inte ens tid att äta utom på någon sunkig korvmoj. 

Men som sagt - underhåller gör det! Vi hörs i April. Kanske....

Läs även andra bloggares åsikter om Kriminalare, Deckare,

Fönster och golv och sånt

Hurra! Värmen är här! Började jag skriva för ett tag sen. Sen kom det snö, regn, sol, blåst och lite snö och tö. Aprilväder alltså! Åh som man har längtat efter lite värme, lövsprickning, vårblommor... mmmmm

Städa hönshus, städa växthus, städa trädgård, tvätta fönster...  *suck*

Tvätta fönster kan vara nr 2 på min lista över tråkigt-måste-göras-lista. Nr 1 är nu och för alltid dammsugning. Jag tror jag måste gå till en psykolog och ta reda på vad det är med mig och dammsugare. Kan det ha att göra med min barndom?
Att farsan slog oss med dammsugarslangen? Nej det gjorde han inte!
Att morsan alltid, alltid städade? Ja, kanske.
När jag ser henne för mig ser jag hur hon alltid gör något; hänger tvätt, skurar golv, polishar (!) golv, dammtorkar, putsar möbler, stryker osv. Undrar när jag putsade mina möbler sist? Med möbelpolish. Kan ha varit någon gång på 70-talet.

Sen tog hon ut mattor, och dynor och piskade skiten ur dom. Vem vet. Hon kanske kände ett behov av att avreagera sig. Det kanske var kvinnornas räddning förr i tiden. För att inte slå ihjäl sina män, menar jag.

Städhjälp? Nej tack! Då har jag hellre damm mellan tårna. Jag anlitade en fönsterputsare en gång. När jag plockat bort allt från fönstren och torkat av allt trä runtom, då var det ju inte mycket kvar! (Vi har ca 25 fönster i huset och då har jag inte räknat glasverandornas ca 100 smårutor) Det skulle bli samma med städhjälp som med fönstren. Jag skulle städa före.

Men man får skylla sig själv när man skaffar sånt. Som tur är är det gamla fönster som är ojämna och blåsiga. Då syns inte oputsningen så mycket. Sen kan man skylla på glassjuka också.

Å andra sidan... är det inte karlgöra? Det får man väl inte säga i dessa jämställdhetstider. Men jag tänker på att inhyrda fönsterputsare för det mesta är just män.

Jag har hantverkare på besök. Jag kallar honom Mäster. Han kaklar golv i vårt nya badrum. Jag är så glad att Mr T inte gör det själv. Då skulle det ta eoner av tid (eftersom han jobbar hårt hela dagarna) Och dessutom har han så ont i ryggen nu så han kan inte gå rakt. Men jobbar gör han ändå. "Jag måste" säger han "det är så många sjuka". Tack å lov för Linnex! 

Hade jag vetat att just dessa plattor som sätts (klinker) var så jävliga att hantera så hade jag valt något annat. Mäster svär så det osar emellanåt för att plattorna är så hårda. Som tur är visslar han också ibland. Han är dock otroligt skicklig. Millimeterpassning är ordet!

Sen, när väl golvet är lagt och värmeslingorna är igång lär man väl inte få ut katten därifrån. Det är kanske lika bra att installera kattlucka i dörren. 

PS. Glöm inte att kolla på min look-a-like!

Läs även andra bloggares åsikter om Golvläggning, Fönsterputsning

Smälthjärna

Undrar om jag har vårdepression. Inte för att jag känner mig deprimerad, men jag känner mig nollställd. Mer än vanligt. Det kan vara blodtrycket också, men inte vill jag besvära vården med det i denna pandemi. Det får vara. Som modern alltid sa: "antingen går det över, eller så blir det värre". 

Det är något som går i släkten. Att inte gärna gå till läkare alltså. Några hypokondriker är vi verkligen inte. Och det spelar ingen roll vilken åkomma jag har haft - mina värden är alltid så fantastiska! Och då kan man inte vara sjuk. Fast nu var det ju typ eoner av tid sen jag kollade mig. Jag kanske har både covid och alzheimer. Mest troligt det senare.

Är ni inne på Pinterest nån gång. Jag är det ibland när jag behöver inspo. Som t.ex. när jag söker något symönster av enklare slag. Där finns minsann allt. Och innan man vet ordet av har det gått två timmar och man sitter och kollar på hur man bygger en lampa av kottar eller gör kalsonger av gem.

Det är nästan så jag skulle behöva syrgas när jag väl sliter mig därifrån. 
Eftersom jag sen fått så många intryck samtidigt, så minns jag naturligtvis inte något! Hjärnan är som en urvriden svamp. För jag kan liksom inte bara titta på saker och tänka: "den var fin, det var en bra idé..." utan jag börjar tänka på att GÖRA det jag ser, HUR jag ska göra det jag ser och VAD jag ska skaffa för att göra det jag ser. 

Kottar är i och för sig inte svårt att hitta. Men vill man ha en kottlampa?

Egennotering: Kolla inte på Pinterest eller annan göraframkallande sida. 
(Fast just det där med att återvinna och åtaranvända är ju så kul!)

Just nu är det blå himmel utanför och djur på parad. Först såg jag en ormvråk som slog sig ner i ett träd en bit bort. Konstigt nog satt den kvar när jag hämtat kameran. 

Genom fönstret en bit bort alltså. Den tittade åt mitt håll, vände upp rumpan och släppte en stor blötskit. Sen flög den. Efter detta kom en stor och fluffig räv (som jag inte hann fota) och ett rådjur. Livet på landet!

Läs även andra bloggares åsikter om Smälthjärna, Ormvråk

Fantomen och grammofonen

När jag var barn bodde vi på bondvischan. Vi hade mat- fisk- drickabil som kom emellanåt. Men vi hade också Bokbussen. Jag kan fortfarande känna den där känslan av att gå in där och känna doften av böcker och välja något för utlåning.

Vi var rätt svältfödda på böcker hemma. De böcker som fanns var ärvda eller billiga pocketar. Det var farsan som stod för böckerna för det mesta. Och det var riktigt bildande böcker som Ed McBain och Alistair MacLean m.fl. Sen fanns det några vilda västern-böcker också. Hårdkokta grabbar - det var farsans favoriter.

Den vandrande våldnaden

Han köpte även serietidningar (!) såsom Fantomen och Seriemagasinet. Han sa säkert i affären att det var till oss barn (som om någon där skulle ha vågat säga något till honom!?) men det var han som läste dom. Mest.
Tro för den delen inte att han var mindre vetande. Det han inte visste det fanns inte! Han rättade alla på TV som sa fel. Själv ärvde jag min mammas huvud. Vi kan/kunde lite av varje men ändå inte ett skvatt.

Mamma då? Jo, hon hade en diktbok. Och något gammalt bokband med bl.a. Sven Stolpe. Sen blev det väl någon veckotidning ibland när det fanns någon krona över. Jag läste det mesta jag hittade. Bara för att det inte fanns så mycket annat. Ett uppslagsverk från anno jössenamn fanns också. Ett sånt där där man kan se hur olika folkslag kan se ut bland annat.

Klart man läste. Det fanns ju inte mycket annat att göra. Det eller lyssna på radio eller grammofon. Grammofonen tror jag kom från min ena halvsyster. En präktig möbel med något så lyxigt som en matare. När en skiva var spelad så ramlade nästa ner. Repiga vinylskivor var mer regel än undantag. 

Radiogrammofon - lyx år 50-tal

Men vi lyssnade och njöt. Det kom med skivor som exempelvis Ella Fitzgerald och Martin Ljung! När jag vid 11 års ålder, vid jul, fick Sven Hedlund sings Elvis var lyckan total. Men det är en annan historia.

Gammalt djungelordspråk: "Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man". Ja! Det är ju fredag!

Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.

Läs även andra bloggares åsikter om Fantomen, Radiogrammofon

Jag - en klantverkare

 Igår lekte jag snickare. Eller rättare sagt: jag försökte såga, skruva och borra. För ett bra tag sen rev jag ner allt inne i hönshuset för jag tyckte att det skulle bli bättre att vända på pinnar och reden. Ja, jag möblerar inte bara om inne i huset! 

Så, då skulle det ju sättas upp igen då och jag tänkte att jag försöker själv. Jag kan tala om att för det första så var det inte ens lätt att ta bort det som skruvat var, eftersom Herr T är snickare. Så när jag då ska ta bort skruvarna så är det ju inte bara en sorts skruv. Nej då, det är typ 3-4 olika. Vilket kräver olika bitsar. Det här är verkligen inte mitt område även om jag fått lära mig ett och annat om skruv. (Vilket jag märkligt nog glömmer rätt fort eftersom jag föredrar spik. Vilket jag inte vet så mycket om heller). Så här kan skruvarna se ut t.ex. Dom heter olika också. Men jag kallar alla för skruv.

Herr T själv har ju fickorna fulla av bitsar och skruvar samt en del verktyg. Det är märkligt att byxorna hänger uppe! Själv måste jag ju leta mig fram. Springer fram och tillbaka mellan hönshus och garage som en galen råtta. Flåsande och muttrande.

Jag har även fått lära mig att inte skruva innan jag förborrat för att det inte ska spricka. Och då ska man ha rätt borrjävel också (suck och spring igen)

Eftersom jag inte orkar byta bits mot borr, borr mot bits varefter så har jag två maskiner. Såna finns det gott om. De är lika gamla och trötta som jag. Gammalt utrangerat skit skulle man kunna säga. Så... det tar inte lång stund innan batteriet lagt av på den ena borrmaskinen. 

Glad i hågen (hrmmmff) går man då in i garaget och tänker att på den hyllan där alla laddarna finns, där finns det säkert ett batteri. Det finns två. Men passar dom? Nej! 

Sen ska vi inte tala om det där med att såga. Jag brukar fråga Herr T hur han kan vara snickare som skär limpskivor så snett. Men plank och brädor - det kan han! Jag däremot ska vara glad om jag kommer igång att såga utan kapa fingrarna. Och det blir snett VARENDA GÅNG! Men skit samma. Det är ett hönshus. 
Om ni undrar varför jag inte överlåter sånt här till folk som kan så är det för att Herr T ju bygger på badrummet och jag vill inte störa. Han har så det räcker.

Hur det gick till vet jag knappt, men det blev klart i alla fall. Jag snickrade (skruvade) även ihop några nya stegar till fjäderfäna. Vad dom nu ska med det till. Dom flyger ju som kråkor och rymmer hela tiden.

Obs! det man ser rakt fram på väggen är inte en målning av Picasso. Det är hönsskit!

Läs även andra bloggares åsikter om hönshus, snickra,