torsdag 30 juli 2020

Ilska och ångest i valnöten

Jag tror jag har hamnat i någon sorts ångestsvacka. Just nu är det nog semesterångest. Sen infinner sig mörkerångest och därefter vinterångest. Så där håller det på lite året runt, förutom en och annan ljusglimt då och då när dimman lättar. Det var väl en riktig tjoflöjtinledning på ett inlägg va? Man ser framför sig hur ni lägger upp fötterna, tar en fika och läser vidare.

Har märkt att ju äldre jag blir, ju argare blir jag. Och mer irriterad. Det känns som att allt jag gör stöter på patrull hela tiden. Motigt var ordet. Om jag bara inte hade så förbannat bråttom hela tiden. Det känns som att jag vill bli färdig och aldrig blir det. Och om jag nu skulle bli det. Vad tänkte jag göra då? Pilla mig i naveln. Stirra ut mot vidderna? Börja knyppla? 

Jag blir mest irriterad på mig själv. Att jag inte bara kan vara. Fånga dagen bla, bla, bla. Det är väl mina två hjärnceller som drar åt olika håll kan jag tro. Gör jag en sak så tänker jag på något annat. Jag kallar det huvudstress. Men det där med att bli argare är ändå bra. Förr grät jag. Kände mig ofta överkörd.Har vänt mig ut och in för att anpassa mig för andra. Duktig flicka!  För rädd för att säga ifrån. Illamående när jag väl gjort det. Det sliter ju bara på en själv och ingen tackar en för det. För det mesta är det väl ingen som märker hur man anstränger sig, utan de kanske tror att jag har världens mest pillade navel.

Det finns inte mycket jag ångrar i mitt liv. Jag är en eftertänksam person och kastar mig inte hals över huvud in i saker. Spontanitet är ett ord jag aldrig använder. Men något jag kan ångra är att jag inte bad fler dra åt Häcklefjäll!

Detta uttryck - Häcklefjäll - kommer sig tydligen av vulkanen Hekla på Island. Inte direkt snällt att önska sina antagonister dit. Vad har Islänningarna gjort för ont? Nej, bättre då att önska folk åt ett betydligt varmare ställe väldigt långt... ner.

Apropå hjärnceller....


Ni ser de där pusselbitarna som är ute och flyger. Dom hittar liksom inte in och tillbaka. Undra på det. Jag är ganska dålig på pussel.

Nu börjar makens semester dra sig mot sina sista dagar. Så nu blir det nog bättre väder. Men jag tycker det har varit bra. Ömsom sol, ömsom regn. Och inte ett enda bär eller en enda svamp har jag plockat. Känns bra att jag inte tvingat mig själv till det i alla fall.

Solsken till er alla! Hoppas ni njuter i regnet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 6 juli 2020

Räv och segel

Nu är det sorg i hönshuset. Räven passade på igår i regnet att sno två hönor. Gammelhönan klarade sig för tredje gången. Men när jag hittade henne satt hon som paralyserad på en pinne. En flaxade ut på ängen och klarade sig, och en - som är en surhöna - klarade sig, eftersom hon inte går ur sitt rede.

I fredags var vi ute - flera grannar - och försökte skrämma räven. Ungarna börjar bli stora och kliver orädda in på tomter och verandor. En var på väg in hos en granne. Hennes kommentar var: ”snart ligger dom i soffan och äter chips.” Men något verkar vara fel på mammaräven. Hon står ovanför våra hus på kvällarna och skriker som ett ilsket barn.

Jag vill ju inte döda rävar men just denna har skadat två katter. Dock inte Gösta. Än! (sa pessimisten) Vi får hoppas att dom (kommunen) kan flytta räven istället, men det är väl för mycket att hoppas på.


Valrossen svettas inte längre. Sommarhettan försvann och blev utbytt mot något blåsigt, grått och regnigt. Två av tre är okej, men inte blåsten. Nu vet jag varför jag aldrig gillade att segla. Segelbåtar funkar sällan bra utan vind. 

Det var i mitt förra liv. Dåvarande maken var en van seglare som tog med detta skogstroll ut på ett 20 m långt och smalt vidunder. Man sitter sällan rakt i en segelbåt och när det lutade som mest rann vattnet in i ruffen. När det blåste hårt var det hemskt! 
Men den hade det vackra namnet ”Nattfnys”. Det var det enda jag gillade med den båten. Få var de gånger man kunde glida fram i lagom vind. Fast att sova i båt kan jag fortfarande sakna. Klucketikluck. Sen blev det en motorbåt, men det är en annan historia.

Håll avstånd!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 3 juli 2020

Fånga dagen och kanske en räv

Nu är det slut på friden. Herr T går på semester! Nu ska han gå omkring här och sucka när jag kör dammsugaren, tjata om öl och kräva både lunch och middag.
Nääää, skoja bara! Vi ska köra dammsugaren tillsammans hand i hand. När vi ledsnat på det, ska vi ta en öl på trappen med katten. Sen beställer vi pizza. Japp! Så får det bli. Hemester! Sen blinkar man tre gånger så är det senhöst. Vill man fånga dagen får man vara fan så snabb.

Fröknarna Fluff vankar runt och fångar både dag och smådjur. Alla fyra. Den femte surar i redet och nu har jag gett upp på att bära ut henne. Hon blir så illa behandlad av dom andra, så det är lika bra att hon får ligga kvar. När solen ligger på vill dom gärna ligga och gona sig mot glashuset.
Sen har vi "Gnisslorna" (tre undulater) som underhåller på glasverandan. Också dessa är sommargäster. 
När vädret tillåter får Gnisslorna vara ute på grönbete. Fåglarna tillhör 2 barnbarn och dom heter Gill, Meg och Melon (uttalas Mellon) Vilken som är vilken har jag ingen aning om. Jag kallar dom gemensamt för Tjitteri Tjatt. 
Gösta är mycket fundersam på varför maten är instängd! Snålvattnet rinner i mungiporna. 

Igår kväll hade vi en räv smygandes runt huset. Jag rusade mot fönstret och bankade och den försvann upp i skogen. Då var ju hönsen redan instängda men man vet ju aldrig. Det är inte "vår" räv Ronja, utan en smalare - och kanske hungrigare - variant. Den har enligt grannarna även gett sig på två katter. 
Gösta däremot är hel ännu. Grannen såg honom jaga en räv tidigare. För Gösta är bara en katt utanpå. Inuti är han en tiger. 
TYPISK TIGER

Men även tigrar kan ju möta sin överman. En hungrig räv är en farlig räv. Men hur farlig den än är så vill jag ju inte att den ska avlivas. För i vår herres hage ska ju alla sorts kreatur få plats.

Glad fredag!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 28 juni 2020

30 grader i juni

Jag hasar runt i sängen som en valross, letandes efter en osvettig och något svalare fläck. Som tur är har inte kattkompisen Gösta varit inne på nätterna i denna värme och jag får ha fotänden för mig själv. Valross kanske inte är en bra liknelse med tanke på att dom lever i Arktiska havet där det inte blir högre temperatur än -10 grader i juli. Fast med tanke på den klimatkatastrof som vi går emot, så svettas dom nog snart.
Det typiskt svenska (?) ordet LAGOM tycker jag att vi kan ta bort. Det är aldrig lagom! Eller så är det så att vi svenskar, som oftast knyter näven i fickan, måste få utlopp genom att gnälla. Antingen på värme eller på kyla.

Men jag lovar! Jag gnäller inte, för jag minns den långa mörka kalla årstiden. Den tid då jag egentligen inte lider så mycket av kyla som av mörker. Ju äldre jag blir, ju mer tycker jag illa om mörker. Känns inte helt okej med tanke på den eviga vilan.
(Egen notering: skriv in i vita arkivet att jag ska begravas med ficklampa och mängder med batterier! Fast efter kremering ser man väl inte skillnad på ljus och mörker.)
Men något som verkligen irriterar mig är den eviga blåsten. Här hos oss blåser det alltid - UTOM - när det är 30 grader! Fast som en granne sa: "det är kanske för att det inte blåser som det är så varmt". Fan vet!

Och när det är varmt så ska man dricka mycket. Därför köpte jag en ny dryck när jag handlade sist. ZERoh! heter den med smak av ananas. Det gillar jag ju. Spädes 1 på 9. 
Utlovar "refreshing taste". Förväntasfull fixar man en balja....
...men inser efter ett glas, att detta kommer jag aldrig att dricka mer! Det är så otroligt mycket aspartam i den så att det liksom "hirrar" i munnen efteråt. Jag vet! Det finns inget sånt ord. Men det passar in ändå. 
Alltså, jag har inget emot aspartam generellt, men det får väl vara någon måtta! Så nu har denna dryck förvandlats till MYRMEDEL! 
Man ska inte döda insekter i onödan men när det börjar krylla av svartmyror ända in i köket, så får jag nog. Då matar man dom med aspartam och då dör dom. Eller, vi kan säga - för känsliga människor - att dom går över regnbågsbron i samlad tropp och blir flygmyror allihop.

Bra att man kan hitta en användning ändå istället för att hälla ut. 

Ikväll ska det regna.

fredag 15 maj 2020

Happy José på er allihop!

Nu över till något lite roligare. Detta handlar om ett blogginlägg jag gjorde 2008 om en liten trudelutt. Den genererade en del kommentarer, funderingar och frågor genom åren.

Den 20:e december 2008 skrev jag på denna blogg:

Jag vaknar ibland och har en melodi i huvudet. Var kommer de ifrån? Idag är det konstigare än vanligt. En underlig slagdänga från då jag var barn/ung. Jag har dessutom inte hört den på hundra år vilket gör det ändå konstigare. Låten har den mest bisarra refräng och den går så här: "Tjing, tjing, tjing obapalobaloba, tjing, tjing, tjing, obapalo. Tjing, tjing, tjing, obapalobaloba, tjing, tjing, tjing". Om tjing stavas så vet jag inte men det låter så. Övrig text har jag inte en susning om. Sökte förresten på tjing-låten. Gissa hur många träffar? Noll! Men den kanske heter något annat. Kanske "Sara-Kajsa dansar bugg".

Sen kom kommentarerna. Notera datumen.

08-12-20 Stella:
Damm taramm tararararar RAMM..kan ja  ;)

08-12-21 Anonym:
Tack så VÄLDIGT mycket! Nu kommer jag också att gå och gnola på denna vansinniga låt hela julhelgen!!! Grrr!
Kunde du inte valt en annan?
Kände igen den tack vare din fina sångröst! Eller ja, jag vet ju inte titeln förstås, men jag kan melodin så nu går jag här och hummar...: "Tjing, tjing, opabalo, Tjing, tjing, opabalo, Tjing, tjing, opabalo - opabalo, my darling.
Sen krockar en engelsk variant med en svensk. I den svenska är det nåt med "såg en elefant" och nåt med en tant och det utspelade sig i trägårn, och det är alldeles sant"..(rimmar på tant) "ja det är nästan sanning..."
Hette hon inte Victoria nånting, som sjöng? Ja det är jag ju inte säker på förstås.

12-10-21 Niclas:
Jag sjöng dessa rader för min dotter idag och skulle googla fram låten men det enda resultat som kom fram var dina skrivna rader. Vet att första textraden går så här: första gången som jag for till Spanien, träffa jag José. Vi brukade sjunga denna på musiklektionerna i högstadiet. Konstigt att man inte kan hitta nåt.
12-10-21 Jag svarar Niclas:
Jag vet inte om vi menar samma låt, men det kan väl knappast finnas fler av samma sort :) Den jag menar har jag aldrig hört med svensk text. Däremot kan jag numera berätta att låten heter Happy Jose (finns på tuben). Detta vet jag numera tack vare en Marie som skickade ett mail till mig. 
12-10-21 Anonym:
Jodå det är den melodin som vi sjöng med svensk text. Men det går icke att hitta något på google om en svensk version av låten. Däremot har jag läst på ett antal sidor att Flamingokvintetten har gjort en cover av låten. Men jag hittar inget på spotify t ex.    Sökandet fortsätter och mystiken tätnar ;)
12-10-21 Jag svarar Anonym:
Nu har du fått mig att leta som en jävla galning också ;)Någon hade ju skrivit om Flamingokvintetten men dom har ju tydligen även sjungit in en låt som heter chin chin som inte alls är samma låt. Besvärligt detta :)
13-02-18 Anonym:
Ja jädrar i havet. Finns det fler människor som letar efter denna låt. Finns ingenstans att finna den på nätet. MYSKO. Var väl populär på 60 eller 70 talet.....länge sedan sist den hördes.
Har för mig att den spelades ihop med den siste mohikanen o dom låtarna.H J Ä L P :-)

14-09-09 Matsjona:
Hasse Burman har skrivit svensk text, finns på tuben , sök på Hasse Burman Ching-Ching- heter i original Happy Jose´_ kul svensk text " När jag förra året var i Spanien, träffa jag Jose som sedan blev min bäste vän....tänkte sjunga den med mina PRO-vänner på tisdag

15-02-14 Anonym:
ÄNTLIGEN.....som jag har letat...Trodde det stavades tjing tjing tjing obapadobadoba tjing tjing tjing obapado.
Var så liten när jag hörde den så får väl skylla på det. :-)
Men som sagt....letat som bara den och ingen, INGEN har hört talats om den.
Började faktiskt gå mig på nerverna och psyket :-) av att inte hitta den :-)

15-09-17 Anonym:
Hejsan!
Jag tror att det var några som för väääldigt längesedan åkte runt på dagis och spelade och sjung "tjing, tjing, våran spårvagn den ska åka........man kommer till Kina, Amerika och Sovjet och dansar. Tror de hette Flyg med oss i kaross???    Letar själv som en galning. Måste ha denna låt!!

15-11-05 Thomas:
Du kan höra låten på Curt Hagers som spelar den

20-03-17 Anonym:
https://www.youtube.com/watch?v=4OQGDd9M2h4
Och där kom den! Fast på svenska då. Med Hasse Burman. Men när man väl får veta rätta raderna och rätta namnet så blir det ju genast lättare. Men det tog 11,5 år innan vi kom dit!

Men den jag menade var ju den här:
Det kan ju möjligen vara så att dessa trudelutter inte fanns på youtube då, när vi letade.

Och lite på kul då så har ni även Chin Chin med Flamingokvintetten, men som alltså är en HELT annan låt!


Ja så där kul kan man ha om man gräver fram en gammal låt som trasslat in sig i hjärnbarken.
Ching ching på er och trevlig helg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 14 maj 2020

Covid, Ronja och Troll

Hörni.... vad segt det är. Jag försöker att inte tänka för mycket på hur vi har det nu, för då blir jag rädd. Ibland när jag vaknar på morgonen är min första tanke att det är en dröm. En mardröm. Och det är det ju, men en verklig sådan.
Det som skrämmer mig mest är ifall det kommer tillbaka. Kanske i ännu starkare form. Eller att vaccinet - när det nu kommer - kanske gör folk sjuka. Och det var som om jag kände att något var på gång. Jag tänkte - innan Covid 19 - att vi har det alldeles för bra. Något kommer att hända. Nu är ju inte jag varken orakel eller sanndrömmare men jag är en orolig jävel!

Och man saknar sina nära. Jag längtar efter KRAMAR! Tur att jag har en gubbe att krama i alla fall. Det brukar jag trösta mig med. Tänka på att det finns många som sitter helt ensamma. Och som inte ens gillar ensamhet. Vilket mörker! Själv anser jag ensamhet är underskattat.
Och så har jag ju värstingkatten! Vi får inte glömma Gösta. Min söta lurvtuss. Min motsträviga gosboll. Min mattiggare.

Vi har även en ny kompis här. Räven; som jag döpt till Ronja. Hon är otroligt orädd. Man kan stå vid staketet och prata med henne. Inte så att hon svarar, men hon tittar på en. Hon vill förmodligen att jag ska ge henne något att äta, men det vore inte så smart med tanke på att vi ska ha hönsen här igen.
Hon ser till att mata sina små (som jag antar att hon har) för det fångas vattensork dagarna i enda. Det går alldeles utmärkt! För annars tar Gösta dem och släpar in. Och han äter dem ju inte ens. De är inte gulliga när de hasar sig flåsande framåt på köksgolvet, stinkandes av gyttja. *burr* Bättre då att räven får mat.
Vi bor ju i skogen och då måste ju människor och djur samsas. Fast jag är lite grann ovillig att samsas med fästingarna. Och MYGGEN! På det viset får man gilla den låga temperaturen som råder.

Men jag vill ju ha värme nu. Hela glasverandan är full med plantor som skriker att de vill ut i glashus och växthus. Nästa år ska jag inte sätta mina frön så tidigt. Fast det har jag nog glömt då.
Och eftersom jag hört att när värmen väl kommer så kommer den att bränna upp oss i år! Därför har jag redan nu köpt solskydd att hänga upp. Lite motsägelsefullt kan man tycka. Vänta på solen och sen sätta upp solskydd. Men solar - se, det gör jag inte!

Jag vill ju helst att det ska vara lagom. LAGOM! Vem fan har hittat på det ordet? Det finns väl ingenting som är lagom!? Särskilt är det inte lagom med nättroll som florerar nu. Det märks att folk har svårt att få utlopp för sin instängdhet. Och det vore ytterst bra om alla dessa tyckare (som för det mesta är otrevliga besserschmitz (jo, det heter så)) kunde HÅLLA SKRIFT! (Det är alltså motsvarigheten till att hålla käft fast i skrivform)
Det kan vara ett oskyldigt inlägg om en strumpa, som sen kan eskalera i en ordväxling som aldrig tar slut bara för att ingen kan ge sig. Så det gäller att välja sina ord, annars kan man ha dem efter sig. Man känner ofta igen dom på att de är usla på att stava!
Nu - dags för kaffe!
HÅLL AVSTÅND! 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 19 april 2020

Släpfötter, förpackning och sånt

Hej å hå! Nästan en månad senare... och pandemin fortsätter.

Isolering i sig är inget jag har svårt för. Jag är inte bara med i pessimistföreningen. Jag är även med i introvertklubben. Vi som endast behöver en katt för att överleva. Typ. (Även om jag saknar några för mig närstående figurer typ barn, vänner å så där).
Men man måste ju nu och då handla sig lite mat. Om inte annat så till katten! Nu har ju herr T skött handlingen på sista tiden då jag nyst och snorat. Kan ju vara allergi. Kan vara covid-19. Vem vet?

Idag trotsade vi allt och gav oss ut till ett företag med sladdar, brädor, växter och allt möjligt. Där var vi inte ensamma. Folk går omkring som om inget hänt. Mycket märkligt.
Sen åkte vi - hör och häpna - till Ikea! Dit jag knappt tar mig i pandemifria fall. Men nu var vi ändå ute och for och jag skulle inhandla ett par pallar jag sett. Där var det inte heller folktomt. Nej, det var släpfötter-fyra-i-bredd som vanligt. Vi rusade igenom - så gott det gick - slet åt oss pallarna och drog därifrån.


Funderar på att skaffa en mask. Som den här till höger. Om inte annat så lär folk flytta på sig. Den är i papper så den är inte så effektiv för övrigt.

Inte ens i skogen får man vara ifred förresten. För nu har vår lokala orienteringsklubb gjort en karta över (bl.a.) "vår" skog, där gemene man kan springa runt och jaga bokstäver (tror jag det var). Så klart det. Nu när jag varit ute och gjort banor åt mig själv! Hoppas de blir förvirrade av alla mina färgglada snören. Ha, ha!

Och nu... över till något helt annat. Varför görs förpackningar och kartonger så mycket större än det behövs? Ibland när jag hämtat paket på posten (läs affären där ingen har tid!) så kliar jag mig i huvudet och funderar på om jag köpt en simbassäng eller liknande. På grund av storleken på kartongen alltså. När man kommer hem gräver man ut en liten sak man har köpt bland 87 st stora ihopskrynklade pappersark. Suck!


Likadant här: Köpte bakpulver. Burken var fylld till hälften!! Ja, nu var den ju ekologisk, så de kanske tänker att ingen kommer att köpa till det dyra priset om burken är för liten.
Löjligt var ordet! Nu hade den förmodligen inte inköpts i vanliga fall men just vid den här tiden var det länsat på både bakpulver och jäst.
Mjöl skulle jag köpa häromdagen. Jo hejsan vad slut det var! Vad är det som händer? Håller folk på och blir bagare allihop eller går jästen åt till annat? I så fall kan jag berätta att ni behöver inte hålla på med hemkört, för det har systemet. Hemkörning alltså!


Och så en liten sak till:
De som skriver i tidningar - behöver de varken lära sig stava eller använda ord som finns? Läste häromdagen att en man dödats på grund av knivskärning. Du-min-skapare!!! Men det blir kanske ett ord snart eftersom det används både av Aftonbladet, Expressen och Svt.
Eller har jag missat något? I så fall säger jag upp mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 25 mars 2020

Blasfemi, Covid och Microplast

Vaknar en morgon och får ett ord i huvudet: Blasfemi.
Minns inte vad jag drömt. Bara detta ord. Vad är det för något? Jag känner igen det men från vad? Googlar till morgonkaffet och läser:  
blasfemi, innebär att en person genom ord eller handlingar kränker något som anses heligtI första hand brukar det handla om att uttrycka sig nedvärderande om någon religions Gud
Ja, just det ja. Så var det. Ja, det är nog jag. Säger "herre gud" och "jisses" när jag inte svär rakt ut. Jag är med andra ord en helt förtappad människa. Men å andra sidan så vet jag att det finns människor som talar väl, aldrig svär, säger sig vara religiösa men ändå beter sig som svin.

Nåja, nu ska vi prata om Covid-19. Har ni hört talas om det? Satt igår och lyssnade på den stackars mannen Anders Tegnell. Statsepidemiolog är han. Idag undrar jag om han inte ångrar sitt val av yrke.
Jag undrar också hur dessa reportrar på TV är funtade som ställer samma frågor om och om igen. Och får samma svar. Men det är klart - nu har det ju frågats i timmatal varje dag vilket gör att frågorna tar slut. Då tar man om. Men det är ju så TV är i helhet - repris på repris.

Själv blir jag sjuk av att lyssna. Det är som när någon kräks. Man blir genast magsjuk. Så jag håller mig inne i mitt syrum. Klappar katten. Dricker kaffe.
Same, same fast man har på något underligt vis plötsligt en längtan att gå ut. Bara för att man ska undvika det. Märkligt. Men i skogen kan jag gå utan vidare.
Det som bekymrar mig är att jag inte kan träffa mina små odjur - barnbarnen. Det SKA man ju undvika. Visst, man kan ses ute på håll, men jag vill ju KRAMA!


Och nu över till något helt annat:
Fick häromdagen upp något på nätet som sa att man ska skaffa en specialtvättpåse för att tvätta sina kläder innehållande microplaster. T.ex många träningskläder och polyesterfleece som tydligen är det värsta. Detta för att dessa skadliga ämnen inte ska komma ut i vattnet och skada liv som finns där. Då har man en påse som ska samla upp detta. Jag undrar nu: om vatten och tvättmedel kommer in i den påsen - varför skulle då inte microplasterna komma ut? Man hör ju på namnet: micro.

Men det jag undrar ännu mer är: varför ska vi som konsumenter hela tiden luska reda på sånt? Varför ska vi hantera sånt? Kan man inte bara en gång för alla FÖRBJUDA SKITEN! Hur många ställen har man inte gått förbi i affärer där det sålts fleecefiltar för under hundralappen? Gosiga, mjuka, förgörande filtar.
Sen läser jag på en annan sida att dessa plaster inte faller ut förrän vi börjar tvätta dom! Så det borde stå en varningsmärkning i kläder av fleece, polyester och akryl; tvätta helst inte!

Alltså på riktigt. Gå till din garderob. Kolla hur många plagg du har som INTE innehåller dessa tre material. I min garderob kan jag lova att det inte är många. Även om jag absolut undviker fleece numera. Sen har vi alla skönhetsprodukter som innehåller microplaster också. Men det är en annan historia. Nästan värre.

Och nu vill jag bara säga; all kärlek till all personal som jobbar och sliter med denna pandemi.
Var rädda om er. Vi ses kanske till hösten.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 27 februari 2020

Flygresa och nykomling

Det var då fan så onödigt med snö! Men väntat. Fast jag hade ju mer tänkt att det skulle komma i mitten av mars. Som snöstorm. Men vi är inte där än.
Vi i pessimistklubben väntar oss alltid det värsta. Det kan oftast inte bli mycket värre än vad vi tänker. Som när vi är uppe i ett flygplan t.ex. Då sitter det oftast någon intill som är skiträdd för varje liten luftgrop. Inte jag. Jag tänker att det värsta som kan hända är att vi dör. Och det ska vi ju göra förr eller senare ändå. Att krascha ihjäl sig med ett flygplan kan absolut inte vara sämre än att ligga på ett vårdhem i flera år. 

Vi har faktiskt nyss varit ute och flugit. Och jag skäms inte ett dugg! Eftersom jag flyger så oerhört sällan. Vi var till Teneriffa för att där fira svärfarsan - den gamla hedersknyffeln - som fyllde 85 år. 
Det var hans önskan att få åka utomlands på sin födelsedag. Hans yngste som - som för övrigt borde få medalj för sitt engagemang - såg till att gubbe och gumma kom iväg till värme och bad. 
Alla barn kom för att fira. Och så en och annan respektive. Jag tror minsann han blev glad!

Det här var vårt hotell. Jag kände mig som Wilma Flintstone. Fantastiskt ställe! Jag brukar aldrig vilja åka tillbaka till samma ställe, men jag skulle kunna tänka mig detta. Om det inte vore så låååångt. För, för mig är 6 timmar med flyg långt. Fantastisk frukost inklusive cava varje morgon. 





Vackert väder 23-24 + alla dagar (4 dygn) med fantastisk solnedgång. Och jag - som aldrig badar utomhus - badade 3 gånger i poolen!!!



Och naturligtvis hittade jag en solkatt. Som till och med ville gosa!
Hon blev matad av en dam varje dag fick jag veta, när jag ropat till mig serveringspersonal och krävt mat till katten.




Hoppades på att få se en kanariefågel men där gick jag bet. Denna för mig okända sjöng i alla fall vackert för oss.




vår balkong matade jag en Turkduva med nötter. Den hade hittat en nötpåse som jag lämnat på bordet men inte lyckats få i sig. Så... jag tuggade dom i småbitar. Sån är jag.



Den här ville inte gosa. Tackålov!



Nu när vi kommit hem väntar vi bara på att Coronaviruset ska slå till. Inkubationstiden är mellan 1 och 14 dagar. Vi har en vecka på oss att leva på hoppet. En kilometer från oss låg hotellet där folk blev isolerade. Resorna kommer nog att bli billiga framöver om viruset håller i sig.

Jag räknar ju kallt med att jag ska få det. Men eftersom jag är en positiv pessimist så tänker jag att antingen dör jag snabbt eller så kommer jag att bli oerhört ompysslad.
Allt kommer att gå åt helvete, men låt det gå med musik!

Under tiden vi var ute och reste så föddes makens 10:e barnbarn. Yngsta bonussonen fick sitt 3:e barn. En liten flicka, som blir nummer 19 i hela stora stjärnfamiljen! Välkommen Leela!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 7 februari 2020

Irritationsmoment

Förpackningar.
Undrar om det finns något som gör mig så frustrerad dagligen som just förpackningar. Vilket snille, t.ex. var det som kom på den här plastmojen? (Plast - igen) Jag vet inte om jag är ovanligt klen, men inte fan blev det lättare att öppna. Tvärtom! Att öppna flikarna - som förut - har aldrig varit ett problem.
För att inte tala om denna förpackning:
Snygg sak va? Okej, den är lättare att öppna, men sen ska man slänga förpackningen. Om man då är som jag, att man vill separera papp från plast, då finns det där lilla tumgreppet:
Ja, jag säger det igen. Jag kanske är ovanligt klen, men inte duger min tumme i alla fall! Det ska till knivar och saxar för att få isär. Däremot är det ett givet sätt att bryta av sig tumnageln, om man nu skulle vara sugen på det.
Visst - det är bra att förpackningen är stadig så inte innehållet rinner ut, men låt bli att blanda plast och papp! Tack!!
Nästa förpackning ska Herr T få testa att ta isär. Han har en tumme som är bred som en barnhandflata. Han kan inte ha hamrat ut tummarna (om ni nu trodde det. Snickare som han är) för han är högerhänt och högertummen är lika bred. Återkommer med rapport.
Jag har länge tänkt på att ha ett sånt där snickarbälte fullt med verktyg. För är det inte en kniv man behöver så är det en sax. Får nog bli nåt sorts verktygsförkläde nästa vända i syrummet.

Spänt väntar jag på de nya soptunnorna som ska komma. Med fyra fack. Jag hoppas verkligen att kärlet för plast är halva tunnan!

Jag önskar er alla en underbar fredagkväll utan besvärliga förpackningar.

Läs även andra bloggares åsikter om

lördag 25 januari 2020

Molybden och justering

Gurkor. Brukar ni fundera över gurkor?  96% vatten och inte så mycket mer. Älskas av barn.
Men nu till dagens fråga: varför är gurkor inplastade med krympplast?
Enligt någon googlesida så är det så att: "plasten är här en miljö- och klimatvinst, eftersom den förlänger hållbarheten avsevärt och minskar matsvinnet."
Men hallå! Skulle vi inte minska på plasten? Och i alla fall i mitt kylskåp så ruttnar gurkan om jag inte kommer ihåg att släppa ut den ur denna kroppsstrumpa.
Den påstås också vara nyttig. Återigen en googlesida, visar att skalen innehåller viktiga mineraler som molybden, kalium, koppar och magnesium. Dessutom innehåller gurkan kisel. Det är ju ändå ganska bra presterat av de återstående 4 procenten.


Nu kan ju jag inte bara lämna detta, utan måste naturligtvis kolla vad fan molybden är. Och det står bl.a. så här: "Molybden används även i legeringar, speciellt för att höja styrkan och värmetåligheten i olika stålsorter." Mums!

När jag inte funderar på gurkor, så går jag på kalas. Vi har idag firat detta vackra barn som inte ärvt ett endaste av mina egenskaper eftersom hon är min bonusdotters äldsta bonusdotter. 18 år idag.

Nu ska det väl ut och sviras ikväll. Ljuva ungdomstid.
Fast jag saknar den inte. Jag trivs bättre i min äldre skrynkligare kostym.

Apropå skrynklig. Jag tittade på ett program på kanal 11. Det var något med renovering av hus. Men så kom reklamen. Om några killar som också gillar att "renovera" fast då sina utseenden. Åh, gud min skapare! Var är världen på väg? Det kallas för justering, men det verkar mer frustrering.

Det är bara så tragiskt när unga människor "bygger ut" eller "minskar ner" på sitt utseende. Särskilt som kirurgen i fråga inte ser ut att ha använt sig av sina egna metoder utan mer som om han varit med i boxningsmatcher i yngre dagar.

Jag kan bli arg på mig själv för att jag var så elak mot mig när jag var ung. Jag minns att jag retade mig på att jag hade några slags "bullar" på var sida nedanför mungiporna. Det var innan jag fick kalkonhaka och gäddhäng. Ja, jag är fortfarande irriterad på en hel del, men på det stora hela så fungerar jag. Jag kan äta, dricka, kramas och dansa (!) och numera räcker det för mig.

Nu är det snart mat!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 13 januari 2020

Summering så långt

Julen är över, hoppfarallanlaaaa! Så även nyår, trettondag och tjugondedagknut. Nu börjar oxveckor för dom som ha en oxe.
Men det kommer en viktig dag i februari. Alla hjärtans dag! Ha, ha, ha... Det är såna dagar som förstör förhållanden. Kan vi inte bara ta bort dom?

Julkänslan infann sig aldrig i år. Det var bara som något slags grått tröskverk som passerade. Nyår var ändå glad och trivsam i vanlig ordning. Båtresa med goda vänner piggar upp. Även om Silja line dragit ner på artister och annat. Men inte på priset!

trettondagsafton hade vi julgransplundring med barn och barnbarn. Vi var "bara" 23 stycken då några inte kunde vara med. Vi dansade ut julen, men inte granen. Den stod kvar några dagar till då Gösta katt tyckte att den var trevlig att ligga under. Nu ligger den dock på gräsmattan.

I helgen var det full fart igen. På fredagen blev vi bjudna till grannen på mat och vin. Trevligt som alltid. Dom hade skaffat en till katt som vi jobbade på att reta upp. Jag lyckades rätt bra och fick strumpbyxorna strimlade.

Dagen efter var jag och döttrarna i storstaden för att äldstedotter skulle få sin novemberpresent. Middag och stand up. Den ståupparen som jag tyckte var roligast såg ut så här.
Vad han heter har jag däremot inte lyckats lista ut. Men alla var bra på sitt sätt. Alltid lika kul med stå upp. Man får skratta ur sig ordentligt.

Det är alltid lika kul att hänga med mina galna döttrar. Dom är så snälla som tar med sin gamla mamma ut på äventyr. Kanske för att jag hjälper till att betala. Vem vet?

Vi hann även med att fira en tioåring. En gullig och glad tjej full av påhitt. Nr fem i vår stjärnfamiljs barnbarnsskara. Om jag inte räknat fel.
Nu tar vi det lugnt ett tag. Tror jag.

 Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 21 december 2019

Blodkorv och Babsan

Det lackar mot jul. Eller om den står för dörren.
Snart kommer tomten på sin släde. Jo, jag har varit snäll! För det mesta.
Varför åker tomten i/på en släde? 1. Det finns knappt snö. 2. Han flyger!

Har ni lagt in skinkan och griljerat granen än? Själv har jag ingen gran. Än. Den ska far (höll på att skriva fan) i huset skaffa hem. Det är tradition. Helst nyhuggen och på släde. Men så blir det så klart inte. Ingen släde, ingen snö och ingen gran att hugga. Det blir till att ha köpegran.

Idag har jag bakat en skidbacke. En saffranssockerkakeskidbacke.  (Kolla in grisen som skrattar där i bakgrunden).

I veckan bakade jag fula kakor. Skit samma, bara dom blir goda.
Jag såg ett danskt program där det lagades julmat och bakades kakor. De skulle se ut preciiiiis så där som det SKA! Heter det mördegskransar så kan man ju inte komma bjudandes på raka bitar. Gud förbjude!
Vet ni vad dom gjorde mer? Dom gjorde blodkorv. Grisblod och gryn och en massa annat jox grötades ihop och trycktes ner i en BLINDTARM! Mmmmums! Alltså vissa gamla rätter kanske vi gör rätt i att glömma bort.
Apropå glömda rätter så undrar jag om det finns paltbröd längre? Det var en av farsans favoriträtter. Inget jag längtar efter. Jag bara undrar.

Idag förkokar jag revbensspjäll. Men min induktionshäll och jag är lite osams. När jag har bara en platta på då är det full kokning på 3:an. (Den går upp till 14). När jag har tre plattor igång då sjunger det lite i hela spisen och sen svajar värmen mellan plattorna. Sätter jag på en kastrull på 8:an för att starta lite försiktigt - och sen vänder bort huvudet - då får den ett tokspel och drar igång fullt ös! Kanske jag ska börja tala vänligare till den? Man kanske inte ska svära åt den.
Jag är osams med ugnen också förresten. Men det har jag nu kollat att den ligger 10 grader för lågt. Jojomensan! Det kan göra sin skillnad när man ska grädda något i låg värme.

Men vem är jag att klaga? Min ömma moder slet med en liten elplatta med två hällar och en vedspis. Försök att ställa värmen på en sån! Sen kom vi upp oss i livet. Rättare sagt en trappa upp. Till en större lägenhet med elplatta med fyra hällar. Lyx! Det fanns en vedspis där också. Den la hon en skiva på och en vaxduk. Den användes endast när det någon enstaka gång skulle göras glödstekt sill.

Men nu kan ju inte jag sitta här och skriva en massa trams. Snart är det ju jul. Glöm inte att vara snälla mot varandra och andra. Och om någon är dum, håll dig stum.
Önskar er alla en GOD JUL med denna fina julsång från Babsan!

  Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 13 december 2019

Lucia utan bulle

Apropå baka. Idag är det Lucia och jag har inte en endaste tillstymmelse till lussebulle hemma. Det ligger några kokosbullar i frysen sen förut och köpta pepparkakor. Gills det ens?
Jag har inte tvättat fönster och inte hängt upp nya gardiner. Jag har inte ens lutat fisken. Ha, ha! Stor risk. Jag har släckt ner och hängt upp ljusslingor. Ingen kommer att se skiten i hörnen. Möjligen kan man se det på sina strumpor, men det finns ju tvättmaskin.

Tänk som min mamma - och alla andra mammor i den generationen - höll på till jul. Skinkan var alltid extra salt på grund av alla tårar som gräts över den och allt annat som bara MÅSTE göras. Allt skulle ju göras från grunden. Allt skulle finnas vare sig någon ville ha det eller ej. Jag hade önskat att mamma kunde ha suttit med oss och tittat på Kalle Anka & Co och skrattat istället.

Far i huset fixade (snodde) en gran i skogen. Den beklagades ljudligt av min moder varje år. Ett år brann den till och med. Det var ju levande ljus i granen! Han i sin tur beklagade sig över någon mat eller ungar som störde hans TV-tittande.

Vi hörde talas om julefrid men vi märkte den aldrig. Så det blev många jular efter att jag flyttat hemifrån innan det blev något julfirande igen. Tänk så tragiskt med alla måsten som fanns. Det var ju ändå bara vi i familjen som var samlade. Det hade dugt bra med en skinkmacka.

Men det hängde i länge det där. Med att göra som mamma gjort. När jag fick mina barn. Då var det full rulle igen. Och även jag har gråtit till julen, mest för stress och för alla dessa sladdar till stjärnor som alltid trasslat in sig i varandra. Numera gör jag som jag vill. Ibland gör jag också för mycket. Men bara för att jag vill. För... det går lika bra med selleri!

Apropå sladdar. Har ni märkt att om man lindar ihop två sladdar var för sig, snyggt och prydligt, och lägger dom i en låda; så har dom knutit ihop sig med varandra när du ska ha dom! Det är väl jävligt märkligt!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 12 december 2019

Se upp! Blindstyre

I mitt skåp har jag glögg från förra året. Den är alkoholfri. Kanske därför den står kvar. Så... jag hade tänkt att baka något på detta kryddvin. Så glöggen - som vid det här laget stått på köksbänken i 14 dagar - skulle nu ner i nån smet. Det var bara att googla loss och inhämta recept. Fanns många. Så jag blandar och fixar och tycker att smeten är lite underlig, men tänker inte mer på det. Skjuts med den in i ugnen.

Nu är ju jag en sån person som gör saker mest så där pang på. Så det ges ingen tid till att plocka bort morgonens bröd, vattenkokare, muggar eller vad det nu är på bänken. Det bara föses ihop i en hög och så sätter jag igång. Sånt straffar sig.
När kakan är i ugnen börjar jag plocka undan både det jag dragit fram nu och det som stod på bänken innan. Då får jag se glöggflaskan. Den är det lika mycket i fortfarande.
Däremot står det en rödvinsflaska där med inte så mycket innehåll. Vart fan kom den ifrån??  (jävla gubbe mutter, svära, stön...)
Naturligtvis har herr T ställt vinflaskan på bänken. Och jag - mitt blindstyre - tar tag i första bästa flaska och fläskar i 2 dl i smeten. (Förlåt herr T!)

Här kastar jag mig på google återigen för att hitta rödvinskaka. Och ta mig tusan! Det finns!! Med rödvinsglasyr. Nu gjorde jag inte någon sådan glasyr utan höll mig till florsocker. Men vad tycks?
Snygg va? Och den smakade... inte så tokigt, men god kan jag inte kalla den. Särskilt konsistensen blev lite underlig. Jag bestämde efter att vi smakat att hönsen skulle få kakan. Jag vet inte om dom överlevde.

Läs även andra bloggares åsikter om ,