Även en brun banan kan ha ett gott inre

Jag kallas för gammal. Ja, inte bara jag såklart. Det finns 2,3 miljoner pensionärer nu i Sverige. Och har man fyllt 70 så är man gammal. För ett barn är jag dinosaurie. Men för en 5-åring är ju 30 gammalt. 

Ung - gammal. Det första är något bra, det andra är något dåligt. För är man gammal så är man inte bara skrynklig och kroppsligt ofärdig, utan man är helt dum i huvudet också. Det är väl den allmänna uppfattningen. Man har passerat bäst-före-datum. Med råge. En gammal stofil som släpar omkring i tofflor och spärrar vägen och tränger sig i mataffärer.

Men… det kan vara avundsjuka. Vem vill inte vakna på morgonen, kolla på klockan och somna om Zzzzzzzz. Man är inte någon arbetsgivares slav längre. Jag har haft min beskärda del av chefer och insett att det enda som rör sig i deras värld är en fet plånbok. Att behöva ha personal som kräver lön och semester verkar vara ett aber. Så nu njuter jag. Särskilt på måndagsmorgnar. 

Och om vi ska prata om kunskap så är min allmänbildning iofs inte mycket att hurra för. Minnet är lite förvirrat emellanåt, men det beror nog mest på att man tänker för mycket (nu när man har tid) så det trasslar ihop sig i valnöten. På den tiden när man hade fem barn hemma och jobbade heltid, var man glad om man kunde få en kvart för att stirra på en fläck på väggen. Nu är det fritt fram för tankeverksamheten. Men jag är ganska teknisk, händig och logisk och det kommer man långt med. För att inte tala om envis! Rent av tjurskallig, när det kommer till att reda ut saker som jag kanske inte skulle gett mig in på.

Tänk er om (när) ALL kommunikation tar slut. Då blir det kaos hos den unga generationen, som redan i skolan förlitar sig på mobiler, datorer och robotar. För säga vad man vill om oss gamlingar - vi kan räkna och skriva för hand och somliga av oss kan hantera en vedspis. Och vi klarar oss utan TikTok!

Sen att skalet på bananen mörknar - ”det är en världslig sak” som Karlsson på taket sa. Och jag gillar    ”gammal”. För man vill ju vara med så länge det går. Och jag hoppas att alla som är unga också får vara med läääänge.

Nu ska den här gamla tanten inte vara i vägen eller sörpla kaffe. Hon ska ut i trädgården, mata fåglar och klippa ner en häck. 

Mina två hjärnceller

Har ni tänkt på… 

… att vissa som kommenterar andras utseende ofta själva är fula som stryk?

… att klockan går saktare hos tandläkaren?

… varför bilar görs större och när parkeringsplatser blir mindre? 

… varför bilarna går fortare men hastigheterna bli lägre?

… att julen börjar tidigare och tidigare för varje år? Snart kan vi börja pynta direkt efter midsommar.

… att om man bär med sig mobilen hela tiden så ringer den inte. Bara om du lägger den någonstans och går därifrån!

 … att förpackningar är gjorda för att man INTE ska komma in i dom. Iaf inte utan sax, kniv, hammare och eder som osar över nejden.

… att om man åker på sommarsemester och är en pessimist, som jag, så packar man ner stövlar, regnrockar, paraplyer, stormkök m.m. för att sedan gå omkring i 35 graders värme och svettas.

… att det är svårt att lära en gammal man att sitta. På en toalett. (Eller en ung) Men om han nu absolut måste stå och då fäller upp ringen - hur svårt är det då att fälla ner den? Jättesvårt! Man får vara glad om han spolar. 

Men en sak jag är helt övertygad om är att det omöjligt kan vara en man som uppfann toalettlocket! För fäller man ner ringen så lämnar man ofta ändå locket uppe. Och för att inte någon ska säga ”inte alla män” så ska jag säga att detta med locket även kan gälla damer.

Det ska stå öppet och vädras, eller? Eller är det kanske bara en onödig plastdetalj? Varför inte göra undersidan lite med tilltalande i  så fall. Det kanske kunde stå någon text med något klatschigt som:

När du klämt ur dig dagens portion;

stäng locket så du inte får det på skon.

För man kan betänka,

det kan stänka!

Kanske för poetiskt. 

Men det finns ju så mycket teknik. Kan man tänka sig att locket stängs automatiskt när man stänger dörren. Om man nu stänger dörren! 

Alltså det här med toalettlocket. Gör som ni vill, men eftersom jag är en ordningsmänniska så tycker jag att det ska vara stäng. Varför ska vi annars ha såna?

MVH Tänkaren

Jag är unik

Jag är unik! Som om jag inte visste det. Men nu gäller det faktiskt ögonfärg. Jag har gröna ögon. 

Min äldsta bror har blå, min yngsta bror har bruna. Jag var så olycklig när jag var barn över att jag hade gröna ögon. Det var ju bara jag och katten som hade det. (Detta är lite underligt för även min mamma hade gröna ögon, men på nåt sätt såg jag inte det.)

Farsan hade blå och bruna ögon. Dom skiftade efter hans humör. Jag tror att dom blev blå när han var irriterad och det var han ofta. Hur som helst, att ha gröna ögon är att vara unik!

”Över hela världen har upp till tio procent i dag blå ögon, medan 79 har bruna ögon. Ögon som är ljusbruna, grå och gröna är mer sällsynta. Globalt sett har bara fem procent ljusbruna ögon, tre procent har grå ögon och bara två procent har gröna ögon”

Klicka på ögat så kommer du till inlägget.

Det har något med melaninet i iris att göra. Den är tydligen låg och då får man denna ovanliga färg. 

Jaha, där fick man också veta varför man får basaliom och skivepitelcancer, fast man aldrig varit en solare. Melanin skyddar nämligen mot solen! Det är också det som avgör hudfärgen som hos mig är blek. Lågt melanin och högt lipokrom som ger den gröna färgen.

Men unika är vi ju alla! På ett eller annat sätt. En del vill iofs se ut exakt som vissa andra, men vill ändå vara unika. Eller iallafall fall vackrast. Det funkar dåligt.

Blink, blink...

Känner ni Polly Esther?

 Hon är gjord av olja. Så här står det idag på SVT nyheter:

"Polyesterfibrer står för majoriteten av de fossilbaserade syntetmaterialen som är vanliga i kläder. Siffror från modebranschens egen organisation för hållbarhet, Textile exchange, visar att den totala syntetfiberproduktionen har fördubblats mellan år 2000 och 2024. Under 2024 tillverkades 132 miljoner ton. Modeindustrin har satt som mål att minska sina utsläpp med 45 procent till 2030, men spår samtidigt en kraftigt ökande tillverkning av syntet, vilket gör målet svårt att nå."

Klädestillverkarna älskar polyester. Så vad ska vi konsumenter göra åt saken? Det finns i dom flesta klädesplagg och framför allt i träningskläder. Jag blir så trött på att man får höra hela tiden att man ska tänka på miljön, men samtidigt kunna göra väldigt lite åt det. 

Till 1 kg polyesterkläder går det åt 10 liter olja! Det värsta av allt är fleece. Men då kan man istället för olja återanvända PETflaskor. Det blir billigare. Men... då spolar vi ut mikroplaster i avloppet vid varenda tvätt! 

Men vi älskar ju BILLIGT. (Utom när det t.ex. gäller mobiler, spel, skitdåliga streamingtjänster, alkohol eller snacks). Det är därför vi får såna fina affärer som Rusta, Ö&B och Dollarstore bl.a. Där kan ni ju gå in och försöka hitta något med en miljömärkning. Säg till om ni lyckas.

Nej man får smyga ut i kvällningen och börja kamma grannens får och väva tyg själv? Odla bomull i potatislådan? Man kanske kan odla bambu. Men det går åt en massa kemikalier som kaustiksoda för att få till det. Och kaustiksoda är inget som varken grodor, fiskar eller annan levande materia gillar.

Allt detta skrev jag om redan 2017 och inget har blivit bättre. Vill ni läsa så för det HÄR Och som jag skrev då: Vi får gå nakna!

Kina står för c:a 16% av den totala oljeförbrukningen i världen. Sverige står för 0,26%. Så lycka till alla svenskar att försöka vrida det rätt.

Snart i en fleecefilt nära dig!

Läs även andra bloggares åsikter om Polyester, Kemikalier, Miljö

Handledare

Jag har blivit Handledare för körkort till ett barnbarn. Det tog ett tag. Efter att jag anmält mig på nätet så tog det sisådär 14 dagar för att få svar. Svaret blev: Du kan inte få bli handläggare för man får bara vara det till 5 personer. Jag blir fundersam. Har jag varit handläggare för så många?? Jag får med en underlag där jag ska skriva in personnumren på de som jag handlett tidigare. Få se nu... vilka kan det ha varit. För c:a 20 år sedan. Och varför har dom inte bara tagits bort automatiskt?

Jag försöker kontakta transportstyrelsen via mobilen. Automatisk röst berättar om SMS bedrägeri. Hon uppmanar till att INTE klicka på länken. Detta upprepas två gånger!  Sen blir samtalet avslutat!

Ringer igen. Denna gång ska jag berätta för en bot vad jag vill. Jag gör så och får svaret: "kolla på hemsidan". Ringer igen och får sedan återigen frågan vad jag vill och svarar Handledarskap. "Knappa in personnummer" Därefter säger rösten: "Vi har skickat ett SMS med en länk så kommer du till den sidan.

Va? Jag skulle ju inte lita på några SMS och jag skulle INTE klicka på någon länk! 

Jag ger upp. Jag återgår till underlaget jag fått med och skriver: Ta bort alla tidigare och lägg endast till barnbarnsnamnet. Postar och skickar iväg.

Kollar sedan på nätet och läser där att den nya ordningen, är att man får vara handläggare i 5 år. Sen tas det bort. Gamla handledarskap får ligga kvar tills fan avlöser en. Om man inte tar bort dom själv. 

Jag ser framför mig hur Agda bara kuggar och kuggar på uppkörningen År ut och år in, men handledaren kämpar vidare ända till 87 då synen plötsligt försvinner.

Hur som helst fick jag ett nytt kuvert från transportstyrelsen där det står att jag inte längre är handledare för J, E, L, N, O eller E. Alltså har jag varit med och lotsat 6 tonåringar till körande invivider. Hur vågade jag?  Och - jag är nu handledare för barnbarnet. I fem år!

Läs även andra bloggares åsikter om Körkort, Handledare,

Livets lotteri

Jag vet hur min ångest byggdes upp. Det börjar med SKO och slutar med LA.

Tänk ändå, livets lotteri. Man föds på en plats och där står Ödet och pekar: ” den där lilla hariga ungen ska vi stoppa in i en skola med suspekta lärare som skrämmer skiten ur henne”. En del barn har det lätt för sig. Jag hade inte det. En del lärare ser barn som individer. Inte som en klump deg som ska formas till bullar, där en del lärare bara ser den finaste bullbiten och fokuserar på den. De bullar som blir över ratas. Jag = en oformlig bränd bulle.

Jag har alltid haft en känsla i skolan av att jag redan skulle kunna ämnena. Inte att jag var där för att få lära mig. Jag kände mig ständigt fel. Som att någon satt mig på en plats som nog var ämnad för någon annan. Och den där känslan av auktoritet från människor som skulle lyfta men som istället krympte. Man gick dit för att man var tvungen. Hjälp hemma med läxor var inte att tänka på. Man fick klara sig själv. Det gjorde jag inte. 

Byskola med lärare som höll hov för två klasser i taget i vardera klassrum. På något sätt undrar jag om man fick ta det som fanns i lärarväg. I första klass hade jag en gullig fröken men sen blev jag (vi) flyttad till en annan byskola. Lärarinnan i 2:a klass var en tyrann. Hon var både ful och fet och det kunde hon kanske inte hjälpa, men hela hennes pyrande inre måste hon ha odlat fram genom nån sorts satanistisk gen. Hon kan ha varit släkt med dr Mengele. Hade det varit idag hade hon nog varit med i The Com. Eller till och med varit ledaren. (Nu tog jag kanske i, men för ett harigt barn blir elaka människor tre meter långa med huggtänder). 

Läraren i klass 4-5 var en snäll, men lite förvirrad gubbe (säkert minst 38!). Jag kan ha lärt mig något där, men jag har ytterst svaga minnen. Men jag tror att det jag lyckats lära mig när det gäller siffror var nog här. Sen tog det stopp.

Fantombild. Undvik kontakt.

För i 5-6:an fick vi - som grädde på moset - en lärare som var son till en pastor. Det var psalmer och kristendom i överflöd. Om det inte är fadersarvet som gjort mig till en tvivlare så var det denna pastorswannabe. Han hade kanske kunnat lära mig lite om sifferkrumelurerna om jag inte varit så rädd för honom. Han hade ett par märkliga glasögon minns jag. Det såg ut som att det inte fanns några ögon bakom. Bara som en grå tjock hinna. Burrrr! Han var dessutom en lärare som var mottaglig för fjäsk. Fy fan för fjäsk!

När jag började på högstadiet och därmed lämnade allt vad byskolor heter så fick jag plötsligt ett par lärare som såg mig. Min klassföreståndare/svenskalärare samt min engelsklärare. Men vid det laget hade man ju redan tappat skolan och fokuserade mest på killar och kompisar. 

Dock har jag klarat mig bra genom livet. Trots taskigt siffersinne. Envis och autodidakt som jag är. Jag har ändå haft turen att aldrig bli mobbad! Jag var nog för osynlig.

Tänk ändå, livets lotteri. Grattis alla ni som greppar/greppade skolan.

Skilda världar

Madonna släppte ett nytt album 2026, Confession II. Hon har inga planerade turnéer utan har gjort en film. Hon dansar inte mycket. Raglar mest runt som en drogad pingvin. Men en pingvin i snyggt fodral! 

Hon är bara två år yngre än jag. Undrar vad mina barn och barnbarn skulle säga om jag skulle ställa mig på en scen och åla i blanka trikåer? Nog för att jag både dansat på bord och klätt ut mig till Rosa pantern, men trikåer… hm? Jag har inte kropp för sånt. Min kropp framavlades av två personer där tycke uppstod och barn blev. Dom hade inte den minsta tanke på att skapa någon som skulle stå i strålkastarljuset iförd trådar och rassel.

Visserligen har Madonna legat i hårdträning typ hela livet men har också haft ekonomi för att justera varenda liten skrynkla, plita eller hårsäck.Hon har nog opererats fler gånger än jag fast på ett helt annat sätt. Onödigt sätt kan man tycka. Hon har väl iofs inte så många reservdelar. Det handlar väl mer om borttagning och förflyttning

Men kondis kan man inte fejka! För det har hon. Väl? När det kommer till filminspelningar så kan hon ju ha kollapsat flera gånger och behövt syrgas emellanåt. Eller en drink. Eller något pillrigt. Sånt får vi inte veta. Nu väntar jag ivrigt på den dagen när vi börjar passera 80 (om vi får vara med) och hon drar på sig sina nätstrumpor, högklackat och schakar loss så tuttinplantaten studsar runt som på ett gammalt pacmanspel.

Själv håller jag mig i gungstolen och lyssnar på någon av hennes plattor. För sjunga kan hon!

I en sal på lasarettet

Det blev ju uppehåll här ett bra tag. Under den tiden hann jag med att först (för ca 3 år sen) bryta höger höft genom att klanta mig. Två år senare bröt jag nästa. Då var det någon annan som klantade sig (tacklade mig). Och dessutom fick jag blindtarmsinflammation inkl böld. Den togs inte bort utan antibiotika återställde fanskapet.

Nu ligger jag här på nytt ett år senare så när som på en vecka med en ny blindtarmsinflammation. Men
denna gång togs den bort genom titthålsoperation. Enkel operation som går fort sas det. Hurra! Jag kan åka hem redan imorgon tänkte jag. Ha, ha, ha! Varför tänkte jag det. Jag är ju pessimist.

Åkte in vid 14. Kom upp på rummet vid 17 och man sa             ”operation i natt.”  Natten gick och nu skulle det istället ske kl 09 följande dag men icke. Sjukhuset är fullbelagt och akutoperationer kommer emellan. 

Det droppar och droppar och ingen av påsarna innehåller kaffe.

Kl 18 händer det och vid 22 är jag tillbaka på rummet. Jag får äntligen äta en macka. Skönt! Nu kan jag åka hem imorgon. Ha ha ha!

Kom tillbaka pessimist. Du har ju naturligtvis en infektion så nu blir det antibiotika intravenöst. Men imorgon kan du nog få åka hem, Sa dom. Inte jag! Jag tänker nu att jag får ligga här tills något mer går sönder eller slutar fungera. 

Sådär! Nu är pessimisten tillbaka. Ordningen återställd.

Man skulle vilja designa om dessa operatiomsskjortor. För att inte säga rockarna. Dessa hasar åt ett håll och lakanet åt ett annat. Jag ligger som i en puppa och vet knappt hur jag får ut foten. Rocken sitter tajt men ska räcka upp till en 100-kilos person. Det skulle jag vilja se! Jag är iallafall minst 25 kg ifrån. Då får man nog ta två och surra med kirurgtejp. 

Tur att man inte levde på den tiden då det skulle vara långsärk. Då hade jag fått hängas upp i en krok på morgnarna för att kunna snurras upp igen. Jag har för mig att jag hade nåt sånt som barn som låg som en korv uppe vid midjan på morgonen. Men då hade jag ändå inte fått upp den fläktfarten jag har nu. Träna säger dom. Jag tränar för fan hela nätterna. 

Nu undrar man vad blir nästa? Jag väntar svar på en biopsad ansiktsfläck. Och så har jag en infektion i högra ögat. Ålderdomen! Ålderns DOM! Man är dömd att bli gammal och trasig. Men än så länge blir jag lagad. Reservdelamänniska.

Dom frågar varje gång om jag bor ensam, om jag har hemhjälp, om jag har hjälpmedel, och jag undrar vem dom pratar med? Jag kan gå själv (om än inte så långt) jag kan träna, dansa, äta, sjunga, dricka vin, umgås och sköta ett skitstort hus med trädgård. Och jag är ju bara 38! Innerst inne. 

Hur som helst är alla här på Danderyds sjukhus fantastiska, glada och trevliga. Jag kan säkert stanna en vecka till om det skulle behövas. Men jag saknar min stickning.

Gravöl för Vinyl

Vi har haft gravöl.  Efter 32 år har radiokanalen Vinyl lagts ner. 

”Vi ska se till så att tillstånden används för radiokanaler som sänder varierat innehåll” säger Ola Vigström, jurist på Mediemyndigheten

Varierat innehåll?? Skval-kanalerna spelar ju nästan uteslutande den senaste skit- musiken. Visserligen får man ofta höra gamla låtar i nytappningar (=sämre) eftersom man tydligen har glömt hur musik ska göras. 

Men visst, man ska inte racka ner på andras val av musik. Var tid har sin. Men… om jag i fortsättningen ska behöva lyssna på Taylor Swift 😖 Håkan Hellström 😩 eller gnällmaffian: Molly Sandén, Viktor Leksell eller (må vår herre ingripa) Ingrosso. Visst, dom kan säkert sjunga (?) men INTE HEEEELA TIDEN. Är både radio och TV köpta av Wahlgren/Ingrosso? Och detta hjärtegnäll? Finns det inga glada sångare längre? 

Okej, ska det vara på detta viset så får det bli P1 eller Vinyl på webben. Jag har ju ändå mina spellistor på Spotify så jag lyssnar på det jag vill. Då slipper jag också den evinnerliga reklamen! För nu är det mer reklam än musik. 

Dock gillar jag trevliga radiopratare (några få). Och sommar i P1 kan ju leverera några guldkorn. Vad jag inte gillar (alla antecknar!) är kanaler där det ska sitta 2-5pers och prata i mun på varandra. Då föredrar jag T Y S T N A D 

Och en annan sak... varför får/ska man inte dansa längre? Jag kollade på aktiva dansbanor. Det var öken på den avdelningen. Söker man på dans i Stockholm så är det danskurser för det mesta. Men dans på lokal är tydligen förbjudet. Vill man dansa får man åka Finlandsbåt. Och det är det tydligen många som vill, för det är för det mesta knökfullt på båtarna. Nattklubb finns förstås. Där kan man säkert dansa om man står ut med musiken. Men prata kan man glömma för det tillåter inte ljudnivån.

Jag såg förresten att det fanns ett (1!) danstillfälle på ett ställe. Från kl 18.00 - 21.00!! Va? Ska jag sluta dansa klockan 21? Jag vill dansa hela natten! Det får väl bli på verandan.

Läs även andra bloggares åsikter om radiovinyl, gravöl, styrdans

Klippor vid havet

Jag har varit på semester. En hel vecka! Jag har under ett år samlat ihop mina surt förvärvade pensionspengar för att kunna hyra mig ett stort hus på Tjörn. Tanken var att eftersom jag fyller år i år igen  (3 x + 7) x 2 så ville jag ta med mina döttrar med resp. och barn för att fira. Nu är jag ju fortfarande ung (hrrmm..) ända fram till augusti, men när det ska fungera för många får man anpassa sig.

Så, vi for till Tjörn för att jag där skulle få gå, och sitta, på klippor vid havet. Som jag önskat mig tjatat om i åratal. Och vilken fantastisk vecka det blev! Solen sken ikapp med mig varenda dag. 

Utsikten från huset var slående och blåsten var av sorten halv kuling (om nån sån finns). Men solen fläskade på så det var bara skönt. För det mesta. Nere på den inbyggda gården var det lugnare men nästan för varmt. Aldrig är det lagom i lagomlandet.

Den där högen av hus ute på klipporna är Klädesholmen. Det ser ut som om husen är staplade på varandra. Och det var dom nästan, märkte vi när vi åkte dit. Jag tror att det var här dom uppfann ordet trångt. Där fanns bl.a. ett sillmuséum. Tänk va! Sillar på museum. Vi gick inte in. 

Och titta där! Där sitter kärringen på en klippa som om hon vore ditlimmad.

Tonåringarna flängde omkring på klipporna som om dom aldrig gjort annat i sitt liv. 

Och det fångades krabbor så klart. Stackars djur, men dom blev inte uppätna iaf. Vilket barnbarnen hoppades på att jag skulle göra. Jag vill nog ändå ha dom lite matigare.

Titta bara vad vackert! Där kan jag tänka mig att ha en sommarstuga. 

Eller varför inte bara ett tält. Men eftersom jag är så hemmakär så skulle jag nog ändå inte stanna så länge. 

Och skulle jag sova i tält så skulle det bli ungefär en halv natt. Fy tusan för tält!

Rönnäng, som stället hette, hade en liten hamn inklusive restaurang/bar på gåvänligt avstånd. Så trevligt ställe och vänliga människor. Dom sa hej fast dom aldrig sett oss förr. Det händer sällan här.

Nåväl, veckan gick med blixtens hastighet. Vi åt, vi drack, svettades och spelade spel. Ingen grät och alla var sams (tror jag).  Och vi promenerade och promenerade. Det var nästan så att jag behövde byta höftkulor (igen) när jag kom hem. Så nu chillar vi i värmen på hemmaplan.

Läs även andra bloggares åsikter om Tjörn, Rönnäng, Klippor

Kan själv!

Jag är inte bara kvinna. Jag är uppfinnare också. (Travesti på gammal reklam) Ibland är det ju så att jag behöver ha hjälp av den personen som innehar muskler i det här huset. Men när han inte är tillgänglig (aldrig när jag behöver hjälp) och jag har bråttom (alltid!) så får man hitta på lösningar på problemet.

Som t.ex när jag behöver transportera jord eller sten eller vad det nu är, från ena sidan av tomten till den andra. En säck jord är nämligen inget jag bär omkring på utan vidare. Visserligen har det hänt att jag gjort det, på ren envishet, men sen fått betala i form av en ryggsmocka. Efter det går man omkring som Quasimodo och förbannar sin dumhet.

Så nu har jag fixat denna skapelse. En pirra (som stod övergiven) med en korg (som stod övergiven) 
Korgen sitter med ett spännband och en kedja som kan tas bort. Undrar om man kan fästa någon sorts plog på den också till vintern?

Det började med att jag sökte på nätet efter trädgårdsvagnar. Och det finns. Men har man en massa bråte hemma, så använder man det istället. Av ren snålhet eller av att återbruk är bäst. Visserligen har vi en skottkärra och en annan större vagn, men jag behövde något mindre och smidigare. 

Så nu ska jag använda den tills dess jag blir irriterad på att den inte är så himlarnas bra som jag hoppas. Och då skrotar jag den och uppfinner något nytt. Eller ser till att musklerna alltid är hemma och tillgängliga. 

I helgen var jag och firade ett stycke barnbarn (14 år) och ett stycke svärson (otydlig ålder) i parken Rosersberg. Där intogs fika och sen spelade vi brännboll! Just det - JAG spelade brännboll. Men så mycket springande blev det inte för denna höftmodifierade kärring. Men jag tog mig runt ett par vändor. Kom på efteråt att springa/skutta inte är tillåtet. Nåja, jag höll.

Toodeloo!

Den ljusnande framtid?

Alltså, det här 🤯 14 år i skola och det här är vad som kom ut. 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/studenten-emilie-i-umea-tatuerade-klassnamnet-vill-vinna-burtraskbingot

Varför lära sig något alls förresten? Man kan ju tjäna pengar på att bli en ny Jackass. Eller så kan man vara med i Gift vid första bonde, Wahlgrens soptunna eller Fångarna på Rosenbad. Och som ett ungt snille uttryckte (fritt tolkat) ”man kan använda AI eller en robot så man behöver inte kunna”. 

Man börjar så smått inse att AI absolut kommer att ta över om detta är inställningen. Lyssna gärna på Max Tegmarks sommarprogram om riskerna och möjligheterna med den snabba utvecklingen inom AI. https://www.sverigesradio.se/avsnitt/max-tegmark-sommarpratare-2023

Inte första gången han är med här hos mig. Man kan bli mörkrädd för mindre och tänker så smått, att det ändå är tur att ens framtid är ganska begränsad. Men man oroar sig för kommande generationer. Men å andra sidan, om Putin och Trump tänker fortsätta härja, så kanske det inte blir någon framtid för någon.

Tro nu inte att jag inte gillar teknik, för det gör jag! Men jag vill helst styra själv. Även om jag skulle vilja kunna koppla på en fristående hårddisk eller en minnesbank till hjärnan ibland. 

Usch, nu måste jag gå ut och titta på sommaren för att skaka av mig denna ångest.

Toodeloo!

Tankar

Jag får för mig att skriva lite igen nu och då. Jag har så mycket som snurrar i huvudet, men när jag kommer till att börja skriva så är det som en bisvärm av tankar och dom går inte att sortera. Jag har på gamla dar insett att jag förmodligen har autism, adhd eller i värsta fall en bokstavskombination som inte finns. Kan vara NIK (nevrotisk instabil knasboll).

Det är sällan tyst i mitt huvud. De två hjärncellerna drar åt olika håll och kastar sig mellan vad ska vi äta idag till undrar hur fåglar kan höra när dom inte har öron. Likadant är det på natten. Jag drömmer drömmar som gör mig helt slut. När jag vaknar är jag tröttare än när jag la mig. Och vaknar gör jag. Flera gånger per natt och hjärnan drar igång direkt. Den ältar gammal skit blandat med dagens händelser. Och intill sussar maken som somnar så fort han lägger huvudet på kudden. Ibland mumlar han mjum mjum eller nynnar något. När han inte snarkar alltså.

Märkligt ändå hur en hjärna kan vara så aktiv som min utan att innehållet bygger upp någon sorts allmänbildning. Det är sällan något som fastnar. Mest för att det är elände, elände, olycka och politik. Kan vara resultatet av min barndom där vi läste Kalle Anka, Fantomen och farsans 50-öresdeckare tillika vildavästernböcker. Skolan var dessutom en plåga från början till slut. Det jag kan, har jag lärt mig själv genom åren, men de förbannade siffrorna är för mig för alltid en gåta. 

Mycket folk där stora diskussioner dryftas har alltid varit en plåga. Men man kan hänga med länge ändå genom att hålla sig i utkanten, nicka och le. Sen går man hem och spolar huvudet i kallvatten och lyssnar på tystnaden. Utanför alltså. Inte i huvudet!

Det är ca fyra år sedan jag skrev här. Och vem har saknat det? Men jag tänker att jag skriver för mig själv. Eftersom tiden går så oerhört fort och man ständigt undrar vart den tar vägen. Vad har hänt på dessa fyra år t.ex? Det förbannade kriget har inte lugnat sig utan eskalerat. Det är då pest och kolera att det alltid finns pengar till vapen och ammunition. Nu har ju Sveriges militära toppar kommit i sitt esse. Jag kan tänka mig att dom har ståpäls för jämnan nu efter att ha legat i malpåse så länge.

Over och ut!

Krig, sol, ångest

Tänk att vi haft corona över hela världen i två år och tänker att äntligen får man pusta ut. Återgå. Nej, men då måste ryssidioten dra igång ett krig! Och vem vet hur det ska sluta. Många lidande blir det hur som helst. Dystra dagar.

Och så börjar solen så smått titta fram och värma. Skööönt säger kroppen först och lutar sig tillbaka. Sen får den ett anfall av depression/ångest som en käftsmäll. Men vad är ångest jämfört med krig?! Jag kan ju gå och lägga mig i fosterställning och äta godis tills det går över. 

Är det ångest som Putin lider av också kanske? Ska man skicka en påse godis till honom? Med någon "god" fyllning. Man undrar i sitt stilla sinne vad ryssarna i gemen tycker om denna man. Jag tror hur som helst inte att det är många som kommer att döpas till Vladimir i nuläget.

Kan inte någon erbjuda honom en roll i någon skräckfilm. Han är mer skräckinjagande än någon annan! Då kanske han kunde få annat att tänka på. 

Övrigt:
I år tänker jag inte odla några grönsaker åt insekterna/sniglarna! Dom får ta sig till butiken och handla. Och jag sätter inga frön. Kanske jag köper en tomatplanta eller två till lilla växthuset. Och kanske, kanske jag ska ha ett par gurkplantor. Jag sa KANSKE!

I syrummet har jag svurit ihop en hel hög med kläder. Den nya symaskinen heter Viking. Och mig veterligen var vikingarna inte några som sydde. Och inte heller gjorde dom symaskiner. Vi är grymt osams. Nålar går av, trådar går av, den matar inte som den ska och den fattar inte när jag svär åt den!
Här kan man säga att snålheten bedrar visheten, men jag trodde på riktigt att den skulle räcka till. Jag skulle köpt en mer kraftfull, flerfunktionsduglig och svärtålig maskin. 

Läs även andra bloggares åsikter om krig, putin, skräckfilm

Despot-idiot och annat svammel

Jaha, så har då det förbannade ägghuvudet där borta i Ryssland dragit igång ett krig. Makt. Makt. Makt. Han är en sann patrIDiot. Jag lider med Ukraina. Inget gott kan komma ur detta. 

Vintern fortgår med evig blåst. Det är omväxlande vitt och blött. Jag och katten lider de dagar det blir snö och kallt. Han lider mest. Han kan ju inte ens trösta sig med kaffe. Det går åt mängder nu. Verkmästaren i magen har åkt på semester på obestämd tid.
Och så känner jag mig trött hela tiden. Jag är nästan säker på att jag var en björn i mitt förra liv. En del av mig vill bara gå i ide och sova. Jag tror dock inte att jag skulle ha uppskattat att föda ungar i en grotta. 

Det pågår melodifestival. Jag spelar in och snabbspolar för snabbtitt. Det är det enda sättet man står ut. Jag vill ju ändå höra om det är något bra. Det är det inte.

Sen har jag hört att det har varit OS. Jag har nog inte sett mer än en minut av det. Och den minuten berodde förmodligen på att jag gick förbi tv:n där Husbonden satt. Nog för att jag kan se skidåkning och liknande om jag inte har annat för mig. Men det har jag.

Just nu är jag inne i en syperiod. Det blir tröjor på löpande band. Och någon klänning. Och något barnplagg. Och lite annat. Hon skulle se mig nu - syslöjdstanten. Hon som tyckte att jag inte kunde något och gav mig det lägsta betyget. Pilutta dig kärringjävel!

På streaming har jag nyligen sett Beck:s sista (senaste) fall. Jag skulle kunna dryfta mig till att säga att det var ett av dom bästa avsnitten! Riktigt bra skådespeleri. Skådespelare är ju nästan ett sällsynt släkte nu för tiden. Det ska ju vara dokusåpor. Billigt skit med "vanligt" folk. Sen kan man ju undra hur vanlig man är när man vill hålla sig framför kameran när man raggar på en bonde, hugger sig i benet med en yxa eller umgås med en programledare som "beter sig otrevligt". 

Beck, förresten - han ska väl dö snart? Han har ju försökt ett par gånger. Vad kommer sen? Blir det "Unge kommissarie Beck" som med kommissarie Morse? Ja, varför inte?! Unge-Morse-serien heter ju egentligen "Endeavour" som är Morse's förnamn. Så Beckserien får väl heta "Martin" då. 

Nu ska jag gå och göra en voododocka som liknar rysslands despot. Vet inte om det fungerar utan hårstrån men man kan väl försöka.