måndag 4 januari 2021

På andra sidan nyåret

Domedag, Apocalyps, Ragnarök osv.... Var är männen med skylten "jordens undergång är nära"?  Det är dags nu. För att vaccinera sig. Det är lika bra att hänga med. Bort med skiten nu! Innan det kommer nåt nytt.

Idag har jag avslutat julen med att plocka undan pynt. Den blev varken långvarig eller intensiv denna gång. Men väldigt mysig då vi hade brasa utomhus. Det får bli en tradition. 

Och nyåret blev lugnt med endast två vänner. Vi drack champagne och eldade tomtebloss vid 12-slaget. Maten var supergod även om kockarna var besvikna när pommes duchessen blev pommes adésif. Vi hade till och med Coronasäker dumstrut. 

Jag gav ett nyårslöfte; att jag ska äta bättre, röra mig mer och bry mig om mig själv lite bättre! Alltså att göra sånt som JAG vill. 

De två första är lätta att åstadkomma med tanke på alla skinksmörgåstuggande soffstunder. (Iaf i starten) Det sista kan bli svårare. Jag är inte en sån som ser om mig själv. Jag är oftast nöjd som det är och låter andra bestämma det mesta. Men jag bor ju med en annan velpotta som har svårare än mig att bestämma, så då blir jag tvungen. Med detta vill jag säga att nu du gubbe, ska vi gå på symässor och fotoutställningar. Ha, ha... jag får antagligen gå själv. 

Apropå röra sig så tog jag en skogspromenad idag. Mest för att mata räven. Ja, så snäll är jag även om den tar mina hönor. Vi har räv uppe i ett stort stenröse i skogen och där la jag ut skinksvål, fett och gammal risgrynsgröt. Och lite fruktkaka till dessert också. Trerätters kan man säga. Om inte räven äter så finns det fler djur i skogen. Bättre än att slänga i soporna.

Jag har tittat på "Så mycket bättre" i efterskott. Alltså den där Benjamin och hans kärleksbekymmer!? Det är ju synd om gossen. Att behöva berätta och sjunga för hela världen om och om igen om den förlorade kärleken. Herregud, han är ju bara typ tolvochetthalvt! Men sjunga/spela kan han! Även om jag inte alltid gillar hans musikval. 

Renoveringen fortgår men det är ingen lek med alla dessa avloppsrör, elkablar och annat. Men herr T jobbar vidare, viss om att det en dag kommer att ligga ett sjölejon och frusta i badkaret. 

Ta hand om er!


söndag 20 december 2020

Fettbildning - den enda bildning som jag har

 Jag har utvecklat en ny hobby nu under pandemin. Eller... nygammal kan man säga. Jag äter! 

Vid ungefär var fjärde tugga funderar jag på hur jag ska gå ner i vikt. Äta rätt, äta på rätt tid, äta mindre, röra sig mer osv. Jag blir hungrig bara jag tänker på det.

Varför bryr jag mig ens? Jo, för att jag inte gillar när magen är i vägen. Kalla det bilringar eller volanger - spelar ingen roll. Det är lika obekvämt! För det är ju inte vidare fördelning på fettdepåerna. Dom liksom klumpar ihop sig på ett eller ett par ställen. Tack och lov för mjukiskläder! 

Julen är här sjung hopp faralla. Nu ska vi sitta i karantän och kolla på.... REPRISER! Fast det heter ju inte det. Det heter antingen nypremiär eller så heter det tradition. 

Jag undrar lite om alla inblandade i TV-sändningarna har corona. För det måste ju finnas en uppsjö av filmer och serier som aldrig spelas. Men det har väl något med rättigheter och pengar att göra antar jag.

Vi får gå tillbaka i tiden. Spela fia med knuff, svälta räv eller något annat roligt. Umgås helt enkelt. Fast inte fler än 8! Eller är det 5 nu? Snart får man inte vara med någon annan än sig själv. Blir jobbigt. Jag och herr T får turas om att vistas i huset. Eller använda varsin våning. Tjing för nedre i så fall för där finns toalett. Men det blir verkligen tråkigt om man ska spela fia med knuff med sig själv.

Men det finns faktiskt ganska många människor som ensamma för jämnan. Och som inte vill vara det. Dom är det synd om. Särskilt nu i juletid. Sitter ensamma i en lägenhet och har inget annat än TV:n. 

Jag och gubbe har ju ändå varandra. Vi får stå ut med oss. Och det gör vi!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 10 december 2020

Julbyk och julbak

Jul! Hoppfarallanla.

Lutfisk och gröt, skinka så söt. Glögg så stark och gran med bark.

När jag var barn. Det var inte nyss. Så bodde jag i ett skolhus. Stortvagning såsom badkarsbad tog man nere i källaren. Man gick ut, tog några steg och så ner i en stenkällare. Badrum var inte uppfunnet i det huset på den tiden. Betongväggar och glödlampa i taket var grejen. 

Typisk pannmur


I denna källare fanns även en pannmur. Dåtidens tvättmaskin. Eller.. maskin fick man vara själv, pannmuren eldade upp vattnet. Om man råkade hamna i badkaret samtidigt som mamma kokade tvätt i pannmuren så kunde det bli dimma. Då satt man i karet som om det vore en båt på oceanen. Endast mistluren saknades. Om man nu inte blev rädd och skrek på mamma. Vilket inte hjälpte ett dugg eftersom det inte hördes upp från avgrunden. Man kunde ha drunknat osedd.

I skolhuset bodde en till familj. Kvinnan/mamman vid namn Gun var skolkökslärarinna. Till julen - för det var ju det jag var inne på nu - så brukade hon lägga lutfisk i blöt. I källaren. Där vi badade! Där låg den och stank i 6 veckor. Jag minns inte hur mamma gjorde med tvätten under denna tid, men vi gick väl omkring och luktade lutfisk allihop.

Det var inte bättre förr!

Apropå bad så renoveras det badrum här hemma. Jag gör ju inte så särskilt mycket mer än hejar på. Herr T däremot sliter och river. 

Det ska bli lite större och nytt efter 30 år! Men till hjälp har han i alla fall katten Gösta. Han är aldrig långt borta när något ska göras. Fast han har hållit sig undan när "pappa" har slitit loss golvskivorna. Han förbannade sin noggrannhet för det var ett helvete att få loss tydligen. 

Och nu ska det bestämmas toa, badkar, blandare och - värst av allt - kakel! Varför finns det så mycket att välja på? Och varför är det så mycket grått? Jag vill ha brunt. 

Lite åt det här hållet. Fast inte bara. Det ska vara beige också. Och så blir det ju vitt porslin förstås. Där ska jag sedan ligga i badet med tända ljus, ett glas vin och en god bok! Fast inte hela tiden.


Idag har jag bakat pepparkakor med hemgjord deg. Jag är själv förvånad. Dom blev möra och bra. Sen fick jag ett ryck och började göra kristyr. Alltså... varför gör jag sånt? Jag tycker ju aldrig att det blir bra/snyggt. Men barnen kanske gillar det i alla fall. Särskilt när jag skrivit orden "får" och "ko" på grisarna. Fula men roliga är mitt måtto. Jag kommer aldrig att vara med i "hela sverige bakar". 

torsdag 1 oktober 2020

Svamphelg och look-a-like

Oktober...

I helgen som var åkte vi på den årliga svampsammankomsten. Goda vänner, god mat och dryck och svampplockling. Men svamparna lyste tyvärr med sin frånvaro och spöregnet var som en evighetsdusch. Två av tre är ändå inte illa. 

Förutom vi åtta glada (jodå), pigga (nja...) människor i våra bästa år (hm...) så var det med två hundar. Dessa två var oerhört pigga! Det var ett himla torkande av dessa lurvtussar efter de korta kiss- och bajspromenaderna. Men värst var när husse/matte skulle bestämma vem som skulle göra avföringsrundan. Varje gång sände jag en tanke till min katt.

BAMSE - minst utanpå, störst inuti!
LILY - Mattes/Husses beeeebis!

Nu har jag pysslat med att lägga in look-a-like på denna sida. Det hade jag tidigare på min blogg som nu är död och begraven. Men jag tycker att det är kul det där med likheter, så jag försöker få till det här. 
Vill ni gå till den sidan så trycker ni HÄR eller så går ni bara högst upp, och klickar på texten LOOK-A-LIKE på den gröna linjen.
Om ni vill se vad jag tycker alltså. Tittar ni inte så lägger jag upp ändå. Ni kanske hellre tar en mintkaka eller rensar ett avlopp. Vad vet jag?

återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

måndag 7 september 2020

Å så går livet vidare...

Vad hände med sommaren? Den var för het, den var för kall och så för het igen. Aldrig är det lagom. Men just idag var det lagom! Lite kylig men solig höst. Så perfekt som det kan bli. Det finns dock en nackdel med hösten. Den följs av svensk vinter. 

Tänk om coronahelvetet håller i sig mycket längre. Vad gör vi då hela vintern? Ingen bio, ingen restaurang, inget hotell, inga möten. Ha, ha... som om jag varit på bio på senare år. Nej, man får väl dra på någon gasmask och silikonhandskar och ge sig ut i folkvimlet. Ingen risk för vare sig igenkänning eller hångel. Oerhört svårt att ta en öl också!

, man får ta sig i kragen och sätta fart på symaskinerna. Dom (och jag) har vilat tillräckligt nu. Men det är då fan vad det ska ta emot innan jag kommer igång. Men när jag väl gör det, så syr jag typ dygnet runt.  Herr T får väl hålla sig i garaget med bil och mopeder.

Hönsflocken har utökats med en hittehöna. En liten stackare sprang på vägen och lämnades in hos dotter. Det var en väldigt ung höna (tupp) vid upphittandet. Så den har fortfarande fullt sjå att hitta sin plats i hierarkin. Alla vill ju vara högsta hönset. Det ordnar nog till sig, men snälla är dom inte! Man skulle kunna säga att snäll är ett ord en höna inte begriper.

I trädgården har hösten verkligen hälsat på. Inte mycket som blommar. Gurkorna är slut och de sista tomaterna kämpar med att bli klara. Jag tycker att det är lite tråkigt att man håller på och sliter med dessa plantor för att slutligen få ett gäng tomater som man inte hinner äta upp. Dessutom så jäkla sent på året så jag hinner ledsna. Eller en massa gröna som man måste hitta på att göra något med för att inte kasta. Smakade grön ketchup hos svärdotter i helgen. Så därför gjorde jag sån idag. Den blev BÄRFISGRÖN!

Smakade så där. Men den går säkert att hälla på någon korv eller ner i någon gryta. Välkomna på middag! Ha, ha. Sen tog jag rätt på de få äpplen vi fick i år. De flesta fick för sig att dimpa ner innan de var klara. Jäkla ofog! Men några har jag nu gjort äppelkompott på till vinterns kakor eller annat.

Så det så!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 18 augusti 2020

Munskyddsmaffian och andra höns

 Jag vet inte om jag törs säga det, men jag börjar bli lite irriterad på munskyddsmaffian! Dessa består av vissa kvinnor (naturligtvis iförda munskydd) som högt och tydligt talar om för folk om man kommer för nära. För... inte kan man tänka sig att M-maffian skulle kunna tänka sig att akta på sig själva. Nej, de lutar sig gärna lite närmare, för att påpeka att man är för nära.
Jag håller absolut avstånd! Väntar snällt och tar en annan väg. Men dessa maffiosor verkar vara ute för att få någon att gnälla på. Det är väl lika bra att man börjar handla via nätet kanske. Men jag undrar varför inte dessa personer gör just det.

Vi har fått ägg! Flera stycken. Äntligen! Sen räven var här och slukade två hönor, så har de tre kvarvarande värpvägrat. Psykisk äggstanning antagligen. Så nu har vi skaffat tre nya fräscha hönor.

Dom var unga när dom kom, så dom har inte börjat värpa förrän nu. Modiga Mona, Fröken Fjäder och Halta Hulda (som var halt när hon kom) Halta Hulda var den första som började lägga ägg.

Och så tror dom att jag är deras mamma. Nog för att man varit hönsmamma förr, men dessa tre går efter mig hela tiden, om jag inte stänger in dom. Följer gärna med in till och med. Vilket jag inte tycker är en bra idé. 

Gammelhönan Venus vill inte gärna vara med. Hon ligger och ruvar mest hela tiden. Utan ägg! Man får bära ut henne. Nu är hon så stor och tjock också, så om man gjorde hönsragu på henne så skulle det räcka till tjugo pers. Men vem vill äta en seg värphöna? 

Värstingkatten är sur. Han ruvar också. På hämnd. Han blev pickad på nosen av Halta Hulda när han kom för nära. Höjden av förolämpning för husets försvarare nr 1.

I helgen äter vi kräftor!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 30 juli 2020

Ilska och ångest i valnöten

Jag tror jag har hamnat i någon sorts ångestsvacka. Just nu är det nog semesterångest. Sen infinner sig mörkerångest och därefter vinterångest. Så där håller det på lite året runt, förutom en och annan ljusglimt då och då när dimman lättar. Det var väl en riktig tjoflöjtinledning på ett inlägg va? Man ser framför sig hur ni lägger upp fötterna, tar en fika och läser vidare.

Har märkt att ju äldre jag blir, ju argare blir jag. Och mer irriterad. Det känns som att allt jag gör stöter på patrull hela tiden. Motigt var ordet. Om jag bara inte hade så förbannat bråttom hela tiden. Det känns som att jag vill bli färdig och aldrig blir det. Och om jag nu skulle bli det. Vad tänkte jag göra då? Pilla mig i naveln. Stirra ut mot vidderna? Börja knyppla? 

Jag blir mest irriterad på mig själv. Att jag inte bara kan vara. Fånga dagen bla, bla, bla. Det är väl mina två hjärnceller som drar åt olika håll kan jag tro. Gör jag en sak så tänker jag på något annat. Jag kallar det huvudstress. Men det där med att bli argare är ändå bra. Förr grät jag. Kände mig ofta överkörd.Har vänt mig ut och in för att anpassa mig för andra. Duktig flicka!  För rädd för att säga ifrån. Illamående när jag väl gjort det. Det sliter ju bara på en själv och ingen tackar en för det. För det mesta är det väl ingen som märker hur man anstränger sig, utan de kanske tror att jag har världens mest pillade navel.

Det finns inte mycket jag ångrar i mitt liv. Jag är en eftertänksam person och kastar mig inte hals över huvud in i saker. Spontanitet är ett ord jag aldrig använder. Men något jag kan ångra är att jag inte bad fler dra åt Häcklefjäll!

Detta uttryck - Häcklefjäll - kommer sig tydligen av vulkanen Hekla på Island. Inte direkt snällt att önska sina antagonister dit. Vad har Islänningarna gjort för ont? Nej, bättre då att önska folk åt ett betydligt varmare ställe väldigt långt... ner.

Apropå hjärnceller....


Ni ser de där pusselbitarna som är ute och flyger. Dom hittar liksom inte in och tillbaka. Undra på det. Jag är ganska dålig på pussel.

Nu börjar makens semester dra sig mot sina sista dagar. Så nu blir det nog bättre väder. Men jag tycker det har varit bra. Ömsom sol, ömsom regn. Och inte ett enda bär eller en enda svamp har jag plockat. Känns bra att jag inte tvingat mig själv till det i alla fall.

Solsken till er alla! Hoppas ni njuter i regnet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 6 juli 2020

Räv och segel

Nu är det sorg i hönshuset. Räven passade på igår i regnet att sno två hönor. Gammelhönan klarade sig för tredje gången. Men när jag hittade henne satt hon som paralyserad på en pinne. En flaxade ut på ängen och klarade sig, och en - som är en surhöna - klarade sig, eftersom hon inte går ur sitt rede.

I fredags var vi ute - flera grannar - och försökte skrämma räven. Ungarna börjar bli stora och kliver orädda in på tomter och verandor. En var på väg in hos en granne. Hennes kommentar var: ”snart ligger dom i soffan och äter chips.” Men något verkar vara fel på mammaräven. Hon står ovanför våra hus på kvällarna och skriker som ett ilsket barn.

Jag vill ju inte döda rävar men just denna har skadat två katter. Dock inte Gösta. Än! (sa pessimisten) Vi får hoppas att dom (kommunen) kan flytta räven istället, men det är väl för mycket att hoppas på.


Valrossen svettas inte längre. Sommarhettan försvann och blev utbytt mot något blåsigt, grått och regnigt. Två av tre är okej, men inte blåsten. Nu vet jag varför jag aldrig gillade att segla. Segelbåtar funkar sällan bra utan vind. 

Det var i mitt förra liv. Dåvarande maken var en van seglare som tog med detta skogstroll ut på ett 20 m långt och smalt vidunder. Man sitter sällan rakt i en segelbåt och när det lutade som mest rann vattnet in i ruffen. När det blåste hårt var det hemskt! 
Men den hade det vackra namnet ”Nattfnys”. Det var det enda jag gillade med den båten. Få var de gånger man kunde glida fram i lagom vind. Fast att sova i båt kan jag fortfarande sakna. Klucketikluck. Sen blev det en motorbåt, men det är en annan historia.

Håll avstånd!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 3 juli 2020

Fånga dagen och kanske en räv

Nu är det slut på friden. Herr T går på semester! Nu ska han gå omkring här och sucka när jag kör dammsugaren, tjata om öl och kräva både lunch och middag.
Nääää, skoja bara! Vi ska köra dammsugaren tillsammans hand i hand. När vi ledsnat på det, ska vi ta en öl på trappen med katten. Sen beställer vi pizza. Japp! Så får det bli. Hemester! Sen blinkar man tre gånger så är det senhöst. Vill man fånga dagen får man vara fan så snabb.

Fröknarna Fluff vankar runt och fångar både dag och smådjur. Alla fyra. Den femte surar i redet och nu har jag gett upp på att bära ut henne. Hon blir så illa behandlad av dom andra, så det är lika bra att hon får ligga kvar. När solen ligger på vill dom gärna ligga och gona sig mot glashuset.
Sen har vi "Gnisslorna" (tre undulater) som underhåller på glasverandan. Också dessa är sommargäster. 
När vädret tillåter får Gnisslorna vara ute på grönbete. Fåglarna tillhör 2 barnbarn och dom heter Gill, Meg och Melon (uttalas Mellon) Vilken som är vilken har jag ingen aning om. Jag kallar dom gemensamt för Tjitteri Tjatt. 
Gösta är mycket fundersam på varför maten är instängd! Snålvattnet rinner i mungiporna. 

Igår kväll hade vi en räv smygandes runt huset. Jag rusade mot fönstret och bankade och den försvann upp i skogen. Då var ju hönsen redan instängda men man vet ju aldrig. Det är inte "vår" räv Ronja, utan en smalare - och kanske hungrigare - variant. Den har enligt grannarna även gett sig på två katter. 
Gösta däremot är hel ännu. Grannen såg honom jaga en räv tidigare. För Gösta är bara en katt utanpå. Inuti är han en tiger. 
TYPISK TIGER

Men även tigrar kan ju möta sin överman. En hungrig räv är en farlig räv. Men hur farlig den än är så vill jag ju inte att den ska avlivas. För i vår herres hage ska ju alla sorts kreatur få plats.

Glad fredag!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 28 juni 2020

30 grader i juni

Jag hasar runt i sängen som en valross, letandes efter en osvettig och något svalare fläck. Som tur är har inte kattkompisen Gösta varit inne på nätterna i denna värme och jag får ha fotänden för mig själv. Valross kanske inte är en bra liknelse med tanke på att dom lever i Arktiska havet där det inte blir högre temperatur än -10 grader i juli. Fast med tanke på den klimatkatastrof som vi går emot, så svettas dom nog snart.
Det typiskt svenska (?) ordet LAGOM tycker jag att vi kan ta bort. Det är aldrig lagom! Eller så är det så att vi svenskar, som oftast knyter näven i fickan, måste få utlopp genom att gnälla. Antingen på värme eller på kyla.

Men jag lovar! Jag gnäller inte, för jag minns den långa mörka kalla årstiden. Den tid då jag egentligen inte lider så mycket av kyla som av mörker. Ju äldre jag blir, ju mer tycker jag illa om mörker. Känns inte helt okej med tanke på den eviga vilan.
(Egen notering: skriv in i vita arkivet att jag ska begravas med ficklampa och mängder med batterier! Fast efter kremering ser man väl inte skillnad på ljus och mörker.)
Men något som verkligen irriterar mig är den eviga blåsten. Här hos oss blåser det alltid - UTOM - när det är 30 grader! Fast som en granne sa: "det är kanske för att det inte blåser som det är så varmt". Fan vet!

Och när det är varmt så ska man dricka mycket. Därför köpte jag en ny dryck när jag handlade sist. ZERoh! heter den med smak av ananas. Det gillar jag ju. Spädes 1 på 9. 
Utlovar "refreshing taste". Förväntasfull fixar man en balja....
...men inser efter ett glas, att detta kommer jag aldrig att dricka mer! Det är så otroligt mycket aspartam i den så att det liksom "hirrar" i munnen efteråt. Jag vet! Det finns inget sånt ord. Men det passar in ändå. 
Alltså, jag har inget emot aspartam generellt, men det får väl vara någon måtta! Så nu har denna dryck förvandlats till MYRMEDEL! 
Man ska inte döda insekter i onödan men när det börjar krylla av svartmyror ända in i köket, så får jag nog. Då matar man dom med aspartam och då dör dom. Eller, vi kan säga - för känsliga människor - att dom går över regnbågsbron i samlad tropp och blir flygmyror allihop.

Bra att man kan hitta en användning ändå istället för att hälla ut. 

Ikväll ska det regna.

fredag 15 maj 2020

Happy José på er allihop!

Nu över till något lite roligare. Detta handlar om ett blogginlägg jag gjorde 2008 om en liten trudelutt. Den genererade en del kommentarer, funderingar och frågor genom åren.

Den 20:e december 2008 skrev jag på denna blogg:

Jag vaknar ibland och har en melodi i huvudet. Var kommer de ifrån? Idag är det konstigare än vanligt. En underlig slagdänga från då jag var barn/ung. Jag har dessutom inte hört den på hundra år vilket gör det ändå konstigare. Låten har den mest bisarra refräng och den går så här: "Tjing, tjing, tjing obapalobaloba, tjing, tjing, tjing, obapalo. Tjing, tjing, tjing, obapalobaloba, tjing, tjing, tjing". Om tjing stavas så vet jag inte men det låter så. Övrig text har jag inte en susning om. Sökte förresten på tjing-låten. Gissa hur många träffar? Noll! Men den kanske heter något annat. Kanske "Sara-Kajsa dansar bugg".

Sen kom kommentarerna. Notera datumen.

08-12-20 Stella:
Damm taramm tararararar RAMM..kan ja  ;)

08-12-21 Anonym:
Tack så VÄLDIGT mycket! Nu kommer jag också att gå och gnola på denna vansinniga låt hela julhelgen!!! Grrr!
Kunde du inte valt en annan?
Kände igen den tack vare din fina sångröst! Eller ja, jag vet ju inte titeln förstås, men jag kan melodin så nu går jag här och hummar...: "Tjing, tjing, opabalo, Tjing, tjing, opabalo, Tjing, tjing, opabalo - opabalo, my darling.
Sen krockar en engelsk variant med en svensk. I den svenska är det nåt med "såg en elefant" och nåt med en tant och det utspelade sig i trägårn, och det är alldeles sant"..(rimmar på tant) "ja det är nästan sanning..."
Hette hon inte Victoria nånting, som sjöng? Ja det är jag ju inte säker på förstås.

12-10-21 Niclas:
Jag sjöng dessa rader för min dotter idag och skulle googla fram låten men det enda resultat som kom fram var dina skrivna rader. Vet att första textraden går så här: första gången som jag for till Spanien, träffa jag José. Vi brukade sjunga denna på musiklektionerna i högstadiet. Konstigt att man inte kan hitta nåt.
12-10-21 Jag svarar Niclas:
Jag vet inte om vi menar samma låt, men det kan väl knappast finnas fler av samma sort :) Den jag menar har jag aldrig hört med svensk text. Däremot kan jag numera berätta att låten heter Happy Jose (finns på tuben). Detta vet jag numera tack vare en Marie som skickade ett mail till mig. 
12-10-21 Anonym:
Jodå det är den melodin som vi sjöng med svensk text. Men det går icke att hitta något på google om en svensk version av låten. Däremot har jag läst på ett antal sidor att Flamingokvintetten har gjort en cover av låten. Men jag hittar inget på spotify t ex.    Sökandet fortsätter och mystiken tätnar ;)
12-10-21 Jag svarar Anonym:
Nu har du fått mig att leta som en jävla galning också ;)Någon hade ju skrivit om Flamingokvintetten men dom har ju tydligen även sjungit in en låt som heter chin chin som inte alls är samma låt. Besvärligt detta :)
13-02-18 Anonym:
Ja jädrar i havet. Finns det fler människor som letar efter denna låt. Finns ingenstans att finna den på nätet. MYSKO. Var väl populär på 60 eller 70 talet.....länge sedan sist den hördes.
Har för mig att den spelades ihop med den siste mohikanen o dom låtarna.H J Ä L P :-)

14-09-09 Matsjona:
Hasse Burman har skrivit svensk text, finns på tuben , sök på Hasse Burman Ching-Ching- heter i original Happy Jose´_ kul svensk text " När jag förra året var i Spanien, träffa jag Jose som sedan blev min bäste vän....tänkte sjunga den med mina PRO-vänner på tisdag

15-02-14 Anonym:
ÄNTLIGEN.....som jag har letat...Trodde det stavades tjing tjing tjing obapadobadoba tjing tjing tjing obapado.
Var så liten när jag hörde den så får väl skylla på det. :-)
Men som sagt....letat som bara den och ingen, INGEN har hört talats om den.
Började faktiskt gå mig på nerverna och psyket :-) av att inte hitta den :-)

15-09-17 Anonym:
Hejsan!
Jag tror att det var några som för väääldigt längesedan åkte runt på dagis och spelade och sjung "tjing, tjing, våran spårvagn den ska åka........man kommer till Kina, Amerika och Sovjet och dansar. Tror de hette Flyg med oss i kaross???    Letar själv som en galning. Måste ha denna låt!!

15-11-05 Thomas:
Du kan höra låten på Curt Hagers som spelar den

20-03-17 Anonym:
https://www.youtube.com/watch?v=4OQGDd9M2h4
Och där kom den! Fast på svenska då. Med Hasse Burman. Men när man väl får veta rätta raderna och rätta namnet så blir det ju genast lättare. Men det tog 11,5 år innan vi kom dit!

Men den jag menade var ju den här:
Det kan ju möjligen vara så att dessa trudelutter inte fanns på youtube då, när vi letade.

Och lite på kul då så har ni även Chin Chin med Flamingokvintetten, men som alltså är en HELT annan låt!


Ja så där kul kan man ha om man gräver fram en gammal låt som trasslat in sig i hjärnbarken.
Ching ching på er och trevlig helg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 14 maj 2020

Covid, Ronja och Troll

Hörni.... vad segt det är. Jag försöker att inte tänka för mycket på hur vi har det nu, för då blir jag rädd. Ibland när jag vaknar på morgonen är min första tanke att det är en dröm. En mardröm. Och det är det ju, men en verklig sådan.
Det som skrämmer mig mest är ifall det kommer tillbaka. Kanske i ännu starkare form. Eller att vaccinet - när det nu kommer - kanske gör folk sjuka. Och det var som om jag kände att något var på gång. Jag tänkte - innan Covid 19 - att vi har det alldeles för bra. Något kommer att hända. Nu är ju inte jag varken orakel eller sanndrömmare men jag är en orolig jävel!

Och man saknar sina nära. Jag längtar efter KRAMAR! Tur att jag har en gubbe att krama i alla fall. Det brukar jag trösta mig med. Tänka på att det finns många som sitter helt ensamma. Och som inte ens gillar ensamhet. Vilket mörker! Själv anser jag ensamhet är underskattat.
Och så har jag ju värstingkatten! Vi får inte glömma Gösta. Min söta lurvtuss. Min motsträviga gosboll. Min mattiggare.

Vi har även en ny kompis här. Räven; som jag döpt till Ronja. Hon är otroligt orädd. Man kan stå vid staketet och prata med henne. Inte så att hon svarar, men hon tittar på en. Hon vill förmodligen att jag ska ge henne något att äta, men det vore inte så smart med tanke på att vi ska ha hönsen här igen.
Hon ser till att mata sina små (som jag antar att hon har) för det fångas vattensork dagarna i enda. Det går alldeles utmärkt! För annars tar Gösta dem och släpar in. Och han äter dem ju inte ens. De är inte gulliga när de hasar sig flåsande framåt på köksgolvet, stinkandes av gyttja. *burr* Bättre då att räven får mat.
Vi bor ju i skogen och då måste ju människor och djur samsas. Fast jag är lite grann ovillig att samsas med fästingarna. Och MYGGEN! På det viset får man gilla den låga temperaturen som råder.

Men jag vill ju ha värme nu. Hela glasverandan är full med plantor som skriker att de vill ut i glashus och växthus. Nästa år ska jag inte sätta mina frön så tidigt. Fast det har jag nog glömt då.
Och eftersom jag hört att när värmen väl kommer så kommer den att bränna upp oss i år! Därför har jag redan nu köpt solskydd att hänga upp. Lite motsägelsefullt kan man tycka. Vänta på solen och sen sätta upp solskydd. Men solar - se, det gör jag inte!

Jag vill ju helst att det ska vara lagom. LAGOM! Vem fan har hittat på det ordet? Det finns väl ingenting som är lagom!? Särskilt är det inte lagom med nättroll som florerar nu. Det märks att folk har svårt att få utlopp för sin instängdhet. Och det vore ytterst bra om alla dessa tyckare (som för det mesta är otrevliga besserschmitz (jo, det heter så)) kunde HÅLLA SKRIFT! (Det är alltså motsvarigheten till att hålla käft fast i skrivform)
Det kan vara ett oskyldigt inlägg om en strumpa, som sen kan eskalera i en ordväxling som aldrig tar slut bara för att ingen kan ge sig. Så det gäller att välja sina ord, annars kan man ha dem efter sig. Man känner ofta igen dom på att de är usla på att stava!
Nu - dags för kaffe!
HÅLL AVSTÅND! 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 19 april 2020

Släpfötter, förpackning och sånt

Hej å hå! Nästan en månad senare... och pandemin fortsätter.

Isolering i sig är inget jag har svårt för. Jag är inte bara med i pessimistföreningen. Jag är även med i introvertklubben. Vi som endast behöver en katt för att överleva. Typ. (Även om jag saknar några för mig närstående figurer typ barn, vänner å så där).
Men man måste ju nu och då handla sig lite mat. Om inte annat så till katten! Nu har ju herr T skött handlingen på sista tiden då jag nyst och snorat. Kan ju vara allergi. Kan vara covid-19. Vem vet?

Idag trotsade vi allt och gav oss ut till ett företag med sladdar, brädor, växter och allt möjligt. Där var vi inte ensamma. Folk går omkring som om inget hänt. Mycket märkligt.
Sen åkte vi - hör och häpna - till Ikea! Dit jag knappt tar mig i pandemifria fall. Men nu var vi ändå ute och for och jag skulle inhandla ett par pallar jag sett. Där var det inte heller folktomt. Nej, det var släpfötter-fyra-i-bredd som vanligt. Vi rusade igenom - så gott det gick - slet åt oss pallarna och drog därifrån.


Funderar på att skaffa en mask. Som den här till höger. Om inte annat så lär folk flytta på sig. Den är i papper så den är inte så effektiv för övrigt.

Inte ens i skogen får man vara ifred förresten. För nu har vår lokala orienteringsklubb gjort en karta över (bl.a.) "vår" skog, där gemene man kan springa runt och jaga bokstäver (tror jag det var). Så klart det. Nu när jag varit ute och gjort banor åt mig själv! Hoppas de blir förvirrade av alla mina färgglada snören. Ha, ha!

Och nu... över till något helt annat. Varför görs förpackningar och kartonger så mycket större än det behövs? Ibland när jag hämtat paket på posten (läs affären där ingen har tid!) så kliar jag mig i huvudet och funderar på om jag köpt en simbassäng eller liknande. På grund av storleken på kartongen alltså. När man kommer hem gräver man ut en liten sak man har köpt bland 87 st stora ihopskrynklade pappersark. Suck!


Likadant här: Köpte bakpulver. Burken var fylld till hälften!! Ja, nu var den ju ekologisk, så de kanske tänker att ingen kommer att köpa till det dyra priset om burken är för liten.
Löjligt var ordet! Nu hade den förmodligen inte inköpts i vanliga fall men just vid den här tiden var det länsat på både bakpulver och jäst.
Mjöl skulle jag köpa häromdagen. Jo hejsan vad slut det var! Vad är det som händer? Håller folk på och blir bagare allihop eller går jästen åt till annat? I så fall kan jag berätta att ni behöver inte hålla på med hemkört, för det har systemet. Hemkörning alltså!


Och så en liten sak till:
De som skriver i tidningar - behöver de varken lära sig stava eller använda ord som finns? Läste häromdagen att en man dödats på grund av knivskärning. Du-min-skapare!!! Men det blir kanske ett ord snart eftersom det används både av Aftonbladet, Expressen och Svt.
Eller har jag missat något? I så fall säger jag upp mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 25 mars 2020

Blasfemi, Covid och Microplast

Vaknar en morgon och får ett ord i huvudet: Blasfemi.
Minns inte vad jag drömt. Bara detta ord. Vad är det för något? Jag känner igen det men från vad? Googlar till morgonkaffet och läser:  
blasfemi, innebär att en person genom ord eller handlingar kränker något som anses heligtI första hand brukar det handla om att uttrycka sig nedvärderande om någon religions Gud
Ja, just det ja. Så var det. Ja, det är nog jag. Säger "herre gud" och "jisses" när jag inte svär rakt ut. Jag är med andra ord en helt förtappad människa. Men å andra sidan så vet jag att det finns människor som talar väl, aldrig svär, säger sig vara religiösa men ändå beter sig som svin.

Nåja, nu ska vi prata om Covid-19. Har ni hört talas om det? Satt igår och lyssnade på den stackars mannen Anders Tegnell. Statsepidemiolog är han. Idag undrar jag om han inte ångrar sitt val av yrke.
Jag undrar också hur dessa reportrar på TV är funtade som ställer samma frågor om och om igen. Och får samma svar. Men det är klart - nu har det ju frågats i timmatal varje dag vilket gör att frågorna tar slut. Då tar man om. Men det är ju så TV är i helhet - repris på repris.

Själv blir jag sjuk av att lyssna. Det är som när någon kräks. Man blir genast magsjuk. Så jag håller mig inne i mitt syrum. Klappar katten. Dricker kaffe.
Same, same fast man har på något underligt vis plötsligt en längtan att gå ut. Bara för att man ska undvika det. Märkligt. Men i skogen kan jag gå utan vidare.
Det som bekymrar mig är att jag inte kan träffa mina små odjur - barnbarnen. Det SKA man ju undvika. Visst, man kan ses ute på håll, men jag vill ju KRAMA!


Och nu över till något helt annat:
Fick häromdagen upp något på nätet som sa att man ska skaffa en specialtvättpåse för att tvätta sina kläder innehållande microplaster. T.ex många träningskläder och polyesterfleece som tydligen är det värsta. Detta för att dessa skadliga ämnen inte ska komma ut i vattnet och skada liv som finns där. Då har man en påse som ska samla upp detta. Jag undrar nu: om vatten och tvättmedel kommer in i den påsen - varför skulle då inte microplasterna komma ut? Man hör ju på namnet: micro.

Men det jag undrar ännu mer är: varför ska vi som konsumenter hela tiden luska reda på sånt? Varför ska vi hantera sånt? Kan man inte bara en gång för alla FÖRBJUDA SKITEN! Hur många ställen har man inte gått förbi i affärer där det sålts fleecefiltar för under hundralappen? Gosiga, mjuka, förgörande filtar.
Sen läser jag på en annan sida att dessa plaster inte faller ut förrän vi börjar tvätta dom! Så det borde stå en varningsmärkning i kläder av fleece, polyester och akryl; tvätta helst inte!

Alltså på riktigt. Gå till din garderob. Kolla hur många plagg du har som INTE innehåller dessa tre material. I min garderob kan jag lova att det inte är många. Även om jag absolut undviker fleece numera. Sen har vi alla skönhetsprodukter som innehåller microplaster också. Men det är en annan historia. Nästan värre.

Och nu vill jag bara säga; all kärlek till all personal som jobbar och sliter med denna pandemi.
Var rädda om er. Vi ses kanske till hösten.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 27 februari 2020

Flygresa och nykomling

Det var då fan så onödigt med snö! Men väntat. Fast jag hade ju mer tänkt att det skulle komma i mitten av mars. Som snöstorm. Men vi är inte där än.
Vi i pessimistklubben väntar oss alltid det värsta. Det kan oftast inte bli mycket värre än vad vi tänker. Som när vi är uppe i ett flygplan t.ex. Då sitter det oftast någon intill som är skiträdd för varje liten luftgrop. Inte jag. Jag tänker att det värsta som kan hända är att vi dör. Och det ska vi ju göra förr eller senare ändå. Att krascha ihjäl sig med ett flygplan kan absolut inte vara sämre än att ligga på ett vårdhem i flera år. 

Vi har faktiskt nyss varit ute och flugit. Och jag skäms inte ett dugg! Eftersom jag flyger så oerhört sällan. Vi var till Teneriffa för att där fira svärfarsan - den gamla hedersknyffeln - som fyllde 85 år. 
Det var hans önskan att få åka utomlands på sin födelsedag. Hans yngste som - som för övrigt borde få medalj för sitt engagemang - såg till att gubbe och gumma kom iväg till värme och bad. 
Alla barn kom för att fira. Och så en och annan respektive. Jag tror minsann han blev glad!

Det här var vårt hotell. Jag kände mig som Wilma Flintstone. Fantastiskt ställe! Jag brukar aldrig vilja åka tillbaka till samma ställe, men jag skulle kunna tänka mig detta. Om det inte vore så låååångt. För, för mig är 6 timmar med flyg långt. Fantastisk frukost inklusive cava varje morgon. 





Vackert väder 23-24 + alla dagar (4 dygn) med fantastisk solnedgång. Och jag - som aldrig badar utomhus - badade 3 gånger i poolen!!!



Och naturligtvis hittade jag en solkatt. Som till och med ville gosa!
Hon blev matad av en dam varje dag fick jag veta, när jag ropat till mig serveringspersonal och krävt mat till katten.




Hoppades på att få se en kanariefågel men där gick jag bet. Denna för mig okända sjöng i alla fall vackert för oss.




vår balkong matade jag en Turkduva med nötter. Den hade hittat en nötpåse som jag lämnat på bordet men inte lyckats få i sig. Så... jag tuggade dom i småbitar. Sån är jag.



Den här ville inte gosa. Tackålov!



Nu när vi kommit hem väntar vi bara på att Coronaviruset ska slå till. Inkubationstiden är mellan 1 och 14 dagar. Vi har en vecka på oss att leva på hoppet. En kilometer från oss låg hotellet där folk blev isolerade. Resorna kommer nog att bli billiga framöver om viruset håller i sig.

Jag räknar ju kallt med att jag ska få det. Men eftersom jag är en positiv pessimist så tänker jag att antingen dör jag snabbt eller så kommer jag att bli oerhört ompysslad.
Allt kommer att gå åt helvete, men låt det gå med musik!

Under tiden vi var ute och reste så föddes makens 10:e barnbarn. Yngsta bonussonen fick sitt 3:e barn. En liten flicka, som blir nummer 19 i hela stora stjärnfamiljen! Välkommen Leela!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,