Krig, sol, ångest

Tänk att vi haft corona över hela världen i två år och tänker att äntligen får man pusta ut. Återgå. Nej, men då måste ryssidioten dra igång ett krig! Och vem vet hur det ska sluta. Många lidande blir det hur som helst. Dystra dagar.

Och så börjar solen så smått titta fram och värma. Skööönt säger kroppen först och lutar sig tillbaka. Sen får den ett anfall av depression/ångest som en käftsmäll. Men vad är ångest jämfört med krig?! Jag kan ju gå och lägga mig i fosterställning och äta godis tills det går över. 

Är det ångest som Putin lider av också kanske? Ska man skicka en påse godis till honom? Med någon "god" fyllning. Man undrar i sitt stilla sinne vad ryssarna i gemen tycker om denna man. Jag tror hur som helst inte att det är många som kommer att döpas till Vladimir i nuläget.

Kan inte någon erbjuda honom en roll i någon skräckfilm. Han är mer skräckinjagande än någon annan! Då kanske han kunde få annat att tänka på. 

Övrigt:
I år tänker jag inte odla några grönsaker åt insekterna/sniglarna! Dom får ta sig till butiken och handla. Och jag sätter inga frön. Kanske jag köper en tomatplanta eller två till lilla växthuset. Och kanske, kanske jag ska ha ett par gurkplantor. Jag sa KANSKE!

I syrummet har jag svurit ihop en hel hög med kläder. Den nya symaskinen heter Viking. Och mig veterligen var vikingarna inte några som sydde. Och inte heller gjorde dom symaskiner. Vi är grymt osams. Nålar går av, trådar går av, den matar inte som den ska och den fattar inte när jag svär åt den!
Här kan man säga att snålheten bedrar visheten, men jag trodde på riktigt att den skulle räcka till. Jag skulle köpt en mer kraftfull, flerfunktionsduglig och svärtålig maskin. 

Läs även andra bloggares åsikter om krig, putin, skräckfilm

Despot-idiot och annat svammel

Jaha, så har då det förbannade ägghuvudet där borta i Ryssland dragit igång ett krig. Makt. Makt. Makt. Han är en sann patrIDiot. Jag lider med Ukraina. Inget gott kan komma ur detta. 

Vintern fortgår med evig blåst. Det är omväxlande vitt och blött. Jag och katten lider de dagar det blir snö och kallt. Han lider mest. Han kan ju inte ens trösta sig med kaffe. Det går åt mängder nu. Verkmästaren i magen har åkt på semester på obestämd tid.
Och så känner jag mig trött hela tiden. Jag är nästan säker på att jag var en björn i mitt förra liv. En del av mig vill bara gå i ide och sova. Jag tror dock inte att jag skulle ha uppskattat att föda ungar i en grotta. 

Det pågår melodifestival. Jag spelar in och snabbspolar för snabbtitt. Det är det enda sättet man står ut. Jag vill ju ändå höra om det är något bra. Det är det inte.

Sen har jag hört att det har varit OS. Jag har nog inte sett mer än en minut av det. Och den minuten berodde förmodligen på att jag gick förbi tv:n där Husbonden satt. Nog för att jag kan se skidåkning och liknande om jag inte har annat för mig. Men det har jag.

Just nu är jag inne i en syperiod. Det blir tröjor på löpande band. Och någon klänning. Och något barnplagg. Och lite annat. Hon skulle se mig nu - syslöjdstanten. Hon som tyckte att jag inte kunde något och gav mig det lägsta betyget. Pilutta dig kärringjävel!

På streaming har jag nyligen sett Beck:s sista (senaste) fall. Jag skulle kunna dryfta mig till att säga att det var ett av dom bästa avsnitten! Riktigt bra skådespeleri. Skådespelare är ju nästan ett sällsynt släkte nu för tiden. Det ska ju vara dokusåpor. Billigt skit med "vanligt" folk. Sen kan man ju undra hur vanlig man är när man vill hålla sig framför kameran när man raggar på en bonde, hugger sig i benet med en yxa eller umgås med en programledare som "beter sig otrevligt". 

Beck, förresten - han ska väl dö snart? Han har ju försökt ett par gånger. Vad kommer sen? Blir det "Unge kommissarie Beck" som med kommissarie Morse? Ja, varför inte?! Unge-Morse-serien heter ju egentligen "Endeavour" som är Morse's förnamn. Så Beckserien får väl heta "Martin" då. 

Nu ska jag gå och göra en voododocka som liknar rysslands despot. Vet inte om det fungerar utan hårstrån men man kan väl försöka.

Får det lov att vara en hygienist?

Tandhygienist. När blev dom till?  Jo, för typ 50 år sedan! Och jag har aldrig haft någon förrän nu. Min förra tandläkare - den bästa! som nu slutat - gjorde alltid helrenovering själv. ”Det är väl bra med tandhygienister” kanske någon säger. Visserligen, men blir slutsumman densamma? Det är dyrt nog som det är! Plus att det blir två besök.

Man kan undra... När vi får en ögonhygienist hos ögonläkaren? En som rådgör om smink och talar om vad du ska göra för att undvika skräp i ögonen. 

Man kan undra 2... Om du åker till bildoktorn för årlig kontroll, så blir det en vända till bilhygienisten också. Så det inte uppstår nya rostskador på lacken. 

Man kan undra 3... Likadant hos gynekologen. Gynhygienisten kommer och kollar så att du städar gökboet ordentligt för att undvika svamp.

Men nu ska jag bara säga att tandhygienisten - som jag var hos idag - var superbra! Noggrann och mycket trevlig. Och dyr! så klart. Men om man blir upputsad en gång om året så är det okej.
Som jag en gång sa till min förra tandläkare: "jag har råd att ha bil. Då ska jag väl ha råd med tänder". Så då höjde hon priset med en tredjedel. 

Nej då, jag bara skämtar. Eller vem vet förresten? För dyrt är det och man har inte riktigt någon referens. Men så är det ju hos bildoktorn också. Fast värre. För bil måste man ju inte ha. Det är bara bekvämt.

Läs även andra bloggares åsikter om Tandhygienist

Mord med blod av Gubbar och Tjejer

 Hörrni... vad fort tiden går! Sist jag skrev var i april.

Men nu ska jag skriva om kriminalserier på tv/play för jag har en liten fundering. Varför är alla manliga krimmare gamla gubbar?

Frost, Banks, Morse, Gently, Wallander, Barnaby

Och varför är alla kvinnliga nyss utstigna från gymnasiet?

Saga Norén-Bron  Robin Griffin-Top of the Lake,  Maria Wern, Rebecka Martinsson, Ellie Miller-Broadschurch, Sofie Gråböl-Brottet

Alla gubbar kanske inte är lastgamla och alla tjejer är väl inte purunga, men ni fattar grejen?! 

Men vi har undantaget som bekräftar regeln - Vera

Men ALLA är mig lika kära! Bara så ni vet. Jag älskar krim. Både att se och att läsa. Och vem vet... det kanske bara är så att gubbarna behöver lite mer tid på sig att bli bra krimmare. 

(Och redan nu säger jag förlåt till eventuella manliga läsare som fick kaffet i vrångstrupen.)

Men vem har någonsin trott att någon av berättelserna speglar verkligheten? Det hoppas jag verkligen inte. Särskilt med tanke på de urblåsta polischefer som alltid ska vara med. Och dessa fullständigt dedikerade kriminalare som inte har något liv utanför jobbet. 

Enligt böcker/film så sitter alla krimmare nätterna igenom och sliter sitt hår med att lösa fall. Några har barn, men är skilda och kärlek finns det verkligen inte tid till. Möjligen något snabbligg, för sexscener måste vi ju ha! Stackarna har inte ens tid att äta utom på någon sunkig korvmoj. 

Men som sagt - underhåller gör det! Vi hörs i April. Kanske....

Läs även andra bloggares åsikter om Kriminalare, Deckare,

Smälthjärna

Undrar om jag har vårdepression. Inte för att jag känner mig deprimerad, men jag känner mig nollställd. Mer än vanligt. Det kan vara blodtrycket också, men inte vill jag besvära vården med det i denna pandemi. Det får vara. Som modern alltid sa: "antingen går det över, eller så blir det värre". 

Det är något som går i släkten. Att inte gärna gå till läkare alltså. Några hypokondriker är vi verkligen inte. Och det spelar ingen roll vilken åkomma jag har haft - mina värden är alltid så fantastiska! Och då kan man inte vara sjuk. Fast nu var det ju typ eoner av tid sen jag kollade mig. Jag kanske har både covid och alzheimer. Mest troligt det senare.

Är ni inne på Pinterest nån gång. Jag är det ibland när jag behöver inspo. Som t.ex. när jag söker något symönster av enklare slag. Där finns minsann allt. Och innan man vet ordet av har det gått två timmar och man sitter och kollar på hur man bygger en lampa av kottar eller gör kalsonger av gem.

Det är nästan så jag skulle behöva syrgas när jag väl sliter mig därifrån. 
Eftersom jag sen fått så många intryck samtidigt, så minns jag naturligtvis inte något! Hjärnan är som en urvriden svamp. För jag kan liksom inte bara titta på saker och tänka: "den var fin, det var en bra idé..." utan jag börjar tänka på att GÖRA det jag ser, HUR jag ska göra det jag ser och VAD jag ska skaffa för att göra det jag ser. 

Kottar är i och för sig inte svårt att hitta. Men vill man ha en kottlampa?

Egennotering: Kolla inte på Pinterest eller annan göraframkallande sida. 
(Fast just det där med att återvinna och åtaranvända är ju så kul!)

Just nu är det blå himmel utanför och djur på parad. Först såg jag en ormvråk som slog sig ner i ett träd en bit bort. Konstigt nog satt den kvar när jag hämtat kameran. 

Genom fönstret en bit bort alltså. Den tittade åt mitt håll, vände upp rumpan och släppte en stor blötskit. Sen flög den. Efter detta kom en stor och fluffig räv (som jag inte hann fota) och ett rådjur. Livet på landet!

Läs även andra bloggares åsikter om Smälthjärna, Ormvråk

Missbruk, keyboard och befruktningsorgan

Kred: Leslie Moak Murray

Hej, jag heter Berit och jag är en missbrukare. Av sömnad. Sådär. Nu har jag sagt det. Ni tror jag skojar? Nej, för när jag inte har fifflat runt lite i mitt syrum på ett tag, då får jag tydlig abstinens. Börjar trumma med fingrarna, skakar med benen och tröstäter. 

Så nu har jag kommit på varför jag går upp i vikt också. Då frågar man sig ( jag mig) varför jag inte bara syr hela tiden. Men det beror oftast på att jag inte kan bestämma mig för vad jag ska skapa. Eller att jag inte hittar mönster eller - ve och fasa - inte har något material! 

I mitt syrum är jag lycklig. I mitt syrum är jag också vansinnigt förbannad. När det inte blir som jag vill. Mitt blodtryck kan höjas med flera.... decibel. Eller vad det heter. Måste jag sen lämna rummet mitt i ett skapande för att Mister kommer hem och är hungrig, då når blodtrycket alla övre gränsvärden.
Men jag är en vänlig själ. Jag slår inte min man. Jag bara morrar lite i ena mungipan medan jag lagar ihop en Cour de filét Provencale. (Eller en burk fiskbullar).

Nu har jag fått en annan idé i huvudet. Jag vill lära mig spela piano (keyboard). Det har jag velat i många år men eftersom jag hela halva mitt liv tänkt att jag inte kan, så har det inte blivit något av. 
Jag i ett nötskal: ”jag vill och har alltid velat”. Velar gör jag tio av mina vakna timmar. Bestäm dig människa! Snart är du död. Då får du bara spela harpa. Men om man hamnar en trappa ner så vet jag inte om det finns några instrument. Förmodligen är det Trio med Bumba som spelar ”man ska leva (!) för varandra” på repeat 24/7. Kan också vara... (Oh min skapare, låt det inte vara sant!) Carola som sjunger Eeeeevigheeeet.

Just det! Nu kom jag på att jag skulle dryfta det här med ståuppare. Tittade igår på några på Netflix? Jag gillar standup. Och jag är absolut inte moralisk av mig. Jag kan själv vräka ur mig både det ena och det andra, men..... måste man prata om sitt könsorgan/sexliv HELA TIDEN? Om det vore roligt så: ja. Men det blir bara tröttsamt. Är det meningen att det ska chocka? Eller har man missupfattat det hela med ”stå upp” och tror att det har med befruktningsorganet att göra? Det viftas lite väl mycket med den ”enögda bacillspridaren”. Jag gillar dom som kan få till roliga sexskämt utan att ge en luktförnimmelse av gubbgren.

Här kommer en av mina favoriter som sällan/aldrig talar om sitt kalsonginnehåll. Älskade Ankan!

Läs även andra bloggares åsikter om befruktningsorgan, standup, Ankan

Hjärncellen och fotostädning

 Igår hade tog jag fram min ena hjärncell som innehåller 0,25% teknik. Dottern hade en backupdisk som varken hon eller jag hade lyckats få fram något ur. Nu hade den dessutom börjat osa bränt. Jag har tidigare för över information från hårddiskar med hjälp av en adapter, men det är bara det att det går så långt om länge mellan gångerna så jag glömmer. Inte så konstigt med tanke på att jag glömmer det som hände för två timmar sen. 

Det mest spännande med det hela var att hårddisken - som för övrigt på diskussionsforum beskrevs som "en jävla pissehårddisk" - inte satt ihop med några skruvar. Den var liksom en låda som jag på vinst och förlust fick bryta upp med en kniv. Jag var ju osäker på om jag skulle skada några vitala delar av hårddisken men jag lyckades utan missöden. 

Såna här äventyr när minnet sviktar ger mig hjärtklappning vilket inte är så bra eftersom jag misstänker att blodtrycket är för högt). Jag blir stressad (= normalt tillstånd hos mig). Men jag googlade lite på youtube. Utan någon direkt lycka naturligtvis. Men hur jag satt där och kollade och pillade på kopplingarna så fick jag plötsligt ihop delarna och igång hårddisken. Bara sådär! Jag råkade väl väcka något i de där 0,25%. Med anledning av detta lyckliga slut så firade jag grundligt med en kopp kaffe.

Idag har jag gått igenom en massa foton från förr. Sparade bilder med människor som jag inte har en aning om vilka de är/var. Sorgligt att behöva slänga, men vad ska man ha dem till?

Detta foto sparades då det (inom ringen) visar min faster och min farmor. Farmor hette Elsa och var den enda av mina far/morföräldrar som jag hann träffa. Jag var 10 år då hon dog. Jag minns dock att jag tyckte om henne. Min mamma däremot sa: "Hon ser ut som en get. Hon var som en get." Det var i och för sig inte denna bild hon syftade på och jag har ju ingen aning om hur hon kom överens med sin svärmor. Dock undrar jag: hur är en get? 
Fastern hette Iris och var enligt min far "ett hår av hin". De var osams i typ 30 år och sen dog dom. Klart han visste hur hon var. Han var ju precis likadan, rolig men sarkastisk så det sved i örsnibbarna.

Stockholm Kornhamnstorg 1952

Sen ett foto med dåtidens kläder!? Hon är troligen hemsydd, den lilla flickan. Kan vara blind också. (Apropå sarkasmen som ligger i släkten)

Nu har jag inte tid med er längre. Over and out.

"Det går åt helvete i alla fall..."

The Far Side, Gary Larson

Munskydd, handskar och isolering håller i sig. Fan vet hur det ska sluta. Det kanske är dags för robotarna att ta över nu så vi får hålla oss inne för alltid. Lika bra det. Snart trycker nån på den röda knappen eller så ger Moder Jord upp. 

Kom nu inte och säg att jag ska vara optimistisk. Vi gör inte sånt i pessimistföreningen. Optimism är det som gör att man blir besviken och grämer sig. I mitt liv kan inget bli riktigt så jävligt som jag tänkt. Mitt glas är alltid halvtomt. Jag är nöjd så. 

Men jag är ändå en positiv människa. Hur nu det går ihop. Jag njuter av små saker och blir glad av lite. TV är dock något som jag inte njuter av. Vore roligt om någon kunde göra statistik på hur många repriser som går varje dag. Har alla covid på TV? Det verkar som att någon tryckt på random och sen gått hem.

Men för dom som gillar Wahlgren och deras fantastiska familj så kommer ju nu Benjamin med ett eget (nytt!!) program. Med gäster. Själv är jag av den uppfattningen att alla i familjen W borde få en egen betalkanal som inte ingår i något annat paket. För då köper inte jag det!

Typisk gengasbil

Och nu över till el. Vi ska köra fossilfritt! Yes! Men elen räcker inte till. Hur tänkte vi nu då? Själv väntar jag på att något snille ska uppfinna matavfallsbilen. Typ som den gamla gengasbilen. En behållare som bränner sopor och omvandlar till energi.
Vi kanske inte kan blåsa på i 120 men det är bara bra. Kanske får man bygga om parkeringsplatserna så behållaren får plats, men det är smällar man får ta.
Och sopor finns ju överallt. Skulle bränslet ta slut kan man sätta i sig en klase bananer och köra vidare på skalen. Vilken dröm!

Som avslutning på detta oerhört peppande inlägg vill jag ge er några textrader från Euskefeurat med Ronny Eriksson i spetsen.

Nu står man mitt mellan vaggan och graven.
Medelålders och med övervikt.
Visst har man väl planera’
att börja motionera
fast givetvis på lite längre sikt.
Och man drömmer om en ny och fin Mercedes
och om ett sommarhus i Portugal,
men man får en gammal Skoda
med en trasig växellåda
och en friggebod, i bästa fall.

Det är lika bra att sluta drömma.
Det går åt helvete i alla fall.
För om man drömmer om Paris
hamnar man på något vis
lik förbannat i Hudiksvall.

Läs även andra bloggares åsikter om Gengas, Fossilfritt, TVprogram

På andra sidan nyåret

Domedag, Apocalyps, Ragnarök osv.... Var är männen med skylten "jordens undergång är nära"?  Det är dags nu. För att vaccinera sig. Det är lika bra att hänga med. Bort med skiten nu! Innan det kommer nåt nytt.

Idag har jag avslutat julen med att plocka undan pynt. Den blev varken långvarig eller intensiv denna gång. Men väldigt mysig då vi hade brasa utomhus. Det får bli en tradition. 

Och nyåret blev lugnt med endast två vänner. Vi drack champagne och eldade tomtebloss vid 12-slaget. Maten var supergod även om kockarna var besvikna när pommes duchessen blev pommes adésif. Vi hade till och med Coronasäker dumstrut. 

Jag gav ett nyårslöfte; att jag ska äta bättre, röra mig mer och bry mig om mig själv lite bättre! Alltså att göra sånt som JAG vill. 

De två första är lätta att åstadkomma med tanke på alla skinksmörgåstuggande soffstunder. (Iaf i starten) Det sista kan bli svårare. Jag är inte en sån som ser om mig själv. Jag är oftast nöjd som det är och låter andra bestämma det mesta. Men jag bor ju med en annan velpotta som har svårare än mig att bestämma, så då blir jag tvungen. Med detta vill jag säga att nu du gubbe, ska vi gå på symässor och fotoutställningar. Ha, ha... jag får antagligen gå själv. 

Apropå röra sig så tog jag en skogspromenad idag. Mest för att mata räven. Ja, så snäll är jag även om den tar mina hönor. Vi har räv uppe i ett stort stenröse i skogen och där la jag ut skinksvål, fett och gammal risgrynsgröt. Och lite fruktkaka till dessert också. Trerätters kan man säga. Om inte räven äter så finns det fler djur i skogen. Bättre än att slänga i soporna.

Jag har tittat på "Så mycket bättre" i efterskott. Alltså den där Benjamin och hans kärleksbekymmer!? Det är ju synd om gossen. Att behöva berätta och sjunga för hela världen om och om igen om den förlorade kärleken. Herregud, han är ju bara typ tolvochetthalvt! Men sjunga/spela kan han! Även om jag inte alltid gillar hans musikval. 

Renoveringen fortgår men det är ingen lek med alla dessa avloppsrör, elkablar och annat. Men herr T jobbar vidare, viss om att det en dag kommer att ligga ett sjölejon och frusta i badkaret. 

Ta hand om er!

Fettbildning - den enda bildning som jag har

 Jag har utvecklat en ny hobby nu under pandemin. Eller... nygammal kan man säga. Jag äter! 

Vid ungefär var fjärde tugga funderar jag på hur jag ska gå ner i vikt. Äta rätt, äta på rätt tid, äta mindre, röra sig mer osv. Jag blir hungrig bara jag tänker på det.

Varför bryr jag mig ens? Jo, för att jag inte gillar när magen är i vägen. Kalla det bilringar eller volanger - spelar ingen roll. Det är lika obekvämt! För det är ju inte vidare fördelning på fettdepåerna. Dom liksom klumpar ihop sig på ett eller ett par ställen. Tack och lov för mjukiskläder! 

Julen är här sjung hopp faralla. Nu ska vi sitta i karantän och kolla på.... REPRISER! Fast det heter ju inte det. Det heter antingen nypremiär eller så heter det tradition. 

Jag undrar lite om alla inblandade i TV-sändningarna har corona. För det måste ju finnas en uppsjö av filmer och serier som aldrig spelas. Men det har väl något med rättigheter och pengar att göra antar jag.

Vi får gå tillbaka i tiden. Spela fia med knuff, svälta räv eller något annat roligt. Umgås helt enkelt. Fast inte fler än 8! Eller är det 5 nu? Snart får man inte vara med någon annan än sig själv. Blir jobbigt. Jag och herr T får turas om att vistas i huset. Eller använda varsin våning. Tjing för nedre i så fall för där finns toalett. Men det blir verkligen tråkigt om man ska spela fia med knuff med sig själv.

Men det finns faktiskt ganska många människor som ensamma för jämnan. Och som inte vill vara det. Dom är det synd om. Särskilt nu i juletid. Sitter ensamma i en lägenhet och har inget annat än TV:n. 

Jag och gubbe har ju ändå varandra. Vi får stå ut med oss. Och det gör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om jul, corona, fett

Julbyk och julbak

Jul! Hoppfarallanla.

Lutfisk och gröt, skinka så söt. Glögg så stark och gran med bark.

När jag var barn. Det var inte nyss. Så bodde jag i ett skolhus. Stortvagning såsom badkarsbad tog man nere i källaren. Man gick ut, tog några steg och så ner i en stenkällare. Badrum var inte uppfunnet i det huset på den tiden. Betongväggar och glödlampa i taket var grejen. 

Typisk pannmur

I denna källare fanns även en pannmur. Dåtidens tvättmaskin. Eller.. maskin fick man vara själv, pannmuren eldade upp vattnet. Om man råkade hamna i badkaret samtidigt som mamma kokade tvätt i pannmuren så kunde det bli dimma. Då satt man i karet som om det vore en båt på oceanen. Endast mistluren saknades. Om man nu inte blev rädd och skrek på mamma. Vilket inte hjälpte ett dugg eftersom det inte hördes upp från avgrunden. Man kunde ha drunknat osedd.

I skolhuset bodde en till familj. Kvinnan/mamman vid namn Gun var skolkökslärarinna. Till julen - för det var ju det jag var inne på nu - så brukade hon lägga lutfisk i blöt. I källaren. Där vi badade! Där låg den och stank i 6 veckor. Jag minns inte hur mamma gjorde med tvätten under denna tid, men vi gick väl omkring och luktade lutfisk allihop.

Det var inte bättre förr!

Apropå bad så renoveras det badrum här hemma. Jag gör ju inte så särskilt mycket mer än hejar på. Herr T däremot sliter och river. 

Det ska bli lite större och nytt efter 30 år! Men till hjälp har han i alla fall katten Gösta. Han är aldrig långt borta när något ska göras. Fast han har hållit sig undan när "pappa" har slitit loss golvskivorna. Han förbannade sin noggrannhet för det var ett helvete att få loss tydligen. 

Och nu ska det bestämmas toa, badkar, blandare och - värst av allt - kakel! Varför finns det så mycket att välja på? Och varför är det så mycket grått? Jag vill ha brunt. 

Lite åt det här hållet. Fast inte bara. Det ska vara beige också. Och så blir det ju vitt porslin förstås. Där ska jag sedan ligga i badet med tända ljus, ett glas vin och en god bok! Fast inte hela tiden.

Idag har jag bakat pepparkakor med hemgjord deg. Jag är själv förvånad. Dom blev möra och bra. Sen fick jag ett ryck och började göra kristyr. Alltså... varför gör jag sånt? Jag tycker ju aldrig att det blir bra/snyggt. Men barnen kanske gillar det i alla fall. Särskilt när jag skrivit orden "får" och "ko" på grisarna. Fula men roliga är mitt måtto. Jag kommer aldrig att vara med i "hela sverige bakar". 

Å så går livet vidare...

Vad hände med sommaren? Den var för het, den var för kall och så för het igen. Aldrig är det lagom. Men just idag var det lagom! Lite kylig men solig höst. Så perfekt som det kan bli. Det finns dock en nackdel med hösten. Den följs av svensk vinter. 

Tänk om coronahelvetet håller i sig mycket längre. Vad gör vi då hela vintern? Ingen bio, ingen restaurang, inget hotell, inga möten. Ha, ha... som om jag varit på bio på senare år. Nej, man får väl dra på någon gasmask och silikonhandskar och ge sig ut i folkvimlet. Ingen risk för vare sig igenkänning eller hångel. Oerhört svårt att ta en öl också!

Nä, man får ta sig i kragen och sätta fart på symaskinerna. Dom (och jag) har vilat tillräckligt nu. Men det är då fan vad det ska ta emot innan jag kommer igång. Men när jag väl gör det, så syr jag typ dygnet runt.  Herr T får väl hålla sig i garaget med bil och mopeder.

Hönsflocken har utökats med en hittehöna. En liten stackare sprang på vägen och lämnades in hos dotter. Det var en väldigt ung höna (tupp) vid upphittandet. Så den har fortfarande fullt sjå att hitta sin plats i hierarkin. Alla vill ju vara högsta hönset. Det ordnar nog till sig, men snälla är dom inte! Man skulle kunna säga att snäll är ett ord en höna inte begriper.

I trädgården har hösten verkligen hälsat på. Inte mycket som blommar. Gurkorna är slut och de sista tomaterna kämpar med att bli klara. Jag tycker att det är lite tråkigt att man håller på och sliter med dessa plantor för att slutligen få ett gäng tomater som man inte hinner äta upp. Dessutom så jäkla sent på året så jag hinner ledsna. Eller en massa gröna som man måste hitta på att göra något med för att inte kasta. Smakade grön ketchup hos svärdotter i helgen. Så därför gjorde jag sån idag. Den blev BÄRFISGRÖN!

Smakade så där. Men den går säkert att hälla på någon korv eller ner i någon gryta. Välkomna på middag! Ha, ha. Sen tog jag rätt på de få äpplen vi fick i år. De flesta fick för sig att dimpa ner innan de var klara. Jäkla ofog! Men några har jag nu gjort äppelkompott på till vinterns kakor eller annat.

Så det så!

Läs även andra bloggares åsikter om corona, höns, grön tomatketchup

Ilska och ångest i valnöten

Jag tror jag har hamnat i någon sorts ångestsvacka. Just nu är det nog semesterångest. Sen infinner sig mörkerångest och därefter vinterångest. Så där håller det på lite året runt, förutom en och annan ljusglimt då och då när dimman lättar. Det var väl en riktig tjoflöjtinledning på ett inlägg va? Man ser framför sig hur ni lägger upp fötterna, tar en fika och läser vidare.

Har märkt att ju äldre jag blir, ju argare blir jag. Och mer irriterad. Det känns som att allt jag gör stöter på patrull hela tiden. Motigt var ordet. Om jag bara inte hade så förbannat bråttom hela tiden. Det känns som att jag vill bli färdig och aldrig blir det. Och om jag nu skulle bli det. Vad tänkte jag göra då? Pilla mig i naveln. Stirra ut mot vidderna? Börja knyppla? 

Jag blir mest irriterad på mig själv. Att jag inte bara kan vara. Fånga dagen bla, bla, bla. Det är väl mina två hjärnceller som drar åt olika håll kan jag tro. Gör jag en sak så tänker jag på något annat. Jag kallar det huvudstress. Men det där med att bli argare är ändå bra. Förr grät jag. Kände mig ofta överkörd.Har vänt mig ut och in för att anpassa mig för andra. Duktig flicka!  För rädd för att säga ifrån. Illamående när jag väl gjort det. Det sliter ju bara på en själv och ingen tackar en för det. För det mesta är det väl ingen som märker hur man anstränger sig, utan de kanske tror att jag har världens mest pillade navel.

Det finns inte mycket jag ångrar i mitt liv. Jag är en eftertänksam person och kastar mig inte hals över huvud in i saker. Spontanitet är ett ord jag aldrig använder. Men något jag kan ångra är att jag inte bad fler dra åt Häcklefjäll!

Detta uttryck - Häcklefjäll - kommer sig tydligen av vulkanen Hekla på Island. Inte direkt snällt att önska sina antagonister dit. Vad har Islänningarna gjort för ont? Nej, bättre då att önska folk åt ett betydligt varmare ställe väldigt långt... ner.

Apropå hjärnceller....

Ni ser de där pusselbitarna som är ute och flyger. Dom hittar liksom inte in och tillbaka. Undra på det. Jag är ganska dålig på pussel.

Nu börjar makens semester dra sig mot sina sista dagar. Så nu blir det nog bättre väder. Men jag tycker det har varit bra. Ömsom sol, ömsom regn. Och inte ett enda bär eller en enda svamp har jag plockat. Känns bra att jag inte tvingat mig själv till det i alla fall.

Solsken till er alla! Hoppas ni njuter i regnet.

Läs även andra bloggares åsikter om Ångest, Stress, Häcklefjäll

Happy José på er allihop!

Nu över till något lite roligare. Detta handlar om ett blogginlägg jag gjorde 2008 om en liten trudelutt. Den genererade en del kommentarer, funderingar och frågor genom åren.

Den 20:e december 2008 skrev jag på denna blogg:

Jag vaknar ibland och har en melodi i huvudet. Var kommer de ifrån? Idag är det konstigare än vanligt. En underlig slagdänga från då jag var barn/ung. Jag har dessutom inte hört den på hundra år vilket gör det ändå konstigare. Låten har den mest bisarra refräng och den går så här: "Tjing, tjing, tjing obapalobaloba, tjing, tjing, tjing, obapalo. Tjing, tjing, tjing, obapalobaloba, tjing, tjing, tjing". Om tjing stavas så vet jag inte men det låter så. Övrig text har jag inte en susning om. Sökte förresten på tjing-låten. Gissa hur många träffar? Noll! Men den kanske heter något annat. Kanske "Sara-Kajsa dansar bugg".

Sen kom kommentarerna. Notera datumen.

08-12-20 Stella:
Damm taramm tararararar RAMM..kan ja  ;)

08-12-21 Anonym:
Tack så VÄLDIGT mycket! Nu kommer jag också att gå och gnola på denna vansinniga låt hela julhelgen!!! Grrr!
Kunde du inte valt en annan?
Kände igen den tack vare din fina sångröst! Eller ja, jag vet ju inte titeln förstås, men jag kan melodin så nu går jag här och hummar...: "Tjing, tjing, opabalo, Tjing, tjing, opabalo, Tjing, tjing, opabalo - opabalo, my darling.
Sen krockar en engelsk variant med en svensk. I den svenska är det nåt med "såg en elefant" och nåt med en tant och det utspelade sig i trägårn, och det är alldeles sant"..(rimmar på tant) "ja det är nästan sanning..."
Hette hon inte Victoria nånting, som sjöng? Ja det är jag ju inte säker på förstås.

12-10-21 Niclas:
Jag sjöng dessa rader för min dotter idag och skulle googla fram låten men det enda resultat som kom fram var dina skrivna rader. Vet att första textraden går så här: första gången som jag for till Spanien, träffa jag José. Vi brukade sjunga denna på musiklektionerna i högstadiet. Konstigt att man inte kan hitta nåt.

12-10-21 Jag svarar Niclas:
Jag vet inte om vi menar samma låt, men det kan väl knappast finnas fler av samma sort :) Den jag menar har jag aldrig hört med svensk text. Däremot kan jag numera berätta att låten heter Happy Jose (finns på tuben). Detta vet jag numera tack vare en Marie som skickade ett mail till mig. 

12-10-21 Anonym:
Jodå det är den melodin som vi sjöng med svensk text. Men det går icke att hitta något på google om en svensk version av låten. Däremot har jag läst på ett antal sidor att Flamingokvintetten har gjort en cover av låten. Men jag hittar inget på spotify t ex.    Sökandet fortsätter och mystiken tätnar ;)

12-10-21 Jag svarar Anonym:
Nu har du fått mig att leta som en jävla galning också ;)Någon hade ju skrivit om Flamingokvintetten men dom har ju tydligen även sjungit in en låt som heter chin chin som inte alls är samma låt. Besvärligt detta :)

13-02-18 Anonym:
Ja jädrar i havet. Finns det fler människor som letar efter denna låt. Finns ingenstans att finna den på nätet. MYSKO. Var väl populär på 60 eller 70 talet.....länge sedan sist den hördes.
Har för mig att den spelades ihop med den siste mohikanen o dom låtarna.H J Ä L P :-)

14-09-09 Matsjona:
Hasse Burman har skrivit svensk text, finns på tuben , sök på Hasse Burman Ching-Ching- heter i original Happy Jose´_ kul svensk text " När jag förra året var i Spanien, träffa jag Jose som sedan blev min bäste vän....tänkte sjunga den med mina PRO-vänner på tisdag

15-02-14 Anonym:
ÄNTLIGEN.....som jag har letat...Trodde det stavades tjing tjing tjing obapadobadoba tjing tjing tjing obapado.
Var så liten när jag hörde den så får väl skylla på det. :-)
Men som sagt....letat som bara den och ingen, INGEN har hört talats om den.
Började faktiskt gå mig på nerverna och psyket :-) av att inte hitta den :-)

15-09-17 Anonym:
Hejsan!
Jag tror att det var några som för väääldigt längesedan åkte runt på dagis och spelade och sjung "tjing, tjing, våran spårvagn den ska åka........man kommer till Kina, Amerika och Sovjet och dansar. Tror de hette Flyg med oss i kaross???    Letar själv som en galning. Måste ha denna låt!!

15-11-05 Thomas:
Du kan höra låten på Curt Hagers som spelar den

20-03-17 Anonym:
https://www.youtube.com/watch?v=4OQGDd9M2h4
Och där kom den! Fast på svenska då. Med Hasse Burman. Men när man väl får veta rätta raderna och rätta namnet så blir det ju genast lättare. Men det tog 11,5 år innan vi kom dit!

Men den jag menade var ju den här:
Det kan ju möjligen vara så att dessa trudelutter inte fanns på youtube då, när vi letade.

Och lite på kul då så har ni även Chin Chin med Flamingokvintetten, men som alltså är en HELT annan låt!


Ja så där kul kan man ha om man gräver fram en gammal låt som trasslat in sig i hjärnbarken.
Ching ching på er och trevlig helg!

Läs även andra bloggares åsikter om chin chin, happy josé, tjing tjing, opabalopalopa

Covid, Ronja och Troll

Hörni.... vad segt det är. Jag försöker att inte tänka för mycket på hur vi har det nu, för då blir jag rädd. Ibland när jag vaknar på morgonen är min första tanke att det är en dröm. En mardröm. Och det är det ju, men en verklig sådan.
Det som skrämmer mig mest är ifall det kommer tillbaka. Kanske i ännu starkare form. Eller att vaccinet - när det nu kommer - kanske gör folk sjuka. Och det var som om jag kände att något var på gång. Jag tänkte - innan Covid 19 - att vi har det alldeles för bra. Något kommer att hända. Nu är ju inte jag varken orakel eller sanndrömmare men jag är en orolig jävel!

Och man saknar sina nära. Jag längtar efter KRAMAR! Tur att jag har en gubbe att krama i alla fall. Det brukar jag trösta mig med. Tänka på att det finns många som sitter helt ensamma. Och som inte ens gillar ensamhet. Vilket mörker! Själv anser jag ensamhet är underskattat.
Och så har jag ju värstingkatten! Vi får inte glömma Gösta. Min söta lurvtuss. Min motsträviga gosboll. Min mattiggare.

Vi har även en ny kompis här. Räven; som jag döpt till Ronja. Hon är otroligt orädd. Man kan stå vid staketet och prata med henne. Inte så att hon svarar, men hon tittar på en. Hon vill förmodligen att jag ska ge henne något att äta, men det vore inte så smart med tanke på att vi ska ha hönsen här igen.

Hon ser till att mata sina små (som jag antar att hon har) för det fångas vattensork dagarna i enda. Det går alldeles utmärkt! För annars tar Gösta dem och släpar in. Och han äter dem ju inte ens. De är inte gulliga när de hasar sig flåsande framåt på köksgolvet, stinkandes av gyttja. *burr* Bättre då att räven får mat.
Vi bor ju i skogen och då måste ju människor och djur samsas. Fast jag är lite grann ovillig att samsas med fästingarna. Och MYGGEN! På det viset får man gilla den låga temperaturen som råder.

Men jag vill ju ha värme nu. Hela glasverandan är full med plantor som skriker att de vill ut i glashus och växthus. Nästa år ska jag inte sätta mina frön så tidigt. Fast det har jag nog glömt då.
Och eftersom jag hört att när värmen väl kommer så kommer den att bränna upp oss i år! Därför har jag redan nu köpt solskydd att hänga upp. Lite motsägelsefullt kan man tycka. Vänta på solen och sen sätta upp solskydd. Men solar - se, det gör jag inte!

Jag vill ju helst att det ska vara lagom. LAGOM! Vem fan har hittat på det ordet? Det finns väl ingenting som är lagom!? Särskilt är det inte lagom med nättroll som florerar nu. Det märks att folk har svårt att få utlopp för sin instängdhet. Och det vore ytterst bra om alla dessa tyckare (som för det mesta är otrevliga besserschmitz (jo, det heter så)) kunde HÅLLA SKRIFT! (Det är alltså motsvarigheten till att hålla käft fast i skrivform)
Det kan vara ett oskyldigt inlägg om en strumpa, som sen kan eskalera i en ordväxling som aldrig tar slut bara för att ingen kan ge sig. Så det gäller att välja sina ord, annars kan man ha dem efter sig. Man känner ofta igen dom på att de är usla på att stava!
Nu - dags för kaffe!
HÅLL AVSTÅND! 

Läs även andra bloggares åsikter om Covid-19, Räv, Nättroll

Släpfötter, förpackning och sånt

Hej å hå! Nästan en månad senare... och pandemin fortsätter.

Isolering i sig är inget jag har svårt för. Jag är inte bara med i pessimistföreningen. Jag är även med i introvertklubben. Vi som endast behöver en katt för att överleva. Typ. (Även om jag saknar några för mig närstående figurer typ barn, vänner å så där).
Men man måste ju nu och då handla sig lite mat. Om inte annat så till katten! Nu har ju herr T skött handlingen på sista tiden då jag nyst och snorat. Kan ju vara allergi. Kan vara covid-19. Vem vet?

Idag trotsade vi allt och gav oss ut till ett företag med sladdar, brädor, växter och allt möjligt. Där var vi inte ensamma. Folk går omkring som om inget hänt. Mycket märkligt.
Sen åkte vi - hör och häpna - till Ikea! Dit jag knappt tar mig i pandemifria fall. Men nu var vi ändå ute och for och jag skulle inhandla ett par pallar jag sett. Där var det inte heller folktomt. Nej, det var släpfötter-fyra-i-bredd som vanligt. Vi rusade igenom - så gott det gick - slet åt oss pallarna och drog därifrån.


Funderar på att skaffa en mask. Som den här till höger. Om inte annat så lär folk flytta på sig. Den är i papper så den är inte så effektiv för övrigt.

Inte ens i skogen får man vara ifred förresten. För nu har vår lokala orienteringsklubb gjort en karta över (bl.a.) "vår" skog, där gemene man kan springa runt och jaga bokstäver (tror jag det var). Så klart det. Nu när jag varit ute och gjort banor åt mig själv! Hoppas de blir förvirrade av alla mina färgglada snören. Ha, ha!

Och nu... över till något helt annat. Varför görs förpackningar och kartonger så mycket större än det behövs? Ibland när jag hämtat paket på posten (läs affären där ingen har tid!) så kliar jag mig i huvudet och funderar på om jag köpt en simbassäng eller liknande. På grund av storleken på kartongen alltså. När man kommer hem gräver man ut en liten sak man har köpt bland 87 st stora ihopskrynklade pappersark. Suck!


Likadant här: Köpte bakpulver. Burken var fylld till hälften!! Ja, nu var den ju ekologisk, så de kanske tänker att ingen kommer att köpa till det dyra priset om burken är för liten.
Löjligt var ordet! Nu hade den förmodligen inte inköpts i vanliga fall men just vid den här tiden var det länsat på både bakpulver och jäst.
Mjöl skulle jag köpa häromdagen. Jo hejsan vad slut det var! Vad är det som händer? Håller folk på och blir bagare allihop eller går jästen åt till annat? I så fall kan jag berätta att ni behöver inte hålla på med hemkört, för det har systemet. Hemkörning alltså!


Och så en liten sak till:
De som skriver i tidningar - behöver de varken lära sig stava eller använda ord som finns? Läste häromdagen att en man dödats på grund av knivskärning. Du-min-skapare!!! Men det blir kanske ett ord snart eftersom det används både av Aftonbladet, Expressen och Svt.
Eller har jag missat något? I så fall säger jag upp mig.

Läs även andra bloggares åsikter om avstånd, förpackningar, ansiktsmask, knivskärning

Blasfemi, Covid och Microplast

Vaknar en morgon och får ett ord i huvudet: Blasfemi.
Minns inte vad jag drömt. Bara detta ord. Vad är det för något? Jag känner igen det men från vad? Googlar till morgonkaffet och läser:  

blasfemi, innebär att en person genom ord eller handlingar kränker något som anses heligt. I första hand brukar det handla om att uttrycka sig nedvärderande om någon religions Gud

Ja, just det ja. Så var det. Ja, det är nog jag. Säger "herre gud" och "jisses" när jag inte svär rakt ut. Jag är med andra ord en helt förtappad människa. Men å andra sidan så vet jag att det finns människor som talar väl, aldrig svär, säger sig vara religiösa men ändå beter sig som svin.

Nåja, nu ska vi prata om Covid-19. Har ni hört talas om det? Satt igår och lyssnade på den stackars mannen Anders Tegnell. Statsepidemiolog är han. Idag undrar jag om han inte ångrar sitt val av yrke.
Jag undrar också hur dessa reportrar på TV är funtade som ställer samma frågor om och om igen. Och får samma svar. Men det är klart - nu har det ju frågats i timmatal varje dag vilket gör att frågorna tar slut. Då tar man om. Men det är ju så TV är i helhet - repris på repris.

Själv blir jag sjuk av att lyssna. Det är som när någon kräks. Man blir genast magsjuk. Så jag håller mig inne i mitt syrum. Klappar katten. Dricker kaffe.
Same, same fast man har på något underligt vis plötsligt en längtan att gå ut. Bara för att man ska undvika det. Märkligt. Men i skogen kan jag gå utan vidare.
Det som bekymrar mig är att jag inte kan träffa mina små odjur - barnbarnen. Det SKA man ju undvika. Visst, man kan ses ute på håll, men jag vill ju KRAMA!


Och nu över till något helt annat:
Fick häromdagen upp något på nätet som sa att man ska skaffa en specialtvättpåse för att tvätta sina kläder innehållande microplaster. T.ex många träningskläder och polyesterfleece som tydligen är det värsta. Detta för att dessa skadliga ämnen inte ska komma ut i vattnet och skada liv som finns där. Då har man en påse som ska samla upp detta. Jag undrar nu: om vatten och tvättmedel kommer in i den påsen - varför skulle då inte microplasterna komma ut? Man hör ju på namnet: micro.

Men det jag undrar ännu mer är: varför ska vi som konsumenter hela tiden luska reda på sånt? Varför ska vi hantera sånt? Kan man inte bara en gång för alla FÖRBJUDA SKITEN! Hur många ställen har man inte gått förbi i affärer där det sålts fleecefiltar för under hundralappen? Gosiga, mjuka, förgörande filtar.

Sen läser jag på en annan sida att dessa plaster inte faller ut förrän vi börjar tvätta dom! Så det borde stå en varningsmärkning i kläder av fleece, polyester och akryl; tvätta helst inte!

Alltså på riktigt. Gå till din garderob. Kolla hur många plagg du har som INTE innehåller dessa tre material. I min garderob kan jag lova att det inte är många. Även om jag absolut undviker fleece numera. Sen har vi alla skönhetsprodukter som innehåller microplaster också. Men det är en annan historia. Nästan värre.

Och nu vill jag bara säga; all kärlek till all personal som jobbar och sliter med denna pandemi.
Var rädda om er. Vi ses kanske till hösten.

Läs även andra bloggares åsikter om Covid, Microplast

Irritationsmoment

Förpackningar.
Undrar om det finns något som gör mig så frustrerad dagligen som just förpackningar. Vilket snille, t.ex. var det som kom på den här plastmojen? (Plast - igen) Jag vet inte om jag är ovanligt klen, men inte fan blev det lättare att öppna. Tvärtom! Att öppna flikarna - som förut - har aldrig varit ett problem.

För att inte tala om denna förpackning:

Snygg sak va? Okej, den är lättare att öppna, men sen ska man slänga förpackningen. Om man då är som jag, att man vill separera papp från plast, då finns det där lilla tumgreppet:

Ja, jag säger det igen. Jag kanske är ovanligt klen, men inte duger min tumme i alla fall! Det ska till knivar och saxar för att få isär. Däremot är det ett givet sätt att bryta av sig tumnageln, om man nu skulle vara sugen på det.
Visst - det är bra att förpackningen är stadig så inte innehållet rinner ut, men låt bli att blanda plast och papp! Tack!!
Nästa förpackning ska Herr T få testa att ta isär. Han har en tumme som är bred som en barnhandflata. Han kan inte ha hamrat ut tummarna (om ni nu trodde det. Snickare som han är) för han är högerhänt och högertummen är lika bred. Återkommer med rapport.
Jag har länge tänkt på att ha ett sånt där snickarbälte fullt med verktyg. För är det inte en kniv man behöver så är det en sax. Får nog bli nåt sorts verktygsförkläde nästa vända i syrummet.

Spänt väntar jag på de nya soptunnorna som ska komma. Med fyra fack. Jag hoppas verkligen att kärlet för plast är halva tunnan!

Jag önskar er alla en underbar fredagkväll utan besvärliga förpackningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Förpackningar

Molybden och justering

Gurkor. Brukar ni fundera över gurkor?  96% vatten och inte så mycket mer. Älskas av barn.
Men nu till dagens fråga: varför är gurkor inplastade med krympplast?
Enligt någon googlesida så är det så att: "plasten är här en miljö- och klimatvinst, eftersom den förlänger hållbarheten avsevärt och minskar matsvinnet."
Men hallå! Skulle vi inte minska på plasten? Och i alla fall i mitt kylskåp så ruttnar gurkan om jag inte kommer ihåg att släppa ut den ur denna kroppsstrumpa.
Den påstås också vara nyttig. Återigen en googlesida, visar att skalen innehåller viktiga mineraler som molybden, kalium, koppar och magnesium. Dessutom innehåller gurkan kisel. Det är ju ändå ganska bra presterat av de återstående 4 procenten.

Nu kan ju jag inte bara lämna detta, utan måste naturligtvis kolla vad fan molybden är. Och det står bl.a. så här: "Molybden används även i legeringar, speciellt för att höja styrkan och värmetåligheten i olika stålsorter." Mums!

När jag inte funderar på gurkor, så går jag på kalas. Vi har idag firat detta vackra barn som inte ärvt ett endaste av mina egenskaper eftersom hon är min bonusdotters äldsta bonusdotter. 18 år idag.

Nu ska det väl ut och sviras ikväll. Ljuva ungdomstid.
Fast jag saknar den inte. Jag trivs bättre i min äldre skrynkligare kostym.

Apropå skrynklig. Jag tittade på ett program på kanal 11. Det var något med renovering av hus. Men så kom reklamen. Om några killar som också gillar att "renovera" fast då sina utseenden. Åh, gud min skapare! Var är världen på väg? Det kallas för justering, men det verkar mer frustrering.

Det är bara så tragiskt när unga människor "bygger ut" eller "minskar ner" på sitt utseende. Särskilt som kirurgen i fråga inte ser ut att ha använt sig av sina egna metoder utan mer som om han varit med i boxningsmatcher i yngre dagar.

Jag kan bli arg på mig själv för att jag var så elak mot mig när jag var ung. Jag minns att jag retade mig på att jag hade några slags "bullar" på var sida nedanför mungiporna. Det var innan jag fick kalkonhaka och gäddhäng. Ja, jag är fortfarande irriterad på en hel del, men på det stora hela så fungerar jag. Jag kan äta, dricka, kramas och dansa (!) och numera räcker det för mig.

Nu är det snart mat!

Läs även andra bloggares åsikter om Gurka, gurkor, molybden, skrynklig

Summering så långt

Julen är över, hoppfarallanlaaaa! Så även nyår, trettondag och tjugondedagknut. Nu börjar oxveckor för dom som ha en oxe.
Men det kommer en viktig dag i februari. Alla hjärtans dag! Ha, ha, ha... Det är såna dagar som förstör förhållanden. Kan vi inte bara ta bort dom?

Julkänslan infann sig aldrig i år. Det var bara som något slags grått tröskverk som passerade. Nyår var ändå glad och trivsam i vanlig ordning. Båtresa med goda vänner piggar upp. Även om Silja line dragit ner på artister och annat. Men inte på priset!

På trettondagsafton hade vi julgransplundring med barn och barnbarn. Vi var "bara" 23 stycken då några inte kunde vara med. Vi dansade ut julen, men inte granen. Den stod kvar några dagar till då Gösta katt tyckte att den var trevlig att ligga under. Nu ligger den dock på gräsmattan.

I helgen var det full fart igen. På fredagen blev vi bjudna till grannen på mat och vin. Trevligt som alltid. Dom hade skaffat en till katt som vi jobbade på att reta upp. Jag lyckades rätt bra och fick strumpbyxorna strimlade.

Dagen efter var jag och döttrarna i storstaden för att äldstedotter skulle få sin novemberpresent. Middag och stand up. Den ståupparen som jag tyckte var roligast såg ut så här.

Vad han heter har jag däremot inte lyckats lista ut. Men alla var bra på sitt sätt. Alltid lika kul med stå upp. Man får skratta ur sig ordentligt.

Det är alltid lika kul att hänga med mina galna döttrar. Dom är så snälla som tar med sin gamla mamma ut på äventyr. Kanske för att jag hjälper till att betala. Vem vet?

Vi hann även med att fira en tioåring. En gullig och glad tjej full av påhitt. Nr fem i vår stjärnfamiljs barnbarnsskara. Om jag inte räknat fel.

Nu tar vi det lugnt ett tag. Tror jag.

 Läs även andra bloggares åsikter om Stand up, Maffia comedy club,