Igår fyllde modern 88 år. Inte trodde jag att hon skulle hänga med så länge.
Tänk vad hon har slitit i sina dagar. När jag var liten så bodde vi helt omodernt i ett skolhus på landet. Vi var fyra barn och två vuxna som delade på ett kök på c:a 10 kvm, ett vardagsrum och ett sovrum där det inte fick plats något annat än sängar.
Värmen i lägenheten kom från en vedspis, en kakelugn och en fotogenkamin. Det luktade jämt fotogen hemma. För att kunna elda i de andra två, höggs det ved i det oändliga. Här var det inte fråga om mysvärme inte. Maten lagades på en vedspis och en elplatta med två spisplattor. Där värmdes även allt vatten som skulle användas, för varmvatten i kran hade vi inte.
När jag och Gubbe flyttade in i vårt hus för 22 år sedan så satte vi in vedspis, kakelugn och ett par små eldstäder till. När jag berättade detta för modern var hennes enda kommentar: "usch!" Jag förstår henne.
Tvätt och bad sköttes i stenkällaren under huset. Där fanns ett inbyggt
badkar. Visst låter det fint? Nästan som i en inredningstidning -
inbyggt badkar. Men det här badkaret var i betong och blev väl murat
samtidigt med husgrunden. Som tur var skaffade fadern ett "riktigt" badkar som vi sen använde.
När jag var 10-11 år flyttade vi upp i den andra lägenheten i samma hus. Rena rama paradiset. Varmt vatten och elvärme. Nu var ju den där gamla råttstinna lägenheten långt ifrån paradiset, men jämfört med det vi haft innan så var det enormt fint och stort. Nu hade vi i alla fall 2 sovrum, ett större vardagsrum och ett större kök att röra oss i. Vi fick även ett badrum med en riktig toalett. Lyx! Tidigare hade vi haft torrtoa och utedass vilket vi var ganska ensamma om.
Men när jag tänker på hur jag har det nu och hur jag har haft det under mina vuxna år och under tiden mina barn växt upp, så kan jag ibland nästan tro att jag har drömt alltihop från barndomen. Hur kunde min mamma orka med? För att hon inte hade något val antagligen. Man gör det man måste.
Hon har alltid tagit hand om oss barn och barnbarn med öppna armar och har bara gett kärlek hela sitt liv utan att ifrågasätta, döma eller beklaga. En så osjälvisk människa som min mamma får man leta länge efter. Naturligtvis beror mycket på hennes dåliga nerver och hennes rädsla för konflikter och att hon alltid sett sig som värdelös, men hennes värme och omtänksamhet har alltid varit helt äkta. Hon är värd allt!
Läs även andra bloggares åsikter om
Mamma,
omodernt,
vedspis,
utedass,
barndom