Slött, slappt och sladdrigt

Huden. Denna yta som håller ihop ben, kött, fett, blod och senor. Och som dessutom talar om ifall vi är generade, fryser, svettas eller blivit antika.
Nu har jag läst att "till och med sovställningen har betydelse för hur din hud åldras". Hur man ska sova/ligga framgår däremot inte, men nog kan jag tro att allt det där jävla snurrandet mot lakanen har sträckt ut min hud mer än nödvändigt.
Två kvadratmeter hud ha vi fått som vår beskärda del. Själv tror jag att jag nog har kommit upp i två och en halv alla gånger.

Huden har flera uppgifter. T ex:

Den skyddar mot bland annat bakterier, virus, frätande ämnen och nötning.

HA! säger jag. Min hud har då inte skyddat mig mot det där första i alla fall. Inte mot nötning heller tror jag för jag känner mig ganska utnött.

Den hjälper till att hålla kroppstemperaturen på rätt nivå.

HA igen! Första halvan av mitt liv gick jag ständigt och frös. Nu svettas jag för det mesta. Är det rätt nivå det?

Den lagrar vätska och fett

Jo minsann! Där har min hud jobbat på rejält måste jag säga.
Dessutom kan jag bara säga: vilken tur att man aldrig gjorde den där tatueringen...

Men man får väl vara glad att man har en hud som fungerar något så när. Det skulle ju se så slafsigt ut om man gick omkring utan.

Försvinns och återvinns

Nu är jag inte sjuk längre. Nu är jag deprimerad. Djupt! Vi har nämligen varit på tippen idag. Eller rättare sagt Brista återvinningscentral. Jag blir glad av att sortera mina sopor men blir så deprimerad av vad folk slänger. Och i vilka mängder! Slit-och-släng-mentaliteten har tydligen kommit för att stanna.
När man är på väg in till tippen så är det en hög kulle vid sidan om. Tydligen har man karvat lite i kanten på den kullen och högst upp under grästovor och ett lager jord tittar det fram plast som hänger som draperier nedför kullen. Detta är tydligen före återvinningens tid då man kastade och hällde jordmassor över sånt som inte skulle brännas. Jag ryser bara jag tänker på vad som finns inuti den kullen.
Det som tröstar mig är att det finns en stor container på tippen, där man kan lämna in saker. Dessa går sedan till Återbruket där man tar hand om kasserade prylar, fixar till och säljer vidare. Sånt gillar jag.
Sen blev det en vända på pantstationen också. Det blev en hel del kosing och nu känns det bra när det är utrensat hemma. Men hur man än plockar ut så nog fan hittar man mer när man väl kommer hem. Blir nog en vända till endera dan.
Annars är jag frisk nu. Har jobbat en vecka och det har gått bra även om jag varit trött. Röntgen får jag vänta på en vecka till så jag hinner bli ordentligt frisk.
Idag har vi påhälsning av barnbarnet Molly när föräldrarna är ute och svirar. Hon är väldigt förtjust i alla våra katter men vill inte ha dom för nära inpå. Vi tog fram en skrinda som Molly fick åka i och när Gusten sen tog över den så blev hon lite fundersam. Först ville hon dra honom, men sen sa hon till Gusten att det var "minna", alltså hennes skrinda. Gusten brydde sig naturligtvis inte. Kul med katter alltså, men dom ska veta sin plats.

Läs även andra bloggares åsikter om Tippen, Sopor, återvinning, pant, barnbarn

Vad ni gör - skaffa inte lunginflammation!

Nu är jag frisk. Fast sjuk. I fyra veckor har jag dragit med den här jävla lunginflammationen och sviter efter den. Lungorna har tydligen sagt upp sig och det är fortfarande tungt att andas. Det känns som om det sitter en uppblåst ballong i bröstet som hindrar mig att dra in luft.
Jag ringde till Karolinska sjukhusets akutmottagning. Eftersom det var där jag var sist och att den läkaren sagt att jag skulle komma tillbaka om det inte blev bra. Förklarade läget. Sköterskan sa: "lunginflammation kan ta väldigt lång tid, men det är klart att du ska ju inte ha tungt att andas". Ändå hänvisade hon mig till närakuten på Löwenströmska.
Jag ringde till Löwenströmska. Pratade med en sköterska som - efter att jag rabblat hela förloppet ännu en gång - tyckte att jag skulle komma dit. Hon kopplade mig vidare till tidsbokningen. Där fick jag dra hela ramsan en gång till varpå den manliga sköterskan sa: "Då får du boka in dig på vårdcentralen".
Mina rara vänner på Fejan uppmanade mig att åka in till KS ändå och skita i vad dom sa så då gjorde jag det.
Efter provtagningar och hjärttest så visste läkaren inte vad det var. Proverna visade ingenting (som vanligt) och jag blev återigen hänvisad till vårdcentralen för att utredas. Jag var tröttare än någonsin efter att ha rabblat hela förloppet för jag vet inte vilken gång i ordningen och dessutom svarat på trettifjorton frågor som "hur långt orkar du gå?" "hur ofta känner du av...?" "hur länge har du haft..." osv. osv. Man önskar att man var en hund och fick gå till veterinären istället. Läkaren avslutade det hela med att säga "du kan ju ta en värktablett om du har ont". Vad han fick denna briljanta idé ifrån vet jag inte för jag hade inte sagt något om värk.
Nu ska jag ju ändå till vårdcentralen på måndag eftersom mitt knä låser sig emellanåt. (Är det inte det ena så är det det andra). Så jag får väl dra hela versen igen då. Men utredningen lär jag ändå få vänta på eftersom jag ska på datortomografi först den 4 juni. Man ska ju helst bli frisk innan man får kolla vad det är för fel. 
Just nu känns det något bättre men så har jag inte varit uppe och rört på mig än heller. Det brukar funka i en halvtimme till en timme, sen orkar jag inte mer. Men jag får väl gå och jobba ändå, för det är nog mindre jobbigt än att ta sig igenom sjukvården.

Läs även andra bloggares åsikter om Pneumokocker, Lunginflammation, Sjukvård

Älskade modern

Igår fyllde modern 88 år. Inte trodde jag att hon skulle hänga med så länge.
Tänk vad hon har slitit i sina dagar. När jag var liten så bodde vi helt omodernt i ett skolhus på landet. Vi var fyra barn och två vuxna som delade på ett kök på c:a 10 kvm, ett vardagsrum och ett sovrum där det inte fick plats något annat än sängar.
Värmen i lägenheten kom från en vedspis, en kakelugn och en fotogenkamin. Det luktade jämt fotogen hemma. För att kunna elda i de andra två, höggs det ved i det oändliga. Här var det inte fråga om mysvärme inte. Maten lagades på en vedspis och en elplatta med två spisplattor. Där värmdes även allt vatten som skulle användas, för varmvatten i kran hade vi inte.
När jag och Gubbe flyttade in i vårt hus för 22 år sedan så satte vi in vedspis, kakelugn och ett par små eldstäder till. När jag berättade detta för modern var hennes enda kommentar: "usch!" Jag förstår henne.
Tvätt och bad sköttes i stenkällaren under huset. Där fanns ett inbyggt badkar. Visst låter det fint? Nästan som i en inredningstidning - inbyggt badkar. Men det här badkaret var i betong och blev väl murat samtidigt med husgrunden. Som tur var skaffade fadern ett "riktigt" badkar som vi sen använde.
När jag var 10-11 år flyttade vi upp i den andra lägenheten i samma hus. Rena rama paradiset. Varmt vatten och elvärme. Nu var ju den där gamla råttstinna lägenheten långt ifrån paradiset, men jämfört med det vi haft innan så var det enormt fint och stort. Nu hade vi i alla fall 2 sovrum, ett större vardagsrum och ett större kök att röra oss i. Vi fick även ett badrum med en riktig toalett. Lyx! Tidigare hade vi haft torrtoa och utedass vilket vi var ganska ensamma om.
Men när jag tänker på hur jag har det nu och hur jag har haft det under mina vuxna år och under tiden mina barn växt upp, så kan jag ibland nästan tro att jag har drömt alltihop från barndomen. Hur kunde min mamma orka med? För att hon inte hade något val antagligen. Man gör det man måste.
Hon har alltid tagit hand om oss barn och barnbarn med öppna armar och har bara gett kärlek hela sitt liv utan att ifrågasätta, döma eller beklaga. En så osjälvisk människa som min mamma får man leta länge efter. Naturligtvis beror mycket på hennes dåliga nerver och hennes rädsla för konflikter och att hon alltid sett sig som värdelös, men hennes värme och omtänksamhet har alltid varit helt äkta. Hon är värd allt!

Läs även andra bloggares åsikter om Mamma, omodernt, vedspis, utedass, barndom

Hockey - inte min grej

Gubbe sitter på övervåningen och kollar på hockey. Det är inget som roar mig. Jag tittar hellre på något annat. Igår var det trots sjuttiotretton kanaler och lika många program på varje, inget annat att titta på, så jag sa till Gubbe att han kunde titta på hockeyn med mig. Det skulle jag aldrig ha gjort.
Stämningen föll till en nivå som påminner lite om när jag först blev sjuk. Ryssarna vann över Sverige och depressionen var total. "Förbannade ryssar som bara filmade och jävla skitdomare".
Ju mer jag ser och hör folk som är tokiga i sport, så förundras jag över hur otroligt svallande känslor det är när det är förlust. Långt mer än vid vinst. Tur att jag inte bryr mig. Men idag går det tydligen bättre för han har hojtat JA en gång i alla fall.

Idag har jag blivit vallad i bilen igen av Gubbe. Jag får lite ångest över hur mycket jag missar av våren. Nu står slånen i full blom och det brukar väl inte hålla i sig mycket mer än 4-5 dagar. Det är så otroligt vackert!

Så mycket rörelse blir det inte. Jag tycker att jag känner mig bättre men jag har ingen ork alls. Nåja, så länge det inte blir värre så.

Läs även andra bloggares åsikter om Hockey, förlust, TV-program, slån

Päronblom till födelsedagsbarnbarnet

Jag kanske håller på att bli frisk (efter 3 veckor). Igår kunde jag sitta upp i soffan hela dagen! Det har jag inte orkat tidigare. Idag tog jag min vanliga runt-huset-turen. Ganska blåsigt men varmt så imorgon är nog päronblommorna helt utslagna.

Så vill jag hurra och gratta barnbarnet Vera som fyller hela 5 år idag! Nu ska det väl kalasas i dagarna tre antar jag.  Hoppas att du får en härlig födelsedag och att det kommer många gäster med många roliga paket!

Stor födelsedagskram!

TV-program som rensar upp

När man ligger hemma och är sjuk så får man tid att titta på alla FANTASTISKA TV-program.
Jag kom just att tänka på dessa både svenska och utländska program när TV ska "hjälpa till". Det har ju varit flera program om hur någon kock läxar upp restaurangägare och fixar till deras företag. Sen har vi "Arga snickaren" och "Fuskbyggarna".
Jag tittar inte på något av dessa program om jag inte bara råkar passera förbi. Vad jag däremot efterlyser är ett TV-program där någon med SUNT FÖRNUFT och KUNSKAP tar med sig kameran och rensar upp inom åldringsvården. Hur länge ska man få läsa om alla dessa s.k. vårdinrättningar som mer försöker ta kål på dom gamla istället för att vårda. Eller någon som går in i skolorna och ordnar till det med mobbingen. Varför finns inte såna program? Men det är väl kanske inte så säljande.Vi har ju i och för sig program som "uppdrag granskning" men det är ju program som påpekar felet men sen är det inte säkert att något händer.
Nu finns det ju ett nytt program (på bar gärning) som jag inte heller tittar på, där man ska se om folk ingriper när något otillbörligt inträffar. Kan dom inte använda dom här dolda kamerorna på ett vettigt sätt istället och zooma in alla som på riktigt ger sig på andra människor och barn? Det här blir ju mest skämmigt för de personer som inte vågar säga något och som inte vill lägga sig i. Vi är ju konflikträdda i det här landet och det kan man nog inte ändra på hur som helst, även om man skulle vilja. Men det är ju bara vad jag tycker.

Läs även andra bloggares åsikter om TV-program, sunt förnuft, åldringsvård, mobbing, dolda kameror

Även efter döden

Min goda blogg- och fejanvän Laila ställde frågan häromdagen: " Ifall man skulle sluta skriva något på Facebook - upphör man att existera då?" Nu finns svaret på frågan. Svaret är Nej.
Läser på Aftonbladet att anhöriga till en kvinna, som plötsligt dog, inte får bort hennes konto från Fejan. Dom har nämligen inte lösenordet. Dom har mailat Fejan men inte fått någon hjälp, men så har det ju bara gått 7 månader!
Nu säger en talesperson för Fejan att man måste styrka sin identitet som anhörig och man måste också skicka en kopia på personens födelse- och dödsattest. Så... går du med i Fejan så är du med i Fejan ända in i döden.
Förslag: gör en lista på dina inloggningar och lägg till i ditt testamente. Har du inget testamente så skriv ett. Eller i alla fall något papper med info till efterlevande. Du kan dö imorgon.
Men snart kanske Ghostbook kommer för alla som tror på ett liv efter detta. Annars finns ju i stort sett allt kvar där ute i cyberrymden som vi har lagt dit. Ser framför mig hur vi i framtiden kommer att få ett hemskt cybermoln i illgrönt svävande över huvudet. Men det å andra sidan kanske kan ersätta ozonskiktet.

Facebook, inloggning, dödsattest, cybermoln

Maskros och kattskit

Igår släpade jag mig runt tomten igen. I en hörna där jag satt ner bondsyrener hittade jag en av mina favoritblommor, vårlök. Hoppas den ska stanna för jag har inga sådana här runt omkring. Den ser ju onekligen lite klen ut men jag får väl gödsla på lite för ovanlighetens skull. Vatten får den uppifrån idag.
Den livskraftiga maskrosen förgyller nu våra stengångar. "Små solar i gräset..." Vackra tills fröställningarna översvämmar hela tomten. Men dom tillför ju det gröna i vår "gräs"-matta i alla fall. Hörde på Äntligen hemma igår att Rappne föreslog hönsgödsel om man har mycket mossa i gräsmattan. Vi har nästan bara mossa och maskrosor. "Tillför även en pikant doft" sade samme man. Låter härligt, för det vet man ju hur hönsskit luktar. Vad man däremot ska undvika så är det den maskrosdödare som vi använde ett år. Maskrosorna försvann men kom tillbaka som monster året efter. Undvik!
En av mina arbetsgivare kom förbi med en krya-på-dig-blomma. En engelsk pelargon. Sånt uppskattas! Jag hade dessutom nyligen tagit kål på en likadan när jag glömt att stänga glasverandadörren en frostnatt så den kom verkligen i rättan tid.
Under vår nya uteplats har Gubbe/husse gjort en öppning efter mina direktiv. Där kan Frazze, Gösta och Gusten krypa in när något otäckt kommer förbi. Här är det Gusten som tittar ut.
Mysigt ställe för en katt att skita på också när snön yr runt knuten. När jag blir frisk ska jag skriva i "grabbarnas" namn på dörren.

Idag däremot orkar jag ingenting. Ligger inne under filten med mina katter och fryser. Nu har dotter J och Pytte varit förbi och förgyllt min dag en liten stund. Blev jag inte friskare så blev jag i alla fall gladare!

Läs även andra bloggares åsikter om Foton, blommor, vårlök, hönsskit, katter

Hellre fultryck än slätbeige

Gillar ni t-shirts? Själv är jag så less på att de flesta t-shirts och toppar är så tråkiga. Jag vill ha mer färg och roliga tryck för att pigga upp mig. Men... det ska jag ju inte. Varför då? undrar ni. Jo...
Nu när jag ligger sjuk så glor jag ju på allt som finns på TV. Bland annat såg jag kvällsöppet där dom gör om personer till nya snygga jag. Dels får dom ny frisyr, ny makeup och så är där en stylist som talar om vad personen ska ha på sig. Den här gången så hade stylisten tre uppsättningar i beige, vit, grå, brun. Ungefär lika spännande och färggrant som en potatisgratäng. Hon själv var dessutom klädd i liknande kläder.

www.roligaprylar.se/T-shirts/

När det kom till att presentera topparna som fanns med så säger hon att "man ska undvika toppar med tryck när man kommit upp i åldern över 30. Man ska helst hålla det enfärgat."
Jag ryckte till i soffan och fick sånär feber igen. Vad menar hon? Har jag gått omkring och skämt ut mig de senaste 25 åren? I detta nu tänkte jag "det är hon som är tanten".
Själv funderar jag på att beställa hem den här tröjan till höger. Den påminner om en bild som min äldsta dotter ritade till mig i tonåren. Där hade hon skrivit "supermamman". Man kanske skulle ta den bilden och trycka upp. Sen får väl folk tycka vad dom vill.



Jag kan även tänka mig den här tröjan till vänster. Mad var min ungdoms lektyr. Kanske därför jag blivit som jag är. Blått är inte min färg, men skit samma. Huvudsaken är ju att man får med Alfred E. Neuman.
Här kommer fler förslag på uppiggande t-shirts. Ankorna från Ankeborg t.ex.










Sen har vi kocken från Mupparna. Passar ju utmärkt för en husmor. Men med tanke på att jag blir sjuk jämt så kanske inte kyss-uppmaningen är så bra.

Men den här tror jag att jag ska slå till på. Absolut inget för en person över 30 och inget osynligt plagg direkt men katter det är mitt liv de´se´. Och ska jag vara ärlig så är väl stil inget man förknippar med mig direkt. Bekvämt och ledigt är nog mer min melodi sen får folk tycka vad dom vill.

www.allposters.se

Läs även andra bloggares åsikter om t-shirts, toppar, tryck, stil, färggrant

Med ögon känsliga för grönt

Jag blev vallad lite av Gubbe idag. Vi tog en tur med bilen så jag fick kolla in våren. Just den här tiden ska man ju ligga ute under en björk och bara se hur det blir allt grönare.

 

Ett vildkörsbärsträd blommade för fullt. Vita fluffiga klasar.

Hemma på altanen satt en zebraspindel och solade sig på fönsterbläcket. Mycket stilig, men man vill inte ha den på sig för den är så himla snabb och hoppar fram. Den var nog inte mycket mer än 4-5 mm. Kolla bara dom pigga ögonen.

 

Under fönsterkanten satt en betydligt större korsspindel. När jag petade på den så ramlade den ner. Men den verkade väldigt vårtrött. Rörde sig knappt. Den här var nog ca 1,5 cm. Mycket större blir dom inte. Vacker och blank var den.

 

Detta var allt jag orkade med. Igår var jag till doktorn igen. Nu ska jag bli skickad på datortomografi för att kolla mina lungor. Ingen vet vad det är och jag är fortsatt sjukskriven fram till den 20:e maj. Andningskapaciteten är usel och  jag orkar ingenting. 

Tur ändå att jag har min kamera och mina bilder att roa mig med för jag behöver ju bara gå ut fem minuter för att hitta något att fota.

Läs även andra bloggares åsikter om Grönt, Björk, Vår, Zebraspindel, Korsspindel

Foton

Jag har fixat lite med foton på Picasa nu när jag är sjuk. Något måste man ju sysselsätta sig med även om orken lyser med sin frånvaro. Irriterande nog så vill vissa foton inte visa sig när man klickar upp dom i större format. Märkligt, med tanke på att jag gjort likadant med alla foton. Nåja, jag får väl vänta och se om det löser sig.
Sen är det ju det där med sorteringen. Nu har jag sorterat först i datumordning och sen vänt tvärtom. Då blir det ju dom sista bilderna först vilket blir lite tokigt när man har lagt ut resebilder. Men jag vill ju å andra sidan gärna ha de nyaste först.
Om jag sorterar lokalt på datorn som jag vill ha det så lägger den ändå inte upp det på Picasas visningssida på samma sätt, trots att jag synkat. Har inte ork heller just nu att sortera dom en och en. Jag får väl hoppas att det fixar sig med nästa uppdatering av programmet.
Är det så att ni vill titta på bilderna så klicka på lejonbilden här nedan.

Läs även andra bloggares åsikter om Foton, bilder, Picasa

Runt huset

Igår fick jag finbesök igen. Tur att det bara blir korta "tittar" för orken är inte vad den borde vara. Parvel fick låna Pyttes hatt och blev så här glad.

Dom var på väg till modern. Min alltså. Jag kan ju inte ta hand om henne nu, så då får Gubbe och barn rycka in istället. Gubbe fick ordna fullmakt för att kunna hämta medicin på apoteket som barn och barnbarn sedan åkte och lämnade över tillsammans med efterlängtade bullar.

Idag klädde jag på mig ordentligt och provade på en liten promenad med kameran runt huset.

Björkarna hade vecklat ut sina fina blad. Finns det något finare än björkar?

På baksidan av huset har vi två uppbyggda lådor gjorda av slipers. Där hade skogsmyrorna fullt sjå. Jisses vad dom släpade.

Bar på saker mycket större än dom själva. Vart boet/stacken skulle vara blev jag inte klok på, för dom sprang hit och dit, men det fanns säkert en plan i det hela.

Frazze satte sig under granarna och väntade på att vi skulle ta steget ut i skogen. Tyvärr så finns inte den orken. Efter promenaden runt huset var jag helt slut. Nu vill jag bli frisk!

Läs även andra bloggares åsikter om Barnbarn, promenad, björk, myror