onsdag 19 april 2017

Vårdepp och videsurr

Det börjar likna vår. Det märks på vädret. Häromdagen:
Jag får nästan hjärtfel när det blir så här. Helt plötsligt bara, när man tittar ut innan man går i säng. Börjar genast gå igenom hela släkten vilka jag ska oroa mig för som åker bil med sommardäck.
Den 2:a april såg det ut så här:
Fullt surr i vitviden. Det var hur mycket insekter som helst! Fast nu har dom nog dött. Hoppas inte. Snön har ju försvunnit igen och solen har lyst hela dagen.

Sakta men säkert kommer även en vårdepression smygande. Den där känslan av att man ska göra så mycket som man inte kan komma igång med. Jag sitter och önskar mig spöregn. För när solen lyser ska man njuta av solen, putsa fönster, göra utflykter, plantera, koppla av, fixa hela jävla trädgården, ta en fotorunda, planera semester (som aldrig blir av) och.... inte ett jävla dugg blir gjort! Jag gömmer mig i syrummet. Måste komma ihåg att skaffa mörkläggningsgardiner dit in. Då kan jag sitta där och låtsas som att det fortfarande är november och man har all rätt att sitta där.
Inte förrän i augusti infinner sig lugnet och då sitter man där och undrar vart tiden tog vägen.

Gubbe fixar med hönshuset. Har jag sagt att vi ska skaffa höns? Annars säger jag det igen. Vi ska skaffa höns. Gubbe är lyrisk. Jag är mer nere på jorden eftersom jag är en så otroligt praktisk människa. Jag tänker mer på rengöring och undvikande av lukt, istället för att glädja mig över fluffiga hönsrumpor. Men det går nog över bara dom kommer hit. Fem ska vi ha. På sommaren. På vinterhalvåret ska dom bo hos äldsta dottern. Vi ska ha delad vårdnad. Det känns bra.

Påsken passerade nästan omärkt förbi. Vi hade till och med glömt köpa ägg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

Emileitha/Tarja sa...

Vad fint att kunna ha höns men förstår dina tankar om det praktiska. Jag känner likadant på våren, blir så stressad o nere..mycket ska göras men vill helst gömmma mig, mår bäst om jag får traska runt i naturen hela dagarna. Allt gott till dig

Baronessan sa...

Om man bara kunde känna in sig i det och vara nöjd. Då skulle ju allt funka. Kramar!