Hitmahoa självplågare

Idag har jag varit en självplågare. Inte för att jag har stuckit nålar genom huden eller skurit mig med rakblad. Nej, det finns andra, ännu djävligare saker. Fönsterputsning! Ändå har jag bara börjat. Jag har 22 fönster på huset varav en del är dubbla. Sen har jag en glasveranda med 17 fönster vardera på två våningar. Dessa 34 fönster är spröjsade i tre delar. Nog fan är man en självplågare då. Tur att man inte bryr sig så mycket så man springer och putsar stup i kvarten. Jag drar av det värsta när jag inte ser ut längre. Sen har faktiskt Gubbe hjälpt till också! Han får ta den värsta biten. På övervåningen är inte alla fönster öppningsbara och kan bara tvättas utifrån vilket betyder balansera på stege högt över marken. Inte min grej. Jag får nästan svindel när jag tittar över sängkanten. Och då sover jag ändå inte i våningssäng.
Var med yngsta dottern inne i den stora hufvudstaden häromdagen. Vi gjorde en loppisrunda. Åker jag själv in till staden så undviker jag tunnelbana. Jag får klaustrofobi. Det går bättre om någon är med så denna gång blev jag guidad av dottern. Vi åkte fram och tillbaka, hit och dit och till och med böt linjer ett par gånger. Hade hon lämnat mig där hade jag aldrig hittat ut. Men det värsta var naturligtvis rulltrapporna. På vissa ställen är dom vaaaaaansinnigt höga. Jag var tvungen att stå och titta på mina fötter och sjunga en stump för att inte svimma. Jag tycker att det är konstigt att man inte läser dagligen att folk ramlar nedför rulltrappor och dör.