Lite hög luftfuktighet kanske...

Regnet vräker ner. Katterna har andnöd när dom kommer in från kissrundan. Ligger och flämtar på golvet med alla fyra tassarna i luften. Men det är mygg och bromsfritt. Åtminstone här inne. Än så länge (sade pessimisten...). Idag ska jag hem till Syster-yster för att öva lite till ett litet framträdande vi ska ha på femtioårsfesten. Vi är fyra stycken som ska larva oss och inte ett öga kommer att vara torrt. Troligen kommer alla att gråta av förtvivlan. Men inte bryr vi oss om det. Vi har i alla fall roligt och det är huvudsaken. Sen finns det säkert många som tycker att det bara är trams men då kan man gå hem eller ut i skogen eller nåt. Parollen är - man har inte roligare än vad man gör sig. Folk som sitter och väntar på att bli underhållna begriper jag mig inte på. Nu blir dom ju det i och för sig till viss del, men kvällen är lång.
Vi har förberett oss (som vanligt) för åska och spöregn. Det kan därför hända att det kommer drivis eller kanske en tornado. Men det kan ju vara kul att få uppleva det också. Ser framför mig hur 50-åringen(arna) försöker hålla fast i tältduken och flyger till väders, huuuiiiiiiii. Då blir det bungyjump i omvänd riktning. Jo, det är ju två femtioåringar men den andra vill helst inte skylta med det. Han vill bara åka snålskjuts på festen. Men han får det för han ska underhålla med sitt band. Dessutom fyller han inte förrän i november. Det är min yngre bror jag talar om så han får behålla sin åldersnoja ett tag till.
Visst är det väl så att karlar har svårare med det här att fylla femtio? Jag har i alla fall fått för mig det. Jag hade en kris när jag skulle fylla 30 - då kände jag mig urgammal. Sen gick det över och kom aldrig tillbaka. Nu känner jag mig bara yngre och yngre. Förutom när jag känner efter var det gör ont någonstans och var det tar emot. Men längst där inne - i den lilla bikupan som kallas hjärna - där är man tidlös.