Tandläkarbesök och blottare

När jag låg i tandläkarstolen idag, så for tankarna hit och dit. Plötsligt kom jag att tänka på blottare. Lite underligt kan man tycka men så var det i alla fall. Jag har råkat på ett par blottare i mina dagar. Jag blev inte skrämd någon av gångerna, bara full i skratt. Den första gången var när jag gick upp för trappan från en tågstation och en karl satt i sin bil med öppen dörr och gylf. Min första tanke var "vilken stor tumme han har". Men det var så klart inte tummen. Jag var mest fundersam på vad det är som gör att en karl sätter sig vid en tågstation och viftar med sin pilleville. Vi var ju ganska många som kom från tåget också men det kanske var det som gjorde det hela spännande. Andra gången var jag och min dåvarande make samt mina då små barn på väg ner till en badplats. Jag gick först och då klev han fram spritt språngande näck med sin enögda bacillspridare i handen. Jag tvärvände. Inte för att han stod där, utan för att mina barn inte skulle behöva se honom. När jag vände mig om igen var han spårlöst försvunnen.
Men nu - inte en blottare så långt ögat når. Har dom upphört eller visar dom sig inte för gamla kärringar? Eller är det kanske bara inte inne?
Tandläkarbesöket gjorde mig drygt 800 kronor fattigare. 30 minuters pillande och tandstensskrapande så var det klart. Men jag är så glad över att jag inte har några hål. I tänderna alltså. Får man hål så får man väl göra som farsan och använda sig av Plastic Padding.