Hur vill du själv bli bemött?

Åh, vad jag älskar okomplicerade människor. Ni vet dom där människorna som aldrig känns jobbiga. Ni vet dom där människorna som man kan gå hem till och lägga upp fötterna i soffan hos och känna sig som hemma. Dom där människorna som bara finns där som en varm famn och som bara pysslar om en. Jag har flera sådana vänner och jag tror att jag ska ta och göra varsitt diplom till dom med guldtext och krusiduller.

Det finns så många -ister som gör livet svårt att leva. Egoister, narcissister, pessimister, fascister, nazister, rasister, sadister osv, osv. Framför allt tycks narcissistantalet ha ökat. Obehagliga typer. Dom känns lättast igen på sitt aldrig bristande ego. Det finns faktiskt behandling för dom som "lider" av detta men vad som ska få en narcissist att gå och få behandling är för mig obegripligt. Dom tycker ju att dom är bäst, störst och vackrast. Varför skulle dom någonsin vilja ha någon behandling.
Här ligger den gode Narcissus och blir förälskad i sin egen spegelbild. Hade han haft tillgång till en kamera så hade han väl fotograferat ihjäl sig själv.

Nåja, vi skiter i dom och ägnar oss åt de ljuva människorna. För övrigt vill jag att vintern tar slut nu innan min soffa helt gått i trasor. Ja, jag har inte suttit sönder den under vintern, om ni nu tror det - nej, det är katterna som går lös på allt. Det senaste är att ligga under soffan, klösa bort tyget och dra ut stoppningen! Skitkul. Nu har husse stiftat dit det igen men vi får se hur länge det håller. Fåtöljen som jag klädde om ser ut som om den har fått fransar. Men jag gillar ju det så vi kan säga att det är ett nytt fåtöljmode. Tänk positivt för tusan!