Jag - en fotpall!

Vad har ni för er på helgdagskvällarna? Vi bygger tågbana. Det är till barnbarnen alltså. Heter det. Men jag tror att Gubbe tycker att det är roligare än barnbarnen. Den här limmas alltså fast till en permanent bana. Men knappt hade vi lyckats få till det och limmat fast det, förrän Gubbe ville bygga på mer.

Så därför köpte vi till en sats till. Men då fick vi inte ihop det riktigt. Man ska ju kunna köra åt alla håll och inte bara runt, runt utan att komma in på någon annan bana. Och det gick ju inte att göra om den befintliga banan heller, för den var ju fastlimmad! Så nu måste vi köpa ytterligare tågbana. Vi får ju innerligt hoppas på att någon av barnbarnen tycker att det här är roligt lite längre än fem minuter, när det väl är klart. Men det finns ju en fördel med att det är en träbana. Den går att elda med!

Annars är det mest soffläge på helgkvällarna. Men det är vi väl inte ensamma om. Men jag undrar om det är fler som har det som jag. Här bor man i ett väldigt stort hus, men jag ska säga att jag känner mig inklämd emellanåt. Ni kan ju se på bilden varför! Och det här är inte en engångsföreteelse utan så här ser det ut varje gång det ska soffas!
Och det är inte bara parkering här, utan det ska klias också. På både Gubbe och katt!

Fast Frazze vill ju helst ligga PÅ mig. Ibland tror jag att han ser oss som siamesiska tvillingar. Dit jag går, dit går Franz!
Man får passa sig när man ska åka iväg så man inte klämmer fast honom i bildörren. När jag väl stängt dörren, sitter han utanför och tittar anklagande på mig. Inte för att han vill åka med. Nej, fy tusan! Men han vill att jag stannar hemma. När jag kommer hem, sitter han där och väntar, eller kommer springande. Men man ska vara glad att man är uppskattad och omtyckt. Jag är glad!

Från det ena till det andra. Jag läste någonstans i förbifarten om någon som åt massor av bananer. Hon var vegan och bananer var det bästa man kunde äta. Dom är smockfulla med nyttigheter och dessutom tryptofanfyllda som bästa antidepressivmedlet. Så... denna dam/kvinna/tjej klämde i sig 10 bananer och drog iväg på en springrunda och har aldrig mått bättre. Så kan det säker vara. Kanske.
Men... jag undrar ändå hur hon är skapt, för när jag äter bananer så är det risk för tvärstopp i aktersalongen. Med tio bananer i följd lär jag få göra ett akutsnitt, för det lär inte blir någon naturlig "förlossning". Men är man en springare så kanske det löser sig.
Nå, nu är det slut på skitsnacket. Jag intar nu soffläge!

Läs även andra bloggares åsikter om Tågbana, Katter, Fötter, Tryptofan, Banan