Tankar

Jag får för mig att skriva lite igen nu och då. Jag har så mycket som snurrar i huvudet, men när jag kommer till att börja skriva så är det som en bisvärm av tankar och dom går inte att sortera. Jag har på gamla dar insett att jag förmodligen har autism, adhd eller i värsta fall en bokstavskombination som inte finns. Kan vara NIK (nevrotisk instabil knasboll).

Det är sällan tyst i mitt huvud. De två hjärncellerna drar åt olika håll och kastar sig mellan vad ska vi äta idag till undrar hur fåglar kan höra när dom inte har öron. Likadant är det på natten. Jag drömmer drömmar som gör mig helt slut. När jag vaknar är jag tröttare än när jag la mig. Och vaknar gör jag. Flera gånger per natt och hjärnan drar igång direkt. Den ältar gammal skit blandat med dagens händelser. Och intill sussar maken som somnar så fort han lägger huvudet på kudden. Ibland mumlar han mjum mjum eller nynnar något. När han inte snarkar alltså.

Märkligt ändå hur en hjärna kan vara så aktiv som min utan att innehållet bygger upp någon sorts allmänbildning. Det är sällan något som fastnar. Mest för att det är elände, elände, olycka och politik. Kan vara resultatet av min barndom där vi läste Kalle Anka, Fantomen och farsans 50-öresdeckare tillika vildavästernböcker. Skolan var dessutom en plåga från början till slut. Det jag kan, har jag lärt mig själv genom åren, men de förbannade siffrorna är för mig för alltid en gåta. 

Mycket folk där stora diskussioner dryftas har alltid varit en plåga. Men man kan hänga med länge ändå genom att hålla sig i utkanten, nicka och le. Sen går man hem och spolar huvudet i kallvatten och lyssnar på tystnaden. Utanför alltså. Inte i huvudet!

Det är ca fyra år sedan jag skrev här. Och vem har saknat det? Men jag tänker att jag skriver för mig själv. Eftersom tiden går så oerhört fort och man ständigt undrar vart den tar vägen. Vad har hänt på dessa fyra år t.ex? Det förbannade kriget har inte lugnat sig utan eskalerat. Det är då pest och kolera att det alltid finns pengar till vapen och ammunition. Nu har ju Sveriges militära toppar kommit i sitt esse. Jag kan tänka mig att dom har ståpäls för jämnan nu efter att ha legat i malpåse så länge.

Over och ut!