Är man sitt namn?

Mitt namn är Berit. Namnet Berit fanns inte från början. Det var någon typ av felsägning tydligen. Kommer nämligen från Birgitta och har blivit till Bereta, Berita och liknande p.g.a. dialekter. Där ser man. Ibland känner jag att hela jag är en felsägning.
Det underliga är att inte ens Birgitta är ett ursprungligt namn utan kommer av Brigit som sedan blev Brigida och sedan Birgitta.
Birgitta betyder den höga eller den upphöjda. Skulle vara jag det va, ha, ha, ha!
Mitt andra namn är Maria som kommer av Mariam.
Maria betyder rebellisk eller önskat barn. Är inte det en motsägelse?
Man kanske borde byta namn när man blir vuxen och ser resultatet. Undrar om det finns något namn som passar in på tramsig, förvirrad, orolig.
Det verkar även som att namnet Berit har något att göra med omskärelse av små judiska pojkar också men jag fick inte ihop det riktigt. Förvånar mig gör det inte ett dugg.
Jag har ofta undrat över hur mina föräldrar kunde komma på just detta namn. Kan det hade något att göra med be och rit? Inte troligt i den här släkten. Här nedan kan ni se en namne som också är förvirrad men ganska rakt på :)

Har´e bra

Nu vill jag inte se mer vinter, sa haren och stoppa huvudet i bägaren. (Gammalt djungelordspråk)

Styra och styla

Det finns saker jag inte gör. Köra bil i Stockholm är en av dom. Igår körde jag bil i Stockholm. Jag hämtade dotter L i Solna där hon bor. Därifrån fick hon köra in till Kungsholmen till sin salong EnvyMe där jag skulle få en välbehövlig klippning.
Väl där dök svärsonen G upp för att fixa sitt hår eftersom han skulle på kryssning, varpå han lämnade sin bil vid salongen. Nog för att L är en mångkunnig dotter men köra två bilar samtidigt övergår hennes kapacitet. Jag blev alltså tvungen att köra tillbaka.
Gick ju hur bra som helst eftersom L kan sin stad och jag bara körde efter.
Jag har kört in till salongen tidigare men det är inget jag gör om jag inte måste eftersom...

• jag inte hittar i Stockholm. Kör jag fel så är jag helt lost.
• det är köer både här och där.
• det är rödljus till och med i rondellerna
• det finns inga parkeringar. Finns det så är dom svindyra.
• du ska försöka hamna i rätt fil och försöka att inte köra över allt för många gångtrafikanter.
• det är sån förbannad stress! Folk springer över övergångsställena och bilister prejar varandra.

Nej, jag håller mig helst till pendeltåget.

Håret var det ja... såg ut ungefär som på bilden här nedan.

Fast värre tror jag. Frissan My klippte ur, klippte upp, klippte av, färgade, tonade och stylade. I samma veva tog hon sig an mina ögonbryn och plockade, färgade dom också. Jag blev som ny - tack My! Tror jag gick ner ett par kilo där.
Jag beställde fettsugning och ansiktslyftning också men dom hade inte börjat med det än. Alltså... fettsugning - hur svårt kan det va? En kniv, dammsugare, nål och tråd.

Det hände något underligt idag...

Jag hade tur! Ja, det händer ju inte varje dag och inte ens varje månad (år). Men idag slog turen till. Gubbe skulle låna Volvo-bilen som vanligen tar mig till och från arbetet. Han skulle ut med ett gäng på Solvalla och behövde bilen. I gengäld fick jag "låna" en Clio som står i vårt garage i väntan på att bli såld. Den köpte Gubbe av en granne för.... ja, länge sen. Den skulle fixas till för dotter men det blev bara tok och problem.
Nu är den äntligen fixad (skapligt) och ska säljas vid tillfälle. Något som inte är fixat är värmen. Det finns lite fjösvärme men inte mycket att prata om vilket gjorde att jag inte tyckte att det var något kul byte, men naturligtvis gick jag med på det.
Typiskt då att det skulle bli satans kallt idag. När jag kom hem var det mer (mindre) än -20 ute och kylan hade gått in genom märg och ben. Men... jag var glad ändå jag :) Varför undrar den som orkat läsa så här långt. Jo...
När jag var på mitt jobb ringde Gubbe och frågade om jag kommit till jobbet och allt gått bra.
"Absolut" svarade jag.
"Vad bra" svarade Gubbe, "köp en lott"
Min följdkommentar blev: "va?".
"Volvon står parkerad vid macken" säger Gubbe då. Displayen hade meddelat: stanna bilen omedelbart.
Tänka sig! Här har man åkt omkring i Ole Ostron - ja, Volvon alltså, den heter så - och den har gått som en klocka och så ska Gubbe ha den och då blir det parkering direkt. Stackars liten! Ole alltså. Han måste ha saknat mig idag. Ska nog köpa honom lite god olja när han frisknat till. Ska minsann smeka honom ordentligt över instrumentbrädan också och viska ömma ord :)
Undrar om man kan klä in Clion i en liknande kattdräkt som den nedan. Det borde väl höja värmen en del.

Nytt tillskott i klanen

Gubbes gener sprider sig med en rasande fart. På fyra år har han begåvats med sex barnbarn. Detta fördelat på fyra barn. Numera får man tänka efter och räkna på fingrarna när någon frågar hur många dom är. Sen är han ju morfar till mitt barnbarn också eftersom det inte finns någon "riktig" morfar där. Det är ju noga det där med riktig! Annars är man ju plast eller låtsas eller varken det ena eller det andra. Bättre i Norge där man är bästefar eller bästemor. Likadant med engelskans grandfather och grandmother. Men här.... här ska vi göra skillnad på mammas och pappas föräldrar och särskilt dom som är gjorda av plast.
Vi har i alla fall varit och hälsat på det senaste tillskottet vid namn Jack. Stora grabben vägde snudd på 5 kg när han såg dagens ljus för någon vecka sedan. Sov gjorde han mest hela tiden när vi var där, men det är ju en talang dom har när dom är så små.
Storasyster Nova sov inte. Hon är 1,5 år och var glad som en sol förutom när hon öppnade dörren och fick syn på farfar i keps. Då tjöt hon i högan sky. Det gick snabbt över som tur var. Själv blev jag bjuden på fika av Nova :)

Tänk att dom små söta barnen ska växa upp till hemska tonåringar...

Fredagens matförslag

Eftersom jag förgyllde mina vänners dag på facebook häromdagen så tänkte jag göra detsamma med mina bloggvänner. Nu och då så ser man ju matlagningsprogram på TV. Det går ju knappast att undvika. Det här var någon amerikansk variant (master chef kanske) med specialister som skulle avgöra kockarnas kunskaper. Denna gång skulle dom laga mat på udda matvaror. Bland annat get, någon torr liten svart fågel, sjögurka och något som hette geoduck. Geoduck är en stor mussla och ser ut så här:

Denna tingest kan bli en meter. Jag förvånas ständigt över dessa kockars kunskaper, men att den kvinna som fick tillaga denna skapelse inte svimmade vid åsynen förvånar mig än mer. Hon "trodde" att det var en form av mussla och kunde därför tillaga den.
Inte nog med att den är stor och ser vedervärdig ut. Vi ser ju alla vad den liknar. Detta förstärktes av kockan som sa något i stil med: "jag får dra av förhuden". Buuuurrrrrr!
Jag undrar hur man kommer på att detta är mat från början? Någon dyker ner på botten och hittar en äcklig tingest och beslutar sig för att provsmaka, eller?
Nåja, förvåningen slutade inte där. Jag var naturligtvis tvungen att googla på geoduck och kolla lite mer på vad det var och varför. Det visade sig att den vanligtvis används till sashimi. Men när den serveras så heter den Mirugai. Och.... jag har ätit den! Först när jag läst ett långt tag om denna tingest och hur den tillagas så dök det upp ett minne - otroligt seg vit fiskliknande bit som smakade ingenting.

Jag hoppas verkligen att det var den för jag vill inte ha fler liknande överraskningar. Tur ändå att man inte är kräsmagad. Så... det är ju fredag. Ni kanske ska slå till på lite sashimi! Glad helg :)

Fett med socker

Jag undrar bara...

• Varför är allting gott på kvällen?
• Varför är frukost så svårtuggat på morgonen?
• Varför är grönsaker inte lika gott som godis?
• Varför vill kroppen ha socker hela tiden om det inte är nyttigt?
• Varför vill kroppen ha fett i större mängder än nödvändigt om det inte är nyttigt?
• Varför vill inte mina fötter hoppa omkring med mig hela tiden om jag nu behöver röra på mig?
• Varför är det så skönt i soffan?
• Varför är semla godare än tomat?
• Varför längtar inte min kropp efter armhävningar?
• Varför ska mina byxor strama när jag inte gillar att handla nya?
  

Så många frågor, så få svar.

Svart och vitt

En sak är säker - jag har aldrig smakat riset :) Det kan jag inte ha gjort eftersom jag är så barnsligt förtjust i björkar. Spelar ingen roll vilken årstid det är. Dom är bara så vackra! Jag har dessutom hittat en tapet med björkstammar som jag tänkt mig på någon vägg någonstans.
Vill ni se fler bilder från helgens fototur så klicka på stora bilden!

Åååååångest

Fan ta den som INTE kommer hem med blommor, choklad, gulliga kort idag. Själv kommer jag att stå i dörren beredd med en kniv ifall Gubbe kommer hem och inte har famnen full. Om han trots detta tränger sig förbi och in kommer jag att sura i fjorton dagar och vägra både mat och ligg.
Jodå. Så är det. Självklart kommer en enda dag på året att rasera kärleken rakt av för att vissa personer inte har kollat i almanackan. Kanske blir det en massa skilsmässor på köpet. Vilken hemsk dag. Rena rama rysaren.
Och... handen på det där hjärtat. Är det inte till största delen så att det är vi kvinnor som förväntar oss denna romantiska gest och blir förnärmade om den inte förverkligas. Jag tvivlar starkt på att karlar i samma utsträckning sitter och förväntar sig gulliga askar, blommor i drivor eller sexiga kallingar. Men vad vet jag. Kanske kommer en dag några forskare att ta reda på hur det verkligen är.

Så - vad ska jag då göra för min Gubbe idag? Jo, jag kommer att se till att köpa hem kattmat för den är slut. Detta kommer att få katterna att jubla. Det kommer även att få Gubbe att jubla eftersom han slipper åka och köpa kattmaten.

Så förstör nu inte en solig dag. Framför allt - sitt inte och våndas över att din karl

1. kanske
2. troligen inte
3. aldrig i helvete

(stryk det som ej önskas) kommer ihåg dagen. Tänk på att karlar är lite som hundar, dom behöver ledsagas genom livet. Så ett litet frö i god tid. Föreslå något ett par dagar tidigare. Hitta på något gemensamt. Men... sitt för fan inte och HOPPAS bara för att någon dåre har hittat på en dag när vi alla ska älska varandra. Vi kan ju faktiskt älska varandra imorgon också.
Puss på er alla hjärtan!

Hur trygg kan man vara?

Brukar ni säga "Har den äran" till folk som fyller år eller har namnsdag? Det händer att jag gör det även om jag oftast säger grattis. Men det är ju helt galet. Har den äran kommer från början från.... jag har den äran att gratulera. Det är alltså den som gratulerar som "har den äran". Då blir det ju ganska fånigt att vända sig till födelsedagsbarnet och säga "ha den äran". Ha den äran att vaddå? Ta emot mig som gäst? Möjligen kan det vara en ära att få ta emot presenter/blommor.

Men varför fördjupa sig i sådant? Vi var ju många som sjöng om trygga räkan när vi var små. Jag tänkte faktiskt inte på någon räka när jag sjöng men jag förstod inte orden. Jag trodde nog mer att det var ett ord - tryggarekan - vilket gjorde det ännu mer obegripligt.
Jag som dessutom är, om inte ateist så i.a.f. agnostiker, kan ju dessutom undra vad som menas med att ingen kan vara tryggare än guds lilla barnaskara. Alla ni odöpta hedningar, vad ni än är så inte är det trygga. Mina döttrar och mitt barnbarn till exempel. Stackars barn.

Jag satt i unga år som fastlimmad vid radion vid tio-i-topp och kvällstoppen, och sjöng med i engelska texter. Jag sjöng som jag tyckte att det lät på ett ungefär. Jag kan än i dag höra en urgammal låt och minnas hur jag sjöng och först nu förstå den verkliga texten.
Och vem bryr sig idag när vi använder uttryck som fett najs.

Lilla bakelsen

Eftersom bloggväninna Synne undrade över bakelsen som vi blev bjudna på på musikfesten, så kommer en bild på den här. Fin sak, eller hur!?
Inuti är det rulltårta med hallon och grädde och det vita är marsipan. Fullständigt hemgjorda och fantastiskt mumsiga :)
PS. Det där som ser ut som en svan är en not :)

Musik ska byggas utav glädje

Apropå föregående inlägg. Bloggvännen Artlover föreslår att jag ska börja kuta för att tappa kilon. Han vet minsann inte hur jag är funtat inte. Jag är nog lite som Nigella. Den enda motion hon åstadkommer är när hon går till kylskåpet. Själv funderar jag på att skaffa en stol på hjul som jag kan åka runt på i köket mellan spisen och kylen. Men.... visst. Jag vet. Röra på sig är bra. Man ska röra på sig. Man ska äta sunt. Man ska och ska och ska... Vi får se hur det blir med det. Men springer - se det gör jag INTE!
I helgen hade vi den årliga Musikfesten.. Tjugotalet glada människor fick lyssna på musik och gissa på vilka filmer och TV-serier de tillhörde. Sen blev det filmfrågor och charader bland annat. Alla är med och det är så rackarns roligt! Värd-kvinnorna Vän-Nina och L8 serverade Bullens pilsnerkorv samt kaffe med bakelse. Det ni! Sen blev det dancing till sena natta.
I helgen ska jag träffa M-filialen av Dameklubben. Kära vännen Tantaluran har brutit foten och sitter hemma och längtar efter oss. Snart ska jag till Göteborg också är det tänkt för att lyssna på lillebror som har spelning där. Efter det blir det träff med Husmanskostgänget. Jösses - det är fullt upp hela tiden. Det är inte klokt vad populär man är ;)
Sen skickar jag en hälsning till bonussonen E och hans fru K samt dotter N som idag har fått en son/lillebror. Grattis till Jack!

Jag har haft ett förhållande...

... med Nutrilett. Vi har träffats i 14 dagar men nu är förhållandet slut. Brukar man inte säga att man ska äta som en mygga och skita som en häst? Äta som en mygga kan väl stämma när man intar flytande föda, men jag sket mer som ett får. Magen korkade igen och ville inte vara med på noterna alls. Så nu skiter jag i detta.
Idag har jag dessutom blivit bjuden av mina döttrar med resp. på pastasallad och som grädde på moset... SEMLA! Finns det inte semmeldiet? Tror jag ska uppfinna något sådant. Och vågen - den hänger från och med nu i taket!

Och hur mycket gick jag ner av 14 dagars idiotdiet? Ett jävla kilo!!!

Solsken, solsken...

Idag har solen visat sig från sin bästa sida. Februari har det hunnit bli också. Den där korta månaden. Så jäkla mycket kortare är den nu inte. Det skiljer som mest tre dagar mot andra månader, men det är en bra månad. Det är nämligen nu som solen börjar värma ordentligt.
Men det vill ju till att det inte kommer några moln i vägen då.
Nu har jag också lyckats tråckla in mina bilder på min bildblogg. Där kan man faktiskt få lite, lite vårkänning. Klicka på bilden så kommer ni dit!

Barnbarnet och katten

Tro det eller ej men jag gjorde ett dödsryck och masade mig iväg ut igår! Är jag inte duktig så säg? Jag hängde på mig kameran och travade ut. Bilderna ska jag lägga ut på min bildblogg men det går så segt att få upp bilderna idag så det får vänta till imorgon.
Efter fotandet blev det besök hos modern. Dit kom dotter J och barnbarnet Pytte. Pytte hade fullt sjå med moderns katt; Kajsa. Kajsa - som är en skygg sak och som absolut inte gillar att bli fasthållen eller gullad på - flyr ut genom kattluckan med raketfart när det kommer allt för påträngande människor. Men Pytte bryr sig inte om att katten inte vill. "Tom Mormor" säger hon, "vi måste jopa på Tajsa". Ja, alltså ropa betyder det, så då la vi oss vid kattluckan och ropade.

Men inte ville hon "tomma" inte. Hon satt utanför luckan och blängde surt på oss. Inte förrän hon trodde att kusten var klar kom hon in och blev genast "jagad". Längst in under sängen är ett bra gömställe. Visserligen syns man, men ingen kommer under. Så där låg hon och tjurade. Men sånt hindrar inte en Pytte. Hon ville göra lite fint åt Kajsa så hon kastade in små blommor till henne och lyste på henne med ficklampa. Ni ser ju själva hur glad hon blev över det.

Jag antar att modern fick många beklaganden av Kajsa under kvällen när vi gett oss iväg hem.