måndag 28 februari 2011

Är man sitt namn?

Mitt namn är Berit. Namnet Berit fanns inte från början. Det var någon typ av felsägning tydligen. Kommer nämligen från Birgitta och har blivit till Bereta, Berita och liknande p.g.a. dialekter. Där ser man. Ibland känner jag att hela jag är en felsägning.
Det underliga är att inte ens Birgitta är ett ursprungligt namn utan kommer av Brigit som sedan blev Brigida och sedan Birgitta.
Birgitta betyder den höga eller den upphöjda. Skulle vara jag det va, ha, ha, ha!
Mitt andra namn är Maria som kommer av Mariam.
Maria betyder rebellisk eller önskat barn. Är inte det en motsägelse?
Man kanske borde byta namn när man blir vuxen och ser resultatet. Undrar om det finns något namn som passar in på tramsig, förvirrad, orolig.
Det verkar även som att namnet Berit har något att göra med omskärelse av små judiska pojkar också men jag fick inte ihop det riktigt. Förvånar mig gör det inte ett dugg.
Jag har ofta undrat över hur mina föräldrar kunde komma på just detta namn. Kan det hade något att göra med be och rit? Inte troligt i den här släkten. Här nedan kan ni se en namne som också är förvirrad men ganska rakt på :)

onsdag 23 februari 2011

Det hände något underligt idag...

Jag hade tur! Ja, det händer ju inte varje dag och inte ens varje månad (år). Men idag slog turen till. Gubbe skulle låna Volvo-bilen som vanligen tar mig till och från arbetet. Han skulle ut med ett gäng på Solvalla och behövde bilen. I gengäld fick jag "låna" en Clio som står i vårt garage i väntan på att bli såld. Den köpte Gubbe av en granne för.... ja, länge sen. Den skulle fixas till för dotter men det blev bara tok och problem.
Nu är den äntligen fixad (skapligt) och ska säljas vid tillfälle. Något som inte är fixat är värmen. Det finns lite fjösvärme men inte mycket att prata om vilket gjorde att jag inte tyckte att det var något kul byte, men naturligtvis gick jag med på det.
Typiskt då att det skulle bli satans kallt idag. När jag kom hem var det mer (mindre) än -20 ute och kylan hade gått in genom märg och ben. Men... jag var glad ändå jag :) Varför undrar den som orkat läsa så här långt. Jo...
När jag var på mitt jobb ringde Gubbe och frågade om jag kommit till jobbet och allt gått bra.
"Absolut" svarade jag.
"Vad bra" svarade Gubbe, "köp en lott"
Min följdkommentar blev: "va?".
"Volvon står parkerad vid macken" säger Gubbe då. Displayen hade meddelat: stanna bilen omedelbart.
Tänka sig! Här har man åkt omkring i Ole Ostron - ja, Volvon alltså, den heter så - och den har gått som en klocka och så ska Gubbe ha den och då blir det parkering direkt. Stackars liten! Ole alltså. Han måste ha saknat mig idag. Ska nog köpa honom lite god olja när han frisknat till. Ska minsann smeka honom ordentligt över instrumentbrädan också och viska ömma ord :)
Undrar om man kan klä in Clion i en liknande kattdräkt som den nedan. Det borde väl höja värmen en del.

fredag 18 februari 2011

Fredagens matförslag

Eftersom jag förgyllde mina vänners dag på facebook häromdagen så tänkte jag göra detsamma med mina bloggvänner. Nu och då så ser man ju matlagningsprogram på TV. Det går ju knappast att undvika. Det här var någon amerikansk variant (master chef kanske) med specialister som skulle avgöra kockarnas kunskaper. Denna gång skulle dom laga mat på udda matvaror. Bland annat get, någon torr liten svart fågel, sjögurka och något som hette geoduck. Geoduck är en stor mussla och ser ut så här:

Denna tingest kan bli en meter. Jag förvånas ständigt över dessa kockars kunskaper, men att den kvinna som fick tillaga denna skapelse inte svimmade vid åsynen förvånar mig än mer. Hon "trodde" att det var en form av mussla och kunde därför tillaga den.
Inte nog med att den är stor och ser vedervärdig ut. Vi ser ju alla vad den liknar. Detta förstärktes av kockan som sa något i stil med: "jag får dra av förhuden". Buuuurrrrrr!
Jag undrar hur man kommer på att detta är mat från början? Någon dyker ner på botten och hittar en äcklig tingest och beslutar sig för att provsmaka, eller?
Nåja, förvåningen slutade inte där. Jag var naturligtvis tvungen att googla på geoduck och kolla lite mer på vad det var och varför. Det visade sig att den vanligtvis används till sashimi. Men när den serveras så heter den Mirugai. Och.... jag har ätit den! Först när jag läst ett långt tag om denna tingest och hur den tillagas så dök det upp ett minne - otroligt seg vit fiskliknande bit som smakade ingenting.

Jag hoppas verkligen att det var den för jag vill inte ha fler liknande överraskningar. Tur ändå att man inte är kräsmagad. Så... det är ju fredag. Ni kanske ska slå till på lite sashimi! Glad helg :)

onsdag 16 februari 2011

Fett med socker

Jag undrar bara...
  • Varför är allting gott på kvällen?
  • Varför är frukost så svårtuggat på morgonen?
  • Varför är grönsaker inte lika gott som godis?
  • Varför vill kroppen ha socker hela tiden om det inte är nyttigt?
  • Varför vill kroppen ha fett i större mängder än nödvändigt om det inte är nyttigt?
  • Varför vill inte mina fötter hoppa omkring med mig hela tiden om jag nu behöver röra på mig?
  • Varför är det så skönt i soffan?
  • Varför är semla godare än tomat?
  • Varför längtar inte min kropp efter armhävningar?
  • Varför ska mina byxor strama när jag inte gillar att handla nya?
Så många frågor, så få svar.

måndag 14 februari 2011

Åååååångest

Fan ta den som INTE kommer hem med blommor, choklad, gulliga kort idag. Själv kommer jag att stå i dörren beredd med en kniv ifall Gubbe kommer hem och inte har famnen full. Om han trots detta tränger sig förbi och in kommer jag att sura i fjorton dagar och vägra både mat och ligg.
Jodå. Så är det. Självklart kommer en enda dag på året att rasera kärleken rakt av för att vissa personer inte har kollat i almanackan. Kanske blir det en massa skilsmässor på köpet. Vilken hemsk dag. Rena rama rysaren.
Och... handen på det där hjärtat. Är det inte till största delen så att det är vi kvinnor som förväntar oss denna romantiska gest och blir förnärmade om den inte förverkligas. Jag tvivlar starkt på att karlar i samma utsträckning sitter och förväntar sig gulliga askar, blommor i drivor eller sexiga kallingar. Men vad vet jag. Kanske kommer en dag några forskare att ta reda på hur det verkligen är.

Så - vad ska jag då göra för min Gubbe idag? Jo, jag kommer att se till att köpa hem kattmat för den är slut. Detta kommer att få katterna att jubla. Det kommer även att få Gubbe att jubla eftersom han slipper åka och köpa kattmaten.

Så förstör nu inte en solig dag. Framför allt - sitt inte och våndas över att din karl
  1. kanske
  2. troligen inte
  3. aldrig i helvete
(stryk det som ej önskas) kommer ihåg dagen. Tänk på att karlar är lite som hundar, dom behöver ledsagas genom livet. Så ett litet frö i god tid. Föreslå något ett par dagar tidigare. Hitta på något gemensamt. Men... sitt för fan inte och HOPPAS bara för att någon dåre har hittat på en dag när vi alla ska älska varandra. Vi kan ju faktiskt älska varandra imorgon också.
Puss på er alla hjärtan!

fredag 11 februari 2011

Hur trygg kan man vara?

Brukar ni säga "Har den äran" till folk som fyller år eller har namnsdag? Det händer att jag gör det även om jag oftast säger grattis. Men det är ju helt galet. Har den äran kommer från början från.... jag har den äran att gratulera. Det är alltså den som gratulerar som "har den äran". Då blir det ju ganska fånigt att vända sig till födelsedagsbarnet och säga "ha den äran". Ha den äran att vaddå? Ta emot mig som gäst? Möjligen kan det vara en ära att få ta emot presenter/blommor.

Men varför fördjupa sig i sådant? Vi var ju många som sjöng om trygga räkan när vi var små. Jag tänkte faktiskt inte på någon räka när jag sjöng men jag förstod inte orden. Jag trodde nog mer att det var ett ord - tryggarekan - vilket gjorde det ännu mer obegripligt.
Jag som dessutom är, om inte ateist så i.a.f. agnostiker, kan ju dessutom undra vad som menas med att ingen kan vara tryggare än guds lilla barnaskara. Alla ni odöpta hedningar, vad ni än är så inte är det trygga. Mina döttrar och mitt barnbarn till exempel. Stackars barn.

Jag satt i unga år som fastlimmad vid radion vid tio-i-topp och kvällstoppen, och sjöng med i engelska texter. Jag sjöng som jag tyckte att det lät på ett ungefär. Jag kan än i dag höra en urgammal låt och minnas hur jag sjöng och först nu förstå den verkliga texten.
Och vem bryr sig idag när vi använder uttryck som fett najs.

söndag 6 februari 2011

Jag har haft ett förhållande...

... med Nutrilett. Vi har träffats i 14 dagar men nu är förhållandet slut. Brukar man inte säga att man ska äta som en mygga och skita som en häst? Äta som en mygga kan väl stämma när man intar flytande föda, men jag sket mer som ett får. Magen korkade igen och ville inte vara med på noterna alls. Så nu skiter jag i detta.
Idag har jag dessutom blivit bjuden av mina döttrar med resp. på pastasallad och som grädde på moset... SEMLA! Finns det inte semmeldiet? Tror jag ska uppfinna något sådant. Och vågen - den hänger från och med nu i taket!

Och hur mycket gick jag ner av 14 dagars idiotdiet? Ett jävla kilo!!!