Det hände något underligt idag...

Jag hade tur! Ja, det händer ju inte varje dag och inte ens varje månad (år). Men idag slog turen till. Gubbe skulle låna Volvo-bilen som vanligen tar mig till och från arbetet. Han skulle ut med ett gäng på Solvalla och behövde bilen. I gengäld fick jag "låna" en Clio som står i vårt garage i väntan på att bli såld. Den köpte Gubbe av en granne för.... ja, länge sen. Den skulle fixas till för dotter men det blev bara tok och problem.
Nu är den äntligen fixad (skapligt) och ska säljas vid tillfälle. Något som inte är fixat är värmen. Det finns lite fjösvärme men inte mycket att prata om vilket gjorde att jag inte tyckte att det var något kul byte, men naturligtvis gick jag med på det.
Typiskt då att det skulle bli satans kallt idag. När jag kom hem var det mer (mindre) än -20 ute och kylan hade gått in genom märg och ben. Men... jag var glad ändå jag :) Varför undrar den som orkat läsa så här långt. Jo...
När jag var på mitt jobb ringde Gubbe och frågade om jag kommit till jobbet och allt gått bra.
"Absolut" svarade jag.
"Vad bra" svarade Gubbe, "köp en lott"
Min följdkommentar blev: "va?".
"Volvon står parkerad vid macken" säger Gubbe då. Displayen hade meddelat: stanna bilen omedelbart.
Tänka sig! Här har man åkt omkring i Ole Ostron - ja, Volvon alltså, den heter så - och den har gått som en klocka och så ska Gubbe ha den och då blir det parkering direkt. Stackars liten! Ole alltså. Han måste ha saknat mig idag. Ska nog köpa honom lite god olja när han frisknat till. Ska minsann smeka honom ordentligt över instrumentbrädan också och viska ömma ord :)
Undrar om man kan klä in Clion i en liknande kattdräkt som den nedan. Det borde väl höja värmen en del.