torsdag 24 april 2014

Vem torkar ur bladrosetterna på Sri Lanka?

Jag har absolut inga gröna fingrar. Jag tillhör den där kategorin som lyckats med att fylla en hel kruka med krassefrön och inget kom upp!!!
Det där med att förodla och peta ner frön och sen se hur det växer... det går till en viss gräns, sisådär ett par centimeter, sen blir det torka eller mögel. Sällan eller aldrig blir det rätt mängd vätska, rätt värme, rätt ställe. Jag kan inte helt enkelt. Det hjälper inte ens att prata med dom! Lika bra att lägga ner.

Jag kom att tänka på skötsel av krukväxter. Jag läste om orkidéer, som jag inte heller lyckas med. Det är så många som säger: "jag gör ingenting särskilt, skvätter på lite vatten emellanåt". Ja, det har jag också gjort. Jag har vattnat på fat, jag har doppat med långt mellanrum, jag har flyttat mellan olika fönster och testat massor av saker, men inget hjälper. Sen läste jag någonstans att man måste absolut se till att det inte kommer vatten i bladrosetten.
Först tänkte jag bara: "jaha", men sen började det snurra runt i bikupan igen. Saintpaulian har ju också sånt där specialkrav. Den ska vattnas på fat och man ska undvika att få vatten på bladen!
Men.... dessa blommor lever ju vilt någonstans. T.ex. på Sri Lanka och Kenya. Och hur fan undviks det då att det kommer vatten i bladveck och på blad??? Även om det inte regnar ofta där dom bor, så regnar det väl ändå uppifrån!?

Nej, saken är säker. Någon odlare kommer jag aldrig att bli. Men jag ska försöka lite till. Det ska petas ner rödbetor och mangold och kanske någon potät vad det lider. De där två förstnämnda är lättodlade saker som insekter oftast inte gillar. Men med mina bruna fingrar så kommer jag säkert att ha en uppsjö av jordflylarver och betbladlöss hos mig, eftersom det är dom som gillar dessa grön/rot-saker.

Tacka vet jag pioner! Snart är dom här.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

9 kommentarer:

* Snigel * sa...

Jag har insett mina begränsningar, jag också. Det finns massor av snygga plastblommor nuförtiden. De blommar snällt och håller sig gröna året om, oavsett väderstreck och misskötsel.
Utomhus odlar jag maskrosor. ;)

Baronessan sa...

Snigel: Ha, ha, maskrosor är jag också en hejare på :D

Anonym sa...


Försök lite till!
Bondpioner är kräsna vill bara ha den bästa åkerjorden gärna lerblandad margareta

Baronessan sa...

Margareta: Då är det därför dom trivs här. Här är stampad lerjord det enda som finns att tillgå :)

lilah sa...

jag har slutat med potatis. De sista åren blev de bara som små jordgubbar i stlk trots gödsling o bearbetning av jorden. :( Och när jag sår frön blir det precis som du beskriver, och mitt jordgubbsland är totalt igenväxt varje år av mossa och ogräs. Totalt! Inte kul Men dem vill jag ha kvar så jag får väl rensa o rensa då...

Fru Venus sa...

Pioner är underbara :-)
Min far hade gröna fingrar och jsg hoppas jag ärvt lite

Baronessan sa...

Lilah: Jordgubbar är ju ett måste! Dom har vi i en pallkragelåda men dom trivs ju inte så där strålande precis :(

Baronessan sa...

Fru Venus: Du har ju hönsfingrar :) Det är ju tillräckligt!

lilah sa...

Jag har två pallkragar med jordgubbsplantor bredvid jordgubbslandet. Men de har nog självdött snart. Trivs inte alls där. Blir små och knortiga. Dessutom blir det en jäkla massa ogräs där med, eftersom jag tog av fiberduken förra sommaren, för att jag inte skulle glömma bort dem liksom... Fast det fanns ogräs redan på våren, där under duken, så det vete fan hur det fungerar. Jag tror jag ger min energi åt det vanliga landet istället. För jordgubbar måste man ju ha! :-)