Hit och dit som en vimspotta

Sitter och kollar på regnjackor och kappor på nätet. På beskrivningen står det Vattentäta regnkappor. Alltså, det utgår jag ifrån. Att dom ska vara vattentäta alltså. Annars är det inte mycket till regnkappa. Jag skickade efter en till slut. Vi får väl se om den blir godkänd av mina kritiska ögon. Om det nu ens blev en regnkappa. Jag är osäker. Kan vara en jacka. Eller en fingertutt.

I helgen har det varit trädgårdsarbete på agendan. Vi gjorde en spång genom rabatten för det är ju så oerhört lååååångt att gå runt om man ska in i förrådet! Kanske 10 steg. Fast, det är faktiskt bättre så här för nu kommer jag åt växterna från alla håll. Ogräset menar jag. Som är det som trivs bäst!

Idag tog vi oss för med att flytta jordgubbsplantorna också. Det är inte klokt vad jag har varit trädgårdig i år. Men det har säkert gått över till nästa. Då kanske vi asfalterar hela tomten istället.

Den här pelargonen har jag haft i flera år och den har fått så mycket skäll så den borde ha dött för längesen. Den har nämligen bara bladat där den stått på glasverandan. Någon liten ytte pytte blomma har den klämt fram. Men så i år fick den stå ute. Och kolla bara! Den har blommat som attan i år. Den ville bara komma ut ur garderoben.

Idag har jag varit och sett teater. Marsipanrosen spelade teater i Mikaelspelet med sina klasskompisar i 2:an. Dom var så duktiga! Memorerat långa pratramsor och sånger. Imponerad! Det är inte ni som ser illa. Jag ville inte lägga ut bilder på de andra barnen bara. Därför sudd.

Och så mitt i alltihop kommer jag plötsligt att tänka på pessimism. (Det är så jag funkar. Hit och dit) Jag är en pessimist ända ut i tårna. "Man ska vara optimist och tänka positivt" säger folk "för det värsta som kan hända är att man är glad i förväg".
I helsike heller. Vi pessimister vet att allt ändå går åt helvete och är glada ändå. Vi blir t.ex. sällan besvikna. Vi visste ju redan innan att det skulle hända! Man behöver heller inte vara negativ för att vara pessimist. Trots min pessimism är jag faktiskt positiv till det mesta. Jag vet dessutom flera optimister som är otroligt negativa. Det måste ju vara skitjobbigt!

Och apropå jobbigt så lär jag ha en helvetes värk i morgon, för idag har jag promenerat mycket. I fel skor! Är man dum får man lida. Ryggen packar ihop och tackar för sig. God natt!

Läs även andra bloggares åsikter om Pelargon, Teater, Trädgård

Mera mingel, båt och blom

Nu börjar mitt hem se ut som ett hem igen. Det tog över en vecka att få bort all bråte efter festen. Så ska det vara när det är fest! Här är ytterligare några mingelbilder på en del av det fina folket som var med:

I lördags var det dags igen. En båttur minsann med Blidösund. Tre klimakteriekärringar och två från den yngre generationen. Härligt väder och god mat.

Knock-Out Greg & The Injectors stod för det musikaliska denna kväll. Blues kallas det för. Topp!

Och som sagt, väder var det. Solen stod som spön i backen. Vilket de andra två klimakteriekärringarna gnällde över hela resan. Eller inte solen, men värmen. Men snart nog blir det kallt och eländigt igen.

Trädgården levererar. Squash finns i mängder. Vad ska man göra med dom? Jag äter dom helst råa.

Och näringsvärdet? Typ inget alls!

Rosorna - som jag befarade skulle dö i våras - har äntligen kommit igång. 

Och nu kan man njuta av höstanemon. Det finns ju inte så oerhört mycket blom så här års.

Nu ska jag iväg och passa/pussa på ett par godisar. Hej hopp!

Läs även andra bloggares åsikter om Blidösundsbåten, Blues, Trädgård

Ohyra och fest

Min fina ros. Inköpt på Ica i våras för inga pengar alls. Har trivts så bra på glasveranden i självvattnande kruka. Men.... tror fan det att det ska komma löss/spinn på växten!

Jag har i min ägo ett insektsmedel som är eko så jag dränkte in blomman i detta. Och det verkade fungera. En stund! Sen var dom tillbaka igen. Eller dom som höll andan överlevde, eller nåt! Så då gjorde jag om proceduren och denna gång blev den mer än indränkt. Verkade fungera!

Så nu idag såg jag att det var något i blommorna igen. Så här såg det ut:

Pyttesmå svarta korn. Men sen fick jag se något annat större - en tvestjärt!

Ja, det var alltså tvestjärtsägg. Det var då fan vilken trevlig bostad den här blomman var! Nu har jag klippt bort ägg-blommorna och sprayat än en gång för naturligtvis har även lössen kommit tillbaka! Är det inte typiskt så säg när man nu för en gångs skull fick tag i en planta som ville växa och blomma!

Men det är klart. Här finns inga gröna fingrar. Kanske beror det på att jag inte har såna här byxor

Inte visste jag att man behövde ha särskilda garden-girl-brallor!

I helgen var vi på rockfest. En alldeles förträfflig tillställning och naturligtvis var vi kvar till sist. Jag som varje gång säger att jag ska gå hem tidigt. Fast tidigt blir det ju. På morgonen. Hur som helst var det roligt! Här är vi: Kid Rock och Janis Joplin. Jag tar alla tillfällen jag får att vara hippie!

Det som bara är lika tråkigt varje gång är denna brist på respekt för festarrangörerna! Man svarar inte i tid (eller alls) på inbjudan. Man kommer inte i tid. Man klagar på saker osv. Det är ett jäkla jobb att dra igång stora festprojekt. Planering och iordningställande. För att inte tala om återställande. För folk är som grisar och kan inte ens slänga sina egna sopor. Bajs på dom! Rosor till arrangörerna! Utan löss!!!

Och med denna stämningsfyllda bild säger jag glad Måndag på er alla!

Blomsterängar och fläder

Frazze och jag tog en vända till ödetorpet Paris. Han ser minsann inte munter ut på bilden, men det beror på att han inte gillar att bli fotograferad. Promenader däremot gillas skarpt!

Ödetorpet stod kvar och en vacker nyponros förgyllde en av ladorna.

Är inte nyponrosor bland det vackraste man kan se? I år verkar dom blomma mer än någonsin också. Hoppas bara att det inte betyder att det blir mycket frukt och hård vinter också. Jag har minsann sett att rönnen brakat på med blommor i år också.

Men här har vi den egentliga anledningen till att jag gick hit. Flädern blommar! Den har, liksom ödetorpet, sett sina bästa dagar, men nog räcker det till saft åt mig.

Trädgården med knähögt gräs och vilda blommor visade upp några fina besökare. De två första är okända för mig, men den sista är en blåvinge.

Här smyger en tiger.

Ängen hemmavid bjöd på massor av blomster. Bland annat växer här mängder av prästkragar i år. Inte vet jag om dom är goda, men den här ängen brukar slås till foder.

En riktig sommarbukett fick jag ihop också. Jag är ganska dålig på att plocka buketter. Min mamma däremot gick fram som en skördetröska bland blommor och bär så den här påminner mig om henne.

Innehållet i vasen är Träjon, Smörblomma, Kråkvicker, Käringtand, Rödklöver, Vitmåra, Timotej, Prästkrage, Humleblomster samt ett gräs som jag inte lyckats identifiera. Vackert!

Nu ska här göras flädersaft! Jag ska bara plocka bort besökarna först.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommarblommor, Buketter, Fläder, Fjärilar, Blåvinge

Vem torkar ur bladrosetterna på Sri Lanka?

Jag har absolut inga gröna fingrar. Jag tillhör den där kategorin som lyckats med att fylla en hel kruka med krassefrön och inget kom upp!!!
Det där med att förodla och peta ner frön och sen se hur det växer... det går till en viss gräns, sisådär ett par centimeter, sen blir det torka eller mögel. Sällan eller aldrig blir det rätt mängd vätska, rätt värme, rätt ställe. Jag kan inte helt enkelt. Det hjälper inte ens att prata med dom! Lika bra att lägga ner.

Jag kom att tänka på skötsel av krukväxter. Jag läste om orkidéer, som jag inte heller lyckas med. Det är så många som säger: "jag gör ingenting särskilt, skvätter på lite vatten emellanåt". Ja, det har jag också gjort. Jag har vattnat på fat, jag har doppat med långt mellanrum, jag har flyttat mellan olika fönster och testat massor av saker, men inget hjälper. Sen läste jag någonstans att man måste absolut se till att det inte kommer vatten i bladrosetten.
Först tänkte jag bara: "jaha", men sen började det snurra runt i bikupan igen. Saintpaulian har ju också sånt där specialkrav. Den ska vattnas på fat och man ska undvika att få vatten på bladen!
Men.... dessa blommor lever ju vilt någonstans. T.ex. på Sri Lanka och Kenya. Och hur fan undviks det då att det kommer vatten i bladveck och på blad??? Även om det inte regnar ofta där dom bor, så regnar det väl ändå uppifrån!?

Nej, saken är säker. Någon odlare kommer jag aldrig att bli. Men jag ska försöka lite till. Det ska petas ner rödbetor och mangold och kanske någon potät vad det lider. De där två förstnämnda är lättodlade saker som insekter oftast inte gillar. Men med mina bruna fingrar så kommer jag säkert att ha en uppsjö av jordflylarver och betbladlöss hos mig, eftersom det är dom som gillar dessa grön/rot-saker.

Tacka vet jag pioner! Snart är dom här.

Läs även andra bloggares åsikter om Blommor, Orkidé, saintpaulia, odla, pioner, bladrosett

Pelargoner och piptobak

På öfre glasverandan ("punchverandan") står nu åtta omplanterade pelargoner och växer så fint. Dom överlever så snällt på verandan varje vinter. Fuchsiorna däremot ville inte vara med sorgligt nog. Så där har jag fått köpa nya sticklingar/plantor. Får se om dom överlever mina "bruna fingrar".

På nedre glasverandan ("groggverandan") står dessa vita pärlhyacinter och blommar så vackert.

Här en annan exotisk växt - Franz "Frazze" Franzzon (cat superior) Ges näring minst fem gånger/dag samt massor av kärlek och gos för tillväxt och tillit.

Och så alla dessa vackra tulpaner! Både i kruka och vas.

Apropå pelargoner. När jag var liten/yngre gillade jag inte pelargoner. Kanske för att det var den enda blomma som fanns hemma hos oss. Eller, kanske inte den enda, men vanligast. Nu förstår jag ju varför vi hade just den blomman. För att den är så tålig! Den överlever torka och den överlevde även farsans piptobak. Han hade nämligen en förkärlek att knacka ur piptobaken - eller rättare sagt det utbrända som var kvar tillsammans med pipolja *urk* - och hälla det över krukjorden. Inte många blommor gillar den behandlingen.
Nog sa modern till sin sämre hälft att han kunde sluta upp med dylika fasoner, men detta var för döva öron. Farsan knackade vidare, tömde pipan och fortsatte att vissla på sina entoniga melodier som om inget hänt. Så här i efterhand tycker man ju att hon skulle ha knackat honom i skallen med någon blomkruka så kanske han hade vaknat. Men sån var inte modern. Blid och timid bar hon sina döende växter till soppåsen.
När jag senare i livet mötte mina barns far, även han piprökare, så kan jag säga att det inte inträffade liknande situationer. Det berodde inte på hans uppfostran, för något mer bortskämt får man leta efter, men kanske för att jag inte är så blid och timid som min salig mor. Där har jag nog ärvt mer av min piprökande fars gener. Och nu dök det upp massor angående dna-arv och sånt i mitt arma huvud, men vi tar det i ett annat inlägg.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Blommor, Pelargoner, Pärlhyacint, Piptobak, Pipolja

Fokusering

"Jag går och duschar" säger jag till Gubbe och stolpar iväg. (Kommentaren låter som en sång av Gessle men han är inte inblandad.) Vi har dusch i tvättstugan. Ingen bra idé! Jag måste bara slänga in tvätten i torktumlaren först. Sen måste jag bara slänga in ny tvätt i tvättmaskinen. Ojsan, där ligger en duk jag måste lägga i blöt också. Och så tvätten som hänger på tork. Dags att ta ner.
Ja, just ja, duscha var det. Men jag måste nog byta ut handdukarna. Sagt och gjort. Men vad har jag för handdukar liggande här. Viker om och sorterar igenom tre trådkorgar med handdukar.
Nej, men duscha var det ju. Går in i duschen och häller schampo i håret. Gnuggar ett tag och ser något på golvet i hörnet. Tar fram gummiskrapan och handduschen för att skrapa bort gamla tvålrester runt kanterna. Återgår till slut till håret och resten av kroppen.
Någon som känner igen sig? Säkert många. Typiskt kvinnligt? Jag menar med det inte att kvinnor är renligare/ordentligare än män, men kanske är det så att vi är dåliga på att fokusera på en sak i taget. Det gäller i alla fall mig. Jag önskar mig lite manliga gener ibland när det gäller fokusering.

Men jag var i alla fall fokuserad på min rabatt idag. Den med kryddväxter. Den såg rent ut sagt för jävlig ut. Ogräset har tagit över och de flesta växter har dött efter den regniga sommaren förra året och denna hemska vinter. Men det är hög tid för nya friska tag. Men jag ska ta det pö om pö (ser ni - nästan på franska!) Jag vill inte ha för bråttom för jag vill se vad som kanske kan ta sig i rabatten och jag vill inte plantera en massa fina, dyra plantor innan fröken frost varit på besök. För hon kommer nog.
Järnnätterna brukar komma i juni sa alltid min moder. Men det finns tydligen inget riktigt belägg för att dessa järnnätter kommer en viss tid eller ens kommer alls. Om det nu ändå är så som modern sagt, att frosten brukar komma i början på juni, så kanske man får flytta fram det till juli denna sena vår.
Jag har inte satt ut en endaste liten blomma än. Jag behåller dom inne på glasverandan än så länge. Men i natt blir det inte någon frost för ute faller ett stilla härligt vårregn. Det doftar vår! Det tråkiga med att vänta lite är bara att alla är så köpgalna så väntar man tar allt slut. Dra upp egna? Nä, nä, inte med dom här ogröna fingrarna jag har.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Fokusering, Dusch, Tvätt, Vårregn, Scilla

Regnet det bara öser ner...

Tänkte bara tala om att det regnar. Eller öser ner. Kan vara läge att bygga en ark. Men för att ni inte ska tro att jag gnäller på vädret, så vill jag bara tala om att jag gillar regn. Särskilt nu när det "äter upp" snön. Vi har fortfarande ett par vita fläckar kvar i trädgården och dom får gärna försvinna. Lite översvämning får man räkna med.

Sen blir ju katterna så underbart blöta och skitiga när dom är ute. Gösta och Gusten har inte riktigt förstått att dom är just katter och travar gärna ut i spöregn. Kommer in drypande våta och med ett halvt kilo sand mellan trampdynorna. Mycket märkligt med tanke på att vi inte har någon sand utanför! Kanske går dom till någon granne och hämtar.
Frazze däremot går inte gärna ut annat än om det är tömningsbehov. Det går fort. Han blir inte särskilt blöt ens i spöregn. Förmodligen smiter han in direkt under trappen och lägger en kabel. Nu sover han så gott i soffan (som han gjort hela vintern). Gusten ligger som vanligt på glasverandan i min läshörna. Ja, ja, bra att den blir använd i alla fall.

På verandan växer pelargonerna så sakteliga. Årets nykomling heter Catherine Wheels. Underligt namn på en fin blomma.

Den är lite som en polkagris med sina ojämna rosa fläckar på vitt.

Nu ska jag återgå till mina hemsidor och datorer. Toodeloo!

Läs även andra bloggares åsikter om Väder, Katter, Regn, Pelargon, Catherine Wheels

Verandavår

På vår glasveranda är det vår. Lite grand. Om man inte öppnar dörrar och fönster, för utanför viner nordan. I ena fönstret står en Tête-à-tête men om man vill kan man kalla den för minipåsklilja. Och det gör man ju. Jag går ju inte ut på verandan och säger: "hur mår ers Tête-à-tête idag då"? för vi är du med varandra. Och visst är hon söt i all sin gula prakt!

I andra fönstret står en Iris. En köldtålig variant som jag inte kände till förrän Pollepott berättade om sorten. När jag sedan dök på en i blomsterhandeln så fick den följa med hem. Visst är den vacker!

Tre dagar tog det och tjong pang så slog blommorna ut. Nu får jag nog dra den ifrån solen en bit så den håller sig ett tag. Den blir sedan förpassad till rabatten för fortsatt fägring kommande vårar (sade hon som inte hade några gröna fingrar).

Igår skrev jag om Herre Gud och genast försvann det ett par följare. Nåja, alla kan ju inte älska alla här i världen. Man är den man är och man blir det man äter, eller hur var det nu?


Läs även andra bloggares åsikter om Blommor, Påsklilja, Teteatete, Iris, Glasveranda, Sol

Fådda blomster

Jag fick blommor till slut, men inte på hjärtansdagen. Å det gick så bra så! Jag tar emot blommor när som helst faktiskt.
Men jag blev för den skull inte lottlös på själva dagen heller för Gubbe hade köpt favoritgodiset. Jag har faktiskt inte öppnat någon av dom än. Den som spar han har. Kanske till kvällen om det vankas någon film att se på. Fan tro´t. Men det är visst någon Johan Falk som man kanske kan titta på.
Jag måste säga att det är bra gjort av Gubbe att komma ihåg mina favoritblommor. Nog för att jag gillar alla sorters blommor, men just mimosa är en stor favorit.

Kanske inte så mycket för sitt utseende - även om dom är bra söta - som för doften. Jag blir helt salig av den. "Det blev några rosor också som utfyllnad" meddelade maken. Ja, det kan väl bli lite mycket om det bara skulle vara mimosa. Då kanske man skulle bli galen av doften och skära av sig öronen eller nåt. Lagom är bäst! Och rosorna var såååå vackra.

Gubbe brukar bli lite nervös när han ger mig rosor. Detta för att jag brukar säga, att om man ger blommor av kärlek så håller dom längre. Men just rosor kan ju vara lite kinkiga. Inte för att han ger mig rosor/blommor så där jätteofta, men det händer. Men han ger mig faktiskt kaffe på sängen ibland på helgerna och det är ett stort plus.
Gav jag honom något på dagen då? Nä, int nå! Men han får fantastiskt god mat och total uppassning för jämnan! Dammsuga har han glömt vad det är och disk är något man ställer på bänken Det blir synd om honom när/om jag får ett jobb!
Här en annan favoritblomma. Dock i kruka. En Krysantemum av någon sort som jag inte vet namnet på. Krysantemum var ju förr en höstblomma, men finns året om nu för tiden. Bra det. Den är vacker och har skapligt pris.

 Ute? Fråga inte!

Läs även andra bloggares åsikter om Blommor, Rosor, Mimosa, Krysantemum, Soft nougat