Råstasjön och Lötsjön

I måndags fick jag äntligen träffa fåglarna vid Solnas fina sjöar; Råstasjön och Lötsjön. Man blir förvånad över en sån stor grön oas så nära storstaden.

Blandade varianter på fåglar samsades och det finns många fler arter än vad jag fick se. Här är det en sothöna, en vigg och en gräsand.

Långt bort på andra sidan satt en häger och spanade.

Jag fick äntligen träffa en svan på nära håll. Det var närkontakt av tredje graden. Jag hade kunnat klappa den om den bara hade tillåtit det. Vilket den inte gjorde.

En fågel som jag inte visste fanns, kom fram och lät sig väl smaka av brödsmulorna. Efter vad jag kunde googla fram, så är det tydligen en sumphöna.

Sen kom svanbarnen, som nu blivit ganska så rejäla, klivandes upp ur vattnet. Det märktes att alla var vana att bli matade.

Herr Knölvan hade inga direkta vänskapsband med telningarna, utan frästa och nafsade argt när dom ville komma och smaka. Dom kanske inte hade några blodsband, men man kan ju vara vänlig ändå.

Sen kom dessa två gäss och dom hade en hel del att säga. Tyvärr förstod jag inte språket.

Vid det här laget hade vi så mycket fåglar omkring oss som bara kom närmre och närmre så det blev lite väl läskigt för småfolket som var med, så vi fick gå vidare.

Då träffade vi en randig, rolig katt som visade sina konster; markera och klättra i träd. Det tyckte småttingarna var allra roligast!

En underbar oas. Och nog blir man förundrad över att man får åka in mot storstad för att hitta en sån blandning av fåglar, när man själv bor intill Mälaren. Men dom är väl som oss människor - lata! Dom håller sig där dom blir matade.

Slut från naturrutan!

Läs även andra bloggares åsikter om Råstasjön, Lötsjön, Solna, Vigg, Sothöna, Svan, Häger