Sytt och sånt

Nu har jag äntligen fått snurr på min overlockmaskin. Men nu är det ju så här att maskinerna kan ju vara hur bra som helst, men det är ju ändå en människa som styr spakarna. Så kan det gå åt helvete ändå. Nu kan jag ju inte säga att det gått åt helvete, men det är ju en del att lära. Som hur trådspänningen ska vara t.ex. Men här är det lerning by doing som gäller.
Sen blir det ju aldrig bättre än mönstret man har heller. Jag kanske ska ta och köpa några loppisbyxor i olika storlekar som ser bra ut och klippa efter istället. Det är inte alltid mönstren är bra.
Men hur som helst har jag fixat en mössa (som mest var test och som jag glömde ta bild på) och tre par mjukisar.

Det finns ju så oerhört mycket coola tyger. Byxan i mitten är återbruk för det var tidigare en t-shirt som inte dög åt Gubbe. De andra tygerna köpte jag på symässan. Där gick man omkring som en sockerberoende i en godisbutik. Svårt att välja.
Men nu... kan jag inte sy längre. För de medföljande trådrullarna är SLUT! Varför köpte jag inte ett gäng syrullar samtidigt??? Så nu ska det beställas så jag kan fortsätta. Det ligger ju massor med tyger som bara skriker efter att bli sydda!

Ute ligger en grå filt över världen och plusgraderna håller på att äta upp snön. Typiskt! Fåglarna är hungrigare än någonsin och jag matar och matar. Igår hade jag en svartmes på besök. Den har jag inte sett här förut. Och till och med pilfink. Stadsfågeln har fått gröna-vågen-känning.

Här har vi en annan som vill ha uppmärksamhet hela tiden. När jag försöker fota fåglar hänger han mig i hasorna. Får han inte uppmärksamhet så klättrar han upp i träden. Fattas bara att han börjar kvittra också. Tokkatt!

Frazze och jag säger på återseende!
Läs även andra bloggares åsikter om Sömnad, Overlock, Mjukisbyxor, Svartmes, Katter

Hjälstaviken och doktorn 2

Jag var ute på tur häromdagen. Till Hjälstaviken.

Jag tänkte att jag skulle fånga några fjäderfän på bild, men det var mer gubbar än fåglar i viken. Dom var jag inte så intresserad av att fota. Klädda till tänderna i grönfärgade fågelskådningsmundering och med värstingkameror och stativ i mängder. Men så mycket fotograferingsaktivitet såg jag inte till. Det var mer sitta och fika i lä. För fy för den lede vad det blåste! Fåglarna höll sig väl nerkurade på hemlig plats får man förmoda. Den här svanen var väl förankrad och sov sin söta törnrosasömn.

Några grågäss trotsade vinden och seglade omkring.

En förbipasserande häger lyckades jag fånga också.

En ensam sothöna paddlade omkring i vassen som nästan ser ut som ett risfält.

Jag vände tillbaka inåt skogen och fotade blommor istället. Är inte det här sinnebilden av vår? Så fantastiskt vackert med vitsipporna som breder ut sig.

Synd att dom inte stannar så länge.

Man får njuta medan man kan.

En hel backe full av vårlök är inte fy skam.

Och här finns både blå- vit- och gulsippor.

En alldeles fantastisk plats att vara på.

Och nu över till något helt annat. Jag var ju till doktorn. "Jag hör av mig" sa han då. Jag väntade på provsvar och så plingade det till i mobilen den tredje dagen: "samtliga provsvar vid ert senaste besök är normala. Har du fortsatta besvär vänligen boka ett åb".
Där bröt jag ihop. Dagen efter åkte jag på öppna mottagningen (eftersom det inte finns några tider!!!) och fick vänta någon timme och en halv. När jag kom in till läkaren så frågade han: "hur mår du nu då?" Varpå jag svarade: "ja, det är ju precis likadant eftersom jag inte blir frisk av att ta blodprov".

Sen blev det som förra gången, ett tuggande hit och dit. Mina prover var ju så fantastiskt bra. "Jo, jag vet" svarade jag. "Jag sa ju det". Men att få ta några ytterligare, mer avancerade prover var inte att tänka på. Det var som att jag sa saker som inte räckte ända fram till hans öron. Nästa gång ska jag sätta mig i knät på honom och vråla rakt in i örat!
Hur som helst så var det fortfarande fokusering på depression, för det gör så att jag har 1. ont i kroppen 2. håravfall 3. sömnproblem 4. migrän mm.

Nu ska jag äta mina nya medikamenter i en månad och sen på återbesök. Under tiden samlar jag håret som faller av för att visa när jag kommer dit. Jag kan bara hoppas att jag har fel och han rätt.

Idag är det lördag och jag och Gubbe tog några spadtag i rabatterna. Men med min och nu även hans skitryggar så blev det ett kort besök. Vi får nog skaffa assistenter snart om vi inte får någon bättring. Trevlig helg på er!

Läs även andra bloggares åsikter om Hjälstaviken, Fåglar, Läkarbesök, Antidepressiv medicin

Råstasjön och Lötsjön

I måndags fick jag äntligen träffa fåglarna vid Solnas fina sjöar; Råstasjön och Lötsjön. Man blir förvånad över en sån stor grön oas så nära storstaden.

Blandade varianter på fåglar samsades och det finns många fler arter än vad jag fick se. Här är det en sothöna, en vigg och en gräsand.

Långt bort på andra sidan satt en häger och spanade.

Jag fick äntligen träffa en svan på nära håll. Det var närkontakt av tredje graden. Jag hade kunnat klappa den om den bara hade tillåtit det. Vilket den inte gjorde.

En fågel som jag inte visste fanns, kom fram och lät sig väl smaka av brödsmulorna. Efter vad jag kunde googla fram, så är det tydligen en sumphöna.

Sen kom svanbarnen, som nu blivit ganska så rejäla, klivandes upp ur vattnet. Det märktes att alla var vana att bli matade.

Herr Knölvan hade inga direkta vänskapsband med telningarna, utan frästa och nafsade argt när dom ville komma och smaka. Dom kanske inte hade några blodsband, men man kan ju vara vänlig ändå.

Sen kom dessa två gäss och dom hade en hel del att säga. Tyvärr förstod jag inte språket.

Vid det här laget hade vi så mycket fåglar omkring oss som bara kom närmre och närmre så det blev lite väl läskigt för småfolket som var med, så vi fick gå vidare.

Då träffade vi en randig, rolig katt som visade sina konster; markera och klättra i träd. Det tyckte småttingarna var allra roligast!

En underbar oas. Och nog blir man förundrad över att man får åka in mot storstad för att hitta en sån blandning av fåglar, när man själv bor intill Mälaren. Men dom är väl som oss människor - lata! Dom håller sig där dom blir matade.

Slut från naturrutan!

Läs även andra bloggares åsikter om Råstasjön, Lötsjön, Solna, Vigg, Sothöna, Svan, Häger