Fan, jävlar i helvete

Nu ska jag berätta för er vad jag tycker om svenska språket. Om svenska språket tycker jag - lite andefattigt. Därför lägger jag in lite krydda här och där i form av fan, jävlar, helvete, satan och kanske ett litet tusan också. Ja, jag är en svärare. Av värsta sort. Min pappa lärde mig alla svärord jag kan. Det var också det enda han lärde mig. Jag har också försökt lära mina barn men det har liksom inte tagit skruv. Äldsta barnet svär aldrig (nästan) och det yngsta inte särskilt mycket. I alla fall inte jämfört med mig. Jag hade tidigare en arbetskamrat som sa: "om man svär så beror det på att man har dåligt ordförråd". Ja, jävlar i det du, ditt gamla surkart. Just därför lägger jag in ett och annat ord av kryddig karaktär eftersom jag till och från har afasi. På det sättet har jag ju alltid något att säga - tamej fan! Jag återkommer till det som grannen sa: "vi är stora nu och får göra som vi vill". Tackar!