I väntrum och i centrum

Baronessan har varit på läkarmottagning idag. Inte bara en gång utan två. Dessutom helt frisk! Först var jag till vårdcentral på orten med modern som har asont i sin vänstra stortå, sin vänstra fot, sitt vänstra knä, sitt vänstra ben, sin vänstra sida. Fick naturligtvis en ny läkare som visste noll och intet om moderns sjukdomar och besvär. Nu är ju modern i och för sig sällan där. Henne får man släpa till doktorn. Läkarinnan presenterade sig och jag funderade länge efteråt på vad hon sagt. Var det syren? Nä. Kan det ha varit buskage? Nä, inte det heller. Berså! Där har vi det. Fast det var ju inte så hon hette, men det lät så. Hon verkade i och för sig ganska så intresserad och engagerad i sin patient, men humor hade hon inte. Jag har svårt för människor som liksom har ett stopp i mungiporna. Dom går aldrig riktigt upp. Dock drog hon på munnen när modern sa: "ja, det är väl antagligen bara att amputera". Men jag tror att det gjorde ont för mungiporna återgick till ett streck direkt efter. Nu ska vi bara vänta på att modern får en tid på röntgen. Under tiden ska hon gå till en sjukgymnast. Ha, ha, haaaaaaaaa..... Host, hoppsan. Och vad ska dom göra med en åttiofemåring med cancer i form av myelom och leukemi samt en söndervärkt kropp med opererad rygg och höft? Få henne att sparka lite med benen fram och tillbaka? Vilket hon ändå inte gör utan tar en kopp kaffe till, inklusive bulle.
Så till sjukbesök två. Syster-Yster skulle till akademiska med sin sönderbrutna axel. Koll nummer tjugotretton. "Kom en halvtimme före" löd informationen. Vi undrade varför men det fick vi snart svar på. Ingen parkeringsplats! Vi hittade en till slut, men sen fick vi fullt sjå med att hitta dit vi skulle. Vi gick fel tre gånger fastän vi frågade två. Ja, men hur lätt är det? En person sa "ner tre våningar och sen runt hörnet". Låter ju skitenkelt, men när det nu fanns fyra hörn så blev det inte så enkelt längre. Nåja, till slut kom vi rätt och förvånande nog gick det fort som fan.
Efter detta for vi runt lite i de centrala delarna av staden Uppsala - mot enkelriktat! Jo, jag brukar göra det när jag är där. Det är inte så svårt. Det är enkelriktat på ungefär varannan gata. Men det gick bra ändå. En kärring jag mötte viftade med armar och fingrar vilket förmodligen skulle föreställa "du kör mot enkelriktat din jävla dåre". Jag viftade tillbaka vilket betydde "och hur fan tänkte du att jag skulle kunna vända här, idiot". Jag gasade på istället för att komma ifrån eländet och det gick bra. Så åker ni i Uppsala och möter någon på "fel håll" - då är det jag :)