Snabbköpskassörskan trallallallallallalla

När jag går och handlar så tänker jag på Jonas Gardell. Någonstans, någon gång såg jag honom på TV och som avslutning läste han ur sin (då) nya bok. Texten handlade om kassörskor. Om hur han står vid bandet och lägger upp varorna på rätt sätt för att det ska bli så bra som möjligt för kassörskan. Allt för att hon inte ska få förslitningsskador av att flytta och vända på varorna. Det tänker jag på när jag står där på Ica eller Konsum. Plockar upp varorna och försöker hitta den förbannade eankoden och lägga den åt rätt håll så inte kassörskan får förslitningsskador. Ibland är kassörskan så snabb så jag hinner inte hitta eankoden. Då kastar jag upp varorna lite hur som helst, för jag tänker att säkert vet kassörskan av ren erfarenhet var eankoden sitter på varenda liten jävla vara. När jag går därifrån funderar jag på om kassörskan funderar på hur folk beter sig vid bandet. Blir hon/han full i skratt av att jag står där och letar eankod eller blir hon/han glad? Jag travar inte varorna på varandra och jag försöker underlätta allt vad jag kan. Kommer jag att få en liten pin någon dag där det står att jag är "en lysande kund"? Kommer jag kanske efter min död att få vipkort till Ica-avdelningen i himlen. (Nä, visst nä, jag skulle ju inte dit. Och i helvetet finns det säkert bara Lidl).
Trots att jag försöker vara tillmötesgående så lyckas det inte alltid. Till exempel så brukar jag, när jag ivrigt fått upp varenda vara på bandet, springa till utsidan för att packa i varorna så snabbt det går. Bara för att inte vara i vägen för nästa kund. När då kassörskan "stämplar ut" och säger "det blir ettusensjuhundratrettiotvåochfemtio" så räcker jag fram pengarna därifrån jag står. Aja baja, så får man inte göra. Man ska gå runt och ställa sig framför kassörskan för hon får faktiskt ont i nacken av att ta betalt från sidan. Jodå, så sa hon till mig. Där hade jag för att jag försökte vara effektiv. Det har jag slutat med nu. Oavsett hur mycket jag har handlat och om så varorna fullkomligt hänger ut över kanterna, så packar jag inte i innan jag har betalt. Jag står kvar framför kassörskan och bara ler. Beredd att ge henne pengarna öga mot öga så hon inte får ont i nacken. Visst är väl det omtänksamt? En gång fick jag bassning för att jag råkat ställa en flaska upp på bandet. Den KUNDE JU HA RAMLAT PÅ HENNE! Oj, oj, oj, så mycket man kan tabba sig vid kassan.
Nu hör jag att ni säger att jag ska använda mig av såndäringa pipdosa och betala mig ut själv. Men se det skiter jag allt i. Hade man inte sånt när jag släpade hem mat till åtta personer så inte fan tänker jag göra det nu när vi är bara två. Så det så. Jag tänker tvinga kassörskorna att sitta kvar där de sitter!