Snart här... nära dig

Det är den 296:e dagen på året och nu återstår endast 69 dagar. Innan dom dagarna har gått ska vi ha slitit med våra sladdar till alla jävla adventsstjärnor och stakar, vi ska ha svettats över bullbak och gråtit över fantasibrist inför julklappsinköpen. Vi kvinnor ska återigen ha dåligt samvete över att inte ha slaktat en gris och gjort sylta, skinka och inlagda grisfötter, eller bakat sju sorters kakor och gjort hemstickade tröjor till hela släkten. Återigen ser vi framför oss det skimmer av gnistrande ljus, fallande snö, sprak i spisen, tindrande ögon, stilla natt på stereon, glögg i koppen och framför allt frid. Men låt er inte luras för det är bara Beskow och Lindgren som har hittat på allt det där. Det finns bara i sagorna. Fråga min mamma. Hon vill helst låsa dörren och gå i idé. Tyvärr blir hon ju påmind hela tiden när hon slår på TV:n. Jag kanske ska ta och förvandla hennes sovrum till en sommaroas. Sand på golvet, gröna björktapeter på väggarna, sol-spottar, hängmatta, sommar-cd och tidningar från i juli. Det värsta som kan hända är väl att det kommer att lukta kattpiss när katten har fått den största kattlåda hon någonsin sett.

Men... jag kan faktiskt också tycka att det är mysigt med jul. Jag har lärt mig med tiden att ta det lugnt, att inte göra allt (finns färdigt i affären) och försöka ta det mysiga och strunta i det stressiga. Problemet är nog att man börjar alldeles för sent. Man kanske ska ta och hänga upp sina stjärnor redan idag. Varför ta ner dom över huvud taget? Dom går ju att släcka.

Sen - det bästa av allt - städar jag inte som en idiot till jul längre. Skitiga fönster och dammiga golv syns ju ändå inte så bra i stearinljus. Nu har vi ju fyra barnbarn också som hasar runt på golven och hjälper till med att damma. Man behöver bara skaka av dom lite emellanåt utanför dörren. God Jul!

Här kan ni läsa min lilla söta dikt om julefrid. Och har ni jävligt tråkigt så här på fredagen så kan ni ju läsa min julnovell.