Men som modern sa: "antingen går det över, eller så blir det värre". Fast man ska ju inte med bestämdhet säga något rakt ut för då blir det tvärtom. För henne blev det istället en konstant smärta år ut och år in. Hela pensionen gick åt till piller.

Tänk vad fort man glömmer! Jag backade bandet och kom på att jag möblerade om. Bland annat så flyttade jag en jättesoffa, diverse småmöbler och sen lyfte jag ner överdelen på detta skåp.
Ja, jag vet! Man ska inte. Men jag tror att jag är Pippi. Eller Bamse. Fast utan dunderhonung. Det är ju det där med att jag vill att det ska bli gjort NU! Inte sen, när min Gubbe har tid.
Men nu ska jag skärpa mig. (Förmodligen ända till nästa gång då jag glömt att jag inte är Carl Alfred utan mer fröken Olivia.
Nå... nu har jag i alla fall bokat tid till en osteopat. Som jag sagt så länge. Jag har väl egentligen inga förväntningar alls, mer än att jag får betala dyrt. Men jag måste prova. Jag kan inte bara smyga omkring på tå och proppa i mig piller tills jag dör.
Möjligen kan jag öva upp mig inom skådespelarskrået och krypa in till läkaren och gråta en skvätt. Då kanske jag får till någon liten operation. Möjligen. För vissa fel går att operera. Men det görs inte förrän man knaprat igenom alla nivåer av piller och inte kan gå alls längre. När det händer är man alldeles för gammal och får ändå ingen hjälp.
Hur som helst - solen skiner! Det är 10:e november och än har jag inte sett någon snö. Tackar! För när folk pratar om snö som något positivt så är väl sinnebilden den här:
Så där Elsa Beskowskt som det bara kan bli. Men verkligheten är ju oftast så här:
Fram för längre vårar och höstar!
Läs även andra bloggares åsikter om Ryggskott, Migrän, Lyft, Osteopat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar