Snödepressionen står som hagel i backen. Fy vad jag lider. Det är bättre de vintrar när det verkligen blir vinter på riktigt. Men när snön kommer så här sent, då vill jag bara dra ett täcke över huvudet. Men så är jag ju i grunden en depressiv varelse. Inte så mycket nu som förr. Men ändå. Av födsel och ohejdad vana. Arvet.
Arkitekten Federico Babina har gjort en bildserie/film som beskriver olika psykiska fenomen. Den kan ni se HÄR Lite underligt bara att det är en arkitekt som gjort detta och inte en psykolog!!!
Där kan jag utan tvekan plocka ut tre stycken. Depression, ångest och insomnia. Dom ser ut så här:
Ångesten är och har alltid varit värst. Den är som en ständig följeslagare och gör att jag oroar mig för allt. Ständigt. Och så den där förbannade sömnlösheten.
Människor som aldrig drabbas av något av dessa psykiska åkommor har svårt att förstå innebörden. Därför pratar många inte om den. Vi bara har den. Ont i huvudet eller i benet är okej, och förkylningar som är sååååå jobbiga, men 'ont i själen' är inte okej. Det är lite mumbo-jumbo över det. Eller så anses man knäpp.
Ryck upp dig för helvete! Men se det går inte. Uppryckningar är för morötter! Däremot lär man sig med tid och år att hantera dessa saker. Man får hålla sig i sin bubbla tills det går över. Eller rättare sagt - jag gör det!
För vissa går det aldrig över. Det finns olika grader i helvetet. Vissa överlever det inte ens. Men det är bra att det har blivit mer omskrivet och omtalat, för det är oerhört många människor där ute som lider helvetes kval. Kanske mest för att dom inte kan prata om det.
Jag kan prata om det - nu - men jag gör det inte. För jag har inte det behovet. Jag vill vara ifred! Möjligen kan jag åtnjuta sällskapet av en katt.
Så jag tar mina katter, en filt och en bok och lägger mig i fosterställning tills snön upphört. God natt!
PS. Kan någon köpa ett kilo choklad till mig? DS
Läs även andra bloggares åsikter om Snödepression, Depression, Ångest, Insomnia, Psykisk ohälsa
Jag har suttit och läst oss dig en stund. Trevligt!
SvaraRaderaJag har tyvärr inte någon katt men en filt och en bra bok har jag.
Vintern, och särskilt snö i mars, är deprimerande.
Jag är rätt nöjd med det liv jag lever men jag skulle så gärna sy så där
fina saker som du gör. Min mamma kunde och älskade att sy. Som barn hatade
jag kläderna hon sydde. Klänningar och jackor såg så annorlunda ut.
Hon var före sin tid. Jag hatade symaskinen (med trampor) så det är nog
något psykiskt att jag undvikit klädsömnad.
Visst är det lättare att prata om huvudvärk än värk i själen. Men jag
tycker att det har hänt något de senare årtionden. För 40-50 år sedan
talade man inte om att mannen var inlagd på psyket någon månad vartannat
år.
Jag hör hur plogbilen kör inne på gården. Så här dags? Det snöade i natt, det är kanske ob-tillägg.
Du skrev om ha svårt att sova. Jag känner igen det. Nu sover jag åtta trimmar, på piller.
Nu är jag så gammal så jag kan gott vara beroende, vilket min
läkare också tyckte.
Ha det bra.
Kram Viola
Man är ju beroende av allt möjligt, så det spelar väl ingen roll. Bara man inte behöver öka dosen. Skönt att du får sova!
RaderaJag brukar (oftast) fråga barnen vad dom vill ha. Ingen idé att sy nåt som bara ligger i en låda. Kram på dig!
Jag tittar in bara för att ge dig en bamsekram + styrka + hopp
SvaraRaderaDet blir ljusare för varje dag och snart kommer marken att lysa grön...
Att björnar ligger i ide på vintern känns rätt förnuftigt:)
Sköt om dig där under filten så länge<3
Tack du anonyme. Björnar är inte dumma!
Radera