Ka-ka-ka-kan ni tänka er...

...jag har skrivit ett inlägg!

Ja det var ju liksom ett tag sen.

Jag har sedan dess hunnit med en utlandsvistelse. En vecka på Rhodos. Men det var i början på maj. Skönt som bara den. Det var ju tur det för sen blev det inte så mycket semester. (Läs nedan)
Jag har även hunnit med att fixa med bröllop i trädgården för yngsta bonusbarnet. Det gick bra. (Bortsett från att vi fick magsjuka dagarna innan) Men solen sken. Dom blev gifta.

Och - viktigast av allt - vi har skaffat höns! Sex stycken fullfjädrade kacklare vid namn Hönsa-Pönsa och ibland Fröknarna Fluff. Vi har delad vårdnad med min äldsta dotter, så nu får hon ha dom till våren. Det ska fan ränna runt i hönsgård när vintern kommer.

Smolket i bägaren heter löss! Eftersom dom var så bajsiga så tog vi oss för med att tvätta dom i röva. Då upptäckte jag stenhårda vida knölar vid fjäderfästena. Löss! När sen en höna bestämde sig för att skita ner hela mig så svimmade nästan min äkta hälft.
"Visst är det kul med höns" sa jag bara. Det är ju han som propsat på höns hela tiden. Men det där med rövtvätt och sanerandet av löss var inte lika kul. Men det ingår liksom. Ägg har dom lagt från dag ett. Men på sluttampen var det klent. Kan ju bero på lössen. Eller så surar dom för att dom inte har någon tupp.

Så får jag lov att presentera:
Agda - rätt normal höna. Värper, äter och skiter som en höna.

Sen har vi Katt. Det märkliga namnet har hon fått av ett barnbarn. Rätt normal höna även detta.

Så har vi Kluckan: Lite argsint. Eller kanske mer rädd. Pickar hårt!

Märta - minst och av rasen dvärtkochin. (De andra är korsningar av orpington och något okänt). Liten fluffig och döpt av barnbarnet Marsipanrosen. Snäll och mest sällskaplig av alla.

Så har vi Fru Venus - bossen! Det syns ju tydligt.  Ligger någon annan i hennes rede så åker dom ut! Hon fick för sig att ligga i ett rede hela dagarna även om det inte finns något ägg! Jag lyfte ut henne två gånger om dagen och då la hon sig platt på gräset. Lat? Knäpp? Kallas visst för surhöns.

Polly - liten, förvirrad och skraltig. Gick för sig själv och gick sedan vidare till hönshimlen av okänd anledning. Kanske hon sörjde tuppen.

Man får lära sig ju sina husdjur med tiden. En del lär man sig aldrig riktigt. Som katten Gösta. Han är ett mysterium. Och min man! Honom lär jag aldrig bli riktigt klok på. Jo, han är ett av mina husdjur!

Den stackar´n har det varit synd om. Han åkte på njursten för andra gången. Eller rättare sagt; den sten dom inte fick bort första gången började spöka och göra elakheter. Men nu är den väck! Efter ett par sprängningar. Så nu kan vi återgå till vardagen då jag får tjata på att han ska dricka vatten. 

Ja, det var typ det som var semestern det. Nästa gång han samlar sten hoppas jag han gör det på höstkanten. Men vi hann med bilbesiktning också. Och faktiskt en natt på hotell. Kors i taket. 

I nästa inlägg ska jag berätta om pågående bygge. Om det nu inte ska ta fem månader igen innan jag skriver. Varför ska det vara så omöjligt?! 

Läs även andra bloggares åsikter om Höns, Njursten