Tantgnäll! Fler Mr Hyde än Dr Jekyll

Jag återkommer hela tiden till att om jag vore yngre och hette t.ex von Schnollenmacher så skulle jag ha lättare att få hjälp hos en läkare. Hur fan hittar man nån som bryr sig? Det tycks bara vara tabletter som delas ut. Ofta utan att kolla så särdeles noga var felet är.
Som min läkare som inte tyckte att jag ens skulle träna (det gör illa värre) utan istället äta tabletter. Han till och med log (lite "lilla gumman") när han sa att jag låg långt ner på tablettstegen och det kunde/skulle kunna ökas på långt uppåt.
Det var ju inte det jag ville höra. Men jag åt tabletterna i början. Någon sorts antiinflammatoriskt som magen inte tålde, så därför åt jag dessutom tabletter för magen och ytterligare någon sorts artrosmedicin. Två av varje. Mådde jag bättre? Nej! Kanske hade jag lite mindre ont, men fortfarande ont.
Nu gör jag gymnastik. På uppmaning av min sjukgymnast. Jag tror på henne. Hon ger mig inga tabletter. Det känns mycket bättre. Men ibland. När jag rört mig för mycket och har ont som fan, då kan jag ta en Citodon. Jag gör det ovilligt. Det händer väldigt sällan. Men ibland måste man.
Så läser jag på en sida om smärtlindring:

Smärtläkarnas fältrop när det gäller läkemedel är "low and slow", d.v.s. börja med små doser och öka långsamt. Då bemästrar man lättare biverkningar och hittar rätt dos lättare. Inte börja med 8 tabletter Citodon om dagen, men kanske 1 eller 2.

Men på riktigt?! 1-2 Citodon att börja med. Alltså jag kan inte ens tänka mig att sätta i mig 8 tabletter av Citodon. Måste ju bli en präktig fylla och en rejäl baksmälla på det. Nu och då undrar jag hur många aktier i de olika läkemedelsföretagen dessa läkare har.

Snart har vi det väl som i Trump-landet. Där dör fler av läkemedel än av trafiken. Låter ju vansinnigt. Man ska ju inte dö alls av läkemedel. Man ska ju bli FRISK!

Sist jag var hos läkaren - som inte tycker att jag ska träna - så sa jag till om en remiss till en specialist för att få en ny kortisonspruta (slemsäcksinflammation) och få åtgärdat min hallux vallgustå. Då kom jag till en ännu mer ointresserad läkare som inte tyckte att jag hade slemsäcksinflammation (så tydligen fick jag en spruta i onödan första gången) och som inte tyckte att jag behövde operera min tå. Istället remitterade han mig till en ortoped för att få inlägg i skorna!

Nåja, jag letar vidare. Kanske, kanske jag hittar någon som bryr sig.

Läs även andra bloggares åsikter om Smärta, läkare, Citodon, Smärtlindring