Vintertid med glid

Sista gången vi åkte skidor här hemma var någon gång början -90 tror jag. Jag och mina döttrar var ute och åkte en svinkall dag. En bit hemifrån blev yngsta förbannad på skidorna och slängde av sig dom och pulsade hemåt i snön utropandes "jag tänker inte bli någon skidåkare i alla fall! Jag tror inte att vare sig hon eller jag åkt sedan dess.  Sen blev väl allt  undanlagt någon gång när vintrarna upphörde antagligen.

Men på vår garagevind, där ligger dom bra! Det ligger dessutom ganska många skidor där och frågan är om dom är användbara. Kanske kan man elda med dom. Är nog inte mycket återvinning att tala om där är jag rädd.
Jag har inte ens någon aning om vad det är för bindningar nu för tiden. Och pjäxorna ska vi inte tala om. Jag tog fram några gamla fotbollsskor för ett tag sen. Dom hade mössen ätit upp. Kanske är pjäxorna lika goda. Och jag tänker ändå inte åka några skidor. Mina höfter tillåter inte det.

Spark däremot är bra tycker jag. För då kan jag sitta medan herr T sparkar. Men jag är verkligen inte mycket av vintermänniska. Jag får snöångest när det snöar. Jag får isdepression av halt väglag för jag tror hela tiden att något ska hända någon. Om jag ska göra något ute så ska det vara perfekt väder. Och sol är ett måste. Och jag ska kunna planera flera dagar i förväg. Ni hör ju. Det är ju omöjligt. Inte ens SMHI vet vad det ska bli för väder två dar framåt.

Sparken har nyligen kommit ner från vinden. Men den fick herr T skruva isär. Den blev nämligen uppslängd innan nuvarande lucka kom på plats. Tydligen var den förra större. Ska bli oerhört roligt när det är dags för att slänga ut all bråte från vinden. Vilket vi (jag) har pratat om i typ åtta år nu.

Undrar om jag döstädar. Herr T döstädar inte! Han fyller på. Han tänker inte städa innan han dör. "Det får ungarna ta hand om" säger han. Det blir väl bensin och tändsticka det kan jag tro.


Läs även andra bloggares åsikter om Skidor, spark, vinter