Pissmyrans odling

Att titta ut genom fönstret och se päronträd i knopp med snöflingor som dansar förbi gör mig.... underlig till sinnet. En svacka i tillvaron kan man säga. Igår kände jag mig som en pissmyra. Men det ordnar sig säkert.
Nu har det varit Valborg också. Inte blev det mycket till eld och inget paraderande på 1:a maj heller. Men vi hade delar av Stjärnfamiljen hemma på grill. Det var trevligt. Vi var "bara" 24 stycken den här gången.
Just nu vill jag INGENTING!

Fast jag har ju faktiskt planterat om mina stackars svaga sticklingar. Dom är så krävande dom små liven. Vill ha vatten och så. Nu har dom fått fötterna i ny jord och egna krukor. Var även tvungen att sätta på elementet på glasverandan igen. Nio grader plus blir lite för kallt. Jag hoppas dom tackar mig med svällande frukter från dignande plantor. Fan tro´t! Någon odlare är man inte. Det får bli i det lilla. Jag vill helst bara ha perenner som sköter sig själva. Särskilt som herr T inte har något intresse.

Tittar förundrat på grannarna som bygger växthus, drar upp 48 tomatplantor, hackar i berg, gräver i lerjord och planterar, planterar, planterar! Frun är lite som en duracellkanin. Till yrket är hon läkare. En del kan allt. Men jag är inte avundsjuk. Jag är inte av den ullen. Bara glad att dom trivs.

Nu tror jag att jag tränger en mugg fika. Jag har ju bara druckit tre än...

Läs även andra bloggares åsikter om odla, pissmyra