Nu är hösten kommen, hoppfarallanlaaaa

Nu har det gått treochenhalv månad så nu kanske man ska ta och skriva lite igen. Fast, vem bryr sig?

Sommaren gick i turbofart som vanligt med mycket engagemang. För det blev minsann ett trevligt bröllop i juli mellan bonusdottern och hennes käraste. Dom har ju övat länge, så det ska nog gå bra i fortsättningen också.

Och efter det så fyllde herr T 60 år. Detta måste så klart firas. Eller, han fyllde först, men festen blev sen. Om ni förstår. För dagen han fyllde, då åkte vi till Riga.

Presenten han fick av mig var att åka till Mantorp på deras 50-årsjubileum. En tvådagars tillställning med diverse tävlingar. Där fick han sedan åka runt på banan och visa upp sin bil.

Men nu på höstkanten har det varit fullt ös i trädgården. Den bit av tomten som vi fått använda i 29 år skulle nu återbördas till sin rättmätiga ägare. Därför blev det till att riva staket och flytta odlingslådor.
Jag grät i ett par dygn först, för jag var rädd att jag skulle få såga ner mitt älsklingsträd - vitviden. Men sen var kommunen här och mätte upp och den klarade sig!!!

Ja, ni hör ju själva. Det är ju makens förtjänst det mesta. Odlingslådorna flyttades till andra sidan. Eller flyttade... det byggdes nya! Dom gamla var ruttna och fick slängas. Så nu blev det tjusigt minsann. Tänk er själva vad potatisen ska bli glad!

Som resultat pajade ryggen på herr T så klart. Men han är ju återställd igen så nu kan jag fortsätta att köra med honom. Men jag har minsann grävt, burit och fixat jag också. Särskilt på baksidan där jag huggit rötter, ryckt bort mossa, skottat sten och klippt ner en häck. Och ryggen höll!
Men nu är det rätt lugnt. Det mesta är klart och vintern väntar. Usch!

Läs även andra bloggares åsikter om Bröllop, Trädgård, Staket, Odlingslådor, Födelsedag