Rädda min trädgård

Ute är det gråväder. Men ängarna är gröna. Och granarna. Jag tycker det är helt ok. Vinter är inte min melodi. Och jag längtar intensivt till våren. För... jag har så mycket att göra!

Vi (mest herr T) gjorde ju om i trädgården och flyttade staket samt odlingslådor. Vi började att flytta det mesta till gaveln av huset (söderläge). Inte så stor plats men det räcker. Dessutom har jag börjat städa upp på baksidan av huset. Där har ingen kärlek slösats de senaste åren.
Förr hade vi en uteplats där vi satt i morgonsolen. Och även när det blev för varmt på framsidan. Sen har träd vuxit upp och veranda har byggts på framsidan så då har vi bara suttit där. Morgonsolen har också försvunnit nästan helt då granarna har växt upp bakom huset.
Vi har många sittplatser ska ni veta - som vi inte använder! Men dom ska finnas där. Ifall vi vill sitta.

Men nu ska det alltså fixas till på baksidan igen! Jag har städat av berget och rensat bland stenarna. Jag har också planterat en del krypväxter där som jag hoppas ska ta sig. Men nu är det stiltje och jag vill bara att det ska bli vår.

Under tiden har jag snöat in på en serie. Garden rescue med Charlie Dimmock och bröderna David och Harry Rich. De första avsnitten såg jag på TV4 men dom räckte inte så långt. Så nu har jag nog sett alla avsnitt på youtube.
Det är så roligt att se hur dom får till alla trädgårdar. Nu är det ju mest fråga om avlånga utrymmen med höga plank runt om (typiskt engelskt?) men det är ändå kul att se idéerna. Och så är dom så trevliga att se och lyssna på.

Klicka på bilden så kommer ni till youtubeserien

Och jag ska ju inte ha något fancy, utan vill bara få tips.
Herr T ser oroligt på mig och tänker att han ska få jobba utav helvete när våren kommer. Så, ja, det är bäst att du vilar nu lille Gubbe!
Fast han har ju faktiskt gjort det mesta redan. Det ska ju liksom inte byggas något. Bara lite. Ett litet, litet växthus. Men dom finns färdiga. Bara (!) att ställa på plats. Och så ett litet, litet tak på baksidan. Och, just det, en liten, liten spaljé också. Till kaprifolen jag satte i höst. Och så ska några granar sågas ner. Piece of kaka, eller hur?

Jag tvivlar på att jag fått sån inspiration till trädgårdsarbete om inte det vore för våra grannar. Där odlas det och byggs så det står härliga till. Sånt kan smitta av sig.
Men det är just nu jag är inne i trädgårdsbubblan. Nästa år kanske jag börjar med... ukulele. Eller  bridge, men då måste man ju umgås med folk.

Nu är hösten kommen, hoppfarallanlaaaa

Nu har det gått treochenhalv månad så nu kanske man ska ta och skriva lite igen. Fast, vem bryr sig?

Sommaren gick i turbofart som vanligt med mycket engagemang. För det blev minsann ett trevligt bröllop i juli mellan bonusdottern och hennes käraste. Dom har ju övat länge, så det ska nog gå bra i fortsättningen också.

Och efter det så fyllde herr T 60 år. Detta måste så klart firas. Eller, han fyllde först, men festen blev sen. Om ni förstår. För dagen han fyllde, då åkte vi till Riga.

Presenten han fick av mig var att åka till Mantorp på deras 50-årsjubileum. En tvådagars tillställning med diverse tävlingar. Där fick han sedan åka runt på banan och visa upp sin bil.

Men nu på höstkanten har det varit fullt ös i trädgården. Den bit av tomten som vi fått använda i 29 år skulle nu återbördas till sin rättmätiga ägare. Därför blev det till att riva staket och flytta odlingslådor.
Jag grät i ett par dygn först, för jag var rädd att jag skulle få såga ner mitt älsklingsträd - vitviden. Men sen var kommunen här och mätte upp och den klarade sig!!!

Ja, ni hör ju själva. Det är ju makens förtjänst det mesta. Odlingslådorna flyttades till andra sidan. Eller flyttade... det byggdes nya! Dom gamla var ruttna och fick slängas. Så nu blev det tjusigt minsann. Tänk er själva vad potatisen ska bli glad!

Som resultat pajade ryggen på herr T så klart. Men han är ju återställd igen så nu kan jag fortsätta att köra med honom. Men jag har minsann grävt, burit och fixat jag också. Särskilt på baksidan där jag huggit rötter, ryckt bort mossa, skottat sten och klippt ner en häck. Och ryggen höll!
Men nu är det rätt lugnt. Det mesta är klart och vintern väntar. Usch!

Läs även andra bloggares åsikter om Bröllop, Trädgård, Staket, Odlingslådor, Födelsedag

Maskros och tjärdoft

Snart är våren här. Tjoflöjt!
Värme, skitiga fönster, flugor, depression, glass, regn, utevistelse... Åh, vad härligt. Jag och katterna kan sitta på trappen och fika.
Herr T kommer också att sitta på trappen. Titta ut över tomten och säga: "jag skulle vilja göra om gräsmattan". Varpå jag svarar: "Mm..." Och det är inte för att jag håller med, utan för att det har herr T sagt varje vår i c:a 20 år nu. För att gräsmattan är gropig, knölig, mossig och inte så värst gräsig.
Själv tycker jag att den är bra som den är. Det finns ju faktiskt gräs i den. Här och där. En vanlig grönmatta alltså.
Den innehåller också en hel del maskrosor. När herr T får lust går han ut och försöker peta upp dessa. Han får ju långt ifrån upp alla för i så fall skulle det nog se ut som om vildsvin varit i farten. Inte för att han gräver illa utan för att det är sååååå mycket maskrosor.
Jag anser det vara ett onödigt arbete med tanke på att vi bor grannar med en åker. Där bor alla maskrosföräldrar. När det blåser nordan - vilket det gör för det mesta - så släpper maskrosföräldrarna sina barn på vår grönmatta. Där växer dom upp och frodas.
Förr använde herr T detta järn.

Men nu  har han uppgraderat till en sån här. Så han inte behöver stå på knä längre.

Den här manicken gillar även ett av barnbarnen. Fast man måste ju vara med och kolla så han inte rycker upp något icke ogräsaktigt. Måtte dom uppfinna roligare, spelliknande verktyg så barnen kan intressera sig för utevistelse. Pokémon fick ju några att rusa runt och jaga figurer. Kan man inte fixa ett spel eller en app som gör att det blir kul att rusa ut och rensa ogräs eller klippa gräsmattan? Eller i alla fall ett spel som gör att dom vill vara utomhus och springa 43 varv runt huset eller nåt.

Förresten har vi ju höns sommartid. Dom är bra på att beta gräs och hålla maskrosor kort. Om herr T sen bara stryker på ett lager tjära på glashuset så är sommaren komplett. Fast det är inte lätt att få det där taket tätt. Kanske blir det plåttak. Inte så kul. Plåt luktar inte så gott.

Läs även andra bloggares åsikter om maskrosor, vår, ogräsjärn, tjära

Hit och dit som en vimspotta

Sitter och kollar på regnjackor och kappor på nätet. På beskrivningen står det Vattentäta regnkappor. Alltså, det utgår jag ifrån. Att dom ska vara vattentäta alltså. Annars är det inte mycket till regnkappa. Jag skickade efter en till slut. Vi får väl se om den blir godkänd av mina kritiska ögon. Om det nu ens blev en regnkappa. Jag är osäker. Kan vara en jacka. Eller en fingertutt.

I helgen har det varit trädgårdsarbete på agendan. Vi gjorde en spång genom rabatten för det är ju så oerhört lååååångt att gå runt om man ska in i förrådet! Kanske 10 steg. Fast, det är faktiskt bättre så här för nu kommer jag åt växterna från alla håll. Ogräset menar jag. Som är det som trivs bäst!

Idag tog vi oss för med att flytta jordgubbsplantorna också. Det är inte klokt vad jag har varit trädgårdig i år. Men det har säkert gått över till nästa. Då kanske vi asfalterar hela tomten istället.

Den här pelargonen har jag haft i flera år och den har fått så mycket skäll så den borde ha dött för längesen. Den har nämligen bara bladat där den stått på glasverandan. Någon liten ytte pytte blomma har den klämt fram. Men så i år fick den stå ute. Och kolla bara! Den har blommat som attan i år. Den ville bara komma ut ur garderoben.

Idag har jag varit och sett teater. Marsipanrosen spelade teater i Mikaelspelet med sina klasskompisar i 2:an. Dom var så duktiga! Memorerat långa pratramsor och sånger. Imponerad! Det är inte ni som ser illa. Jag ville inte lägga ut bilder på de andra barnen bara. Därför sudd.

Och så mitt i alltihop kommer jag plötsligt att tänka på pessimism. (Det är så jag funkar. Hit och dit) Jag är en pessimist ända ut i tårna. "Man ska vara optimist och tänka positivt" säger folk "för det värsta som kan hända är att man är glad i förväg".
I helsike heller. Vi pessimister vet att allt ändå går åt helvete och är glada ändå. Vi blir t.ex. sällan besvikna. Vi visste ju redan innan att det skulle hända! Man behöver heller inte vara negativ för att vara pessimist. Trots min pessimism är jag faktiskt positiv till det mesta. Jag vet dessutom flera optimister som är otroligt negativa. Det måste ju vara skitjobbigt!

Och apropå jobbigt så lär jag ha en helvetes värk i morgon, för idag har jag promenerat mycket. I fel skor! Är man dum får man lida. Ryggen packar ihop och tackar för sig. God natt!

Läs även andra bloggares åsikter om Pelargon, Teater, Trädgård

Hej då doftande buskträd

Med sorg i hjärtat har vi nu klippt ner vår fina vita syren. Den har fått någon vissnesjuka av något slag och det är troligen Syrenbakterios. Bruna fläckar på bladen och svarta insjunkna fläckar på nya skott. Stämmer bra det. Orsakas ofta av fuktig och frostbenägen placering. Ja, hela vår trädgård är fuktig och frostbenägen!

Det var värst nertill så det är väl något som kryper uppåt i buskaget. Här står Gubbe och kapar av de längre grenarna.

Det blev lite tomt nu och det är ju mellan syrenen och äppelträdet jag brukar ha min mysiga hörna. Snyft!

Nu får jag njuta av den här buketten så länge den varar. Och hoppas på att syrenen tillfrisknar och återkommer. Men platsen är ju densamma, så den kanske måste bort helt och hållet. Men än vill jag inte ge upp!

Vi har ingen bra grogrund här i vår trädgård. Träden över lag mår lite halvrisigt. Barken spricker och ramlar av och det är mossa i träden. Innan vi byggde huset här så var det en äng som endast beboddes av tistlar. Men jag känner inte att jag vill ha en tistelträdgård. Hellre asfalterar jag.
Det kanske får bli trätrall i hela trädgården vad det lider. Och konstgjorda träd. Hemska tanke!

Läs även andra bloggares åsikter om Trädgård, Syren, Syrenbakterios

Mjukisbyxåldern

Jag har kommit i mjukisbyxåldern. Det hjälper inte ens att det är stretch i brallorna längre. Det ska vara mysbrallor. Men jag har hållit ut länge ändå, för jag vet många som svidar om till mjukisdress mot kvällningen och har gjort det sedan yngre dagar. Själv har jag gått i mina jeans för jämnan. Men nu känns det som att jag skulle vilja svida mig i vida gubbrallor med hängslen istället. Jag har för mig att det var modernt ett tag. Jävligt fula brallor med stora motveck på magen. Kanske blir modernt igen, vem vet?
Helst skulle jag ju vilja gå dygnet runt i morgonrock. Men jag tror inte att jag vill ha den uppmärksamheten det skulle skapa om jag hade det på mig när jag handlar. Men kanske om jag fixar till en lite svassig sak med volanger som påminner lite om en klänning. Det kan gå.
Och kanske, men bara kanske att det inte är det ultimata när man grejar i rabatten. Jag har idag slängt ner lite frön. Dill och grönkål. Jag har just bestämt att grönkål är en krydda och får därför växa i mitt kryddland. Om det nu vill växa vill säga. Vi har ju rådjur som kommer att älska kålen och katter som kan ligga ihjäl vilka växter som helst. Slängde ner några sockerärtor i stora tunnan också och basilika i en stor kruka inomhus. Eller kruka... det är en kopparbunke. Säkert får basilikan kopparförgiftning.

Läs även andra bloggares åsikter om Mjukisbyxor, Rabatt, Grönkål, Sockerärtor, Rabarber, Snytbaggar