Irritationsmoment

Förpackningar.
Undrar om det finns något som gör mig så frustrerad dagligen som just förpackningar. Vilket snille, t.ex. var det som kom på den här plastmojen? (Plast - igen) Jag vet inte om jag är ovanligt klen, men inte fan blev det lättare att öppna. Tvärtom! Att öppna flikarna - som förut - har aldrig varit ett problem.

För att inte tala om denna förpackning:

Snygg sak va? Okej, den är lättare att öppna, men sen ska man slänga förpackningen. Om man då är som jag, att man vill separera papp från plast, då finns det där lilla tumgreppet:

Ja, jag säger det igen. Jag kanske är ovanligt klen, men inte duger min tumme i alla fall! Det ska till knivar och saxar för att få isär. Däremot är det ett givet sätt att bryta av sig tumnageln, om man nu skulle vara sugen på det.
Visst - det är bra att förpackningen är stadig så inte innehållet rinner ut, men låt bli att blanda plast och papp! Tack!!
Nästa förpackning ska Herr T få testa att ta isär. Han har en tumme som är bred som en barnhandflata. Han kan inte ha hamrat ut tummarna (om ni nu trodde det. Snickare som han är) för han är högerhänt och högertummen är lika bred. Återkommer med rapport.
Jag har länge tänkt på att ha ett sånt där snickarbälte fullt med verktyg. För är det inte en kniv man behöver så är det en sax. Får nog bli nåt sorts verktygsförkläde nästa vända i syrummet.

Spänt väntar jag på de nya soptunnorna som ska komma. Med fyra fack. Jag hoppas verkligen att kärlet för plast är halva tunnan!

Jag önskar er alla en underbar fredagkväll utan besvärliga förpackningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Förpackningar