Gräva skyddsgrop?

Denna dystra dag....

När jag först läste om att Trump kandiderade till president så trodde jag att det var ett skämt. Ett jippo. Nu känns det som en svart komedi. Av Bergman. Fast vi i pessimistklubben säger: var det inte det jag kunde ge mig fan på!
Inte för att jag gillar Clinton heller, men hon känns något, lite mer mänsklig om man får uttrycka sig så. Eller är det för att hon är kvinna?

Den där gulhättade pompösa slemproppen till man däremot, är jag osäker på har några mänskliga företräden alls. Men man kan ha fel. Jag hoppas att jag har fel!!!! Han har ju ändå varit gift tre gånger (!!!) och fått fem barn. (Konstigt. Tre fruar och han har kvar den frisyren!)

När min salig moder levde sa hon (vet inte vart hon hört det) att varje generation skulle få uppleva ett världskrig. Jag hoppas innerligt att hon var felunderrättad! Gubbe planerar hönshus. Jag tycker att det börjar bli dags för ett skyddsrum istället. Om man nu vill överleva.

Dystert är det. Och snön bara vräker ner.

Aldrig har jag känt sån dragkraft till att gå i ide som nu. Men om jag nu får till det där skyddsrummet, så kan jag ju använda det vintertid.
Skottat har jag gjort. Fast jag inte får för ryggen. Men man måste ju! Snöslunga står på önskelistan. Eller en "handyman" som kan skotta och köra mig runt. När Gubbe jobbar menar jag.

Frazze tittade ut så pass länge att femton snöflingor fastnade i pälsen. Sen gick han in och har sovit sen dess. Katter är inte dumma!

Och livet går vidare. Trots allt.

Hemresa med förhinder

Bilolycka på vägen hem från jobbet idag. Det blinkade hej vilt och det var svårt att se vart man skulle ta vägen. Två bilar före mig klämde sig fram mellan olyckan och en brandbil, men när jag kom fram stack föraren i brandbilen ut armen och stoppade mig och viftade mig tillbaka. Jag backade, men kom inte så långt, för bakom mig hade en annan brandbil ställt sig tvärs över vägen för att stoppa trafiken. Där stod jag medan ljusen blinkade.
En bil var på väg att flyttas upp på en bärgare alldeles intill mig. Den var intryckt i fronten. Längre bort... dit den första brandbilen sakta rullade fram... stod ytterligare en bil, en brandbil till och ambulans samt polis.
Usch och fy. Jag bara stod där och väntade. Alltid lika otäckt för man vet ju inte om folk har skadats eller värre. Man känner sig väldigt liten och blir skakis.
Till slut kom en brandman fram och sa att jag fick vända och åka runt en annan väg. Sagt och gjort och jag kom hem välbehållen.
Just nu läser jag på traiken.nu att samma vägsträcka är blockerad, men nu av en tappad last. Rensning av densamma ska tydligen pågå i 1,5 timmar till. Fullt upp för räddningstjänsten alltså. Ge mig VÅR!

Läs även andra bloggares åsikter om Bilolycka, trafik, halka, brandbil,