En Norgetur del 2

Ja, vi fortsätter väl då...
Andra dagen var det blåsigt så vi vågade (!) oss inte ut på vattnet. Det blev en skogspromenad istället. Det gick ju sådär för mig som har ont i mitt ena knä. Det är dessutom en ganska oländig skog med sten och rötter som lurar en att trampa snett hela tiden. Ni ser ju själva. Hur kan träden bara växa så här?

Vi kunde ju inte bara sitta och glo heller så jag började putsa fönstren på verandan. Men då jag har för korta armar blev även Gubbe engagerad och fick ta utsidan. Det var knappt han nådde heller.

Nästa dag var det lite lugnare så vi tog en tur med båten. Här ser ni stugan och fiskebodarna igen från vattnet. Bergskammen ser ut som en val. Där bortom nosen ligger Rødven.

Och se nu gick det bättre. Vi fick ett 50-tal makrillar och en Långa.

När vi kom tillbaka och rensat fisken så bjöd jag fåglarna på renset. (Vilket man inte ska göra, men jag kunde inte låta bli!) Jag älskar ju fåglar!

Som tack för maten satte dom sig sen på bryggan och sket!

På eftermiddagen tog vi en extra tur. Men då fick vi bara en liten sej och ett par små makrillar. Sen sa jag, att vi måste väl få en knurr innan vi åker hem och mycket riktigt. Jag fick en liten en. Inget fiske utan knurr! Den heter knot på svenska, men knurr låter gulligare. Den fick bada igen.

Vi hade sällskap hela tiden av fjäderfän. Den här måsungen följde oss nära hela tiden vi var ute. Väntade på mat så klart.

Dagen efter var det dags för hemfärd och naturligtvis var det kav lugnt på vattnet. Molnen hängde tunga och lovade regn.

Massor med småfisk vid bryggan. Och sjöborrar.

Vi begav oss hemåt. Här ser ni Åndalsnes sett från Isfjorden. Notera snöklädda berg.

På hemvägen stannade vi till vid Slettafossen. Där var det alldeles onödigt högt! Jag kunde knappt gå nära räcket.

En bit därifrån blev det stopp igen för att jag ville fota denna vackra bro. Så många vackra platser.

Vi tog vägen över Dovrefjäll. Där var det färggrant så det förslog. Och bara åtta grader varmt. En skillnad på 12 grader mot Barovika.

Resten av resan var låååååång och tråkig. Vilket den alltid blir när man kör i mörker. Och så är man orolig över att det ska komma djur upp på vägen. Men vi kom hem välbehållna.

Läs även andra bloggares åsikter om Norge, Åndalsnes, Eidsbygda, Makrill, Slettafossen, Dovrefjäll

En Norgetur

Nu har vi varit på tur. Till Eidsbygda i Norge där svärpäronen har stuga. På väg dit stannade vi till i Kongsvinger/Brandval för att heja på bloggväninnan Synnöve och hennes make. Jag bara måste ju se Nuguren i livs levande livet som hon skrivit om och lagt ut bilder på så ofta. En fantastiskt vacker plats även om vädret bjöd på det grå spektrat. Trevligt hade vi och bjöds på nybakade godsaker och plötsligt hade vi pratat bort ett par timmar.

Vi kom fram sent på den grå lördagen men dagen efter sken solen.

Det passade bra eftersom vi skulle hit ut. Åtta broar på åtta kilometer ut mot havsbandet.

Först blev det färja över från Åfarnes till Sølsnes.

Därefter över Bolsøybrua

För att sedan ta sig genom Tussentunneln som är nästan 3 km under vatten! (gulp!)

Sen är man framme vid Molde. Vi åkte vidare mot Vevang och tog oss ut på broarna.

En otroligt vacker vägsträcka. Särskilt en klar dag som denna.

Vi stannade till vid Straumsholmen där en gångväg finns runt den lilla ön.

Vattnet var glasklart.

Vackra vyer överallt och havet mötte himlen.

Det här är Gubbes skugga som visar hur glad man blir av såna här vackra platser.

Den största av de åtta broarna.

Vackert så det förslår.

Men ändå... de bilder man ser på nätet är ju ofta fotade från luften. Så ser man det inte när man åker över broarna. Men som sagt; vackert! Och väl värt en tur.  Här en bild på färjorna vid Sølsnes.

Väl tillbaka tog vi en fisketur som inte gav någonting mer än en bild mot stugan och fiskebodarna.

Och solen den sken mellan molnen.

Imorgon... eller någon annan dag tar jag resten.

Läs även andra bloggares åsikter om Norge, Åndalsnes, Atlanthavsvägen, Molde

Semester, Utflykt och loppis

Sommar, sommar och sol... var det inte så de däringa Svenne-Ingvarsarna sjöng? Den melodin har nog inte varit flitigt spelad denna sommar. Men jag är ändå inte så deppad över vädret, för det har ju varit ganska behaglig värme. Enligt mig alltså! Men det är klart att man blir ju lite begränsad. Det har ju inte varit många picknickar direkt.
Men nu har vi iaf varit på en kort sväng till äldsta dotter med familj. Och där sken solen! Vi blev inbjudna att se huset som dom köpt i Jansjö. Yngsta dotter & co var också där så det var inte tyst annat än på natten.

Det här är utsikten från vardagsrummet! Jag förstår att man vill tillbringa en hel del tid här.

Stora ytor för barn och vuxna som har spring i benen. Nedanför backen syns ett tak. Det är bastun.

Det fanns modiga som badade i det kalla vattnet.

Det var inte bara kallt. Det fanns blodiglar också! Den här bumlingen var dock död. Men jag såg en levande också.

Ville man inte bada kunde man slänga sten i sjön (som jag sen plockade upp!) Det är nöje för små pojkar det!

Vid huset intill (släktgården) finns en lada som inhyser en loppis. Klart man handlade där!

Andra loppisutflykter blev det också med blandade fynd.

Fem minuter "hemifrån" ligger bystugan. Där ortens befolkning turas om att sälja ätbara saker. Vi mumsade tunnbröd och våfflor. Sen kunde barnen springa av sig i slänten ner mot sjön.

Här sitter de goa småglina och mumsar middag på filten. Ett par minuters vila innan påfylld energi och full turbo kom igång igen!

När jag anlände fick jag ett paket av Marsipanrosen. Den äldsta i skaran. Hon hade varit och fyndat på loppis för att ge till sin mormor. Älskade unge!

Vi tackar så hjärtligt för trevlig samvaro och säger på återseende i stugan! På vägen hem tittade vi in hos goda vänner för en fika. Sen fick vi ett vackert skådespel på himlen den sista biten.

Igår var vi återigen på en loppisvända. Det blev en utflykt till Nostalgiladan nedanför Norrköping. Jag kunde ha köpt mycket mer, eftersom dom hade billiga tyger, blixtlås och band på stället. Men... jag måste nog sy upp lite av det jag har först.

Sen åkte vi till Trosa och intog middag.

Nu är semestertiden slut. Men vi har som målsättning att ta en Norgetur framöver. Den som lever får se.

Läs även andra bloggares åsikter om Jansjö, Jansjön, Blodiglar, Loppis, Nostalgiladan, Trosa

Loppis och fika på Wenngarns slott

Jag tog en loppissväng idag. En kort variant. Det blev lite tyger i alla fall som förmodligen kommer att bli barnkläder. Fast inte slipsarna. Dom ska jag ha till annat.

Denna loppis ligger vid Wenngarns slott, så nu passade vi på att gå och fika i slottet. Det här slottet som man knappt vetat om - gömt i trasslig trädgård och mer eller mindre övergivet - har nu fått ett uppsving utan dess like. Fantastiskt fint med trädgårdar, restauranger, hotell m.m.

Jag har aldrig varit inne på slottet förut. Där vi satt var det en fantastisk utsikt över trädgården. Tyvärr så regnar det småspik idag så det blev till att sitta inne. Men jag kunde se mig här i sommar, sittandes i parken. Eller sittandes inomhus vid svala väggar, heta sommardagar.

Vackra väggmålningar en trappa upp.

En tjusig urna med växter i ville jag ta med hem.

Vackra takmålningar. Föreslog för Gubbe att vi kunde ha så i taket när vi renoverar vardagsrummet. Han sa "hrm". Det måste väl betyda "absolut, det ska vi ha!"

Burspråk dekorerade med mårbackapelargoner.

Och i ett hörn av slottet fanns ett litet kapell. Så fint. Som en liten minikyrka inne i slottet! Tyvärr hade jag bara med mig långt-bort-objektivet, så jag kunde inte ta så bra bilder.
Jag som - som barn - haft en kyrka som lekplats, gillar det här. Annars är jag inte alls religiöst bevandrad. Inte mer än att jag kan "Trygga räkan". Kanske kan jag klämma ur mig "Fader vår" också. Med lite hjälp. Men det beror mest på att jag hade en prästson till lärare i mellanstadiet. Han var en riktig tyrann, men det tar vi en annan gång.

Men jag gillar kyrkorummen och målningarna. Vackra, rumppolerade bänkar. Lena som sammet. Att vistas i en kyrka ger mig ro, förutsatt att det inte står en präst där och mässar.

Som sagt - regnet står som spön i backen. Det blir en stund på glasverandan (tack å lov för den!!) och sen in i syrummet.

Läs även andra bloggares åsikter om Wenngarn, Loppis, Loppistyger, Slott, Kapell, Kyrka