Mekanisk uppsamlingsmackapär med surr

Städa. Smaka på ordet. Stääääda. Det hamnar någonstans mellan krääääkas och väääägra. När jag pratar om att städa med Gubbe så är städa synonymt med dammsuga. Att städa är att dammsuga. Att plocka undan, damma, torka av finns inte. Vad beror detta på? Är det bara min Gubbe eller är det Gubbar över huvud taget? Kan det ha att göra med att dammsugaren går på el och låter? Om man fixade till en dammtrasa med blinkande lampor och ett dovt surr - skulle den bli mer intressant då? Eller en elektrisk upplockare? En hink som spelar "we will rock you" kanske skulle locka. En mopp modell större som man kan sitta på ungefär som en gräsklippare. Nu börjar uppfinnargenerna i mig att rotera igen. Tyvärr brukar det inte bli mer än tankar.

Baronessans hoptotade utmaning

Här har jag totat ihop en liten frågestund enkom för min vän Stella som behöver piggas upp. Är det någon annan som vill ta del av Baronessans utmaning, så ta för er bara.

1. Vart reser du helst?
2. Vilket djur påminner mest om dig?
3. Titta åt höger och berätta vad du ser.
4. Vad äter du till frukost?
5. Beskriv en alldeles perfekt dag.
6. Vilken färg har du på dina strumpor idag?
7. Vad åt du till middag sist?
8. Vilken färg gillar du bäst
9. Vad föredrar du? Telefon, mail eller snigelpost?
10. Vad är din hobby?
11. Skriv om något speciellt som gör dig glad.
12. Vad borde du inte göra?
13. Hur gråter du? Lugnt och stilla eller kort och intensivt?
14. Vad ogillar du mest? Diska, dammsuga eller tvätta?
15. Vilket husdjur har du / alt. vill ha?
16. Vem hörde du sjunga sist?
17. Vilket är bäst? Skogen, staden, krogen, byhålan, sjön eller berget?
18. Vilken årstid gillar du bäst?
19. Vilken dag är din favoritdag. Motivera.
20. Hur tror du att andra tycker att du är?
21. Vad läser du helst?
22. Vad är du stolt över?
23. Vad skrattade du åt senast?
24. Beskriv dig själv med tre ord
25. Vem ser du upp till?
26. Hur skrattar du? Fniss, gapgarv eller ping-pong-skratt?
27. En vän ska vara...?
28. Vem är snyggast? Linda Rosing eller Miss Piggy?
29. Vilken grönsak är godast?
30. Vad önskar du dig i födelsedagspresent?

Lycka till!

Kattmataren på besök

Ni kanske undrar om jag lagt ner bloggen eftersom jag inte skrivit sen i torsdags? Nä, det skiter väl ni i. Ni kanske har haft gravöl och jublat - men jag är ledsen att göra er besvikna. Jag är här nu! Det har bara inte blivit läge att skriva och det är väl sunt förmodar jag.

Det senaste dygnet har jag blivit motionerad av äldsta bonusbarnbarn Pyret. Gubben höll sig hemifrån. Roade sig med isracing tillsammans med sina tre söner. Det händer en gång om året och de brukar frysa häcken av sig. Denna gången blev det inte så kallt eftersom "de stod på långsidan". Ja, men det vet väl alla att kortsidan är kallare än långsidan! Umpf...

Pyret har lärt mig nya ord som snurvsa med, maffsne och bigga var. Eller lärt och lärt. Jag begrep inte ett skit men jag bara höll med. Men hon pratar faktiskt bra nu, men när hon har napp i munnen är det svårt att förstå. Själv har jag lärt henne att jag är en elak kärring som kan säga nej och då blev hon arg som ett bi. Men jag är van vid bin och lät mig icke bevekas. Hon kan vara envis som tusan men she´s in there whith the champ! Men för det mesta var vi sams och hade det roligt. Man kunde till och med sno åt sig en kram emellanåt men för det mesta studsar hon omkring som en gummiboll. Jag satte dock stopp för matning av katt med mjukmat för sjuttioelfte, sjuttiotolfte och sjuttiotrettonde gången. Stora katten Frazze har varit ett under av tålamod. Det här dygnet har han gått upp ytterligare ett kilo.

Vid artontiden kom Pyrets moder och tillbringade kvällen med oss. Vi kunde till och med släcka ner vid Earth Hour utan att Pyret protesterade. Mysigt har vi haft. När klockan hade passerat halvett kom Gubbe och Pyrets pappa hem. Vid klockan 4-5 kom yngsta dottern och sambo som varit på fest. Så på morgonkulan var det fullt hus. Tack för besöket!

Plåt sammanhållen av rost och lera...

Vi tuffade sakta fram. Skramlade till lite emellanåt, men stretade vidare. Det klonkade lite oroväckande till vänster, eller var det höger. Lite svårlokaliserat. Vi tuffade vidare och kom fram. Doktorn sa: "svårt, svårt sjuk - bör avlivas". Beslutet var inte svårt. Avliva! Ju fortare desto bättre. Yngsta dotterns bil från -91 har tappat de flesta lemmar, har skavsår både här och där och går mer eller mindre på konstgjord andning. Många hastigt avbrutna turer har det blivit, men nu är det slut. Eller kanske inte... En icke så nogräknad ungdom ville eventuellt ta hand om skrället för att använda på typ folkrace. Om han tillfälligt ska binda ihop den med ståltråd för att kunna köra förtäljer inte historien. Kanske ska han bara ha den som sittplats medan han tittar på andra som kör. Hur som helst så finns det ingen anledning att lägga mer pengar på plåthögen.

Det var jag som fick äran att köra bilen till yngsta bonussonen, som är bilmek, 3,5 mil bort. Han rekommenderade mig att INTE köra bilen hem. Jag hade tydligen tur som tagit mig dit! Bromstrumman var spräckt. Jag har ju inte den blekaste aning om vad en bromstrumma är. Skulle ju gott och väl kunna vara ett instrument i min värld. En trumma som slår sådär lite dovt och inbromsat. I och för sig så slog det ju -så lite rätt är det väl.

Gubbe fick rycka ut och hämta hem mig. Äldsta dottern och Pytte var också med på utflykten med sin bil som skulle servas. Detta gjorde ju att dagen trots allt fick en guldkant! Det blev både fika och mat och promenad och solvargsgrin från lilla Pytte!

Tänk om man hade varit knarkare ändå...

Det är bara att inse. Jag hade det för bra när jag var liten och ung. Visst hade vi det knapert men vi svalt inte. Visst söp farsan periodvis men inte så vi fick några bestående men. Visst hade jag en nervsjuk mamma, men hon var alltid kärleksfull. Visst hade jag två pestiga bröder, men jag redde mig ändå. Så vad händer. Jo, jag växer upp och inser att jag har haft det alldeles för bra för att kunna skriva någon bok. Jag kan inte skriva om hur jag blev misshandlad och tjäna storkovan på det. Inte kan jag heller berätta om mitt i åratal nedbrytande missbruk. Ej heller kan jag berätta om mobbing. Alltså en totalt urtråkig medelperson. Om man åtminstone hade småsilat lite så kunde man ju ha slagit mynt av det. Men okej. Man kan ju hitta på också.

Apropå mobbad. När jag var i tonåren var det faktiskt lite rebell över mig - klädmässigt. Pengar, som sagt, var det dåligt med. Man tager vad man haver. Jag sydde. En silvergrå slipover fick jättestora puffärmar av ett par övergivna nylongardiner. Mina smalspåriga manchesterbyxor klippte jag av och vek upp strax under knät. På uppviket broderade jag blommor. Till detta ett par bruna läderstövlar med snörning längst upp på utsidan av benet. Snörena böts ut mot vita bomullsband som jag "krullade". Var man snygg, eller var man snygg? Skulle någon mobbas för sina kläder så vore det väl jag. Men - nej! Eller så var jag alldeles för korkad för att fatta att jag blev mobbad. Märkligt att jag vågde med tanke på att jag var rädd för allt. Till och med min egen skugga. Men viljan att förändra var väl stark redan då. Förändra... Förnya... Förvanska...?

Man kanske ska ta upp det där igen. Det tycks ju gå hem med udda kläder i varierande kretsar. Hade jag bara haft lite mer jävlar anamma kunde jag kanske ha blivit en Gunilla Pontén. På bilden är jag väl cirkus sexton år. Hattar gillade jag redan då. Den här var svart och vit från början men den målade jag i med grönt och orange om jag inte minns fel. Hade någon annan hatt? Aldrig. Västen som jag har på mig var av sammet och den hängde med i många år.

Ja, ja, jag blev ju gift i alla fall. Två gånger... :)

Sveriges roligaste katalog...

...måste vara HomeShop eller möjligen Sparköp. Här finns allt. Jag har skrivit om detta förut så nu blir det repris. Det roligaste är väl blandningen tror jag. På samma sida i katalogen kan man till exempel hitta lökhackare, sadelöverdrag och kattsäng. På en annan är det spislock, skinnkeps och anti-ismatta för frysen. Allt i en enda salig röra. Vinnaren denna gång är nedanstående skydd som bara är ett måste för den sölande människan. Jättehaklapp för jättebebisen...

Det finns faktiskt ett och annat som säkert är vettigt också men det roliga är ju blandningen och dessa udda saker. Jag ska faktiskt handla ur katalogen. Mamman vill ha ett bambudraperi med aror på till balkongdörren.

Får jag bjuda på ett recept?

Äldsta dottern kom förbi med make och Pytte. De hade varit och kollat på två hus. Dom var inte överdrivet positiva över vad dom sett. Men det är inte akut att flytta så dom kan vänta tills det dyker upp något bättre. Eftersom dom skulle komma och fika så skulle jag göra något fikabröd. Upptäckte att äggen var slut. Då tar man till sin gamla favoritkaka - Leksandskakan. Nu är vi åter inne på gamla kokböcker. Den här som ni ser på bilden är från 1954.

Kakan blir som ett mellanting mellan bulle och sockerkaka och har smak av kardemumma. Jag säger bara - prova! Ni kommer inte att bli besvikna. Som ni ser har jag ändrat ugnsvärmen till 200 eftersom jag har varmluftsugn. Den kan ibland bli lite kladdig i mitten men det gör inget, den är lika god ändå.

Och är det någon som vill se hur Pytte ser ut nu så finns hon HÄR

Söndagsbarnet i mig

Fick för mig att googla på "söndag". På Wikipedia kan man läsa att den dagen fått sitt namn efter den fornnordiska solgudinnan Sol som även kallades Sunna eller Sunne. Sen står det att enligt kristen tideräkning så är söndagen veckans första dag! Va? Här har man gått omkring och trott att man ska vila sig på söndagen - och så är det istället en lördag som är vilodagen. Söndagen är alltså egentligen veckans första dag. Undra på att den kan vara seg ibland. Nu spelar ju inte detta någon roll för mig som är ateist, eftersom bibeln är lika osannolik för mig som Kalle Anka. Därmed inte sagt att innehållet är detsamma. Kalle Anka är klart roligare. Jag började faktiskt läsa bibeln men jag hakade upp mig på alla namnen i början så jag la ner det. Men jag kanske ska ta fram den igen och ströläsa lite här och där. Sätta ner fingret liksom och se vart det leder. Vem vet - jag kanske blir religiös på gamla dar. När fan blir gammal blir han religiös heter det ju.

Följande stycken är hämtade utifrån cyberrymden:

Söndagsbarn är ett känt begrepp när man talar om skrock och vidskepelse. Att vara född på en söndag är något av det mest tur-samma som kan hända en. Förutom att man blir vacker, intelligent och charmfull, har man talanger som andra inte har. Det man vanligen tror är att söndagsbarn är synska. Men också att de kan bota sjukdomar. För att bli synsk måste man ha fötts under pågående högmässa, dvs när prästen står för altaret.

Där ser man - det kom med ett altare också. Trodde jag inte det. Men intelligent och charmfull - jo jag tackar jag. Lite synsk är jag nog. Det måste man vara när man är gift :)

Måndagsbarn har fagert skinn
Tisdagsbarn har älskligt sinn
Onsdagsbarn är fött till ve
Torsdagsbarn får mycket se
Fredagsbarn får kärlek och lycka
Lördagsbarn ska mödorna trycka
Söndagsbarn får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta

Jaså minsann! Jo, nog har jag det bra allt. Ska minsann inte klaga. Men det där med berömligt sluta - det kan ju tolkas på olika sätt. Jag kanske ramlar ner från ett högt torn och blir platt som en pannkaka - då kommer jag i tidningen! Förhoppningsvis utan bild.


Måndagsbarn är kan få det slitsamt.
Tisdagsbarn är vackra men lata och okunniga.
Onsdagsbarn är argsinta och envisa.
Torsdagsbarn är kloka barn med extraordinära egenskaper.
Fredagsbarn har tur med sig.
Lördagsbarn är starka.
Söndagsbarn är livsnjutare.

Om man med livsnjutare menar att man njuter av det som finns runtomkring en - ja, då är jag det. Jag njuter oftast av det lilla mer än av det stora. (Nå, inga snuskiga tankar nu inte...) Picknick i det gröna eller ett glas vin i glada vänners lag - det är härligt.
Och slutligen - ja, det är jag "krullfia" som är på bilden. Det lilla söndagsbarnet.

Hellre en stofil än en zoofil

Zoofil - sexuellt attraherad av djur. En person utan namn yttrar sig om att en kossa t ex visar tydligt om hon vill ha sexuell stimulans eller inte. Har man hört på fan. Jag tror inte ens att kor är så urbota korkade att dom tror att dom ska kunna snickra ihop en kalv med en bonddräng. För det är väl det det handlar om för kor och djur i allmänhet. Dom har inte sex med varandra för sitt höga nöjes skull utan för att fortplanta sig. Det var väl ursprungligen idén hos människan också men det har liksom blivit en bisak. Nu frågar jag mig - vad är det för fel på dom? Zoofilerna menar jag - inte korna. Det måse ju också finnas ett gäng eftersom dom har fått ett eget namn. I dessa tider när alla ska vara något inom den sexuella sfären så kanske man ska presentera sig med vad man är istället för det gamla sättet att med titel. T ex: Sven Fiolsnöre - homosexuell, Ulla Skrapbäck - hetero, Ture Salvplåster - zoofil osv...

Jag - ett får

TV:n står på med nedvriden volym. I ett pausprogram pratar någon om får. Att de kan känna igen ett ansikte efter tre år. Undrar om jag hörde fel. Sen säger speakern "får gillar att bli omhändertagna av glada människor". Tänk - det är precis likadant med mig. Ja, inte det där med ansikten - det är mer tveksamt.

Tokless, tokless, tokless, men glad

Tokless - för att det fortsätter att snöa. Titta bara på Frazze så bedrövad han ser ut. Sitter på glasverandan och deppar på grund av vädret.

Ute på parkeringen står bilen och fryser. En gång hade hon ett garage, men sen flyttade mopederna och annat in. Det här är bilen som vi skulle byta ut. Den har liksom gjort sitt. Gammal, trött, massor av fel, startstrejkar emellanåt. Sista som blev bytt var en trasig bensintank. Det är något elfel på den också, så det plingar och plångar. Sen säger hon något på tyska till mig ibland, men jag förstår ju inte språket. Då brukar jag smeka henne lite över instrumentbrädan - hon tycker om det. Sen brukar vi rulla vidare. Värre är det när Gubbe ska hantera spakarna. Då blir hon gärna lite tjurig. Dom gillar inte varandra så bra. Men Gubbe har inte förstått riktigt det där med att även bilar har en själ och att dom behöver kärlek för att fungera. Han tror mer på jävlar, satan och hårdhänt hantering. Alltså - ny bil på gång var det ja. Tills igår. Då var Gubbe med bil på besiktning och jag såg framför mig 17 tvåor eller kanske körförbud. Gubbe kommer hem och säger - inga fel! Glad!

Hon får allt hänga med ett tag till.

Det flängs omkring...

Där jag sitter vid datorn, ser jag in till vardagsrummet och TV:n. Ena stunden jag tittar dit så springer det runt folk som yra höns om vartannat på en gräsplan. Några skriker och tjoar i bakgrunden. Nästa gång jag tittar dit så är det några hjälmklädda saker som liksom flyter fram och tillbaka över skärmen. Denna gång är det inte grönt utan vitt underlag. Det skriks och tjoas här också. Undra på att Gubben blir trött som det jobbas på TV:n...

Måste utveckla en ny skrivare...

När tror ni den tiden kommer, när vi stoppar in ett foto på oss själva i datorn och manipulerar det som vi vill, för att sedan lägga huvudet i skrivaren och vips så får vi ett nytt utseende. Men så klart så gäller det bara till midnatt, som i alla sagor.
Eftersom jag hittade ett kul program som heter Magix Funpix Maker hos Thörneboms så måste jag ju naturligtvis prova. Till vänster ser ni min vardagliga nuna och nedanför ser ni det fantastiska resultatet. Jag är särskilt stolt över M. Jackson-näsan som jag fick till. Linda Rosing-läpparna går inte heller av för hackor!

Men det här är ju bara en bild. Det funkade inte med skrivaren. Det blev väldigt blodigt och maken fick slå sönder skrivaren för att få loss mig. Måste gå och plåstra om lite... dripp... dropp...

Fett, fett, hunger... sug

Såg ni programmet med Leila? Hon "stuffade" en kyckling så den såg ut som en fotboll. Skar upp hål i skinnet och tryckte in salamiskivor (tror jag det var - eller någon annan fetkorv) och smör blandat med diverse kryddor. Hon smetade, kletade, pressade och klämde. Precis så känner jag mig. Som om någon gjort så på mig. Som om jag vore kycklingen och blivit "stuffad" med fett. Och trots detta så vill min hjärna äta!? Kan detta vara light bulimi? Eller är det en släng av svulleri? Fan vet... Jag skyller allt på snön!
Kom osökt att tänka på en gammal saga där en liten gosse vill ha snö. Då kommer gumman Tö och försöker sopa bort snön. Då säger pojken: "Gumman Tö, gumman Tö, låt bli att sopa bort min snö". Av någon underlig anledning (som jag ska ta upp med min psykiatriker när jag skaffat en) så kommer jag ihåg just den snutten. Vad jag vill säga är: Gumman Tö - kom hit för fan - jag bjuder på kaffe med gök! Du kan få ett helrör om du vill, bara du kommer. NU!

Lev fort - dö ung

Nu är jag inne på det här med plodpuddingen vs droger igen. Vad är det som gör att ungdomar stoppar i sig vad fan som helst för att bli höga, låga, kul, balla, modiga, inte sig själva mm mfl osv. Nu läser jag att metamfetaminet sprider sig. Men, hörrni alla ungdomar och ni som tror att ni fortfarande är ungdomar - ni dör inte, ni blir hjärnskadade. Får sitta på något hem och lalla. Sen kan man bli extremt våldsam också. Är inte det vad världen behöver? Kan inte någon kemiskt kunnig människa hitta på någon drog som vi blir glada, vänliga, kärvänligt inställda av istället. Nu pratar vi inte lyckopiller för där finns det biverkningar och såna ska vi inte ha. Bara ren och skär vänlighet och lycka. Vi häller ut det i dricksvattnet världen över och "alla krig var slut". Men varför skulle någon vilja hitta på något sådant? Det vore ju dumt när man kan göra nya droger, nya bomber, nya tekniska prylar som ingen behöver. Somna om...

Kardanförgasarsnöret är bytt

Idag har det varit internationella kvinnodagen. Det har varit jobbigt ska jag säga. Det började med att jag vägrade stå vid spisen i morse. Gubben fick lov att fixa frukost. Nu var det ju i och för sig vilodag men jag tog ändå på mig storstövlarna och gick ut och dikade ur lite vid skitdiket. Efter detta mekade jag lite med bilen, böt tändstift och kardanförgasarsnöret. Vid lunch hade maken gjort en ordentlig pyttipanna - rejäl mat för en riktig kvinna. Sen tog jag en öl och satte mig vid TV:n för lite zappande och en sportstund. Maken sprang omkring och störde lite med dammvippan men jag lät honom hållas. Man ska ju inte klaga på de små liven när de väl pysslar. Till middagen tyckte jag att Gubben skulle slippa matlagningen så jag slog på stort och bjöd på pizzeria. Jag både körde bilen och höll upp dörren för Gubben. Det har varit en givande dag i jämlikhetens tecken. Inte minst för att jag nu har ljugit som en hel karl ;-D (Ja, det sägs att karlar ljuger mer än kvinnor)

Jag vill inte på något sätt förringa betydelsen av denna dag men lite roligt måste jag få ha...

Fett med röka

På makens snusdosa står en varningstext. Något om att det kan vara beroendeframkallande. Varför står det inga varningar på godis? "Kan vara beroendeframkallande. Kan ge celluliter". Eller kanske "Varning - godisätande kan göra att dina tänder allvarligt skadas". På bearnaisesås skulle det kunna stå "varning för fetma". Det är ju faktiskt inte hälsosamt med övervikt, likaväl som att rökning kan ge cancer.
Farsan började röka när han var 14 år. Han slutade röka när han var 84 och då på grund av att han dog. När han inte rökte (gick nog åt 1,5 paket om dagen) så snusade han. Ständigt nikotintillskott till kroppen. Han åt inga grönsaker för det kunde göra honom sjuk, sa han. Mat som inte var stekt i mängder av fett dög inte som föda. Osthyvel ratades - den kallades för snålspade. Osten skulle skäras med kniv. Han åt inte smörgås med smör och ost. Han åt ost med smör och bröd.
Jag följer inte hans diet eller hans beroende av nikotin eller alkohol. Jag kommer säkert att dö vid 65. Eller tidigare...

Frågor som inte kan besvaras

Plötsligt (kl 01.20) dyker det upp i mitt - kanske inte helt friska - huvud, ett gammalt skämt från förr. Det är av typen "vad är det för skillnad". Så här är den...
Vad är det för skillnad på en struts?
och svaret var...
Båda benen är lika långa, särskilt det högra.
Jag minns än idag hur jag höll på att skratta ihjäl mig åt dylika skämt. Särskilt när jag berättade skämtet för min kompis och hon sa: "varför är det högra längre?".

Söndagspromenad

Vi tog en långpromenad över isarna ner mot Sigtuna. Underbart väder och massor av folk var ute och åkte skridskor och promenerade.

Nere vid hamnen satt folk och gonade sig i vårsolen och mumsade korv och varm choklad. En och annan hade plockat fram sparken.

Längs med promenaden hittade jag den här glada snögubben med spretande armar.

Det känns att våren är på väg.... äntligen!