Gunga med mig

Nä, om man skulle ta och raka av sitt hår. Bäras ut på bår. Bara kasta loss och lära sig slåss. Eller kanske bara sjunka ner i soffhörnan som vanligt på fredagen.
Jag är faktiskt lite sur på min soffhörna. Den äter liksom upp mig. Jag behöver bara stå någon meter ifrån den så liksom suuuuger den in mig i sin famn och sen är det lögn i helsike att komma loss. När nöden är som störst och man bara måste på toa så får man ta sats och liksom kasta sig framåt. Antingen slår man skallen i bordet eller så ramlar man ut på golvet, men det är liksom enda sättet.
Sen tänker man att man inte ska gå tillbaka dit, men så ligger någon av lurvtussarna där och lockar mig med sina kisande ögon och spinnanden och så är man fast igen. Nog är man svag alltid.
Man kanske skulle slänga ut soffan och ha pinnstolar istället. Men det skulle kanske vara lite taskigt mot Gubbe som brukar somna i soffan framför TV:n. Det är så långt till golvet från en pinnstol. Men det skulle onekligen vara kul att se honom sitta och sova på en sådan. Om man knyter ihop armarna bakom ryggstödet med ett skärp så borde han kunna sitta kvar, eller?
Själv skulle jag vilja ha gungor istället för soffor/fåtöljer. Tänk så härligt det är att gunga. Varför har man någonsin slutat? En hänggunga, en brädgunga, en soffgunga - bara det gungar.
Kanske en sån här:

Eller kan det vara så att det börjar bli dags för en gungstol?

 Läs även andra bloggares åsikter om Gunga, Soffa, Soffhörna

Välkommen Rosamunda

Gissa vad som har hänt? Någon har fött barn! Rättare sagt har det fötts över 250 barn i Sverige detta dygn. Minst. Men en är ju så alldeles särskilt märkvärdig. Så nu behöver man inte köpa vare sig kvällstidningar eller veckotidningar på ett tag eftersom man vet vad som kommer att stå i dom.
Om man nu inte är alldeles väldigt intresserad alltså. Det kan jag inte påstå att jag är. Även om jag naturligtvis tycker att det är roligt för Vickan och Daniel. Dom verkar vara härliga människor båda två.Och nog ÄR DET VÄL PÅ TIDEN så gamla som dom är!
Nu väntar jag mig bara att prinsessan ska döpas till Rosamunda som det anstår en riktig prinsessa. Om jag skulle fråga barnbarnet Pytte så skulle hon nog dra till med Aurora (Törnrosa) eller kanske Bell (Skönheten). Bara hon inte blir döpt till Karlolina eller Gustafina så är det okej. Må nu den goda fen strö sitt trollpulver över jäntan så hon inte får ADHD eller blir vindögd.

Själv är jag fallen efter statare och bönder och skulle jag släktforska så kunde jag kanske rota upp någon gammal sjörövare på sin höjd skulle jag tro. Knappast några av ädel härkomst. Men mig veterligt har det i alla fall inte funnits några skurkar på senare tid. Bara en och annan suput. Nåja, vad är väl en bal på slottet...?
Nu blir det flaggdag denna dag då. Å inte har vi någon flagga heller så vi kan inte flagga. Hade jag en flagga så skulle jag ändå inte komma ihåg att använda den. Vi har en fana. Den kommer fram på sin höjd när det är midsommarafton. Den vädras inte ens på svenska flaggans dag. Skäms på oss.

Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessa, Rosamunda, Flaggdag, Fe

Härs och tvärs igenom tråden

Gubbe  och jag har idag inhandlat en ny bärbar dator. Perfekt. Nu kan vi sitta i varsin soffhörna och skicka meddelanden till varandra. Han kanske skriver "hej lilla gullesnuttan" och jag skickar tillbaka "skulle du inte skotta snö?" osv.
Nu kommer kanske den yngre generationen att protestera och säga att ni har ju smarta telefoner båda två. Varför använder ni inte dom? och på det svarar jag att i det här fallet har storleken betydelse! Det ska vara rejäla doningar.
Det ska fan sitta och glo i en miniskärm när man blivit gammal och halvblind. Här kör vi med skärmstorlek 17,3". Nästa steg blir att använda TV:n så man ser ordentligt.
Sen är man ju en gammal maskinskriverska också och då vill man ju kunna låta sina händer dansa över tangenterna. Inte fan dansas det över smartfånen inte. Där är det pekfingervals som gäller och man får kolla hela tiden om det blivit rätt. Jag tror att jag har alldeles för stora fingrar för att pilla på telefoner. Och om jag känner så, hur ska då Gubbe känna som har nävar som dasslock?
Jag slog till på en mobil bredbandsuppkoppling a là kontant också, så nu har vi backup när linjen ligger nere här i skogen. Förmodligen kommer det inte att hända så ofta nu när vi har backup.
Jag - som växt upp i ett hem där ordet omodernt verkligen hörde hemma: utedass, endast kallvatten, fotogenkamin och kakelugn - blir fullständigt galen idag när uppkoppling falerar. Man kanske skulle gå tillbaka till gröna vågen innan man får elallergi.

Läs även andra bloggares åsikter om Dator, Smartphone, Mobilt bredband, Omodernt

Jag och Per Morberg

Jag har kollat på horoskop. Ibland gör jag det för att roa mig. Den dagen det står något fantastiskt så ska jag ta det till mig, men det gör det ju aldrig. Det står ju så där lite svävande som passar lite på alla.
Nu hittade jag en sida där man kan kolla hur man passar ihop med en kändis. Kul tänkte jag och testade. Jag tog några snubbar på måfå sådär utan tanke eller mening. Resultatet blev att jag passar ihop med både Tomas Ledin och Stellan Skarsgård till 80%. Jag och Alexander Bard passade inte alls ihop. Där blev det bara 15%. Men sen slog det till med 100% och vinnaren är.... Per Morberg! Eller är det jag som är vinnaren? Han kan ju visserligen laga mat men annars vete fan.
Ja, som sagt är det ju ett horoskop. En sida på nätet som någon totat ihop för att det ska kunna funka på födelsedatum. Tro´t den som vill. För ordningens skull så kollade jag med Gubbes födelsedatum också och tamejfan - det blev 100% det också! Därför kan jag nu tala om för er att det inte alls stämmer. Inte om man ska jämföra med andra horoskop där det står att jungfru (jag) och kräfta (Gubbe) inte passar sådär lysande ihop. I alla fall var det så sist jag kollade. (För sådär fem år sen tror jag). Det kanske har ändrat sig.
Sen är det ju så att när jag säger att det inte stämmer in på mig, så säger de horoskoptroende att det beror på att jag är en svag jungfru, för att jag är född i början av tecknet. Ursäkter, ursäkter.
Men jag kan ju ändå hålla med om att beskrivningen i stort av tecknet stämmer in på mig.

Positiva egenskaper: Klok, analytisk, noggrann, anspråkslös, prydlig, trägen, flitig.

Negativa egenskaper: Beskäftig, orolig, hyperkritisk, granntyckt, överdrivet konventionell, pedantisk.

Vad sägs om det. Särskilt det där med granntyckt låter intressant. Vad fan är det? Synonymer till ordet är tydligen nogräknad - ja vars, kräsen - mja... kinkig - ibland, sparsmakad - konstigt ord det också. Men det är väl kanske konstig jag är. Inte är jag väl prydlig heller. Bara ibland, vid högtidliga tillfällen.

Från det ena till det andra.Till sommaren blir jag trippelmormor. Ja, alltså inte tre på en gång, utan barnbarn nr 3. Sen har yngsta bonussonen en "bulle" på gång också. Det blir barnbarn nr 7 för Gubbe det. Sen finns det ytterligare 3 bonusbarnbarn på Gubbes sida så summa kardemumma = 13 barnbarn. Det är visst ett olycksnummer, men vi behöver nog inte vänta så länge på att den siffran ändrar sig den också. Det är bara att hålla tummarna för att allt går bra och önska lycka till.

Läs även andra bloggares åsikter om Horoskop, kändis, egenskaper, Morberg, Granntyckt

En relationsberättelse

Läs den här berättelsen om ni inte gjort det förut.

Nedan följer en unik möjlighet för er att ta del av mannens komplexa känsloliv. Utnyttja detta unika tillfälle och låt det bli en ledstjärna i era relationer.

Låt oss säga att en kille, vid namn Roger, är attraherad av en tjej som vi kan kalla Helena. Han frågar om de ska gå på bio; hon säger ja; de har en kul kväll ihop. Några kvällar senare bjuder Roger ut Helena på middag, och åter igen har de en härlig kväll. De fortsätter att träffa varandra gång efter gång, och efter ett tag är det ingen utav de två som träffar någon annan.
Och så, en kväll då de är i bilen på väg hem, slår en tanke Helena. utan att tänka sig för säger hon
"Inser du att i kväll så är det exakt sex månader sedan vi började gå ut tillsammans?" Tystnad följer i bilen, och Helena tycker att det blivit väldigt tyst.
Hon tänker för sig själv: "Jösses, jag undrar om det stör honom att jag sa så. Kanske känner han sig inspärrad i vår relation; kanske tror han att jag försöker dra in honom i något bindande, som han inte är redo för". Roger tänker: "Jösses! Sex månader".
Helena tänker: "Fast...jag är inte riktigt säker på att jag vill ha en relation som den här. Ibland önskar jag att jag hade lite mer rum för mig själv, så att jag skulle kunna fundera på om jag verkligen vill vara med på det här, när vi stadigt är på väg mot . . . ja, vad är vi på väg mot? Kommer vi att fortsätta att träffa varandra på den här nivån av intimitet? Är vi på väg mot ett äktenskap? Mot barn? Mot ett liv tillsammans för evigt? Är jag redo för att göra ett sådant val? Känner jag verkligen den här personen?"
Och Roger tänker:" . . . så det blir . . . låt se nu ..februari då vi började gå ut med varandra, ja just det, det kommer jag ihåg, det var precis efter att jag hade lämnat in bilen på service, och det betyder . . . få kolla mätaren . . . Oj då! Jag borde ha bytt olja för bra länge sen!"
Och Helena tänker: "Han är upprörd. Jag kan se det på hans ansikte. Kanske jag tolkar det här helt fel! Kanske vill han ha ut mer utav vår relation. Mer intimitet, mer hängivelse; kanske upptäckte han - även innan jag själv gjorde det - att jag var reserverad. Ja, så måste det vara. Det är därför han inte vill säga något om sina egna känslor. Han är rädd för att bli bränd."
Och Roger tänker: "Jag måste be dem kolla hjulställningen igen. Jag bryr mig inte om vad de där idioterna säger, det är fortfarande inte bra. Och jag hoppas att de inte skyller på det kalla vädret den här gången. Vadå kallt väder, förresten? Det är 24 plus ute, den här bilen rycker som en förbaskad sopbil, och jag som betalade de där inkompetenta tjuvarna 5000 spänn."
Och Helena tänker: "Han är arg. Och jag kan inte klandra honom. Jag skulle varit arg också. Rasande. Gud, jag känner mig så skyldig, då jag drar med honom in i något sådant här, men jag kan inte rå för mina känslor. Jag är helt enkelt inte säker. . ."
Och Roger tänker: "De kommer antagligen att säga att det bara är 90-dagars garanti. Det är precis vad de kommer att säga, de fula illrarna."
Och Helena tänker: "Kanske är jag för idealistisk, väntar på att en riddare ska komma ridande på sina vita häst, när jag sitter bredvid en perfekt kille, en person som jag tycker om att vara med på min lediga tid, en person som jag verkligen bryr mig om, en person som bryr sig om mig. En person som pinas just nu, på grund av min egocentriska skolflicksdröm."
Och Roger tänker: "Garanti? De vill ha en garanti? Jag ska ge dem en sjuhelvetes garanti! Jag ska ta deras garanti och stoppa upp den i deras . . "
"Roger" säger Helena högt.
"Va?" säger Roger överraskat.
"Tortera inte dig själv sådär", säger hon, på samma gång som hennes ögon börjar svämma över av tårar. "Kanske skulle jag .. . Åh Gud, jag känner mig så . . ." (Helena vänder sig bort, gråtande.)
"Va?" säger Roger.
"Jag är en idiot", snyftar Helena. "Jag menar, jag vet att det inte kommer någon riddare. Jag vet det. Det är så dumt. Det kommer ingen riddare, och det kommer ingen vit häst."
"Kommer det ingen häst?" säger Roger.
"Du tror att jag är vrickad, eller hur?" säger Helena.
"Nej!" säger Roger, överlycklig över att äntligen veta ett bra svar.
"Det är bara det . . . att jag . . jag behöver mer tid", säger Helena.
(En 15 sekunders paus följer där Roger, hårt tänkande, försöker komma på ett säkert svar. Slutligen kommer han på ett som han tror kan fungera.) "Ja", säger han. (Helena, djupt rörd, rör försiktigt vid hans hand.) ´
"Åh, Roger, tycker du verkligen så?" säger hon.
"Om vad?" säger Roger.
"Om tiden", svarar Helena.

"Aha", säger Roger. "Ja."

Helena vänder sig mot honom och stirrar djupt in i hans ögon, och får honom därmed att bli otroligt nervös inför vad hon kommer att säga här näst, särskilt om det innehåller ordet häst. Slutligen säger hon "Tack, Roger". "Tack själv", säger Roger.
Roger kör hem Helena, där hon slänger sig på sin säng där hon, en konfliktfylld, torterad själ, gråter tills solen går upp.
Roger, kommer till sin lägenhet, tar fram ett paket med Ballerina, sätter på teven och faller genast i djup koncentration då han får se en repris av en tennismatch mellan två tjeckoslovaker som han aldrig hört talas om. En liten röst i hans bakhuvud säger att något viktigt hände i bilen denna kväll, men Roger är ganska säker på att han aldrig skulle kunna komma på vad det var, så han beslutar sig för att det är bäst att han inte tänker mer på det. (Detta är också Rogers policy angående världssvälten.)
Följande dag kommer Helena att ringa sin bästa vän, kanske hennes två bästa vänner, och de kommer att prata om det som hände i bilen i går kväll sex timmar i sträck. In i minsta detalj kommer de att analysera allt som hon sa och allt som han sa, de kommer att gå över det om och om igen, utforska varje detalj, ord, uttryck, och gest för nyanser av betydande mening.
De kommer att fortsätta diskutera det här, från och till, under de följande veckorna, kanske till och med månaderna, men kommer inte att komma fram till några bastanta slutledningar. Ej heller kommer de att tråkas ut av det.
Roger, å andra sidan, kommer att göra en kort paus precis före sin serve i squash, som han spelar med en utav Helenas äldsta vänner, rynka sin panna, och säga: "Viktor, har Helena någonsin haft en häst?"

Läs även andra bloggares åsikter om Förhållande, Känsloliv, Berättelse, Relation, Humor

Hemresa med förhinder

Bilolycka på vägen hem från jobbet idag. Det blinkade hej vilt och det var svårt att se vart man skulle ta vägen. Två bilar före mig klämde sig fram mellan olyckan och en brandbil, men när jag kom fram stack föraren i brandbilen ut armen och stoppade mig och viftade mig tillbaka. Jag backade, men kom inte så långt, för bakom mig hade en annan brandbil ställt sig tvärs över vägen för att stoppa trafiken. Där stod jag medan ljusen blinkade.
En bil var på väg att flyttas upp på en bärgare alldeles intill mig. Den var intryckt i fronten. Längre bort... dit den första brandbilen sakta rullade fram... stod ytterligare en bil, en brandbil till och ambulans samt polis.
Usch och fy. Jag bara stod där och väntade. Alltid lika otäckt för man vet ju inte om folk har skadats eller värre. Man känner sig väldigt liten och blir skakis.
Till slut kom en brandman fram och sa att jag fick vända och åka runt en annan väg. Sagt och gjort och jag kom hem välbehållen.
Just nu läser jag på traiken.nu att samma vägsträcka är blockerad, men nu av en tappad last. Rensning av densamma ska tydligen pågå i 1,5 timmar till. Fullt upp för räddningstjänsten alltså. Ge mig VÅR!

Läs även andra bloggares åsikter om Bilolycka, trafik, halka, brandbil,

Tisdagsskorpa

Alltså det här med fredagsmys. Tänk så elakt det är mot alla som måste jobba hela fredagskvällen och kanske natten. Dom får inte sitta i soffan och smula chips inte. Ska dom se fram emot en tisdagsskorpa istället?
Men Glad Fredag på alla vare sig ni jobbar eller inte. Själv är jag gräsänka och har gosigt med tre katter i soffan. Men det har jag alla dagar i veckan. Det är lycka det.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredagsmys, Tisdagsskorpa, Katter

Jag har kommit ut

Jag har äntligen kommit ut! På nätet alltså. Inget annat. I måndags kväll insåg jag att mitt nätstopp inte var något tillfälligt (vilket inte är ovanligt hos oss) utan jag var tvungen att ringa min nätoperatör. Dom hade stängt! Ja, inte om du ville beställa något. Då gick det bra, men för övriga ärenden - såsom support och felanmälan - fick man vänta till dagtid.
Så jag ringde dagen efter istället och efter att ha knappat som en idiot efter alla uppmaningar om "vill du...", "ska du...", "har du...", "är du..." osv så kom jag äntligen fram och fick konstaterat att det var fel på linjen. "Det tar upp till fem arbetsdagar" sa det lilla livet och jag upprepade de sista 2 orden fast i oerhört högre tonart och ljudnivå. Jodå, 5 arbetsdagar har dom på sig. Jag ska begära det hos min arbetsgivare också, att jag visst ska laga maten, men det kan ta upp till fem dagar.
Nu tog det inte fem dagar. Det tog BARA 3 dagar! Vet ni hur länge det är att vara utan uppkoppling mot yttervärlden? Det känns som eoner! Särskilt som jag var ledig och inte hade tillgång till nätet på jobbet heller.
Men nu är jag glad och nöjd igen. Men jag tänker ändå köpa mig ett mobilt bredband. Sånt där som man betalar när man använder det. Blir nog Net1 skulle jag tro. Och det är ju inte bara för att jag får abstinensbesvär när jag inte "kommer ut" utan för att Gubbe behöver det i jobbet. Allra helst när det inte funkar!
Vad jag gjorde när jag var ledig? Inte ett skit!

Läs även andra bloggares åsikter om Nätproblem, Ledningsproblem, Support, Väntan, Abstinens