Natt-katt-fnatt

Fick man sova i natt? Ha, ha, ha.... skulle inte tro det. I natt försökte jag sova utan sömntablett och just som John Blund strött sand (eller vad han nu strör) i mina ögon och jag började dimma iväg så... kom Gösta in!
Kan man skicka iväg katter på uppfostringsanstalt? Klockan hade hunnit ticka fram till efter två och han kom upprusande vilt gurgeljamande så jag for ur sängen för att stoppa kattfan.
"Duktiga" Gösta hade lyckats fånga, döda och släpa upp en - vad jag tror - liten vattensork. Alltså vattensorkar kan bli enorma, men den här var inte så stor. Lite åt halv soptippsråtta. Jag var ändå tacksam, för den var död.
Jag la mig igen och försökte klämma fram lite sömn. Efter ett tag kom Gösta och la sig i fotänden. Jag började så småningom duna in när jag hör hulkande. Under en tusendels sekund hann jag tänka "kattfan spyr i sängen". Eftersom han låg på mina fötter så var det inte så svårt att kicka till honom för att få ner honom på golvet. Han hann ut i hallen innan han spydde. Upp och torka. Urk! Behöver jag säga att jag inte sovit så mycket efter det?
Jag låg och funderade på varför katter - som ju är helt självständiga - ska visa upp sitt byte? För en katt sägs det ju bara vara platsen där dom får mat på som är det enda viktiga. Varför ska dom då komma och ge mig (gulp!) gåvor? Kan det vara så att han ger mig en sork och jag ska ge honom köpt kattmat? Han borde ju ändå efter sex år begripa att jag inte är så förtjust i hans fångst. Men å andra sidan har vi vid ett flertal tillfällen (läs jämt) sagt "åh, vilken duktig kisse" när han fångat en sork. Dom fattar förmodligen mer än vi tror och har fått för sig att vi vill bli bjudna på denna läckra luddhög. Samtidigt fattar dom inte när jag säger "inte dom med fjädrar och näbb" så jag får nog fortsätta och fundera på detta.

THE BEAST

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Katt, Sork, Nattsömn

Mina randiga rovdjur

Innanför våra verandadörrar finns en "mygg-dörr" som Gubbe och jag har gjort. Vi brukar ha den yttre dörren öppen på ena sidan så katterna kan gå ut och in på glasverandan. Dom har nämligen en liten lucka i den inre dörren med en spetsgardin för. Mellan dessa dörrar fick vi inneboende för ett tag sedan. Jag som gillar getingar blev glad. Det är ju helt fantastiskt vilka byggare dessa insekter är!

Å dom byggde, och dom byggde, och dom byggde. Den var så fin, men jag insåg att det finns ju fler än jag som skulle gå igenom den där mygg-dörren och alla är inte förtjusta i getingar. Dessutom flög getingarna ofta fel när man öppnade och förirrade sig in på verandan. Med tungt hjärta insåg jag att jag var tvungen att ta bort deras bo.

Jag petade ner boet och naturligtvis blev det ett himla liv. Hela luften var full av getingar och jag stod där på trappen mitt ibland allt surr och kände mig bedrövad. Jag sa förlåt flera gånger, men jag är inte säker på att dom hörde. Säkert hade dom inte brytt sig heller. Dom hade ju fullt upp med att kolla upp vad som hänt.
Dom flög runt, runt, runt och det såg ut som om dom genast försökte bygga upp boet igen. Därför sprayade Gubbe med lite insektsspray. Just när inga getingar var där alltså!

Jag lämnade platsen en stund och när jag kom tillbaka var det helt tomt på getingar. Jag gick upp på trappen och in på verandan och där...... var alla getingarna! Jag bara stod där, medan dom flög runt, runt och jag sa högt "hur fan kom ni in hit?" Jag kollade runt. Alla fönster var stängda inklusive nätdörren, men lik förbannat var ALLA getingarna där inne!
Jag har inte helt koll på getingar, men kanske var det drottningen som hittade in via "kattluckan" och dom andra hängde på. Dom följer väl alltid sin drottning. Särskilt om något händer, eller?
Jag öppnade i alla fall alla fönster och dörrar och efter en stund hade alla flugit iväg. Nu har jag inte sett en enda geting, men jag hoppas att dom inte är så sura på mig så dom försvunnit helt härifrån, för det skulle göra mig väldans ledsen. Men det kanske är lika bra att dom inte fick bo kvar, för det kan tydligen bli tusentals getingar i ett bo och det hade kanske blivit i mesta laget.

Läs även andra bloggares åsikter om Geting, Getingbo, Rovdjur

Katten, musen, tiotusen

Den där katten, Gösta, som släpar in djur, jobbar vidare på att bli cat-of-the-year. Det måste ju vara så att när vi människor sover så har katterna möten. Smider planer, diskuterar nästa attack osv. Det där med att dom slåss med varandra är nog bara en täckmantel. 
Natten efter musen-i-ansiktet var det dags igen. Denna gången var det jag som blev väckt av vilt jamande katt. Eller jamande.... det låter mest som ett gurgelgnisselkurr om man kan beskriva det så. In i sovrummet alltså och släpper återigen ner en skogsmus på golvet. Han verkar inte intresserad av att äta dom, men dom är ju så kul dom små rackarna, hoppar högt när man skrämmer dom. Just när jag skulle fånga musen så smet den in bakom elementet. Det var lite besvärligt eftersom Gösta skulle vara med hela tiden, trots att jag slängde iväg honom flera gånger. Tredje gången slängde jag iväg honom så han åkte kana på fötterna genom hallen och stängde sedan dörren. Jag är inte säker på att han fattade piken ändå.
Musen satt där den satt. Bakom elementet. Jag tog ett skärp och försökte fösa ner musen med, men den flyttade sig bara i sidled. Jag försökte en lång stund samtidigt som jag svor eder över katten så det osade svavel i hela sovrummet.
Vi gav upp och gick till gästrummet. Vi ville inte ha någon nattlig underhållning. Jag slängde mig i sängen och när Gubbe klev in i rummet så skrek han till: "men va faan". På detta yttrande var jag ju  tvungen att fråga "vad?" Svaret blev "det sprang ut en mus!" Vi stängde dörren och somnade.

Nästa dag var alla dörrar öppna för att få musen/mössen att vilja springa ut, men i det här huset vet man inte om det var fler som kom in istället. Tur att dom är så söta och att vi inte är rädda för dom. Men man vill ändå inte ha dom i sovrummet.
Nu har vi haft katten, musen här ett flertal gånger, men några tiotusen har jag inte sett. Lika bra det för dom där tiotusen kanske är musbarn. Fattas bara att dom två som kom in är av olika kön och nu planerar för en stor familj under någon av sofforna.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Katt, Skogsmus

Blodbad och spadtag

Nu har modern och jag varit på en tripp till det stora sjukhuset igen för att fylla på lite blod. Två påsar rött av finaste årgång sög modern i sig.
När jag först kom hem till henne så var det blodspår lite både här och där. "Har du plåster" frågade hon. "Jag klippte mig i tån när jag skulle klippa naglarna i går kväll". Det hade jag ju inte förstås, men det blödde inte så mycket längre så vi lindade runt lite papper. "Bäst du håller foten högt när du får blod" sa jag, "så det inte rinner ut igen". Jag påpekade också att hon inte fick hålla på och slösa så där när hon har så snålt med blod.
Många timmar tog det. Först 2,5 timmar bara för att vänta på provsvar för att få rätt blod. Men jag hade med fika, mackor och bullar samt hade högläsning. Det fick även rumsgrannen ta del av vare sig han ville eller inte. Sen löste vi korsord tillsammans så tiden gick fort. Men inte förrän kl 19 kunde jag slänga mig i soffan.
Vi fick i alla fall tillfälle att testa rullstolen ordentligt. Fälla ihop, stoppa in i bilen och ta sig över de höga stenkanterna vid Karolinska. På vissa ställen är det avfasat vid övergångsställena, men inte överallt. Dom kanske glömde det?
Idag har jag jobbat sista dagen före semester. Två veckor ska jag ha nu till att börja med. Om det nu blir någon semester med ett ofärdigt kök. Vi har dessutom en stökig trädgård. Stenplattor har tagits bort för att ge plats åt trätrall plus att ett långt dike har grävts för att avleda dagvatten. Trädgården har sett ut som om tre tusen mullvadar har haft tokfest. Dock var det faktiskt riktigt prydligt tillbakalagt idag när jag kom hem. Men det är långt ifrån färdigt.
Det kommer nog att bli en del våldgästande hos döttrarna dessa veckor vare sig dom vill eller inte. Sen har jag en och annan väninna att hälsa på också, icke att förglömma! Så jag kan nog hålla mig hemifrån :) 

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Blod, Rullstol, Trädgård

En fru i ansiktet

Jag fick en underlig fråga av Gubbe igår. "Krafsade du mig på ryggen när du kom och la dig?" Jag fick fundera ett tag, men eftersom jag tagit en sömntablett och först somnat i soffan och sen gick och la mig i sängen så blev svaret "Nej, det tror jag inte, hurså?" "Det krafsade på ryggen och sen var det något som sprang över ansiktet på mig" sa han. Jag funderade ett tag på om han verkligen trodde att det var jag som sprungit över hans ansikte, för det hade han väl ändå märkt, eller?
Han hade tänt lampan och jag hade tydligen frågad vad som var på gång, men det minns jag inte. Man lyckas sova tungt emellanåt när man tagit sin sömnmedicin. Ändå har jag ett mycket diffust minne av att något varit i görningen. Gubbe hade sedan satt sig upp och tittat sig omkring och sedan bestämt sig för att han nog drömt alltihop. Ett tag fick han för sig att det var en tarantel, men sen kom han ju på att dom inte finns här.
När han sedan vaknade i morse så satt det en skogsmus vid sängen! När Gubbe reste sig så sprang musen före nedför trappen. Tänka sig att den suttit och väntat där hela natten! (Undrar om han fått höra från katterna att det serveras mat här på morgnarna? Det har ju hänt förut att vi hittat möss som suttit och tuggat i kattmatsskålen.) Tyvärr försvann den innan Gubbe fått ut den så vi får väl se om vi får sällskap i sängkammaren av fler djur än katterna i natt.

Kanske var det den här på bilden. Den var inne och hälsade på häromdagen. Den bars ut men kom kanske tillbaka. Flyttar den in och håller sams med katterna ska den få namnet Mustafa.

Nu är köket på väg ut och ett nytt på väg in. Men än funderas det lite på eldragning och annat. Gubbe fixar själv på fritiden så det kommer nog att ta sin lilla tid. Under tiden har vi flyttat upp på övervåningen med en spisplatta och det kommer förmodligen att bli mycket kokt korv eller yoghurt med flingor till middag framöver. Men vi har inte så lång till pizzerian heller...

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Nattbesök, Skogsmus

Svajigt utan kontroll

Man känner sig inte äldre fast man blir det. Är det inte så det brukar låta? Att man är samma person inuti men inte utanpå. Men om man tänker efter...
...nog är man lite annorlunda. T.ex känner jag att jag pratar annorlunda om jag pratar med någon jag inte känner. Nog för att jag skämtar och har mig (till vissas irritation förmodligen) men jag anpassar mig ändå lite tror jag. Vräker inte ur mig vilka otidigheter som helst. Det skulle jag ju kanske ha gjort när jag var ung. Antingen skulle jag bara pratat på ett sätt eller så hade jag inte pratat alls eftersom jag var blyg. Alltså är jag mer anpassningsbar nu för tiden.
En annan sak som ändrat sig är ordning och reda. När jag flyttade hemifrån så var jag sexton. Jag flyttade ihop med en kompis. En kille. En riktig kompis alltså, inte en kk (förtydligande för eventuella ungdomar som kunnat förirra sig in hit). Det fanns inte på den tiden. Även om det fanns så fanns det inget namn och framför allt så var inte vi såna kompisar. Han var dessutom egentligen brorsans kompis, men jag behövde ett bo och han hade plats över när hans tjej flyttat ut.
Nåväl, då var det minsann ingen ordning och reda. Vem brydde sig? Inte jag. Särskilt inte som jag "bara" var inneboende. Det värsta var väl att han brydde sig inte heller. Hans mamma hade påpekat till min mamma att: "dom kunde väl ändå hänga upp gardinerna som jag gav dom". Jag visste inte ens att vi fått gardiner. Vi hade persienner. Funkade bra.
När jag sedan blev sambo (med en helt annan mansperson) så blev det nog ändå ganska bra ordning och reda. Åtminstone emellanåt. Sen blev det barn och så föll alltihop igen. När dom sen växt på sig så började jag väl sakta återgå till ordning, men då skilde jag mig och flyttade ihop med en 4-barnsfar. Slut på ordningen igen. Nu är det ju skillnad på ordning och ordning. Jag har fått anpassa mig kan jag säga. Jag bryr mig inte så mycket längre ifall böckerna inte står i rätt ordning och så,  men jag blir vansinnigt irriterad på saker som inte ligger på sin rätta plats! Jag tror att det är därför som jag har utvecklat detta mitt ordningssinne. Jag vill kunna hitta saker utan att ränna runt som ett galet marsvin.
Samma är det med kontroll. Om någon annan ska ha kontroll så blir det svajigt. Särskilt om jag förväntas rädda situationer som någon annan sjabblat till. Då vill jag helst sätta mig i ett hörn och föreställa tre apor.
Men det gör jag ju inte. Jag räddar på så gott det går men jag blir stressad av sådana situationer.
Så... när jag blir gammal (gamlare. Jo, det heter så) så ska jag sitta i en lägenhet med nystrukna dukar och sortera mina knappar och foton och ställa böcker i ordning och kamma mattluggen hela dagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Ordning, Reda, Kontroll, Tre apor, Ordningssinne

Populärt mordvapen

Säger man kalasbyxor längre? När jag var liten så kallade man tjocka strumpbyxor för kalasbyxor. Kanske var dom annorlunda i konstruktionen, men ändå något man trär på från tårna till midjan. Då undrar man (jag) vad som då är pantalonger, vad som är tights, och vad som är leggings.
Pantalonger är tydligen ett mansplagg från 1700-talet. Annars betyder det visst byxa på franska. Okej, då vet man att det är något som sitter i midjan och går till foten, typ. Googlar man fram bilder så visas mjuka barnbyxor.
Tights är enligt Wikipedia elastiska benkläder som ibland har en fot. Ibland kallas dom leggings. Har dom fot så är dom tjockare strumpbyxor.
Leggings är benkläder utan fot i elastiskt material. Leggings är en typ av tights. Det är också ett alternativ till strumpbyxor.
Så då är alltså tights och leggings samma? Eller har det med tjockleken att göra? Jag blir inte klok på det här och därför brukar jag köpa fel.
Naturligtvis måste jag ju kolla upp strumpbyxor också då och hittade en del roligt på Wikipedia. Varje gång jag kommer in på denna "uppslagsbok" så blir jag fundersam vem/vilka som fyller på informationen. Och någon måste väl ändå hålla koll, eller? Hur som helst. Där kan man läsa följande:

"Strumpbyxor används främst förr av rånare som satte ett av strumpbyxans ben över sitt huvud som mask. Strumpbyxan förändrar ansiktet totalt och gör rånaren omöjlig att känna igen samtidigt som rånaren kan se, andas och prata normal igenom den. Strumpbyxor är också ett populärt mordvapen i detektivromaner, då de används för att strypa offret".

Är det inte underbart roligt så säg. Man går omkring och är fin i ett... mordvapen!
Apropå (hm... få se nu. Vilken sort var det nu... jo...) leggings. Jag hade köpt ett par till modern, som jag tog fram häromdagen när hon just var nyduschad och fin.
Då säger modern till mig: "kolla vad som är bak och fram". "Det finns inget bak eller fram" säger jag. "Jo, men det måste väl finnas en rumpdel" säger modern. "Nej, säger jag, det är ingen skillnad på bak och fram. Dom har inte ens en häl". Då tittar modern på mig och ler lite snett, medan hon "korvar upp" leggingsarna (för så måste dom väl heta i flertal) och säger "Det går bra, det är ingen skillnad på mig heller". Jag tycker att hon är bra rolig, jag!
Förresten totade jag ihop en "gräshög" till svärsonen. Syns till höger. Inte lika faschonabel som den i förra inlägget, men jag blev ganska nöjd.Och ni skulle ha varit med på kalaset. Gudars skymning vilka smarriga bakverk dom bjöd på!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, kalasbyxor, strumpbyxor, leggings, pantalonger, tights

Ankfotens läkeväxt och andra blomster

Varför har jag inte några vårblommor i mitt hem? Varför står det inte buketter med gullvivor, vitsippor, liljekonvalj och prunkar i varenda hörn?
Hela min barndom stod det blommor i vaser under sommarhalvåret. Min mamma var som en skördetröska. Från allra första lilla tussilagon till de allra sista höstliga blomstren. Jag har länge undrat när det där skulle slå till och jag skulle bli som min mamma och jaga ut i skogen och plocka, men det kom aldrig. Jag går gärna i skogen, men jag plockar inte blommor. Inte så mycket i alla fall.
Och hur många gånger har jag inte suttit och glott på blomsterarrangemang i böcker och tidningar och tänkt att "det där skulle man göra". Men inte gjorde jag inte. Och varför inte? Nä, jag bläddrade väl vidare och kom in på något annat spår antar jag. Min hjärna rör ihop tankarna och dom virrar gärna till något annat som jag skulle, borde, kunde göra.
Jag är nog för mycket för att göra klart först. Måste städa först, måste laga mat först, måste diska först, måste handla först, osv. Sen när jag är klar med måste, då har jag tappat lusten. Jävla måste!

GROBLAD

Blomster - jag såg i en tidning att "kloka gummor" hade rätt angående groblad. Dessa ska man nu framställa sårläkningsprodukter av.
Det visste jag väl! Hela min barndom gick jag omkring med gröna fläckar på kroppen där jag gjort mig illa och som läktes med groblad. Min mammas specialknep. Man kokade bladen först och när de svalnat la man dem direkt på såret och band om.
Jag börjar tro att min mamma är en korsning mellan en älva och en oxe. Ett kämpande skogsväsen. Men  själv säger hon att hon är som en ko med ankfötter. Inte mig emot. Jag gillar både kor och ankor.

Läs även andra bloggares åsikter om Blomster, blomsterarrangemang, groblad,