Farfarsfar still going strong

Man skulle kunna tro att ett åttioårskalas består av paket, blommor, kaffe och tårta. Glöm det! Nu har svärfarsan klivit över 80-strecket och det blev en hejdundrande fest. Klockan tre på natten fick vi -jag, Gubbe och mina svärföräldrar - som sista gäster, äntligen en taxi och kunde åka hem. Vid det laget hade födelsedagsbarnet dessutom dansat i flera timmar!

Här är han placerad på scenen och fotograferad med sina barnbarn. Bonusbarnbarnet nere i hörnet fick bli inklippt i bilden då hon redan åkt hem till sina små kottar.

Han hade även önskat sig en show som mina 2 döttrar, 1 dotterkompis och 4 svärbarn bjöd på. Inte hade de haft möjlighet att öva mer än ett par, tre gånger heller, som arbetande småbarnsföräldrar. Men på något underligt vis så får dom alltid ihop det och vilken kanonshow det blev!

Så småningom när medvinden kommer förbi och mina datorprogram slutat krångla, så är tanken att jag ska lägg upp showen på något lämpligt ställe. Helst vill jag ju lägga upp den på youtube, men då blir det krångel med upphovsrätten på musiken, även om det är aldrig så korta snuttar.

Tills vidare får ni njuta av detta bildkollage. Som ni ser så är ju både Aretha Franklin, Carola, Farbror Frej m fl. med i showen.

Ja, ni ser - man blir aldrig för gammal! Till 90-årsfesten ska vi nog ha karaoke också. Förresten... vi fick kaffe och tårta också. Ifall ni undrar. Och en himla massa god mat och dryck!

Men nog är det typiskt att det alltid ska krångla!? Min gamla photoshop började naturligtvis strejka just nu när jag behövde den till alla bilder. Då tog jag hem Gimp istället och den är jag ju inte van vid så då blev det lite picklande där. Sen skulle jag ha över bilderna till Picasa och då började röda-ögon-justeringen strejka!
Nåja, det kommer väl nya dagar då man kanske har bättre tur. Eller inte (sade pessimisten). På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om Familj, 80 år, Fest, Kalas, Svärfar, Show, Carola, Farbror Frej, Mupparna

Koffeinist javisst

Ibland undrar jag om det här med kaffe är en fix idé. Jag kan sitta och dricka en kopp kaffe - vilket nu för tiden inte är en kopp utan en mugg - och så måste jag trava iväg någonstans för att hämta något eller gå på toa.

På väg tillbaka tänker jag att jo, jag vill nog ha en kopp (mugg) kaffe till. Så då går jag och sätter igång vattenpannan. Detta eftersom jag oftast dricker snabbkaffe när jag är själv. Så går jag för att hämta muggen och vad får jag se? Jo, jag har bara druckit upp hälften av kaffet! Inte undra på då att jag ville ha mer. Eller ville jag det? Jag kanske slutade dricka för att jag var kaffemätt.

Det kanske är lite som med rökning. Man röker fast man inte behöver för att det är ett beteende. Och nu för tiden kanske det handlar om att man passar på där det är tillåtet och därmed röker vare sig man behöver eller inte. Lite så där i förebyggande. Nu ska det ju kanske bli förbud att röka utomhus på offentliga platser också.
Jag ser framför mig hur framtidens rökare smyger iväg till någon skogsdunge eller bakom något bilgarage för att dra i sig giftet. Lite som smygrökning i ungdomens dar. Kanske kommer folk att börja röka i bilarna igen för att få göra som dom vill. Men då kanske dom får fan för att öppna bildörren efteråt.

Jag själv blir inte drabbad då jag slutade för tre år sedan, men jag kan tycka att det är lite väl överkänsligt för/med/mot rökning nu för tiden. För tio år sedan satt man på restaurang och smaskade i sig chateaubriand samtidigt som bordsgrannen drog igång en cuban. Det var ju inte helt kul, men man fann sig i det. Men nu blir ju folk rabiata när någon tänder en cigg på tågperrongen. Kanske vore bra om man förbjöd starka parfymer också för det är något jag inte pallar.

Jag skulle däremot uppskatta om det fanns askkoppar lite här och där för att slippa fimpar på marken. Men dom finns väl inte för att folk INTE SKA RÖKA. Ungefär som att askkoppar skulle öka rökandet. Men det vore trevligare om man slapp fimpar på marken. OCH SNUS!! Kunde det inte ingå en liten förpackning till fimparna på varje cigarettpaket? Det finns ju faktiskt på snusburkarna.

Men visst... en framtid utan tobak för mänskligheten är ju en vacker tanke. Men det lär inte hända. Och det finns oerhört mycket annat som man kan ändra på för en bättre värld.

Läs även andra bloggares åsikter om Kaffe, kaffeberoende, koffeinist, rökning, cuban, förbud

Förpackningsorigami

Jag var på Ikea (urk!) häromdagen. Då köpte jag några dricksglas. Det var ju inget särskilt med det, men återigen blev jag imponerad av vad "kartongingenjörerna" åstadkommit. Så här såg förpackningen ut.

Och när jag tagit loss tre små limmade ställen och viktig ut alltihop så såg det ut så här:

Andra människor blir imponerade av sportresultat. Jag blir imponerad av sånt här. Så konstig är jag. Jag har dessutom skrivit om det här förut. Favorit i repris.

Nu har jag stickat klart kattvantarna också. Otroligt att jag fick till dom i stort sett lika. Men nu stör jag mig på två saker. Dels att jag vänt garnet olika så det har blivit skiftningar på insidan av handen. Dels att katterna går åt samma håll!
Men å andra sidan så har jag ju händerna på var sida om kroppen när jag går, så det får väl duga då. Jag tänker hur som helst inte göra om dom!

Projektet som pågår nu är raggor åt Gubbe. Jag gjorde ett par till mig själv under helgen och då började han gnälla att han frös om fötterna. Vilket han aldrig brukar göra. Så därför ska hans ragata göra ett par raggor nu.

Nu har jag varit och handlat en ampellilja till katterna så dom ska sluta tugga på mina krukväxter. Här är Gösta på väg fram till mig för att tacka. Men det behövs inte. Jag är glad bara han slutar markera inomhus! Jag ger mig fan på att den här värstingkatten inte har något luktsinne, eftersom han får för sig att markera på samma ställe om och om igen. Snart sätter jag på honom blöjor!

Tack å godnatt!

Läs även andra bloggares åsikter om Kartong, förpackningar, katter, kattvantar

Snöångest, vantpyssel och motorkärlek

Jag är insnöad. För varje år som går så blir jag allt mer frustrerad av snö. Eller vinter över huvud taget. Det är nog mest tanken på framkomligheten på vägarna som stör mig. Nu har det gått så långt så att jag till och med börjar oroa mig för vintern som kommer i slutet av året redan nu!

Så här ser det ut hos mig nu. Men man ska väl inte klaga för vi har ju haft en ganska snäll vinter. Men jag önskar att den kunde bestämma sig. Jäkla hitochdit-väder. Och grått är det. Var är solen?

Apropå snömängd så såg det ut så här den 11 feb 2011. Jag fick ta värstingkatten till hjälp för att få fram trappan! Men som ni ser så fanns det en blå himmel. Jag hoppas på att få se lite blått snart igen.

Fåglarna matas i det oändliga. Kolla bara på den här rultisen. Snart får dom lära sig att springa fort för att komma undan katterna, för flyga är det nog inte tal om.

Vantbestyren går vidare. Nu har jag fått klart en vante så som jag vill ha den! Jag har ritat om mönstret sisådär tre gånger och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har repat upp/stickat om. Som resultat av detta har jag nu så djävulskt ont i högra axeln, så det lär inte bli någon högervante på ett tag. (Det är alltså bara en vante på bilden även om det ser ut som två!)

Och då är det inte så svårt att räkna ut vad som händer. Det kommer bli lögn i helsike att få den högra att se likadan ut! Även om jag skrivit ner vartefter, så kommer jag säkert att missa något. Men i så fall får det bli två olika kattvantar. Notera dock att katten är vänd åt rätt håll!

Gubbe har äntligen fått hem sin efterlängtade bil från "Amörka". En Chevrolet Chevelle. Den står nu i garaget och bukandas efter en iskall färd i snö vid hemkomsten. Nu ska det putsas och fixas inför vårens jungfrufärd. 

Man får väl sköta sig nu så man får följa med på en sväng. 

Läs även andra bloggares åsikter om Snö, Vinter, Handarbete, Katt, Chevrolet, Chevelle