måndag 15 januari 2018

Svammel

Ett nytt år haver inträtt. Nu igen. Redan! Och ännu mer redan mitten av januari. Alla säger att januari är så tråkig. Jag tycker det är rätt skönt faktiskt. Julen kastas ut och allt återgår till det gamla vanliga. Tråkighet är underskattat. Liksom tystnad. Jag blir mer och mer känslig för (o)ljud. Som när man går in i en butik och det ska spelas hög musik. Ibland är det inte ens musik. Och då ska man ändå veta att jag är allätare vad gäller sånt ljud. Tänker dom att man handlar mer om det spelas? Det gäller inte mig. Är det allt för jävligt så vänder jag i dörren.

Idag är det tulpanens dag. Så jag har inhandlat trenne buketter minsann. Men... jag tänker inte lägga in någon bild för det finns det miljoner av idag. Så det så. Men den viktigaste dagen är den 24:e för då är det FRUFRIDAGEN! Denna dag instiftades av Lennart Hyland 1954!
Tanken var att alla husmödrar skulle få ledigt en hel dag och deras män skulle sköta hushållet och sköta barnen. Tidningarna fylldes av recept och praktiska tips inför dagen och idrottsrörelsen undrade hur det skulle gå med tävlingar och lagsporter om männen var tvungna att laga mat och byta blöjor.
Men det är annat nu! Nya tider och nya blöjbytare. Nya friska kvinnor i leden som inte säger tack och amen. Tack å lov och heja alla unga tjejer. Ja, heja alla kvinnor faktiskt. Och heja Linnéa Claeson!

Fibern är i huset (inte febern) men bredbandet är ännu ej igångsparkat. Router beställd samt något wifi-trådlöst till herr T:s dator som inte har något sådant installerat. TV-kanalerna är ännu ej beställda. Det får herr T sköta om. Det är han som är TV-ansvarig/tittare i detta huset. Men det lutar åt Viasat. Alla dessa val!

Nu har jag dödat Baronessan också. Inte mig själv, men min gamla hemsida. Den ligger kvar ännu så länge men det blir inte länge till eftersom jag inte betalat vare sig domän eller hemsida. Jag uppdaterar ju knappt den här bloggen längre, ännu mindre då hemsidan. Det blir mest Instagram nu för tiden. Och syrum. Det senaste var en justering av en brudklänning. Något som jag inte skulle gjort egentligen, men som jag gjorde ändå. Det är ju kul med utmaningar också. Blivande brud verkade nöjd i alla fall. Jag är ju som en humla som inte kan flyga men gör det ändå. Jag kan inte sy, men gör det ändå. (Jo, humlor kan flyga!) Men nu ska jag nog göra något åt mig själv. Vi får väl se. När jag kommer in i syrummet så brukar mina två hjärnceller få så mycket för sig som inte jag alltid är med på.
Detta är mina två hjärnhalvor. Den vänstra används oerhört lite. Ni kan ju tänka er själva när man dessutom bara har två hjärnceller.


Och det här vädret då. "Kallare och mer snö än vanligt i hela landet" sa dom i höstas. Ännu har vi inte haft varken det ena eller andra. Det ska väl komma som en storm i mars då kan man tänka. Med snö upp till armhålorna. Då när man börjar tänka vår.
Nej nu vet jag! Herr T ska ju operera axeln och blir sedan sjukskriven och handikappad. Då kan ni ge er fan på att snön kommer att vräka ner. Då undertecknad får gå ut med sin spade och skitrygg och skotta. Ta mig på orden!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

Emileitha/Tarja sa...

Nog tänker man lite på hur enahanda och tråkig man blivit när det nya året börjat knalla i väg. Njuter av snön ifall jag slapp skotta fram bilen, hoppas få mer energi när vårsolen visar sig igen. Allt gott i fortsättningen

Baronessan sa...

Hej Emileitha! Skotta är inte kul. Särskilt inte för ryggen. Och inte halka heller. Idag är solen här så det är bara att njuta.