För mig fanns ingen hjälp. Endast eventuell avlivning.
Alltså ibland kan man ju undra hur man så lätt (känns det som) kan få veta vad det är för fel på en katt. Som ändå anses vara ganska så outforskad. När det är så oerhört svårt att få veta vad det är för fel på en själv!? Människan har ju undersökts i evinnerliga tider och forskning pågår ständigt. Och ändå vet man ofta inte. Eller så delas det ut piller. Men man är väl inte tillräckligt intressant eller för gammal.
Men nu skiter vi i det. Katten äter i alla fall sitt nya foder och det är alltid en god sak. Kanske maken kan äta av det också. Han har ju också njurproblem emellanåt (njursten) Det vore därmed enkelt med middagar framöver. Ställa fram en skål med torrfoder. "Varsågod. Vill du ha med mjölk eller utan?"
Sen blir det ju inga roliga helger nu då när man inte får tonfisk längre. (Katten alltså, inte maken.) Och inte kattgodis heller. Och det är ju inte så lätt att få en katt att förstå förändringarna. Hoppas han förlåter mig. För han måste ju leva. Vad vore vårt hus utan Frazze?
Läs även andra bloggares åsikter om Älskade katt
Jag håller med! (Hej igen förresten, jag har följt din blogg förr i världen när jag hade "Hönshuset", "Galantliv" och senare "Lantisbulletinen" om du kommer ihåg något av det. Sedan bytte jag till wordpress, och till sist slutade jag blogga.)
SvaraRaderaDiskuterade med sambon här om dagen att om lika mycket engagemang och pengar i forskningsvärlden kunde läggas på att hitta botemedel mot redan kända krämpor, som det görs på att klona får, så skulle folk vara relativt friska nu för tiden. Heja Frazze, och hoppas allt blir bra!
Jag håller tummarna för att det ska bli bättre inom de här fjorton dagarna för Frazze,
SvaraRaderajag undrar också det, hur det kommer sig att det går fort nästan jämt att få en diagnos på ett djur? Håller med, det är inte lätt för dem att förstå förändringarna, jag försöker ju att banta Styre och det är inte uppskattat, men jag vill ju också ha honom kvar länge. Han har har börjat att nafsa mig i armarna på morgonen när han anser att jag ska gå upp och ge dem mat. Förr brydde han sig inte när restaurangen var öppen dygnet runt, om man så säger.
Nu är det ungefär 'Upp med dig, hemska människa!' Och jag går upp, lydig som jag är....
Vanja G: Visst kommer jag ihåg dig! och du/ni har så rätt! Frazze tackar för hälsningen :D
SvaraRaderaShirouz: Ja, det är ett aber det här med maten. Varje gång man går igenom dörren så förväntar sig lurvtussarna att det ska bli mat. Nu springer Frazze dessutom runt och jamar högt och ljudligt. Det beror visst på att både hörsel och syn blivit sämre pga sjukdomen. Eller så har han bara blivit en gammal grinig gubbe :D Han äter maten hur som helst och bättre blir han ju inte. Det bara stoppar förloppet.
SvaraRadera